Category: Short Stories

Purpur: Berättelser

Det var bara en half dagsled från hafvet, men man skulle icke ha trott det här, det borde redan vara vår helt nära, men hit in sken solen bara sent och kort, och jorden var trögare än annorstädes. Det var bara skyarnas slitenhet och brådskande fart, som visade att vintern var...

Chapters

2. Part 2

»Du är icke mycket frikostig du, du vill göra dina drömmar dyrbara. Du ger mig en, eller kanske knappt en half. Har du icke råd att ta af den andra?»

1. Part 1

Det var bara en half dagsled från hafvet, men man skulle icke ha trott det här, det borde redan vara vår helt nära, men hit in sken solen bara sent och kort, och jorden var trög...

8. Part 8

Men för Elsbeth voro deras ord som ett svar, icke det hon bedt om, icke full visshet, ty oro fyllde henne ännu, men ändå ett svar, som hon hade att gå med.

7. Part 7

-- »Jag tror på undret, tror på undret» -- hennes röst var späd som en klang af tunt glas -- hon vek undan klädningen från sin vackra böjda hals, vek undan den från bröstet och...

3. Part 3

Då gick där en rörelse genom hopen, och hufvuden böjdes under fackelskenet, och alla förstodo. Det var afskedet från deras plågors ort, det var försoningsoffret till vredens Gud...

11. Part 11

»Hör på mig! Ni vet, hur mitt lif varit. Barndomen, upptagen af omsorgen att öfva in oss i rytmen till det poem vi skola bli. Hufvudet förstår det inte, hjärtat ännu mindre, bar...

5. Part 5

Då steg där ett skri öfver höjderna, likasom till svar på deras, och några gälla toner ur pipor svingade högt upp och dansade i fröjd. Det var kvinnoröster däri, mansröster, tus...

6. Part 6

»Kanhända, emedan jag är en smula pedant, kanhända också, emedan jag vill vara jämnsides med honom därute, ha ett öra mot honom, -- och Ni vill väl inte, att jag skall begagna s...

4. Part 4

Men molnen gledo förbi som människoöden, drefvos mörka öfver hvarandra till ett hvalf af jätteblock, där solstrålar föllo genom öppningarna, bleka och skarpa som spjut, och falk...

10. Part 10

Se, så nära kyrkan! Så vacker hon är, Så innerligt fridfull och lugn och kär! Mot himmelen sträfvar det, tornet, blott. -- De ha inte en tanke för straff och för brott, De klock...

9. Part 9

Men ge mig då tid, ge mig tid, svär inte än! Jag skall leta och spåra, jag skall gräfva med naglarna, jag skall lyssna efter det. O, hvarför är han inte hemma, jag kunde ha bedt...

12. Part 12

»Jag _får_ säga mera? O, så vänd då bort er tanke från pedantiska grubblerier. Hvad som är och hvad som blir, och hur det är och blir, hvad gör det? Men hvad som sjunger och jub...