Part 8
2. O hvilken syn, all sällhets höjd Går öfver all vår tro! Der flyta strömmar utaf fröjd I gröna dalars ro. I gröna dalars ro, I gröna dalars ro, Der flyta strömmar utaf fröjd I gröna dalars ro.
3. Och öfver himlens rymd så vid En evig morgon gryr. Guds son regerar der i frid, För honom natten flyr. För honom natten flyr, För honom natten flyr, Guds son regerar der i frid, För honom natten flyr.
4. Ej kylig vind, ej giftig fläkt Kan hinna helsans strand. Nöd, sjukdom, hela dödens slägt Ej fins i fridens land. Ej fins i fridens land, Ej fins i fridens land, Nöd, sjukdom, hela dödens slägt Ej fins i fridens land.
201. Kom, låtom oss förenas.
1. Kom, låtom oss förenas här Med englarne i höjd Samt tusen, tusen helgon der, Och sjunga med stor fröjd: KÖR. Halleluja, pris Guds lam, Som blef dödadt på Golgata! Halleluja, halleluja, Halleluja! Amen.
2. Vårt lam är värdigt äran ha Och magt och härlighet På jorden och i himlarna I tid och evighet.
3. Si det lät döda sig för oss Och gjuta ut sitt blod, Att den som tror, ej skall förgås — O tänk, hvad Gud var god!
4. Ack själar! hören alla I, Som kännen syndens skuld: Nu kan enhvar bli bördan fri; Gud är oss alla huld.
5. Må jord och haf och himlarna Förenas på en gång Att prisa Herren Jehova Och sjunga lammets sång.
202. Det stundat för barnen en högtid glad.
1. Det stundat för barnen en högtid glad, Den ljufliga, fröjdfulla julen. Hon ringer dem samman i by och stad, Ej någon vill saknas om julen. Hon kommer, hon kommer ännu en gång, Hon kommer, hon kommer med minnen mång’, Hon kommer, hon kommer med ljus och sång, Den heliga, fröjdfulla julen.
2. Likt Gabriel fordom, en fridens tolk, Oss helsar den vänliga julen Och bådar stor glädje för alla folk, Den härliga, strålande julen. Vi sjunga, vi sjunga med glada ljud, Vi sjunga, vi sjunga dess stora bud, Vi sjunga, vi sjunga och prisa Gud För julen, den heliga julen.
3. En spira har höjts utur Israel — O bör man ej fröjdas i julen? — En konung, som heter ImmanuEl, Har blifvit vårt ämne för julen. Han kommit, han kommit från himlens höjd, Han kommit, han kommit, i ringhet böjd, Han kommit, han kommit — o sjung med fröjd Och tänk på hans kärlek om julen.
4. Ja tack, käre Jesus, vår himlaprins, Som fröjdar oss unga om julen! Hur svaga vi äro, du nogsamt mins, Som sjelf blef ett barn under julen. Vår konung, vår konung, till dig vi se, Vår konung, vår konung vi hyllning ge, Vår konung, vår konung och frälsare, O blif nu vår gäst under julen.
203. Jag är ej för liten.
1. Jag är ej för liten vara barn hos Gud, Jag är ej för liten vandra i hans bud. Jag är ej för liten vandra i hans bud.
2. Jag är ej för liten skåda på Guds lam, Jag är ej för liten bo vid korsets stam. Jag är ej för liten bo vid korsets stam.
3. Jag är ej för liten låta anden få Hjertat till sitt tempel, lycklig är jag då. Hjertat till sitt tempel, lycklig är jag då.
4. Jag är ej för liten att hvar sabbatsdag Uti söndagsskolan höra Herrens lag. Uti söndagsskolan höra Herrens lag.
5. Jag är ej för liten lyda mor och far. Gud till fjerde budet löfte fogat har. Gud till fjerde budet löfte fogat har.
6. Jag är ej för liten vara litet ljus, Som om Jesus vittnar uti hem och hus. Som om Jesus vittnar uti hem och hus.
7. Jag är ej för liten att vid himlens tron Höja nya sångens klara hemlandston. Höja nya sångens klara hemlandston.
204. Låtom oss nu alla skynda.
1. Låtom oss nu alla skynda Att den ädla säden så, Att ock vi en gång med jubel Våra kärfvar bära få. Och om vi med hjertetårar Fukta säden mången gång, Skola vi dess mera skörda Under englars jubelsång. KÖR. Låten icke modet sjunka, Hållen ut i tro och bön. Snart på skyar Herren kommer Med de trognas nådelön.
2. O hvad fröjd i skördeanden, Då Guds folk från hvarje ort Skola bära sina kärfvar Genom stadens perleport! Mången, för hvars skull här nere Du så ofta grät och bad, Skall på stadens gyllne gata Helsa dig så hjertligt glad.
3. De med tårar så, de skola Under jubel skörda få, När som under Edens palmer Högtidsklädda skaror gå. Och när vi på stranden möta Barnen uti snöhvit skrud, Mer för dig än hela verlden Är den själen du vann för Gud.
205. Jag har en fader.
1. Jag har en fader i det fadersland, Jag har en fader i det fadersland, Dit all min håg och längtan står; Vid honom fäst med trones band. KÖR. Jag vill gå, jag vill gå, när jag hembud får, Jag vill gå, jag vill gå, när jag hembud får; När Herren kallar mig, jag går Med fröjd till fridens sälla land.
2. Jag har en frälsare uti det land, Jag har en frälsare uti det land, Der ingen smärta mer mig når, Der lifvets träd i blomning står.
3. Jag har mitt allt uti det rika land, Jag har mitt allt uti det rika land, Der krönt den frälsta skaran står, Med segerns palm uti sin hand.
206. Älsken hvarandra.
1. Onda ord — o låt dem aldrig Öfver dina läppar gå. Låt en helig känsla hindra, Att de aldrig skada må. KÖR. “Älsken hvarandra,” så sade Jesus; Lyden som barn det fadern har befalt. “Älsken hvarandra,” så sade Jesus; Lyden som barn hvad han befalt.
2. Kärlek är för ren och himmelsk, Vänskap allt för helig är För att såra och förstöra På så syndigt sätt som sker.
3. Snart ett ord är sagt i vrede Och en sak i ondska gjord; Snart kan kärleksbandet slitas Af ett enda vredens ord.
207. Närmare, Gud, till dig.
1. Närmare, Gud, till dig, Närmare dig! Om ock ett kors det är, Som lyfter mig, Är blott min själs begär Ständigt att komma här Närmare, Gud, till dig, Närmare dig.
2. Skild ifrån dig, o Gud, Fridlös jag gått. Aldrig i verldens tjenst Hvila jag fått; Men se’n till dig jag flytt, Suckar jag städs på nytt: Närmare, Gud, till dig, Närmare dig.
3. Om du med blomster strör Lefnadens stig, Eller om sorgens moln Hopas kring mig. Är det mig lika godt, Om det mig förer blott Närmare, Gud, till dig, Närmare dig.
4. Och när mitt vandringslopp Slutas en gång, Och uti frihet byts Jordlifvets tvång. Föres jag vid din hand, Fri ifrån stoftets band, Närmare, Gud, till dig, Närmare dig.
208. Jag frågar ej.
1. Jag frågar ej, om du är en Af verldens vise — nej, Jag frågar ej, om du är känd Af menskor eller ej; Jag frågar ej, om ryktet bär Ditt lof kring jordens rund, Jag frågar ej om du fått _ett_, Om du fått _tio_ pund.
2. Jag frågar ej, om du är en Af verldens ädle — nej, Jag frågar ej, om du är hög Och mägtig eller ej. Jag frågar ej, om du är rik På gods och gårdar här, Jag frågar ej, hvad plats du har, Och ej, hvad namn du bär.
3. Jag frågar ej, om du är skön, Om du är ung och glad, Om du på jorden har ett hem, En ljuflig lägerstad; Jag frågar ej, om Herren Gud Har blomsterstrött din stig, Och ej om lifvets kamp och nöd Och allvar hunnit dig.
4. Jag frågar ej, om du är ren, Om du är from och god; Jag frågar ej, om du är stark I hopp och tålamod; Jag frågar ej, om du är varm I bön och kärlek — märk, Jag frågar ej, om du är rik På dygd och goda verk.
5. Nej, detta allt det hjelper ej, Det har ej lif i sig. Det är en annan sak, hvarom Jag ville fråga dig. Guds gåfvor — må vi akta dem, Som dyra, kära lån! Men hufvudsaken blir dock den: Säg, tror du på Guds son?
6. Jag frågar dig i Jesu namn, Det namnet ger mig mod: Har du fått frid med Herren Gud Igenom Jesu blod? Är han ditt hopp, din salighet, Din himmel och ditt allt, Då först har lifvet fått sin färg, Ditt verk sin äkta halt.
7. Gods hjelper ej din arma själ En gång på vredens dag, Och till fåfänglig kunskap har Ej Herren Gud behag. Så bygg ej något näste då Af usla rör och strån, Men svara på min fråga: Säg, Säg tror du på Guds son?
209. O Jesus Krist, Guds dyra lam!
1. O Jesus Krist, Guds dyra lam! Mitt hjerta lofvar dig. Tack, att du dog på korsets stam Att återlösa mig!
2. Hvad nåd uti ditt hjerta bor, Hvad kärlek utan mått! Min syndaskuld nog var hon stor, Men större nåd jag fått.
3. De djupa sår för mig du bar, Ditt blod ur såren rann. Deri jag lif och helsa har, Deri min frid jag fann.
4. Här är för mig ett härligt bord Med himlarätter på. En äng så grön för hungrig hjord, En källa skön också.
5. O Jesus, för ditt dyra namn Tag helt mitt hjerta in, Och göm mig i din kärleksfamn Som lön för mödan din.
210. Jag har en vän.
1. Jag har en vän, som älskar mig Så högt, att han lät offra sig I korsets död på Golgata. Mitt hjerta sjung: halleluja! KÖR. Halleluja! jag har en vän, Som förer mig till himmelen. Han hela vägen med mig går, Och af hans hand jag kronan får.
2. Min Jesu kärlek innerlig Är ljuset på min vandringsstig, Den skatt, som gör mig rik och säll Och drifver sorgen från mitt tjäll.
3. Jag har en vän, en mägtig vän Som tronar uti himmelen Och råder öfver alla land, På höjd, i dal, på sjö och strand.
4. O broder, stäm i sången in, Ty denne vän är också din. Om du ej är så from du vill, Hans nåd för dig dock räcker till.
211. O min själ, var nu glad.
1. O min själ, var nu glad, du en frälsare har. Se hans krubba, hans graf och det kors, som han bar. KÖR. Sjung om honom, som i döden var din trognaste vän. Sjung hans seger och förkunna: han lefver igen.
2. O min själ, var nu glad, ty det slagtade lam Ur sin graf till evinnerligt lif har gått fram.
3. O min själ, var nu glad, ty en konung du har, Som på himmelens tron tar dig sjelf i försvar.
4. O min själ, var nu glad, ty han kommer igen, Han som gaf för dig lifvet, din Gud och din vän. KÖR. Sjung om honom, som i döden var din trognaste vän. Sjung hans seger och förkunna: han kommer igen.
212. Det fins ett land.
1. Det fins ett land så underbart, Der helgonen få bo. Der lyser ljuset evigt klart, Der herskar evig ro. Det landet har en evig vår; Ej blomman der förgås, Men dödens flod sin bölja slår Emellan det och oss.
2. Ty bortom denna strida våg, Der ligger himlens land. Så Kanaan ock i fägring låg På Jordans andra strand. Låt oss få stå, der Moses stod, Och se i Kanaan in, Då skall ej dödens Jordansflod Förskräcka mer vårt sinn’.
213. Jag älskar söndagsskolan.
1. Jag älskar söndagsskolan Och villigt skyndar dit, Att der bland barnen sjunga Och lära med all flit. Jag vill ej dagen spilla I lättja, synd och lek, Jag skyr den onda verlden Och falska vänners svek.
2. Jag älskar söndagsskolan, Ty jag får lära der, Hur Jesus har mig älskat, Hur god och mild han är; Och ordet om hans kärlek, Som är min bäste vän, Det leder mig att älska Min frälsare igen.
3. Jag älskar söndagsskolan, Ty Jesus finnes der Och många Jesu vänner, Som hålla honom kär. Bland dem jag här får lära, Att sjunga lammets sång, Den jag ock väntar sjunga Vid lammets tron en gång.
4. Jag älskar söndagsskolan, Och derför, Jesus, ber Jag dig att mig välsigna Med nåd allt mer och mer. Ja lär oss alla älska Dig helt af all vår själ, Och bär oss till din himmel, Der allt blir evigt väl.
214. En dyrbar skatt.
1. En dyrbar skatt jag funnit har, Till hjelp och kraft i nöd och strid; Och denna skatten underbar Den är min Jesu dyra frid. KÖR. Jag prisa vill min Jesu namn; Han är min frid, min vän så blid. Han slutit mig uti sin famn Och gifvit mig sin ljufva frid.
2. Och denna dyra himlaskatt Jag eger under skiften all; Den räcker till så dag som natt, Och hjertat den bevara skall.
3. När orons stormar häfva sig, Och fruktans dimmor slå sig ned, Då hviskar friden tröst till mig, Och strax jag ljus i mörkret ser.
4. Snart skall jag fram till floden nå, Till dödens flod så mörk och strid. Tryggt kan jag öfver djupet gå, När hjertat eger Jesu frid.
215. Ringa vattendroppar.
1. Ringa vattendroppar, Ringa korn af sand Bilda stora hafvet Och det torra land, Och det torra land.
2. Så de små minuter, Fast så ringa, dock Bilda verldens åldrar, Evigheter ock, Evigheter ock.
3. Så ock ringa felsteg Leda menskan af Från rättfärdigheten Ned i syndens graf, Ned i syndens graf.
4. Ringa verk af kärlek, Ringa kärleksord. Till ett himmelrike Skapa om vår jord, Skapa om vår jord.
216. Nu glädjens timme inne är.
1. Nu glädjens timme inne är Och manar oss till sång. Vi stämma upp den lofsång kär Oss englar lärt en gång. KÖR. Ära vare Gud i höjd! Frid på jorden, frid och fröjd! Menniskor ett godt behag På denna glädjens dag!
2. Ja sjungen, stora, sjungen, små; Ej större glädje fins Än den, att uppå krubbans strå Har hvilat himlens prins.
3. I mörkret, som på jorden var, Ett ljus har blifvit tändt: Guds kärlek är oss uppenbar I gåfvan som han sändt.
4. O tänk att han, Guds ende son, Sig i förnedring böjt! Han störtat höghet från dess tron, Och ringhet han upphöjt.
217. Jag älskar våren.
1. Jag älskar våren och dess ljus, Dess glada fogelsång; Jag älskar skogen med dess sus Och bäckens muntra språng. KÖR. Tack, o Gud i himlens höjd! Tack för vår, för lif och fröjd! Allt omkring mig vittne bär, Hur rik din kärlek är.
2. Jag älskar ängens blomsterkrans Och tufvans mjuka famn; Jag älskar qvällssol’ns milda glans Och stjernor utan namn.
3. Jag älskar skyn så hög och klar, Ja ock den friska vind, Som, då den genom rymden far, Strör rosor på min kind.
4. Men högst af allt jag älskar Gud Min fader god och vis. Han jorden klädt i högtidsskrud Lik Edens paradis.
5. När denna jord han utstyrt har Med så frikostig hand, Hvad måste han ej ega qvar Hos sig i himlens land!
218. Se, nu är salighetens dag.
1. Se, nu är salighetens dag För arme syndaren, Ty Gud till oss har godt behag: Han gaf oss frälsaren. KÖR. Pris ske Gud för sådan nåd! Sådant var hans frälsningsråd. Pris ske Gud i evighet För denna salighet!
2. Se, nu är salighetens dag, En ljus, behaglig tid, Då syndare af alla slag, Tillbjudas nåd och frid.
3. Nu är blott taga nåden mot Till frälsning full och fri, I stoftet göra bättring, bot Och se’n instämma i:
219. Pris Gud.
Pris Gud i magt och kärlek stor; Pris Gud bland alla himlars kor; Pris vare Gud i alla land; Pris fader, son och helge and’!
220. Min sak är i frälsarens hand.
1. Hur är ej vårt lif liksom hafvet, Oroligt och nyckfullt och djupt! I dag är det upprördt af stormen, I morgon så stilla och ljuft. Ej ofta vårt lif är ett solsken, Då molnen ej skugga vårt land. Hur godt är dock ej att få säga: Min sak är i frälsarens hand! KÖR. Min sak är i frälsarens hand, Min sak är i frälsarens hand. Hur godt att hvar dag kunna säga: Min sak är i frälsarens hand!
2. Hvarhelst vi än gå, vi förnimma, Att frestaren illslug och djerf Så omärkt och listigt försöker Att bringa oss uti förderf. Hur ryslig är synden, som tågar Så mägtig framåt i vårt land! Må vi dock uthärda i striden! Vår sak är i frälsarens hand.
3. Vår tid är så kort och så vigtig. O må vi på fältet nu gå Och ropa till syndare alla, Att nåd fins hos Jesus att få, Att mången må uppstå från sömnen Och frälsas ur träldomens band Och säga: Min Jesus, jag kommer Och lemnar min sak i din hand.
221. Pris vare Gud!
1. Han tände lyktor i den mörka dimman, Der han på himlens stjernegata for, Och på hans allmagtsord i morgontimman Steg solen fram på fästets höga kor; KÖR. Och sången ljöd i tusen stämmors ljud: Pris vare Gud, pris vare Gud!
2. Han vatten göt från himlens höga salar, Och hvalar lekte uti böljan blå, Och bäckar sorlade i gröna dalar Emellan blomsterhöljda stränder då;
3. Och vid en fläkt från himlens andeländer På söderns kullar cedrar sprungo opp, Och hjordar betade på gröna stränder, Och trastar drillade i furans topp;
4. Han gjorde menskobarn med sina händer Af jordens stoft i lifvets morgonstund, Och barnets engel log på sköna stränder Vid lifvets vårfläkt uti Edens lund;
5. Igenom allt hans allmagtsstämma brusar, Hans blick igenom alla höljen når, Hans andedrägt i hvarje vindfläkt susar, Hans lif igenom hvarje åder går; KÖR. Och alla verldar gifva återljud: Pris vare Gud, pris vare Gud!
222. O store Gud!
1. O store Gud! när jag den verld beskådar, Som du har skapat med ditt allmagtsord, Hur der din vishet leder lifvets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord — KÖR. Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud, o store Gud!
2. När jag betraktar himlens höga under, Der gyllne verldsskepp plöja etern blå, Och sol och måne mäta tidens stunder Och vexla om, som tvenne klockor gå —
3. När jag hör åskans röst bland stormen brusa, Ser blixtens klingor springa fram ur skyn, När regnets kalla, friska vindar susa, Och löftets båge glänser för min syn —
4. När vestanvindar susa öfver fälten, När blommor dofta omkring källans strand, När trastar drilla i de gröna tälten, Ur furuskogens tysta, dunkla rand —
223. I vårt söndagshem.
1. Här med fröjd ännu en gång I vårt söndagshem Samlas vi till bön och sång, I vårt söndagshem. Herren är oss alltid när, Hör vår bön och barnen lär; Hvar och en är lycklig här I vårt söndagshem. KÖR. Här med fröjd ännu en gång I vårt söndagshem Samlas vi till bön och sång, I vårt söndagshem.
2. Gud är midt ibland oss här I vårt söndagshem, Känner hvarje själs begär I vårt söndagshem. Nalkas vi hans nådatron, Ger han oss, som gaf sin son, Nåd och sällhet genom tron I vårt söndagshem.
3. Jesus, barnens bäste vän — I vårt söndagshem, Tala du till hvar och en I vårt söndagshem. Blir vår vandring mödosam, Led oss genom lifvet fram, Vårda dina dyra lam I vårt söndagshem.
224. O hvilken Gud!
1. Herren skapat himmel, jord — O hvilken Gud! Med sitt stora allmagtsord. O hvilken Gud! Han har skapat stjernors här, Allt som jordens yta bär, Allt som uti vattnet är. O hvilken Gud!
2. Han har äfven skapat mig — O hvilken Gud! Till en afbild utaf sig. O hvilken Gud! Han är min och allas far, Han ock räknat mina da’r, Trogen omsorg om mig har. O hvilken Gud!
3. Allting uppehåller han — O hvilken Gud! Ej en sparf han glömma kan. O hvilken Gud! Från sitt säte ned han ser, Daglig godhet oss beter, Mat och kläder han oss ger. O hvilken Gud!
4. Han har öppnat himlens port — O hvilken Gud! Störst är det af allt han gjort — O hvilken Gud! Ende sonen sände han, Som en evig frälsning vann; _Alla_ han nu hjelpa kan. O hvilken Gud!
225. Väl är våra fienders skara stor.
1. Väl är våra fienders skara stor, Som omkring oss lägrad är, Men segern på Jesus vår kung beror Och ej på en väldig här. I fiendens läger fins icke ro, De drömma om undergång, Midt under det vi, som på Jesus tro, Få öfva vår segersång.
2. Vår rustning ser nog ganska tarflig ut Vid sidan af Midians prakt; Men, broder, var trogen ändå till slut Att strida i Herrens magt. För sanningens fackla i kärl af ler Och frälsningens stridstrumpet Ses menskorna falla till marken ner — Ja Herren ske pris för det!
3. Vår Gideon sjelf främst i spetsen går, De starke han tar till rof. Snart kampen är slutad och segern vår Och kronan — ja Gud ske lof! Vår skara förökas ju dagligen, Ej någon kan motstå den. Snart få vi intåga i himmelen I segertriumf. Amen.
226. Kom, huldaste förbarmare.
1. Kom, huldaste förbarmare, Som herde ibland fåren. Led alla arma syndare Till källorna och såren, Till Sions berg och Sarons bet, Der i en salig enighet Hvar trogen själ har trefnad.
2. O kärlekshaf, utgjut din flod Utöfver allas hjertan. Låt kraften af ditt helga blod Fördrifva otronssmärtan. Du hela verldens nådastol, Förvandla med din ljufva sol Vår köld i evig värma.
227. Stäm in i englars kor.
1. Stäm in i englars kor, Och sjung hans kärlek stor, Hans ära sjung. Han, som regerar der, Englars beundran är, Och nåd han till oss bär, Vår frälsar’kung.
2. En smälek grym han bar, Den kalken bitter var För oss han tog. Guds englar sågo ned Med häpnad, hur han led. Min själ, fall ned och bed: För dig han dog.
3. Hans nåd är rik och varm; Vår sång är svag och arm I stoftet här. Men ack i ljus en gång I evigheten lång Vi sjunga bättre sång Åt sonen kär.
4. Dock om än svagt ändå Hans pris vi sjunga må På barnavis. Hans magten, äran är, Han kungaspiran bär; I helgon, sjungen der Och här hans pris.
228. Mitt fosterland, för dig.