Samlade arbeten II

JULIA. Nej, blygs ej för den mer, låt den få rinna. Ni är så skön i ålderdomens dag, När hjärtat speglas i hvart anletsdrag, När ögats kyla smälter bort i tåren, När den är sjuk...

JULIA (gladt och vänligt). Men hvem bad onkel skryta hela dagen Med er fullkomlighet, min vän? (Båda närma sig honom åter.) Och hvem bad er, hvad som var värre än, Be att få fat...

v. DANN. Förunderligt! Jag är som skygg För denna arma yngling, jag, den rike. I världen har jag aldrig sett hans like, Så stolt, så fri, så öppen, så bestämd.

FRANK. Min bästa herr von Dann, det har Så liten vikt för er att detta höra. Min blicks legend, hvad kan väl den er röra? Jag kom att nämna den ett arf, det var, Emedan förr jag...

JULIA. Ack, jag lät Trygg beskrifva herr von Dann Som en magnat, som en komplett tyrann, Hvars lif det var att kufva, att befalla, Att fordra slafvisk ödmjukhet af alla.

v. DANN (rörd). Min bästa fru, Gör mig ej sorg, vi missförstått hvarandra. Ni lefver här på ingens nåder nu. Att jag blef ond här nyss, det må ni klandra; Men hur min vrede är,...

v. DANN (med stor belåtenhet till Julia). Bekänn blott nu, Den där gör inga svårigheter, du. (Till Trygg, i det han räcker honom brefvet.) Se här, gif detta fram! Om han ej jäfv...

v. DANN (upprörd). Håll! Ur hvad djup i afgrunden, på jorden, Fick du i dagen de fördömda orden: "Det går ej an"? Just nu, i denna stund, Hur kommo de, min Julia; i din mund? Ja...

ögonen. Till Frank, som under tiden gjort sin palett färdig). Där ser ni, herre, en, som vet att skrufva Med knappt ett ord af sanning i sin mund, En riktig fågel, just en äkta...

Åh, du kan vara ganska trygg för vådan. Den kil, jag brukar, är ett löfte blott Att köpa taflan, som han målat senast, Om färdig eller ej, allt lika godt.

JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt.

FRANK. Nej, nu är tid, att täckelset må falla. (Till v. Dann.) Min far, min far, om jag er så får kalla, Er Julia gör ej första gången så; Vi varit länge ense ren, vi två. I Sve...

JULIA. Jag kände förr herr Frank, jag sagt det ju. Att han var fattig, visste jag tillika, Men stolt också, ja, mer än många rika. Dock, det var då, när han sin framtid såg I lj...

15 words