I tolfte timmen

Det är på aftonen av denna förfärliga dag, som jag beslutat att skriva dagbok, en dagbok, som går baklänges. Det är i den riktningen man helst önskar att livet skulle gå numera.

Ja, vad för glädje är det då med ett par vackra ben! Är det inte som det grymmaste hån! Ett par vackra ben och så inte den minsta mening med allt som kommer ovanför dem ända upp...

Det var ingenting att svara till det och Viveke tog upp sin lilla guldklocka, mitt farmorsarv, som sitter på en lång, smal halskedja, den ser ut som en guldtråd på hennes vita k...

Jag tänkte bara: ”Vi är ju tvungna att mötas en gång till, när han går tillbaka. Jag får inte se åt det hållet.” Men han kom inte. Hur han försvann, vet jag inte. Kanske gick ha...

När Viveke reser, blir jag fasansfullt ensam. Jag reser inte, varför skulle jag resa! Albert far till Vargön och fiskar. Om han trivs med det, stannar han en månad. Det finns vä...

— Ja, man måste synda, säger jag. Jag har accepterat synden för länge sedan för mig själv och andra. Men sedan jag gjorde det, har jag slutat upp att ångra. Jag skulle ångra ......

Om han hade blivit lagom smickrad och smekt och lagom tilltufsad som en man bör bli, _kunde_ han ha varit en bättre äkta man. Något ideal vill jag inte ens nu blåsa upp honom ti...