Hans excellens av Madagaskar

-- Tvivlar ingen på, sir. Men just det där att få själva svikten på blandningen, att kolsyran sveper kring konjaksbuljongen som en karl lägger sina armar kring tösen, det är _ko...

Egentligen hade jag inte alls tänkt gå ned till tidningen den dagen; i grund och botten var det nog den gamle ungkarlens svårighet att sticka av från inrotade vanor och tider, s...

-- Då är det nog förkylt för oss, sir, sade han i en teaterviskning till herr Grenander, som bara nickade till svar. Det hade nämligen Albert Grenander haft klart för sig hela t...

-- Det var en skojig gammal prisse, sade Tom, helt vanvördigt. Och Albert Grenander erinrade sig, att det var precis samma ord som Adorée en gång använt om... om... ja, om vem?...

Albert Grenander hade nu hunnit så långt, att han upphört att förvåna sig över någonting. En lång historia i platstidningen var förstreckad, tre jättestora blåkråkor utmärkte de...

Solen blänkte fram igen och vinden drog kjolfållen till sig. Juvelerarbutikens pärlor och guld drucko åter solljus och konstapeln högre upp på gatan fortsatte att tugga på sin c...

Sedan de båda herrarna befriat skinnet från den mörka kulören, började Albert klä om sig utan att söla. Han hade nyss vid en förstulen blick på klockan sett, att det knappt var...

Nu tyckte äntligen gossen, att han hållit herr Grenander tillräckligt länge på sträckbänken. Därför gjorde han en sista avdragning med handduken (som fick samma chokladfärg som...

Alltså litterär analfabet. Kanske var det bäst så, under förhandenvarande omständigheter. Vem vet vad en modern roman -- eller ändå mer en åttitalsroman -- skulle haft för effek...

-- Nej, min lilla Adorée, sade jag, nu ännu bestämdare än förut. Det du föreslår är _fullständigt_ orimligt, _absolut_ omöjligt. Det finns så många skäl och orsaker, som ställa...

Saraj återtog emellertid sitt anförande. Först bad han herr Grenander om ursäkt för det föga gästfria mottagandet, som hade sin orsak och grund i hans excellens haremsministerns...

Från matsalen var det tre halvtrappor ned till första klassens hyttkorridorer. I halvtrappan nummer ett kände herr Grenander sin vrede stillad, även om den inte var bortblåst, i...

Kapten Le Moine var förargad -- men förargelsen föreföll kryddad av ett litet stänk nervositet -- doktorn hånskrattade, storfurstinnan _betraktade_ för första gången den spanske...

-- Så kom jag att tänka på, att det var bra orätt av mig att inte ge er en chance, eftersom ert uppträdande, herr markis, inte hade lämnat... hm... mitt hjärta alldeles oberört.