Erik Sparres bästa: En handfull skärgårdshistorier

»Jo, si dä va på dä viset», började han, »att ett år eller så ätter dä där välsignade tinget på hösten, då ja vart fast för olaga älgskytte — ja dä va ackurat fem år sen nu — så...

»Jo, si dä va som så», fortsatte gubben Johan och strök eld på en sticka, för att tända snuggan, »att ja va ung då, å tjänte dräng hos en storfiskare här borta på Långö holmar,...

»Om ja har varit mä i skälisen», skrattade Sörgårds Matts-Alfred som svar på min fråga i det han böjde sig fram och firade något på fockskotet, vilket var belagt omkring en pinn...

»Jo jo mensan. Dä va inte stora lappar vi satte på båten, för vi hadde ju revat innan vi for, men di va allt tillräckliga, märkte ja, när vi kom i väg igen. Dä gick mä en rykand...

Så där är det vanligen. Så fort man reser sig upp efter en halvtimmes väntan eller mer, så nog kommer det fågel och tänker fälla. Men lika gott. Det räcker med dem jag har.

Jössen hade nu vänt vid nyodlingen på andra sidan ekbacken och kom skenande för fulla muggar nedåt stormossen till, men Spela hade blivit något efter i vändningen. Ty fastän hon...

En sida kom in — inte ett liv. Så nästa tjugufem krok — där lika mycket. Betena alldeles orörda. Vid början på tredje sidan var det fast i botten och bråka hur jag ville, fick j...

Svenska folket kan enligt mitt förmenande indelas i två klasser — ja, inte de där två evigt omkäbblade — jag menar: i trevliga och otrevliga individer. Till de förra höra jägare...

Förbi åkerfälten i sänkan vid skogshöjdens fot vandrar jag så sakteliga och strävar därefter upp för sluttningen, där vägen till den första gärdesgården går fram mellan stora as...

»Jo, si nåra år i förväg så hadde två bröder vari nere på en odling därbreve en sommarkväll å slagi gräse, å när dom sen gav sej på hemväg, så kom dom okontanta om en jänta, som...