Ny Samling Folksagor

Lögnen är någonting osant och falskt. En saga är också någonting otroligt — men dock ett intet mot en riktig osanning. Därför smider en äkta lögnare mycket lättare ihop något än...

Öfverallt i konungaborgen härskade stor glädje. Med sin moder och sina systrar kom den unge konungen att tacka sin hustru och trycka sina barn till sitt hjärta, ty han var lyckl...

När den unge adelsmannen fått veta detta, gick han till slottet, upptäckte sig för konungen, påminde honom att han varit page hos honom, och berättade att han af kärlek till han...

Tvenne år voro förflutna sedan Michels välgörare hade dött och han blifvit sin egen herre. En dag stod han vid fönstret och såg ut åt borggården. Då kom en tiggare med söndersli...

Följande morgon begaf han sig genast i väg. Först gick han till konungen och sade: »Herr kung, med förlof, jag skulle vilja tillbringa tre nätter i det förtrollade slottet!» Kon...

Följande dag red Raimund med många besläktade riddare och damer åter till skogen. Grefvinnan af Provence hade gifvit honom ett präktigt följe af tjänare och uppdragit åt honom a...

Men grefven var envis, och då bägarna klingade vid banketten, så ropade han: »Rikman och Skönherre! hvilket hus har så stolta namn som dessa?» — Och efter ett år låg för tredje...

Det var ljus dag då Revistye, stående på altanen af sitt slott, tog afsked af bergsmannen. »Min unge vän», sade han, »ni skall ej försmå en liten gåfva, som jag bjuder er.» Men...

Och därmed gjorde sig galgmannen lång och tunn som en tråd, och kröp upp ur det tillslutna glaset, ehuru Richard gjorde sig all möda att hålla fast proppen; slutligen blef det a...

Den senare var nu fri, han kände sig lugnare men ej glad. Han var högtidlig, allvarsam och stilla till mods, som när man befinner sig på väg till kyrkan. Ty ännu låg det forna l...

»Ho, hallå, kär’ skogsman min. Lätt jag gissar gåtan din: Kunskap, godt gevär och hund Jägarn skaffe sig på stund, Om i skogen han vill lycka ha; Eljest må han genast hemåt dra.»

»Ännu kan allt åter blifva godt!» tröstade en djup stämma. Det var den fromme fader Anselm, som hade spelat orgeln och nu närmade sig och välsignande utbredde sina händer öfver...

Klas hade blifvit tolf år gammal och var för sin ålder ovanligt stor och stark, höll sig rak i ryggen och stod säkert på sina ben. Han hade stort hufvud och bred panna med långt...

Han hade gått till skogen i sällskap med sin fader för att hugga ved. De stodo och höggo på tvenne olika ställen, några hundra steg ifrån hvarandra, så att de endast kunde höra...

»Käre Klas, hvad är det för ett budskap som vi med förskräckelse förnimma? Således vill du resa bort utan att unna oss tid att åtminstone med ord få tacka dig? Du vill således l...