Den Fallna: Berättelse

Under dessa, månader hade Virginia med hvarje dag allt mera nalkats sin upplösning; synnerligast efter Rudolphs missöde, som snart med tillbörliga tillägg kringspriddes i det go...

De tego båda. Efter en stund lemnade Virginia sin vän; hon gick hem allvarsam och nedstämd. Ensam lemnad, försjönk Elisabeth i djupa tankar. De voro mörka, ovissa och bittra, de...

Förgäfves försökte Helena göra det klart för modren genom sina smekningar, att hon lefde, förgäfves upphäfde Ferdinand sin milda röst att tolka hoppets och tröstens ord för den...

En osynlig ande för oss nu bort till en fjerran strand. Milda, ljufva dofter uppfyllde luften, så varm, som ännu aldrig en nordens sommardag egt den och solen strålar glödande ö...

I detta ögonblick nalkades henne någon. Elisabeth såg hastigt opp, bredvid henne stod Rudolph. Hans blick var glad och strålande, men när den mötte hennes tårfulla, blef han plö...

”Du har nog roligt utan mig. Nej Virginia, gå du till de glada och lyckliga, du passar för dem. För mig finnes ingen glädje, ingen lycka mer,” tillade hon liksom talande för sig...

Så hade under sång och musik vägen blifvit tillryggalagd och innan de visste ordet af, låg slupen vid en liten stenlaggd brygga, i skuggan af den tätt albevuxna stranden. Med et...

De voro så olika, dessa begge män. Leonhard var ljus och glad och hans vackra, öppna anlete och lätta, flärdfria väsende ingaf förtroende och vänskap; det fanns någonting oemots...

Elisabeth sade intet; en jakande böjning på hufvudet var hennes enda svar. Många danser följde efter denna och endast i ett par deltog Rudolph, men ej i någon vals. Det var lide...

Med darrande knän gick Marie in till sin herre. Leonhard satt vid bordet i sitt arbetsrum och skref. Pigan låtsade en stund syssla i rummet, innan hon långsamt trädde till borde...

”Förekomma icke innom detta hem de små stötar, rubbningar, rifningar, hastigheter, dumheter, försummelser, förluster, och hvad de allt heta; dessa andeliga musquitos, som med si...

Elisabeth satte sig åter i det fönster, hon under den vänskapsfulla striden lemnat. Tankfull satt hon med hufvudet lutadt i handen och såg utåt sjön. Solen hade nedgått, och der...

”Vid denna tid var det, som du lät utöfva hämndens kall emot mig. Denna handling så rättvis, så välförtjent, uppväckte likväl bitterhet i mitt hjerta och slöt det för dig. Du ha...