Part 3

I fråga om den fabriksmässiga tillverkningen af farmaceutiska artiklar på vetenskaplig grundval, så torde man kunna säga, att sträfvandena hittills i allmänhet gått i riktning att isolera och kemiskt identifiera de i de gamla, kända drogerna befintliga verksamma ämnena, samt sedan syntetiskt framställa desamma, äfvensom att pröfva deras derivater eller homologa föreningar, om en eller annan af dessa tilläfventyrs kunde ha en liknande eller kanske ännu värdefullare terapeutisk verkan.

Konsumtionen af många farmaceutiska produkter är heller icke stabil, utan ofta, märkvärdigt nog, rent af underkastad en »modets växling».

*Några statistiska data från Tysklands kemiska industri.*

Tysklands kemiska industri i sin helhet omfattade vid början af 1906 enligt »Berufsgenossenschaft»-statistiken[11] 8278 fabrikationer med 188,386 arbetare, hvilka under år 1905 uppburo en lön af sammanlagdt 197,5 millioner mark, motsvarande mark 1048,23 per man. År 1904 utgjorde fabrikationernas antal 8004 med 179,792 arbetare med en årslön af mark 1019,65.

[Anmärkning 11: Ch. Ind. 1906: 528.]

Totalvärdet af den tyska kemiska industriens årsproduktion för 1903 uppskattades af _Caro_[12] till 1350 millioner mark.

[Anmärkning 12: Z. f. a. Ch. 1904: 1361.]

Den kemiska produktionen öfvergår alltmer från privatföretag af vanligen mindre omfång till aktiebolag af oftast betydlig storlek.

Följande tabell visar antalet bolag inom den kemiska industrien, deras sammanlagda aktiekapital och deras genomsnittsutdelningar under åren 1882-1905.

+----------+-------------+--------------+--------------+ | | | Aktiekapital | Genomsnitts- | | År | Antal bolag | millioner | utdelning | | | | mark | % | +----------+-------------+--------------+--------------+ | 1882 | 46 | 88.95 | 12.87 | | 1883 | 49 | 90.44 | 10.12 | | 1884 | 56 | 110.34 | 7.96 | | 1885 | 78 | -- | 6.57 | | 1886 | 82 | 162.54 | 7.17 | | 1887 | 83 | 163.36 | 8.88 | | 1888 | 80 | 165.33 | 9.18 | | 1889 | 85 | 188.20 | 10.62 | | 1890 | 82 | 198.07 | 12.81 | | 1891 | 89 | 212.54 | 11.29 | | 1892 | 89 | 215.23 | 11.92 | | 1893 | 91 | 220.67 | 13.18 | | 1894 | 91 | 224.73 | 13.44 | | 1895 | 95 | 247.93 | 12.71 | | 1896 | 94 | 256.04 | 12.30 | | 1897 | 97 | 268.19 | 12.11 | | 1898 | 103 | 282.10 | 12.69 | | 1899 | 104 | 295.37 | 13.52 | | 1900 | 121 | 348.49 | 12.33 | | 1901 | 120 | 352.65 | 12.30 | | 1902 | 133 | 382.98 | 11.87 | | 1903 | 138 | 393.85 | 12.63 | | 1904 | 143 | 447.85 | 12.9 | | 1905 | 142 | 460.00 | 14.2 | +----------+-------------+--------------+--------------+

De 142 bolagen 1905 hade ett inbetaldt aktiekapital af 460 millioner mark, 84 mill. mark obligations- och hypotekslån samt 142 mill. mark reservfonder, hvaraf synes, att deras finansiella position var synnerligen sund. För 1905 gåfvo de i utdelning tillsammans med obligations- och hypoteksräntor 69.5 mill. mark. Ungefär 1/3 af dessa bolag ge en utdelning af mer än 10 %, c:a 1/3 ger 6-10 %, 1/6 1-5 % och c:a 1/6 0 %. Synnerligen påfallande är det obetydliga inflytande »dåliga tider» utöfvat på den kemiska industriens resultat. Den mot slutet af 1880-talet började stegringen i utdelningen hade i rätt betydlig grad sin grund i sammanslutningar, hvarigenom i stället för planlös konkurrens kom en reglering af produktionen.

Följande tabell visar aktiebolagens utdelningar i medeltal under tiden 1880-1900 inom olika industrier, och framgår däraf, att den kemiska står bland de främsta.

Gummi- industrien 12.31 Porslins- " 12.26 Läder- " 10.60 Kemiska- " 10.49 Glas- " 10.31 Bränneri- " 8.89 Sten- o. jordarts- " 8.12 Metall- " 9.20 Maskin- " 8.21 Elektriska- " 8.38 Pappers- " 9.77 Bryggeri- " 7.97 Kol- " 7.64 Socker- " 7.17 Salt- " 7.76 Järn- " 6.12 Väf- o. spinn- " 6.13 Näringsmedels- " 6.16 Klädes- " 5.94 Kvarn- " 5.88 Trä- " 5.35

Nedanstående tabell visar aktiebolagens genomsnittsutdelningar inom de olika grenarne af den kemiska industrien. Till kemisk storindusti räknas uti denna statistik hufvudsakligen soda, kaustikt natron, svafvelsyra, saltsyra, salpetersyra, natriumsulfat, klorkalk, alun, aluminiumsulfat, klorkalium och pottaska. Till preparat-industrien räknas kemisk-tekniska, farmaceutiska, fotografiska och vetenskapliga preparat.

Ks.ind. = Kemiska storindustrien P.ind. = Preparatindustrien Tf.ind. = Tjärfärgsindustrien Sä.ind. = Sprängämnesindustrien Ts.ind. = Tändsticksindustrien Gä.ind. = Gödslingsämnesindustrien

+------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+ | År | Ks.ind. | P.ind. | Tf.ind. | Sä.ind. | Ts.ind. | Gä.ind. | | | % | % | % | % | % | % | +------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+ | 1882 | 9.89 | 11.88 | 20.53 | 9.39 | -- | 6.44 | | 1883 | 9.27 | 11.05 | 14.82 | 10.04 | -- | 5.79 | | 1884 | 6.8 | 13.26 | 11.05 | 8.29 | 6.19 | 4.16 | | 1885 | 5.86 | 12.81 | 7.05 | 10.65 | 6.01 | 3.30 | | 1886 | 6.03 | 13.95 | 9.94 | 16.05 | 6.17 | 3.52 | | 1887 | 6.87 | 16.52 | 13.25 | 14.08 | 8.31 | 5.25 | | 1888 | 7.85 | 13.15 | 15.44 | 15.41 | 8.88 | 8.09 | | 1889 | 7.44 | 11.71 | 17.5 | 13.00 | 7.45 | 10.45 | | 1890 | 7.77 | 15.48 | 20.75 | 18.88 | 5.25 | 10.14 | | 1891 | 7.57 | 12.27 | 20.92 | 13.69 | 8.90 | 9.53 | | 1892 | 8.04 | 13.90 | 23.19 | 15.86 | 6.06 | 9.75 | | 1893 | 10.52 | 13.25 | 23.86 | 17.41 | 7.61 | 8.62 | | 1894 | 12.33 | 11.89 | 23.13 | 17.37 | 6.06 | 7.00 | | 1895 | 10.91 | 10.82 | 23.59 | 18.41 | 7.30 | 4.04 | | 1896 | 12.51 | 9.53 | 23.59 | 14.07 | 8.00 | 2.43 | | 1897 | 12.24 | 8.21 | 22.09 | 15.45 | 8.73 | 2.66 | | 1898 | 13.41 | 9.78 | 22.26 | 14.28 | 9.58 | 3.46 | | 1899 | 13.83 | 13.12 | 22.46 | 13.82 | 8.77 | 7.48 | | 1900 | 12.68 | 12.47 | 20.44 | 11.62 | 9.94 | 6.75 | | 1901 | 13.17 | 13.2 | 20.84 | 11.38 | 8.94 | 6.10 | | 1902 | 13.02 | 13.56 | 22.03 | 10.66 | 6.68 | 7.50 | | 1903 | 14.04 | 12.87 | 22.62 | 11.77 | 7.10 | 7.33 | +------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+

År 1904 utgjorde den kemiska industriens exportvärde 9 % af totalexportens värde, under det att de uti denna industri sysselsatta arbetarnes antal utgjorde endast 1.1 % af totalindustriens arbetareantal. Från 1880 till 1905 ökades inom den kemiska industrien den exporterade _kvantiteten_ med 311.5 %, medan _värdet_ af det exporterade på grund af prisfall endast steg med 137.6 %. Under perioden 1895--1900 var uppsvinget särskildt stort på grund af de gynnsamma verkningarne af handelstraktaterna. Ingen annan industri har utvecklats så hastigt. Tysklands totalindustri visade under tiden 1877--1902 en stegring uti antalet arbetare med 84.3 %, medan motsvarande tal för den kemiska var 172.6 %. Den använda maskinkraften steg inom totalindustrien 1875--1895 med 176.4 % och inom den kemiska med 370.1 %. Värdet af den kemiska industriens produktion öfverträffas numera endast af textil- och metall-industrierna.

Den bekante tyske vetenskaps- och industrimannen _Caro_ säger: »Källan till den utomordentliga framgången inom denna ännu i oupphörlig utveckling stadda industri är, att praktiken ända in i fabrikationens yttersta åderförgreningar är genomträngd af vetenskapen, att den har en oaflåtlig känning med hvad som rör sig på uppfinningsgebitet, med framstegen inom den teoretiska och använda kemien och med de växlande behofven i marknaden, att en uppdelning af arbetet blifvit strikte genomförd och alla krafter från den första till den sista, planmässigt ledda, harmoniskt samverka hvar på sin plats. Framför allt: karaktärsduglighet hos ledarne, affärssinne, flit, ordning och sparsamhet.»[13]

[Anmärkning 13: Litteratur: Ch. Ind. 1902: 476, Ch. Ztg. 1907: 208, _Grossmann._ »Die Bedeutung der chem. Technik für das deutsche Wirtschaftsleben». Knapp, Halle 1907 samt _Schultze_: »Die Entwickelung der chemischen Industrie in Deutschland seit dem Jahre 1875». Tausch & Grosse, Halle 1908.]

*Utlandets reflexioner med anledning af Tysklands framgångar.*

Det är helt naturligt, att det enorma tyska industriella uppsvinget tvingar andra nationer till eftertanke. Det duger icke att bara stå stilla och titta. Här nedan skall anföras några utdrag ur utländska uttalanden om Tysklands kemiska industri.

Uti Journal of the Society of chemical Industry 1896: 495 framhöll _Tyrer_ huru Tyskland på världsmarknaden undantränger England och angaf såsom orsaker tyskarnes större organisationsförmåga, större kunskaper och större energi. »Tyskland slår oss isynnerhet inom den kemiska industrien, om hvilken lord Beaconsfield en gång skall ha yttrat, att densamma kan utgöra mått på ett lands utveckling... Äfven förefinnas brister uti vår kommersiella bildning, om denna ock, tack vare handelskamrarne, nu är bättre än för...» T. uppräknar, hvad som i Tyskland och i Amerika blifvit gjordt för undervisningen uti naturvetenskaperna äfven på privat väg. »På grund af arten af våra affärsmäns kommersiella och vetenskapliga bildning är det ofta så, att kapitalisten icke rätt uppfattar företeelserna, om han ock ser dem. Däraf komma alla dessa dimmiga företag med missräkning och modlöshet såsom logiskt resultat...» T. framhåller ock hurusom i Tyskland den tekniske fabrikstjänstemannen får stor andel af den vinst, han genom sitt arbete tillför sin firma. »Hvad är resultatet af vårt föråldrade system? Vår nation lider nederlag på alla kanter, men den har icke kunskaper nog för att begripa huru felaktigt vårt system är.»

Ännu i början på 1890-talet behärskade England marknaden för kaustikt natron och klorkalk men är nu Tysklands störste afnämare för dessa produkter.

Vid den bolagsstämma, då den en gång så betydande fabriksfirman för tillverkning af anilinfärger Brooke, Simpson & Spiller Ld i London år 1901 beslöt sin upplösning, framhölls såsom hufvudorsak till firmans undergång, att densamma för litet beaktat den moderna forskningens värde och därför icke längre kunde hålla jämna steg med de tyska fabrikerna.

Vid ett möte, som den engelska föreningen Soc. of Chemical Industry höll i Newyork 1904, berörde professor Chandler från Columbia University i Newyork med beklagande det ringa intresse, som från »trångbröstad krämarståndpunkt» kommer vetenskapen till del.[14]

[Anmärkning 14: Z. f. a. Ch. 1904: 1908.]

_J. Campbell Brown_[15] finner en maning uti Revue des deux mondes (Febr. 1898) att beakta Tysklands arbetsmetoder äfven kunna gälla sina landsmän. Det fortgående samarbetet mellan vetenskap och industri har åstadkommit de framstående resultaten inom den tyska industrien. Ett enda verk i Ludwigshafen sysselsätter flera kemister än hela England har inom samma branch. I Tyskland har man ersatt verkmästarne med vetenskapligt bildade personer, hvilka icke blindt endast följa gammal praxis, utan se allt med den klara blick, som kunskapen om naturens lagar förlänar. De tyska fabrikerna nöja sig icke med att utsända handelsresande, utan fabrikanten träder själf i förbindelse med köparne, lämnar med sakkunskap upplysningar, beaktar deras önskningar och ger dem anvisning om produkternas rätta användning. Af Europas tjärfärgsproduktion kommer endast 7,2 % på England, 8 % på Frankrike och 13 % på Schweiz, resten på Tyskland. Campbell Brown påpekar vidare vikten af sammanslutningarne inom de olika industrigrenarne och nämner särskildt »_de tyska industriernas centralförening för nationelt arbete_», hvilken öfvervakar och befordrar de olika grenarnes intressen, samlar statistik, yttrar sig angående lagstiftningsfrågor, handelstraktater etc.

[Anmärkning 15: Journal of the Soc. of Ch. Ind. 1898: 305.]

Den i handels- och industrikretsar mycket lästa facktidningen »Commercial Intelligence» innehöll 1906 en berättelse öfver en resa, som dess Pariskorrespondent företagit i Tyskland i det speciella syftet »att lära känna dess kemiska industri, hvilken nu bildar en af de hufvudsakligaste källorna till landets kolossala välstånd». Korrespondenten säger sig ha blifvit högeligen öfverraskad af hvad han såg å de orter, där den kemiska industrien särskildt utvecklat sig. Produktionsvärdet uppskattades 1906 till 1½ milliard mark. Och ändock är denna industrigren knappast mer än 30 år gammal! För 30 år sedan behärskade England kemikaliemarknaden, men nu står Tyskland främst och detta oaktadt sina ringa förråd af hithörande råmaterialier. Tyskland producerar årligen c:a 1 million ton svafvelsyra, till stor del af spansk kis, och c:a ½ million ton soda. Dess totala export af kemiska produkter representerade 1905 ett värde af c:a 500 millioner mark. Det täcker c:a 5/6 af världens behof af färger. Indigoexporten för 1906 uppgifves till c:a 30 millioner mark. Den engelske korrespondenten framhåller slutligen hurusom Tysklands kemiska industri har en armé af vetenskapligt bildade specialister och skördar nu vinsten af de stora härför gjorda uppoffringarne.

Uti Journal of the Soc. of Ch. Ind. för 15/12 1906 lämnas en jämförelse mellan Englands och Tysklands kemiska industri, ref. uti Sv. Kem. Tidskr. 1907: 3, hvarur följande tabell med värden i millioner kronor är hämtad.

_Import:_ England: Tyskland:

Råmaterial {1905 .......... 158 261 {1895 .......... 145 152 --------------------------- ökning 13 109 --------------------------- Arbetade varor {1905 .......... 164 126 {1895 .......... 129 100 --------------------------- ökning 35 26 --------------------------- _Export:_

Råmaterial {1905 .......... 36 59 {1895 .......... 27 33 --------------------------- ökning 9 26 --------------------------- Arbetade varor {1905 .......... 278 428 {1895 .......... 245 272 --------------------------- ökning 33 156 ---------------------------

Uti den tyska råvaruexporten ingå äfven kalisalterna från Stassfurt.

Orsakerna till Tysklands öfverlägsenhet angifvas uti nämnda engelska tidskrift liksom i förut anförda uttalanden vara: bättre kunskaper, tyskarne »put more brain into their goods», det intima samarbetet mellan vetenskap och teknik, billiga kanal- och järnvägsfrakter och sist men icke minst ett verkligt samarbete mellan regeringen och industriens målsmän.

Under Boltzmanns bevingade ord: »_Intet är så praktiskt som teori_», meddelade Ind. Norden 1906: 330 några intressanta utdrag ur årsberättelsen för det stora amerikanska _Westinghousebolaget_. Detsamma sysselsatte år 1906 icke mindre än 14,705 personer. Försäljningsvärdet steg från 45 millioner kronor 1901 till 90 mill. 1905. Bolagets president säger: »minst 45 % af ingeniörsstaben är beständigt sysselsatt med arbete på förbättringar, d.v.s. med arbete för framtiden... Detta arbete kommer snarare att ökas än minskas, ty fordringarne stegras med hvar dag...»

Den engelska tidskriften »The Electrician» yttrar vid anförandet af detta uttalande med beklagande, att England ännu icke insett värdet af dessa isynnerhet i Amerika och Tyskland tillämpade arbetsmetoder.

Flera utländska uttalanden om Tysklands industri finnas anförda uti »Das studium der technischen Chemie an den Universiteten und technischen Hochschulen» af _Fischer_.

Utom af ofvanstående framgår den kemiska industriens i England stillastånd eller tillbakagång af en »blå bok», som engelska regeringen för något år sedan förelade parlamentet[16]. Från 1890 till 1902 sjönk Englands export af kemiska produkter till Förenta staterna från £ 2,035,000 till £ 792,500. Till någon del torde detta ha sin grund uti Förenta staternas egen ökade produktion och i dess tullskyddspolitik. Englands kemiska industri har numera sitt egentliga stöd uti kolonierna.

[Anmärkning 16: Ch. Ind. 1905: 22).]

Uti »Tariff Commission» 6:te bandet förekommer ett uttalande om engelska glasindustriens oerhörda tillbakagång, och förnämsta orsaken angifves vara Englands skyddslöshet mot införande af produktionsöfverskott från Amerika och Tyskland (dumpingmanövrer). Såsom botemedel föreslås i främsta rummet tullskydd.[17]

[Anmärkning 17: Z. f. a. Ch. 1907: 1382).]

* * * * * * * * *

*II. Arbetsintensitet, arbetslöner och aflöningssätt.*

Inom de flesta industrier utgöra arbetslönerna en af de största posterna uti tillverkningskostnaden, och det är helt naturligt, att fabrikanten söker begränsa äfven denna utgiftspost. Lika naturligt är emellertid ock, att arbetarens sträfvan går ut på att erhålla största möjliga lön för sitt arbete. Något som däremot icke är naturligt, är arbetsintensitetens nedgång.

Det finnes visserligen intet mått, hvarmed olika slag af arbete kunna direkt uppmätas och därför har det sina svårigheter att med siffror uttrycka arbetsintensiteten. Inom hvarje särskild industrigren får man dock ett relativt mått på arbetsmängden per arbetare, om man dividerar produktionsvärdet med antalet uti samma industri sysselsatta arbetare.

Uti »Iron and Coal Trade Revue» för 30/12 1905 förekom ett engelskt uttalande om arbetsintensiteten vid svenska järnverk. »För 1904 kom per arbetare», heter det, »ett produktionsvärde af endast £ 324, hvilket är mycket lågt».

Med ledning af senaste officiella statistik sammanställde _E. J. Ljungberg_ uti ett föredrag uti Nationalekonomiska föreningen i Stockholm den 31/1 1908 några järnindustriens siffror för Sverige och Amerikas Förenta Stater och meddelas här därur följande utdrag.

Sverige: Amerika: Tillverkning per arbetare ............ 26,1 ton. 143 ton. Tillverkningsvärde per arbetare ........ 3,998 kr. 13,431,60 kr. Årsförtjänst i medeltal per arbetare ... 1,358 kr. 1,947,60 kr.

Dessa siffror äro i hög grad sorgliga för vårt land.

Från Tyskland föreligger ingen motsvarande off. statistik, men vid ett större verk där, som sysselsätter 14,000 arbetare, uppgår tillverkningen per man till 73,5 ton värd kr. 8,900 och årsförtjänsten per man utgör i medeltal kr. 1,356,80.

Vidare anföres huru tillverkningskostnaden för Lancashirejärn vid ett medelstort verk i Sverige sammansätter sig.

Kronor % af hela pr ton tillverk- järn: ningskostn. Arbetslöner: _för kolning, malmbrytning, forsling och tillverkning_..... 82,70 55,3 Järnvägsfrakter: _för träkol, malm, kalksten och färdig produkt_..... 40,10 26,8 Räntor: _å det kapital, som fordras till inventarier af materialier och annat förlag_............ 9,60 6,4 Kolved och stenkol........ 10,35 6,9 Brukets omkostnader: _skatter och onera, aflöning till styrelse, tjänstemän och diverse utgifter_........ 6,87 4,6 ----------- ------- Kr. 149,62 100 %

Häri ingår ingen ränta eller amortering å anläggningskostnaderna. Allmänna marknadspriset på detta järn (valsadt stångjärn) är kr. 150 per ton. Om här arbetarnes kraf på arbetstidens reduktion till 8 timmar skulle genomföras utan reduktion af deras årsinkomst och verket sålunda skulle underhålla 3 skiftlag arbetare per dygn i stället för nu 2, så komme tillverkningskostnaden att stiga till kr. 190,97, hvarigenom denna produktion blefve totalt omöjliggjord.

L. yttrar i sammanhang med dessa spörsmål: »Arbetslönernas stegring har _möjliggjorts_ af en under flera år uppåtgående konjunktur och framgångsrik ingeniörsverksamhet; ej genom arbetareorganisationens verksamhet... I början af 1870-talet gällde en ton Bessemer-stålräler 312 kr., och nuvarande pris på svenska Martin-stålräler af väsentligt bättre kvalitet utgör endast 120 kr. Att möjliggöra sådant med fördubblade arbetslöner, åstadkommes ej med muskelarbete... Arbetspriset måste följa priset på de färdiga produkterna och värdet på penningen -- förmedlaren af arbetsbytet... Från vissa håll arbetas med all kraft på att utrota kapitalet, d.v.s. ej producera ett värde, som motsvarar, hvad man konsumerar, utan tanke därpå, att _intet kapital kan skapas utan arbete,_ likasom att _intet arbete kan skapas utan kapital_. Man kan visserligen som snyltgäst, jobbare eller på annat sätt tillskansa sig en del af frukterna från andras arbete, men icke skapa något som helst värde, ty därtill fordras _produktivt_ arbete. För att detta åter skall blifva framgångsrikt, fordras, enligt Carnegie i hans uppsats om »Den trebenta stolen», att hvarje företag stödjes af trenne pelare: kapital, arbete och administrativ förmåga. Om ett af dessa stöd, hvilket som helst, saknas, så faller företaget... Att genom kapital skapa arbete är jämförelsevis lätt, men att af kapital och arbete skapa afkomst är däremot en svår uppgift».

För vårt land kräfves först och sist »*produktivt arbete, arbete som skapar värden, samt sparsamhet, som bevarar och ej förslösar dessa*... Vårt land är ingalunda fattigt, men vi äro i allmänhet alldeles för lata... Hvar och en har rätt att lefva, men af sitt eget arbete, icke af andras...