Ysaïl: En berättelse från Chicago

Det reste sig bakom Lincoln Park, hvars grönska klart belystes af några sneda solstrålar, sträckte sig öfver hotellet La Plazas höga och smala skyskrapareskelett, som lyste tege...

Darrande slog han eld och lyckades, balanserande på tåspetsarna, tända de åtta brännare, som på korta armar höllos ut från salspelarna. Lågorna spredo endast en ofullständig bel...

En vagn, dragen af mulåsnor, kom sakta gatan ned. Den liknade en omnibus, var upplyst, hade skorsten, hvarur rök bolmade, och omgafs af stekos. En röst ropade oupphörligt från t...

Nordling satt länge och stirrade på en punkt. För hans ögon dansade och brände i eldskrift det lilla brefvets affärstydliga, nu af ålder litet darrande piktur. Och detta omsorgs...

Nordling kastade en blick åt fribordet med lunchvarorna. Som vanligt fanns den blandning på ondt och godt, hvilken den amerikanske krögaren kan med ett glas öl bortskänka. Hugo...

De fingo vin, frukter och en maccaronirätt samt risbollar i curry. Ysaïl åt som en fågel och hon knappast rörde vid vinet. Därpå började hon röka. Hugo, som ej visste hvad han s...

På nytt kom detta outgrundliga i ansiktets apmask. Och när nu Nordling såg på honom, igenkände han plötsligt uttrycket. Det var ej den kalla reflexen från kalciumljusets bländpe...

Hugo smög ut. Han längtade upp till de tomma rummen i Lake View. Det var en lång vandring, men han kände att han kunde gå fort. Dörren slöts tyst bakom honom och han lämnade på...

Hugo dröjde. Bottenvåningens dammiga rutor tittade sömnigt på honom, som otvättade och smutsiga ögon, öfver hvilka okammadt och testigt hår hängde. Fönstren, spräckta här och dä...

-- Gratulerar er, unge man -- gratulerar er af allt mitt hjärta. Ni är en son af John Ericsson -- af hm -- af John Ericssons land, menar jag. Och sådana äro alltid välkomna hos...

Dryckens kvalm försvann, den var i stället isande och förklarande, och nu såg han att Ysaïls kammare inom den innersta dörren ej var liten utan ett stort långt galleri. Taket, s...