Vi stackars kvinnor ...

Ja, sannerligen, den döda var en gång min vän. Hon var min vän under de dagar, hon drömde konstnärsdrömmar, under de dagar hennes öde steg fram och med lismande judaskyssar förr...

Thyra Börjesson kände det som om hon gått i sömnen. Plötsligt stod hon framför fågelmänniskan. Det klack till i henne, och hon blev med ens fri från sitt sömngångartillstånd. Ho...

Men det var kanske allt detta Lisa instinktivt känt hela tiden ... Lisa! ... ja, henne hade hon lovat att ”akta” sig för fru von Heineman. Och det löftet ville hon hålla. Nu eft...

— Jag hade inte börjat än, sade Thyra med en flyktig blick på den enkla anrättningen. Det är inte mycket att bjuda på, men det vore en glädje, om ni ville göra mig sällskap.

Så drog hon fram en pall och satte sig mitt för elden. Nu skall jag kvintilera litet på harpan och pigga upp dig med litet pikant sladder ... Du kommer väl ihåg Heinemanskan, fr...

Skulle hon verkligen kunna göra något för Viveka Heineman? Skulle hon lyckas så pass förstå en annan själs tankar och känslor, att hon kunde bli den goda impuls, hon hoppats bli...

Då hon gått nedför första trappan, kom en flicka emot henne med en inlindad bukett i handen. Det var samma bud, som burit blommor till henne hela denna vinter. Hon log glatt ige...

Å, nu kom då äntligen Lisa Ljungh! Hon fick tårarna i ögonen. Aldrig hade hon trott, att hon skulle bli så glad. Nu först förstod hon, hur mycket hon längtat efter vännen, den e...

Thyra Börjesson vek in på Karlavägen och gick dröjande längs planteringens slingrande gångar. Slutligen stannade hon framför ett stort femvåningshus och lät blicken glida utefte...

— O, Herre, Herre, jag släpper Dig icke! Giv mig makt över hennes själ! Stå vid min sida, hjälp mig, att jag må övervinna djävulens makt och ge Dig henne tillbaka i evärdelig äg...