Part 9

1. Mitt fosterland, för dig Min lyra stränge sig, Du frihetsland! Här pilgrimsfädren mött, Här stora hjeltar dött Och äreminnen strött Från strand till strand.

2. Min dyra fosterbygd, De fries hem och skygd Du var och är. Med skog, och berg och fjell, Med kullar, bäck och häll, Med fält och himlapell Du är mig kär.

3. Mitt land, din ära skall I milda toners svall Med vinden gå, Tills lofvet bryter löst Med sång ur sälla bröst, Och sjelfva klippan röst Och sång skall få.

4. Frihetens skapare, O Gud, till dig vi se. Vårt lof är ditt. Än länge må din hand Från träldoms hårda band Vårt dyra fosterland Behålla fritt!

229. Så älskade Gud verlden all.

1. Så älskade Gud verlden all, Att han utgaf sin ende son, Att hvar och en, som på honom tror, Skall få ett evigt lif.

2. Ty deruti står kärleken, Ej det vi hafva älskat Gud, Men deruti, att han älskat oss Och gifvit oss sin son.

3. Ja derpå är Guds kärlek stor Vorden uppenbar till oss, Att till försoning för all vår synd Han hafver sändt sin son.

4. Han hafver oss sändt Jesus Krist, Att på honom vi skola tro, Att genom honom vi lefva må Och älska för hans skull.

230. Vår bibel!

1. Vår bibel, vår bibel, mer dyrbar än gull! Hvar sida af härliga löften är full. Den talar om frälsarens kärlek så rik, Den visar oss vägen att bli honom lik, Den visar oss vägen att bli honom lik.

2. Vår bibel, vår bibel, välsignade ord, Är ljuset på ungdomens stig här på jord. Du bjuder oss söka i tidiga år Den kostliga perlan, som aldrig förgår, Den kostliga perlan, som aldrig förgår.

3. Vår bibel, vår bibel! vi sjunga igen; Vår tunga beprisar dess sanningar än. Din seger, ditt värde, vi gladt stämma opp Och sända ditt budskap kring verlden med hopp, Och sända ditt budskap kring verlden med hopp.

231. Herre, samla oss nu alla.

1. Herre, samla oss nu alla Kring ditt dyra nådesord. Likt ett vårregn låt det falla På vårt hjertas torra jord. Värdes oss din ande sända Och din eld ibland oss tända, Mätta ljufligt de elända, Herre, vid ditt rika bord.

2. Lär oss troget taga vara På det ord oss gifvet är. Led oss i ditt ljus det klara På den väg, som till dig bär. Håll vårt hjerta för dig stilla, Låt ej otron oss förvilla; Herre, låt oss ej förspilla Nådestunden du beskär.

3. Må vi akta på den tiden, Då du söker oss, o Gud. Snart är nådens dag förliden, Och vi få ej flera bud. O så hjelp oss nu att höra Hvad vår själ kan saliggöra, Upplåt du vårt hjertas öra, Och förnim vårt böneljud.

232. Om mitt hem jag sjunga vill.

1. Om mitt hem jag sjunga vill, ty ingen plats är mig så kär. Hvart jag än i verlden kommer, det ej ändå hemma är. O jag mins så väl, när jag i barnaårens glada tid Hemma var med mina syskon uti hemmets lugn och frid. KÖR. O mitt sköna, kära hem! Aldrig kan jag glömma dig. Fastän du är ringa, fins ej någon plats som du för mig.

2. O jag mins så väl, hur efter dagens lek och glada rön Mamma samlade oss kring sig för att hålla aftonbön. Och de helga böner, som hon bad till Herren för oss då, Kan jag aldrig glömma, hvart jag än i verlden komma må.

3. Och den dagen, då jag måste lemna hemmets lugna härd För att långt i fjerran fara ut i denna onda verld! Ack mitt hjerta ville brista, då jag sista skymten såg Af den lilla, kära stugan, der i skogens lugn hon låg.

4. O min Gud, mitt hem välsigna. Om jag aldrig åter får Se det här på denna jorden, det i dina händer står. Led oss alla med din ande upp till sköna himmelen. Må vi alla der få mötas, fader, moder, syskonen! KÖR. O mitt sköna hem i höjd, nu jag blickar upp till dig; Mera kärt än något hem på jorden är dock du för mig.

233. Vänner, då nu vi skiljas här.

1. Vänner, då nu vi skiljas här, Ack låtom oss vår Herre kär Lofsjunga med en enig röst, Som utgår af ett tacksamt bröst.

2. Kanske vi ej här mötas mer, Men se ett bättre land sig ter, Der vi få mötas en gång sist, Om vi här älskat Jesus Krist.

3. Ack må vi der med fröjdeljud Få prisa dig, treenig Gud, Och må med amen stämma in I lofvet englaskaran din!

234. Vill du möta mig derhemma?

1. Vill du möta mig derhemma, Hemma i det sälla land? Vill du möta mig derhemma, Skall jag trycka der din hand? Många vänner der mig helsa, Många som jag älskat här; Men jag frågar, dyre broder: Vill ock du mig möta der? KÖR. Jag vill möta dig derhemma, Ja i himlen ljus och skär. Jag vill möta dig derhemma, Ja jag vill dig möta der.

2. Vill du möta mig derhemma? O jag vet, att jag skall der Njuta mer af Jesu kärlek, Än jag nå’nsin kunnat här. Och när sången väldigt brusar, Skönare den blir för mig, Om i den sig ljufligt blandar Rösten, broder, ock af dig.

3. Vill du möta mig derhemma? Efter dig jag der vill se Ibland Jesu många vänner, Och der englar mot mig le. Han vill möta mig derhemma, Han, som allt i alla är. Dyre broder! Säg, o vill du, Vill du ock mig möta der?

235. Se Jesus är ett tröstrikt namn.

1. Se Jesus är ett tröstrikt namn Och i all nöd vår säkra hamn. Igenom Jesus få vi nåd Och finna på det bästa råd.

2. Guds ende son, o Jesus huld, Förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjelpa kan, Du som är både Gud och man.

3. Af dig är all rättfärdighet, Af dig all frid och salighet. Den varder af allt ondt förlöst. Som sätter till ditt namn sin tröst.

4. Dig vare pris för lifvets ord, För dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden gif Och efter döden evigt lif.

236. Ack hur lycklig är barndomstiden!

1. Barnaåren hur sälla, glada, Förr’n syndens frostnatt hunnit brodden skada — Barnahjertat, som sig fått bada I nådens skurar uti lifvets vår! KÖR. Ack hur lycklig är barndomstiden, Men ack så snart, så snart den är förliden! Ack hur lycklig är barndomstiden, Men ack, så snart, så snart den hastar bort!

2. O hur’ sällt att i späda åren Som lam få beta med de äldre fåren Uppå ängen — i Jesusåren, Hvari vi lif och helsa hafva fått!

3. Jesus var ock ett barn i tiden Som vi och kom med nåden, glädjen, friden; Han går för oss och förer striden Mot våra fiender, halleluja!

4. Som en moder sitt barn hugsvalar, I ordet Jesus oss så ömt tilltalar: Frukta icke, ty jag bevarar — Si, jag skall bära lammen i min famn.

5. Herre hjelp, att vi städs må höra, Det som kan våra själar saliggöra, Och upplåt du vårt hjertas öra, Då vi i söndagsskolan samlas få.

237. Se hur fogeln gladt sig svingar.

1. Se hur fogeln gladt sig svingar Upp mot himlen, klar och blå. Hör hans sång, hur skönt den klingar, Lust det är att höra på. Han af morgonsolen väckes Till att lofva Gud med fröjd, Och när aftonsolen släckes, Hvilar han så trygg och nöjd.

2. Skulle jag då icke sjunga Herrens lof på barnavis? Skulle ej min lösta tunga Stämma upp min Jesu pris? Han som usla syndaträlen Ryckt ur elden som en brand, Löst ur snaran arma själen, Som nu hvilar i hans hand.

3. Derför jag med fröjd uppstämmer Gladt som fogelns qvitt, qvitt, qvitt: Det är slut på all min jemmer, Hela bördan är jag qvitt. Uti lammets blod rentvagen Nu min själ sig svingar fritt, Och som fogeln hela dagen Gladt jag sjunger: qvitt, qvitt, qvitt.

238. Jag vill ej synda mer.

1. Om någon att synda mig locka vill, Då svarar jag: Nej, o nej! Ty Jesus, min frälsare hör jag till, Och synden han älskar ej. KÖR. Jag vill ej synda mer, Jag vill ej synda mer; Ty Herrens öga mig alltid ser — O jag vill icke synda mer.

2. Om någon då säger att synd blott är Ett nöje på denna jord, Jag svarar: Den sargat min Jesus kär, Så lärer mig bibelns ord.

3. Om någon mig frågar, hvad synden är, Jag svarar: Min fiende, Som städse vill hindra mig på min färd, Att målet jag ej må se.

4. Om någon då frågar: Hvart ämnar du? Jag svarar: Till himlens land, Och Jesus jag hafver i sällskap nu; Han leder mig med sin hand.

239. O Jesus Krist, dig till oss vänd.

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd, Din helge ande till oss sänd. Vår andakt höj, vår suckan hör, Och oss på lifsens väg sjelf för.

2. Upplåt vår mun till ditt namns pris, På oss din andes kraft bevis. Förök vår tro, upplys vår själ Ditt helga ord att lära väl.

3. Till dess vi sjunga med Guds här: Gud helig, helig, helig är, Och saligt skåda ljusens far Bland englaskaror uppenbar.

240. Stå upp för Jesus.

1. Stå upp, stå upp för Jesus, Du korsets kämpatrupp. Låt konungabaneret Ej skadas, lyft det upp. Från seger och till seger Framrycka skall hans här, Tills hvarje ovän krossats, Och han blott Herre är.

2. Stå upp, stå upp för Jesus. Trumpeten kallar: gå Att Herrens lof förkunna Och mörkrets härar slå. Om fienderna rasa, Räds ej, du trogna själ, Nej fatta mod, du har ju Med dig ImmanuEl.

3. Stå upp, stå upp för Jesus, Men i hans kraft allen. Ej köttslig arm här hjelper, Ej dödlig hjeltes ben. Tag nådeordets rustning, Och vaka, bed med flit, Och hvarest faran, pligten Dig kallar, skynda dit.

4. Stå upp, stå upp för Jesus. Ej striden blifver lång. I dag du hör basunen, I morgon segersång. Och den, som öfvervinner, Skall ej bli utan lön. Nej Gud skall honom pryda Med ärekrona skön.

241. Gör mig stilla.

1. Jesus, låt din rädda dufva Snart få hvila ut hos dig. Denna jord har ingen tufva, Der hon trygg kan hvila sig, Och hon längtar, och hon längtar Hem från öknens mörka stig.

2. Färden är så full af faror, Vägen — ack den är så smal, Och på satans många snaror Är det aldrig något tal, Och så bär det, och så bär det Slutligt genom dödens dal.

3. Uppehåll och stärk då modet, Såsom du det ensam kan. Lär mig ständigt se på blodet, Som för mina synder rann. Ack det blodet, ack det blodet, Hvari lif och frid jag fann!

4. Låt din ande städse leda Alla mina företag. Ack jag kan ej sjelf mig freda För mitt kött en enda dag. Kom, o Jesus, kom, o Jesus, Var min kraft, ty jag är svag.

5. Låt ej synden, låt ej flärden Söfva och bedåra mig. Ack för hela, vida verlden Vill jag icke mista dig. Du allena, du allena Förer mig den rätta stig.

6. Gör mig stilla, gör mig stilla, Göm mig djupt i dina sår. Der kan det ej gå mig illa, Hur det än i verlden går. I det nästet, i det nästet Ack hur väl din dufva mår!

242. O hur saligt att få vandra!

1. O hur saligt att få vandra Hemåt vid vår faders hand! Snart vi slutat ökenfärden Och gå in i Kanaans land. KÖR. Härligt sången der skall brusa Starkt som dånet af en vattuflod: Äran tillhör Gud och lammet, Som oss vunnit med sitt blod!

2. Här vid elfvarna i Babel Tystnar ofta nog vår sång, Men vi vänta bättre dagar I Jerusalem en gång.

3. Här vi skiljas från hvarandra, Här är möda, sorg och strid, Men uti den gyllne staden Snart vi mötas få i frid.

4. O må ingen bli tillbaka Här i denna mörka verld! Må vi alla der få mötas Efter slutad pilgrimsfärd!

243. Vak upp, min själ.

1. Vak upp, min själ, vak upp och sjung Din återlösare, din kung. Må ämnet för den sången bli Hans ömma kärlek, ack hur fri!

2. Han såg mitt affall, såg min nöd Och frälste mig från evig död, Och än i nåd hos mig han bor. Hans ömma kärlek, ack hur stor!

3. Snart skall jag gå den mörka stig, Der menskomagt ej hjelper mig. Må jag i döden kallna men Hans ömma kärlek prisa än!

4. O må jag sen i fulla drag Den långa evighetens dag Blott sjunga på ett högre vis Hans ömma kärleks lof och pris!

244. O Jesus, blif när oss.

O Jesus, blif när oss, blif när oss alltfort, Och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort. Ja amen, din trohet skall bringa oss fram. Lof, pris, tack och ära, Lof, pris, tack och ära, Lof, pris, tack och ära vår Gud och vårt lam!

245. Amen sjunge hvarje tunga!

1. Amen sjunge hvarje tunga! Amen är vår himlasång. Amen få vi evigt sjunga, Amen för Guds tron en gång. Amen, der är lifvets elf; Amen kallar han sig sjelf.

2. Amen, Herrens Krist skall råda Amen är hans löftesord. Amen, vi hans under skåda; Amen, Herrens kraft är spord. Amen, botad är all nöd, Amen, bytt i lif vår död.

3. Amen, lof och pris och ära, Amen, lammet och vår Gud! Amen klinge fjerran, nära! Amen är vår lofsångs ljud. Amen, snart vi kronan få. Amen, amen, ske alltså!

Bibelläsning för söndagsskolan.[1]

Bibelläsning n:o 1. — Davids 103:e psalm.

Lofva Herren, min själ, och allt det uti mig är lofve hans heliga namn!

2. Lofva Herren, min själ, och förgät icke hvad godt han har gjort dig,

3. han, som förlåter dig alla dina synder och helar alla dina brister,

4. som löser ditt lif ifrån grafven och kröner dig med nåd och barmhertighet,

5. som mättar din mun med sitt goda, att du blifver ung på nytt såsom en örn!

6. Herren skaffar rätt och rättvisa åt alla förtryckta.

7. Han har låtit Mose veta sina vägar, Israels barn sina verk.

8. Barmhertig och nådig är Herren, långmodig och af stor mildhet.

9. Han går icke beständigt till rätta, och han vredgas icke evinnerligen.

10. Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgerningar;

11. ty så hög himmelen är öfver jorden, så mägtig är hans nåd öfver dem som frukta honom.

12. Så långt som öster är ifrån vester, så långt låter han våra synder vara ifrån oss.

13. Såsom en fader förbarmar sig öfver sina barn, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

14. Ty han vet hvad för ett verk vi äro; han kommer ihåg, att vi äro stoft.

15. En menniskas dagar äro såsom gräset; hon blomstrar såsom blomstret på marken.

16. När vinden går deröfver, så är det icke mer, och det känner icke mer sitt rum.

17. Men Herrens nåd varar ifrån evighet till evighet öfver dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnabarnen,

18. öfver dem som hålla hans förbund och öfver dem som ihågkomma hans befallningar, så att de uträtta dem.

19. Herren har i himmelen stält sin tron och hans rike herskar öfver all ting.

20. Lofven Herren, I hans englar, I starke hjeltar, som uträtten hans befallning när I hören hans ords röst!

21. Lofven Herren, alla hans härskaror, I hans tjenare, som uträtten hans vilja!

22. Lofven Herren, alla hans verk, i alla hans herradömes rum! Min själ, lofva Herren!

Bibelläsning n:o 2. — Davids 23:e psalm.

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

2. Han låter mig hvila på gröna ängar, han förer mig till lugna vatten.

3. Han vederqvicker min själ, han förer mig in på den rätta vägen för sitt namns skull.

4. Och om jag än vandrade i en mörk dal, fruktade jag intet ondt, ty du är när mig; din käpp och staf, de trösta mig.

5. Du bereder för mig ett bord inför mina fiender, du smörjer mitt hufvud med olja, min bägare flödar öfver.

6. Idel godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

Bibelläsning n:o 3. — Es. 55:1-12.

Nu väl, alle I, som törsten, kommen efter vatten, och I, som icke hafven penningar, kommen, köpen säd och äten, kommen, köpen säd utan penningar och för intet både vin och mjölk!

2. Hvi läggen I ut edra penningar för det som ej är bröd och eder arbetsvinst för det som icke mättar? Hören, hören mig! då skolen I äta det godt är, och eder själ skall rikligen förnöjas.

3. Vänden edert öra till och kommen till mig! Hören, att eder själ må lefva och jag må göra med eder ett evigt förbund efter de trofasta nådelöftena till David!

4. Si, jag satte honom till ett vittne för folken, till en furste och herskare öfver folken.

5. Si, folk, hvilka du icke känner, skall du kalla, och folk, som icke känna dig; skola löpa till dig, för Herrens, din Guds, skull och för Israels Heliges skull; ty han skall förhärliga dig.

6. Söken Herren medan man kan finna honom, åkallen honom medan han är när.

7. Den ogudaktige öfvergifve sin väg och syndaren sina tankar och omvände sig till Herren, så förbarmar han sig öfver honom, och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse!

8. Ty mina tankar äro icke edra tankar och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren,

9. utan såsom himmelen är högre än jorden, så äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar än edra tankar.

10. Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och vänder icke tillbaka dit, utan fuktar jorden, och gör henne fruktbar och bärande och gifver säd till att så och bröd till att äta,

11. så skall ock mitt ord vara, som utgår ifrån min mun. Det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan göra hvad mig täckes och hafva framgång i det, hvartill jag utsänder det.

12. Ty med glädje skolen I utgå och med frid skolen I varda ledsagade. Bergen och högarne skola för eder utbrista i jubelsång, och alla markens träd skola klappa händerna.

Bibelläsning n:o 4. — Matt. 5:3-16.

3. Saliga äro de i anden fattiga, ty dem hörer himmelriket till.

4. Saliga äro de bedröfvade, ty de skola blifva hugsvalade.

5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola ärfva jorden.

6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdigheten, ty de skola blifva mättade.

7. Saliga äro de barmhertiga, ty dem skall ske barmhertighet.

8. Saliga äro de renhjertade, ty de skola se Gud.

9. Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn.

10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighetens skull, ty dem hörer himmelriket till.

11. Saliga ären I, när de försmäda och förfölja eder och, ljugande, säga allt ondt mot eder för min skull.

12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen; ty sammalunda hafva de förföljt profeterna, som voro före eder.

13. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, hvarmed skall man salta det? Till intet duger det mer, om icke till att utkastas och nedtrampas af menniskorna.

14. I ären verldens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger på ett berg;

15. icke heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

16. Så lyse edert ljus inför menniskorna, att de må se edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

Bibelläsning n:o 5. — Ur 2 Mos. 20 (De tio budorden).

3. Du skall inga andra gudar hafva för mig.

7. Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.

8. Tänk på sabbatsdagen, att du helgar honom!

12. Hedra din fader och din moder, på det du må länge lefva i det land, som Herren, din Gud, vill gifva dig!

13. Du skall icke dräpa.

14. Du skall icke göra hor.

15. Du skall icke stjäla.

16. Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.

17. Du skall icke hafva lust till din nästas hus. Du skall icke hafva lust till din nästas hustru, eller till hans tjenare, eller till hans tjenarinna, eller till hans oxe, eller till hans åsna, eller till något som din nästa tillhörer.

[1] Se musikboken.

Register, upptagande sångernas begynnelseord och nummer.

Ack säg mig, hvad menar 85 Afskild för min Herres 179 Amen, sjunge hvarje 245 Arma barn, som vilse går 161

Barnaåren, hur sälla 236 Bröder, viljen I gå med 55

Det fins ett land 212 Det fins ett namn 51 Det ges en källa fyld med 102 Det stundat för barnen en 202 Det växte en blomma 136 Det är så godt att om 150 Dyra förvissning 99 Dyrbara ord om Guds nåd 30 Dyre Jesus, låt oss hvila 167 Då Jesus vandrade på vår 163

Ej långt, ej långt från 101 En bergklint skroflig 61 Endast Jesus 96 En dyrbar skatt 214 En ljuf, högtidlig tanke 79 En stjerna gick på himlen 138 En timme i Getsemane 152 Ett förloradt får att söka 80 Ett vänligt ord 140

Fast ringa, arm och svag 95 Framåt i Jesu namn 12 Från Atlantens intill 113 Från jordens hvimmel 195 Fröjdefullt, fröjdefullt 90 Följen mig, en stämma 87

Gläd dig nu, du Herrens 114 Glöm aldrig bort de kära 153 Gud ske lof! min själ är 157 Gud är trofast 4 Gå i Herrens fruktan 3 Går du med 181