Leonna: En skildring ur lifvet

Våren nalkades. Jorden aflade sin svepningsskrud; de gråa skyarne skingrades, himlens blå, och åkerfältens vackra gröna färg, lifvade lefnadslusten hos hvarje väsen; äfven i vår...

Dagen efter vår ankomst skulle man fira «Freden;» redan tidigt om morgonen voro stadens innevånare i rörelse. Det skulle bli stor parad, med musik på torget, gudstjenst i kyrkan...

«Det är bra illa, att du så kan uppfatta hennes önskan att genom sin erfarenhet gagna oss, som träda in i lifvet,» svarade Leonna sårad af den andras lättsinne. «Jag välsignar d...

Naturligtvis hade unga Riebnitz intet anspråk på arf, när min svärfar dog, och vi som trodde honom vara på Sveaborg under några år, som vi icke hörde af honom, fingo sedan oförm...

«Nej, goda Hedda, ett sådant möte vore opassande,» svarade Leonna. — «Ehuru roligt nog,» tillade hon sedan, när hon såg, huru illa anmärkningen upptogs. «Vore Greta Lisa hemma,...

«Den älskvärda ynglingen gjorde sig snart afhållen. När han under terminerna var vid universitetet, saknade vi honom alla, men i synnerhet Laura, som kallade honom för sin äldst...

Huru förtjusta våra unga älskande än voro, påmindes de af kyrkklockorna, som nu ringde tredje gången, hvarest de voro. Äfven Greta Lisa, ett deltagande, men förläget vittne till...

Maria uppfostrades ej i fadrens hus. En fru i granskapet öfvertalade lätt herr Smitt att lemna sig flickan, emedan jungfru Brita sade sig alldeles icke kunna med så små barn. Om...

«Hur kan du skämta nu?» sade Ottilia mildt förebrående. «Dessa anletsdrag, ehuru aftärde genom sjukdom och plågor, tillhöra visst ingen vanlig menniska. Tänk dig honom som en fr...

«Förlåt söta far, men pappa har för mycket att tänka på, att jag skulle våga — — begynna ett för pappa likgiltigt ämne; utomdess är ju han och Petter ovänner.» — — Fadren svarad...

Hit fördes mitt bokskåp, fortepiano och arbetsbord, jemte Konstantins gitarr. Under det att min lilla gosse sof i sin korgvagn, och min svärmor stickade på en kolt åt gossen, so...

«Och här sitter jag och afundas er,» skämtade Schalinsky; «jag föreställde mig så lifligt huru tappert du svängde om med Hedda Smitt i dansen — af lutter tacksamhet det förstås...

— Den arma Lotta! huru eländig är icke hon! Huru mycken förställning, hyckleri och huru många osanningar, har det väl icke kostat henne att för föräldrar och syskon dölja sitt f...

Att du sörjer, hjertligt saknar din goda mormor, finner jag så naturligt; jag känner ju hvad det vill säga att förlora ett älskadt och dyrbart föremål, och beklagar din förlust,...

I den starkaste sinnesrörelse upphörde jag; endast mekaniskt lockade jag sedan osammanhängande toner från instrumentet. Aldrig har jag upplefvat, och icke önskar jag upplefva et...

Leonna hade ofta försökt tänka sig in i de personers äktenskapliga förhållande, som hon antingen kände eller hört omtalas; och intet af dem motsvarade det begrepp, ett ungt, osk...

Lagmanskan skrattade rätt hjertligt, men utan att upplysa den andras misstag, svarade hon: «Jo ser du Renata, friherrinnan tror sig i mamsells anletsdrag och person upptäcka någ...

Under ett långt innehållsrikt lif hade erfarenheten lärt friherrinnan att något så när uppfatta menniskor, när hon såg dem första gången, och hennes fattade vänskap för Elise, g...

Theet bars in; straxt efter kom Marie åtföljd af ryssen, som såg något förundrad ut att ej finna värden tillstädes. Brandén sade då på finska språket, som Marie icke förstod, at...

I salen var dukadt ett stort «hästsko-bord.» I förmaket funno de mamsellerna Smitt och några andra damer från staden Lovisa. De förstnämnde voro hvad man i allmänhet kallar vack...

Heddas prat, och några af Marie framkastade ord, läto Petter förmoda, att den honom förhatlige Karlowitsch gjort något intryck på hans halfsyster, samt att densamme sökt göra be...

Samma söndag, vi omnämnt i slutet af förra delen, såg Leonna i kyrkan tvenne okända fruntimmer inträda i främsta bänken framme vid choret. Deras ankomst väckte desto större upps...

Läraren, som nu blef en medlem i deras lilla krets, var redan öfver medelåldern. Han hade ingen kännedom om det förhållande, som varit mellan grefven och Constance. Hon, som sna...

«Tycker Emma att det ¯nu¯ är tid på att gå och spatsera?» frågade Renata och kastade en af sina hvassaste blickar på våra vänner; i det hon snodde förbi dem i förstugan.

Dagen derpå under paraden mötte han unga Nordenskans, ett triumferande hånlöje på dennes ansigte kom löjtnantens galla att jäsa, men tjensten gick framför allt annat, och när ha...

«Prinsen hade mycket att säga sin dam, men hon syntes föga road; då dansen var slut, omringades hon af sådane, som likt schakalen följa i lejonets spår, men hon afsade sig alla...

Men först en liten fråga till de manliga läsare, som antingen af nyfikenhet eller andra motiver, hedra ett sådant här obetydligt arbete med sin uppmärksamhet. Ha de aldrig sjelf...

Två adeliga familjer på landet. Porträtter, Skuggbilder och småstadslif. En konturteckning af Petter Nordenskans. Läsaren gör, som vi hoppas, en intressant bekantskap. Skiljsmes...

Han förmådde ej svara ett ord. Förkrossad som han var af hennes oförtjenta mildhet, hennes oskyldiga förtroende till honom, och den blygsamhet, som under hela detta samtal uttal...