Elsa

När man för två hundra år sedan lemnade Stockholm inom broarna, för att gå öfver till södra malmen, möttes man först af en hundra fot bred, forsande ström, den så kallade södra...

— Alltid skall jag träffa dig, du otäcka, — sade Elsa med ett flammande ögonkast. Med tårfylda ögon och blossande kinder skyndade hon mot dörren. På tröskeln vände hon sig häfti...

— Bry dig icke om hvad de säga, — sade mor Greta, och förde Elsa med sig. — När man är dålig sjelf, vill man ock, att andra skola vara det. Sådana pigor äro intet umgänge för dig.

— Nej se på skepparns Elsa! — skrek pojken, öfverlycklig af denna upptäckt, och sprang ett stycke ned åt gatan. — Se bara hur hon flyger åstad med den granne herrn. Faren I till...

På bordet stod en gammal söndrig kopparlampa, spridande ett matt sken öfver de mögliga väggarne. Jemte lampan funnos der några sällsamma ting, hvilka man icke gerna gick förbi u...

Det var idel sträfva, allvarliga anleten, som omgåfvo det svarta bordet i rättens sessionssal, en trappa upp i stadshuset på Södermalm. Flertalet syntes redan vara öfver sextio...

Sedan hon sålunda var förklarad skyldig till det brott, hvarför hon var anklagad, återstod det endast att öfverlägga “de genere mortis” eller om det sätt, hvarpå hon skulle afli...

— Och du tror att du ensam kunnat afvärja trolldomen. Nej, barn, när satan ville hennes ofärd och hon icke mer var förtjent af Herrens bistånd, kunde det icke gå på annat sätt....

— Ja, det gör jag, — svarade hon. Det var den samme, som gaf mig den vackre ringen, och var det icke tyske grefven, så bor han dock i tyske grefvens hus?

— Inte här!... Parbleu, om här är någon kommissorialrätt... Kan hända jag minnes orätt, kan hända var det någon annan! För knäfveln om jag lagt alla dessa historier så noga på s...

Det torde likväl vara sällan, som en föresats hålles, när det vattnas i munnen för ölet, som skummar i fylda stop. Hur det var tyckte mäster Hvittlock snart att Fibiger lemnade...

— Mins hon, mor lilla, — återtog han efter en stund, — när hon satt här bredvid på bänken och snackade med mig. Det var andra tider det!... Ja, ja, inte hade hon då tyckt om, i...

Straffet var hårdt, men åldermannen fäste sig mindre dervid, än vid att qvartermästaren kom helskinnad undan, som sköflat honom in på kroppen, utan att gifva ens ett guldkorn if...

Anders stod slagen af häpnad. Det var på Fingerlisas vitnesmål om ringen, som han stödt sitt bästa hopp om Elsas frikännelse, och nu påstod denna fräckt, att hon icke ens hade t...

En vild skäggig en skrek allra värst och ville att de skulle steka mig på spett, — en annan ville fylla krut i munnen på mig och sedan tända eld derpå, på det att satan skulle f...