Category: Biographies
EMIGRANTER 7 ELLIS ISLAND 29 MISSTÄNKTA 45 LÖSSLÄPPTA PÅ BROADWAY 67 DET FÖRSTA HOTELLET 81 MIN FÖRSTA DOLLAR 92 KÖRSBÄR OCH »TRAMPS» 106 EN MINNESOTAFARMS HISTORIA 119 MITT LIVS AUTOMOBILFÄRD 156 ENLIGT SIDS RECEPT 167 PÅ LANDSVÄGEN 180 MORMONER 199 FLAPPERS OCH ÖKNAR OCH STÄ...
AMERIKANSKT AMERIKANSKT SOM EMIGRANT TILL AMERIKA AV ESTER BLENDA NORDSTRÖM STOCKHOLM ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAG STOCKHOLM 1923 NORDISKA BOKTRYCKERIET INNEHÅLL: EMIGRANTER 7 ELLIS ISLAND 29 MISSTÄNKTA 45 LÖSSLÄPPTA PÅ BROADWAY 67 DET FÖRSTA HOTELLET 81 MIN FÖRSTA DOLLAR 92 KÖRSBÄR OCH »TRAMPS» 106 EN MINNESOTAFARMS HISTORIA 119 MITT LIVS AUTOMOBILFÄRD 156 ENLIGT SIDS RECEPT 167 PÅ LANDSVÄGEN 180 MORMONER 199 FLAPPERS OCH ÖKNAR OCH STÄDER 220 HUSET LÅG VID ASTOR STREET 243 HEMÅT 265 EMIGRANTER. Nu reser jag till främmad’ land, och du får stanna kvar ... Det började i Köpenhamn på Skandinavien-Amerikalinjens kontor nere vid hamnen. Där var första stationen på resan över havet, och alla tredjeklasspassagerare voro beordrade att infinna sig för läkarbesiktning dagen före båtens avgång. Och där sutto och stodo vi i långa rader, i väntan på vår tur att få försvinna bakom en mystisk skärm i ändan på den långa, stenlagda salen. På andra sidan den vaccinerades det, och män och kvinnor trängde sig in där i kamratlig blandning. Det var ett liv, ska jag säga! Ungar skreko och kvinnfolk svimmade – inte för att det lilla vaccineringssticket gjorde det minsta ont, men i alla fall. För ordnings skull bara! Somliga, gamla vana Amerikafarare, skyndade sig att klämma ut vaccinen så fort de kommo lite i skymundan och rådde vänligt och viskande oss stackars »greenhorns» att göra detsamma.
| 语言 | Svenska |
|---|---|
| 章节 | 14 章 |
| 全书字数 | 54,488 词 |
| 预计阅读 | 约 4 小时 32 分钟 |
| 授权 | 公有领域（Public domain） |
以上为本书元数据与首章节选；完整正文见下方章节列表。
EMIGRANTER 7 ELLIS ISLAND 29 MISSTÄNKTA 45 LÖSSLÄPPTA PÅ BROADWAY 67 DET FÖRSTA HOTELLET 81 MIN FÖRSTA DOLLAR 92 KÖRSBÄR OCH »TRAMPS» 106 EN MINNESOTAFARMS HISTORIA 119 MITT LIV...
2. Part 2Ju närmre vi kommo land, dess nervösare blevo alla vi »greenhorns». Det var Ellis Island och interneringen där, som oroade oss, och vi fingo också till livs en del historier där...
3. Part 3Och så gick jag och såg mig omkring för att något ha att göra. Och där fanns att se på. Unga människor, gamla människor, vrak till människor och småungar i alla kulörer, som krä...
4. Part 4Så var det rummet! Eftersom tre skandinaviska båtar kommit in på en gång och Immigranthemmet var det enda i sitt slag, så var det överfullt, eller skulle bli, när alla sluppo ut...
5. Part 5Och medan jag satt där i outsägligt dyster meditation över livet och dess elände ringde telefonklockan. Försiktigt närmade jag den flottiga hörluren till örat och försiktigt när...
6. Part 6Jag hade ingen nickel, bara en »quarter» – en kvarts dollar, och det var allt jag ägde och hade. Men hon fick den, eftersom jag räknade på snar förtjänst, och aldrig såg jag ett...
7. Part 7»Ja, vi hade gården, och den var inte sämmer än andra smålandsgårdar, tänker ja, men när den ena etter den annra kum hem från Amerika å talte um hur fint här va, å hur möcke en...
8. Part 8Ja, så var det det nya huset, som stod så fint och grant bredvid det gamla. Kom inte pojkarna båda två hem en vinter och gav sig till att hugga och riva i skogen, för far och mo...
9. Part 9Nu var det några dagar senare och jag låg vid vattenstationen. Där fanns inget dike, men det växte en skranglig buske i den heta ökensanden, och jag hade krupit så tätt in i den...
10. Part 10Där var fint och blankt och rent, så det sken om det – spisen var svart och nyputsad med blixtrande nickelbeslag, golvet var vitskurat med rödrandiga trasmattor, en bukett blomm...
11. Part 11Jag kom till att tycka om Salt Lake City, och ju mer jag såg av det, dess mer tilltalade det mig. De låga husen inbäddade i mörk grönska, de otroligt rena gatorna, där dag och n...
12. Part 12Man blir så trött på att åka järnväg i Amerika. Det tar aldrig slut liksom, och landskapet är, i synnerhet i ökentrakterna, så välsignat enformigt, att har man kastat en blick u...
13. Part 13Ja, det knäckte mig verkligen, och jag måste medge det till Emmas synbara förtjusning. Och innan jag hann hämta mig, berättade hon vidare, att herrskapet hade ett hus lika stort...
14. Part 14