Part 4
Du är BRAHMAN, det Högsta Väsendet, Du är det högsta Hemvist, och den högsta av Luttringar! -- O Allrahögste Ande, Du Evige, Gudomligt-Mänsklige, 12 du Urtids Gud, du aldrig födde Gud! Du som av Rishis hyllas, Du som hyllas av själve Narada, den höge vise, av Devala, av Vyasa och Asita, 13 Du Själv har nu förklarat Dig för mig. Jag vet att allt vad Du mig sagt är sant, o Keshava! Ditt Väsen träder fram, o Herre! -- och dess fullhet kan ej fattas 14 av varken Gudar eller Danavas. Men själv förstår Du Dig förvisso Själv förmedelst Purushottama, Dig Själv. O Källa Du för alla varelser, O Herre Du bland alla varelser, 15 O Gud bland alla Gudar, Världens Herre!
-- Du tälje nu förutan förbehåll Din egen gudahärlighet i SJÄLVET, förmedelst vilken Du, beståndande, 16 är Den, som genomtränger alla världar. Hur kan jag genom jämn betraktelse, o Yogi, äntligt lära känna dig? I vilken art, i vilken egenskap 17 bör jag mig föreställa Dig, o Herre? Förtälj mig ännu mera om Dig själv, Din höga Yoga och Din härskarmakt! Du mänskors salighet! jag tröttnar ej 18 att höra livets ord utur Din mun!
HERREN kvad:
Välsignad vare du! -- Jag vill förklara för dig en del utav Mitt majestät, och säga, var det skönast träder fram, du yppersta bland Kuru-ättlingar; 19 -- dock finnas slika drag i gränslös mängd; ty Jag, Arjuna, Jag är detta SJÄLV, som bor i varje väsens hjärtedjup; 20 Jag är hos alla början, mitt och ände. Av Ljusets krafter[33] är Jag Herrens kraft;[34] av allt som strålar, solen; -- ibland Vindar 21 är Jag Maritchi; månen ibland stjärnor; av Veda's hymner, Soma-offrets hymn;[35] av alla gudar är Jag Vasava. Jag är det inre sinnet ibland sinnen, 22 av allting levande förståndet självt. Av andar som förstöra, är Jag Shiva;[36] av troll och spöken är Vittesha Jag; av Vasus är Jag Pavaka; bland bärgen 23 är Jag Guds helga bärg, -- en trons symbol.[37] Av härdens präster, o du Prithas son, är Jag den ypperste, Brihaspati; av krigarhövdingarna är Jag Skanda, 24 och alla sjöars ocean är Jag. Jag är bland siare den vise Bhrigu; av alla ord i språket är Jag AUM;[38] av offer är Jag hjärtats tysta andakt 25 och ibland fasta ting Himalaya; av alla träd det helga Fikonträdet;[39] bland siare Jag Narada; i himlen, bland sälla andars körer, Chitraratha; 26 av helga Munis är Kapila Jag. Bland hästar är Jag sångens helga vinghäst,[40] som födes ur odödlighetens dryck; Airavata bland kloka elefanter; 27 den konungslige hövdingen bland män. Bland vapen är Jag blixten, och bland kor Jag Kamaduk, utur vars juver flyter allt vad man önskar;[41] Jag är kärleksguden bland alstrare; bland alla Visdoms-Ormar 28 är Jag Vasuki; -- och Ananta är Jag bland alla drakar; Jag är ock Varuna bland havets under; Aryama bland Fäder; 29 av alla domare är Döden Jag; av Jättar är Jag Prahlada; av mått är Tiden Jag; bland djuren, djurens konung; 30 av alla foglar är jag Vainateya; av reningsmakter är Jag Vinden; -- Rama bland krigare; -- bland fiskarna Makara; 31 av strömmar är Jag Ganges' helga flod.
Men Jag är även början, mitt och ände av allting levande, Arjuna! -- Jag är i all kunskap SJÄLVETS vishet; -- Jag 32 är talets gåva ibland talare; i alfabetet är Jag A; det dubbla i sammansättningar; -- och Jag är Tiden, den aldrig ändande; -- Jag Upprätthållarn, 33 vars anlet lyser över allt som är; och Döden Allförstörarn är Jag även, och alltings födelse och upphovs grund. --
Av kvinnokönets dygder är Jag Minne och Talförmåga, Rykte, Framgång, Trohet, 34 Tålmodighet, Beständighet, Förnuft; av sånger Brihatsaman Jag; av rytmer Jag Gayatri; av årets delar Våren 35 och Margashirsha ibland månader. Jag är bedragarens bedrägeri och den sannfärdiges sannfärdighet; Jag är det strålande i allt som strålar, 36 beslutsamhet och seger, det är Jag. Bland alla Vrishnis är Jag Vasudeva;[42] Jag är du själv[43] bland Pandus ättlingar; bland vise är Jag Vyasa, och Ushana 37 bland skalder; -- spiran bland de ting som härska; bland dem som önska seger, är Jag statskonst; Jag är all hemlig visdoms hemlighet, 38 och Jag är kunskapen hos dem som veta. Vadhälst som än är varelsernas upphov, det allt är Jag! Det gives intet ting 39 som mäktar existera utan Mig. Och utan ände är Min gudamakt, o fiendernas gissel! -- Blott förminskad 40 du skådar Mig i dessa bilders mängd. Allt som är kungligt, gott och framgångsrikt och mäktigt, må du fatta som en stråle 41 ur gudaglansen av Mitt väsende. Men vad är kunskapen om slika smådrag för dig, Arjuna? Levande i allt, Jag genomtränger detta universum 42 med delar av Min varelse; -- JAG ÄR.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
TIONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM HÄRSKANDET.
XI.
ARJUNA kvad:
Det ord, som är den högsta hemligheten i SJÄLVETS väsen, har Du talat ut i Din barmhärtighet; -- och härigenom 1 har villan skingrats. -- Varelsernas tillkomst och undergång har Du, o Lotusögde, förklarat helt och hållet; och jämväl 2 Din oförvansklighet och storhet. -- Herre, du Allrahögste, -- jag är full av längtan att skåda Dig, -- det bästa ibland väsen, -- i denna skepnad, som Du nyss beskrev, 3 Allsmäktig och Allsvåldig! -- Om Du tror att den kan ses av mig, o Yogas Herre, då visa mig Ditt oförvanskliga 4 och oförgängligt höga SJÄLV, -- o Herre!
HERREN kvad:
Se upp och se omkring dig, Prithas son! Du omges hundrafalt och tusenfalt av former av Mitt liv i skilda arter, 5 gudomligt växlande till färg och form, i stormens andar, i naturens krafter, i eldens glans, i himlens stjärnehärar,[44] i tusen andra, aldrig sedda under, 6 o Bharata! -- Beskåda här och nu det hela Kosmos, rörligt och orörligt, förenat, Gudakesha, uti Mig! 7 Betrakta allt, vad än du önskar se! -- Du ser Mig ej med dessa dina ögon? Välan, Jag skänker dig gudomlig syn: 8 så se förmedelst den Min högsta Yoga!
SANJAYA kvad:
Då så Han talat, visade sig Hari för Prithas son som Yogas höge Herre 9 uti Sin högsta skepnad, -- Han, den Store, med myriader munnar, ögonpar och andra underbara verktygs mängd, med tusen smycken av gudomlig fägring, 10 med tusen vapen av gudomlig kraft, med tusentals klenoder och juveler, i blomsterdrägter välluktsdoftande, -- den uti allting underbare Guden, 11 vars anlet syns i allt, förutan gräns. Om tusen solar tände sig på fästet och strålade tillsammans i sin glans, då skulle detta knappast återgiva 12 den Höge Andens klara härlighet. Och Paudusonen såg, -- och hela världen, som bildas av en tallös skara delar, framträdde för hans blickar som ett enda: 13 som kroppens härlighet för gudars Gud. Och håret reste sig uppå hans hjässa, och Dhananjaya greps av häpen bävan; han böjde ned sitt änne inför Gud 14 och talade med sammanlagda händer:
ARJUNA kvad:
Gud! i Dig jag skådar alla andra gudar, alla väsen ser jag efter skilda slag: Herren Brahma ser jag hög på Lotus-tron 15 Siarenas skaror och de Vises mängd.[45] Tusental av munnar, tusental av ögon, tusental av armar röra sig i Dig, överallt jag ser Dig, evig, utan ände, 16 Du som icke eger början eller slut Strålande Du träder fram för mina blickar, överallt i alltet krönt med makt och glans, lysande som elden, bländande som solen, 17 väldig och omätlig Du åt varje håll. Högre än all tanke, evig, oförgänglig, Du den högsta skatten, Du som är i allt; Du som evigt hägnar pliktens helga lagar, 18 Du som står för tanken som den Förste Man. Ej ditt väsen eger början, mitt och ände, ändlös är Din kraft i armar utan tal; sol och måne äro Dina gudaögon; 19 världarna förtäras av Ditt anlets glans. Du allena fyller himlarna och jorden och den vida rymden mellan dem befäst; alla trenne världar falla ned i andakt, 20 sjunka till ett intet, Väldige, för Dig. Se inför Ditt Väsen träda änglars skaror fram med knäppta händer, bävande för Dig; 21 alla andars skaror hälsa Dig med hymner, 22 eller skåda stumma, hur Du skrider fram. Myriader munnar, myriader ögon, jättestarka armar, fötter utan tal, gap med tusen tänder ser jag i Din skepnad; 23 världar fly och bäva, -- jag av skräck förgås! Tusen färgers strålglans lyser ur Ditt väsen, tusen svalg och tusen ögon skymta där. Se, mitt inre bävar och min styrka vissnar, 24 upp till himlens fäste når Din härlighet. Se, Ditt svalg är ändlöst, tärande som Tidens, lika eldens lågor Dina tänders mängd; -- ingen tillflykt gives undan Dig, o Herre! 25 Hav dock nåd och misskund, världens tillflykt Du! Dhritarashtras söner, alla jordens furstar, Bhishma själv och Drona, Sutas ädle son, 26 alla våra härars ädelborne hjältar, störta till ett intet i Din avgrunds djup; -- de förtäras alla, de förintas alla, där de självmant störta i fördärvets svalg; mellan tändren ser jag någres huvud hänga, 27 krossade till stoft av tusentandat gap. Såsom floder störta ut i oceanen, störta de sig själva neder i Ditt svalg; dessa furstar alla, dessa jordens herrar, 28 skynda i fördärvet häjdlöst, utan rast. Liksom fjärlar flyga mot en lampas låga, störta sig i elden, falla ner och dö, så de alla störta självmant i fördärvet, 29 rusa in emellan Dina käkars kraft. Överallt förtär Du, slukar och förbränner hela mänskoslägtet, allt i Dig förgås; Du allena fyller världen med Din strålprakt; 30 hela alltet glöder, Vishnu, av Din glans. Visa Dig, o Herre! Röj ditt inre Väsen! Hell Dig, Fruktansvärde! Säg, vem är väl Du? Detta liv, som gränslöst ur Ditt Väsen strömmar, 31 rövar mig min fattning: visa mig Ditt SJÄLV!
HERREN kvad:
Jag är även Tiden, som förhärjar världen, -- som på jorden bringar människorna död! Alla dessa hjältar skola dö i striden; 32 endast du, Arjuna, överlever dem. Stå då upp, o hjälte! strid, och fräls din ära! övervinn din ovän! riket skall bli ditt! Jag har övervunnit hela deras styrka; 33 vänsterhändte hjälte, var Mitt verktyg du! Bhishma, Karna, Drona, Jayadratha, -- alla har Jag dräpt på förhand! Segern skall bli din! Gå förutan bävan fram i stridens tummel: 34 strid! och du skall krossa dem som stå dig mot!
SANJAYA kvad:
När dessa ord han hört av Keshava, då störtade den kunglige Arjuna med sammanknäppta händer darrande sig ned för Krishna, stammande av ängslan, 35 och bävande han talte dessa ord:
ARJUNA kvad:
Världen gläds med rätta av Din glans, o Herre, hälsande med hymner, Hrishikesha, Dig! Onda troll och vättar fly för Dig med bävan, 36 dvärgaskaran faller ned i bön för Dig. Vore annat möjligt? Allrahögste Ande! Alltings Första Orsak! Brahmas Herre Du! Gud för alla gudar, ändlös, oförgänglig, 37 Vara, Icke-Vara, DET, som upphöjt är! Förste ibland Gudar, Älst av alla Mänskor, varelsernas upphov, varelsernas liv, Kännare och Kände, tillflykt Du i höjden, 38 Du i Vilkens Vara världens rund är till! Du är Vayu, Yama, Eldens gud och månens, Du Varuna, Fadren, Ursprunget till allt; -- Hell, o hell Dig, Herre! Hell Dig tusen gånger! 39 Hell Dig åter, Herre! tusen gånger hell! Allt å alla sidor faller ned och bedjer, allt å alla sidor, -- ty Du Själv är allt! Gränslös i Din allmakt, gränslös i Din styrka, 40 härskar Du i alla, -- ty Du Själv är allt! Om jag fordom nämnt Dig "Krishna" eller "stallbror", eller ock "Yadava", då Du var mig kär, fast jag icke kände rätt Ditt höga Väsen, 41 vårdslös i min vänskap, som ej fattat Dig, -- om vid bordets nöjen, om i lekens gamman jag i vördnad brustit, Helige, mot Dig, vare sig allena, eller jämte andra, 42 må Du mig förlåta, Höge Ande Du! Du som danat världen, rörligt och orörligt, Du som högre vördas bör än Guru'ns själv! Ingen like har Du! kan väl någon tävla 43 med den Ende Herren uti allt som är? Si, jag faller neder inför Dig i stoftet, vördar Dig med kroppen, som tillbörligt är. Värdes mig välsigna! och fördrag min svaghet
44 som en fader sonens, som en vän sin väns! Jag har skådat Det som ingen förr har skådat och mitt hjärta fröjdas, klappande av skräck; -- visa Dig, o Herre! åter såsom mänska! 45 Alla världars hemvist, ack, förbarma Dig! Låt mig åter se Dig krönt med diademet, väpnad med Din klubba och med diskus'krets! återtag, o Herre! skepnaden Du burit, 46 Du med tusenarmad, tusenfaldig form!
HERREN kvad:
Av Min nåd, Arjuna, har du nu fått skåda denna högsta skepnad, uti Yogas själv, strålande och ändlös, som i allting lever, 47 vilken ingen annan skådat förrän Du. Ingen Vedakunskap, inga offergåvor, ingen gärning, intet allmosgivande, ingen bot och ingen forsknings lärda möda 48 mäktar skänka synen av vad Du har sett. Bliv blott ej förvirrad! frukta dig blott icke,
därför att du skådat Mig i denna form! låt ditt hjärta fröjdas, kasta bort din fruktan! 49 skåda Mig ånyo såsom du är van.
SANJAYA kvad:
Då Vasudeva yttrat dessa ord till furst Arjuna, visade Han sig på nytt uti Sin egen vanda skepnad och tröstade Sin vän, som fyllts av bävan, i det Hans höge ande återtog 50 en vänlig skepnad.
ARJUNA kvad:
Då jag återser Din mänskoham, -- o Du som fäller härar, -- då återvinner jag besinningen 51 och återfår mitt eget vanda väsen.
HERREN kvad:
Den Skepnad, uti vilken du Mig skådat, är svår att se. I sanning, gudarna 52 åstunda jämt att skåda denna Skepnad. Ej häller kan den skådas genom Vedas, 53 bot, allmosgivande och offergåvor; hängivenhet allena, o Arjuna, kan skåda Mig i denna liknelse, och känna Mig och skåda Mig i sanning, och ingå innerst i Min varelse, 54 o gissel du för dina fiender! Om någon fullgör goda verk för Mig, om någon ser i Mig sitt högsta goda, om någon är hängiven helt åt Mig, befriad ifrån lystnaden och hatet, 55 -- o Pandus son, då kommer han till Mig.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
ELFTE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM ANBLICKEN AV DEN VÄRLDSOMFATTANDE SKEPNADEN.
XII.
ARJUNA kvad:
Det finnes fromme män som vörda Dig i ständig harmoni; -- och andra vörda det Oförgängliga, som aldrig röjes, 1 Vem hinner längre uti Yogas vishet?
HERREN kvad:
De, vilkas tanke fäster sig i Mig, som vörda Mig i ständig harmoni, de, som begåvats med den högsta tro, 2 -- de, vill det synas Mig bäst i Yoga. De, vilka dyrka det Osynliga, det Oförgängliga, det Ovetbara, det Eviga, det Oföränderliga, Beståndande och All närvarande, 3 det Städse Lika, som ej uppenbaras, de, vilka kuva alla sina sinnen, avstående från allt, med själen lugn, och glädja sig åt allas välgång, -- komma 4 till Mig också. --
Dock svårare är vägen för dem, som sträva hän mot det Fördolda, 5 ty tung är färden dit ur köttets värld. Men dem som avstå från all jordisk handling och vörda Mig såsom den Allrahögste, 6 och dyrka Mig förutan annan dyrkan, -- dem vill Jag lyfta upp ur livets hav och dödens; ty de fästa sig vid Mig 7 av allt sitt hjärta och av all sin själ. Så fäst i Mig din tanke; låt din ande[46] försjunka uti Mig; så skall du se'n 8 allt framgent dväljas med din själ i Mig. Men har du icke styrka nog att fästa din ande stadigt uti Mig, -- då sträva 9 att nå Mig i beständig Yoga-övning. Och om du är för svag för Yogas börda, då må du göra goda verk för Mig; och gör du dem med Mig som ändamål, 10 då skall du nå fullkomlighet i Mig. Och är dig även detta alltför svårt, sök frälsningen i enande med Mig: försaka handlingarnas alla frukter, 11 och sök att härska helt uti dig själv. Förvisso, visdom är förmer än bot, och andaktsövning är förmer än visdom; men ännu högre står försakelsen, 12 ty den som allt försakar, finner frid. Den som ej hatar någon varelse, som visar blott barmhärtighet och kärlek, som ej har lust, ej egennyttig åtrå, som bär med jämnmod både fröjd och kval, 13 som är förlåtande, i ständig jämnvikt, samt självbehärskad och beslutsam, fästad med all sin tanke och sin håg i Mig, 14 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som ej plågar världen, och som ej av världen plågas, -- som är fri från glädje 15 och sorg och fruktan, -- han är kär för Mig. Den som ej önskar något, -- som är ren, oväldig, oupprörd, -- som icke fjättras av lidelse, som avstår varje dåd, 16 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som ej känner kärlek eller hat, ej lystnad eller avsky, -- den som avstår från gott och ont för Min, den Högstes, skull, 17 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som mot fiende och vän är lika i lust och nöd, i ära och förnedring, 18 i köld och eld, av intet fjättrad mer, orubbad av beröm och klander, tyst, fullkomligt nöjd med vad som än må hända, förutan jordiskt hemvist, trygg i själen, 19 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Och sannerligen, var och en som lyssnar till den Odödligt Sanna Gudens röst uti sitt hjärtas innersta, och delar med Mig Mitt ljus, Min tro, Min salighet, -- som ser i Mig sin levnads högsta mål, -- han är Min dyrkare, och kär för Mig, 20 och han skall nå Min kärleks högsta fullhet.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
TOLFTE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM HÄNGIVENHET.
XIII.
HERREN kvad:
Man säger stundom ibland vise män, att kroppen är ett Fält; och den som känner och fattar kroppen, kallas Kännaren 1 av detta Fält.[47] -- Så må du fatta Mig som Fältets Kännare i alla Fält, o Bharata! Den rätta kännedomen om Fältet och om Fältets Kännare, 2 bör, synes Mig, i sanning kallas Visdom. Så hör av Mig i några korta ord, vad Fältet är och dess beskaffenhet, hur det har uppstått, vadan det har kommit, 3 vem Kännarn är, och vilken makt Han har! [Ty härom hava Rishis mycket kvädit på många sätt, i många skilda sånger, och i bestämda Brahma-sutra-ord, 4 som äro fulla utav visa tankar.] De stora Elementerna, Förnuftet, det Icke-uppenbara, Jagskaps-kraften, de tio sinnena, det enda sinnet, och mänskosinnenas fem föremål; -- 5 samt lust och lystnad, njutningen och smärtan, det sammansatta,[48] samt ett fast förstånd, -- så kunna vi i korthet räkna upp 6 vad Fältet är och Fältets sätt att vara. Men ödmjukhet och blygsamhet och godhet, rättfärdighet, ståndaktighet och renhet, 7 självherravälde, vördnad för de vise, likgiltighet för sinnesföremålen, och frihet ifrån själviskhet, och insikt i allt det onda och det lidande, som vållas genom födelse och död 8 och ålderdom och sjukdom, -- frigjordhet från alla band, frånvaron av förväxling av självet med ens hustru, son och hem, beständig jämnvikt uti själ och sinne 9 vid allt som händer, önskligt eller ej; hängivande åt Mig i stadig Yoga förutan annat mål, och flykt ur världen till stilla platser, -- frihet från att njuta 10 av mänskors sällskap, -- samt beständighet i Självets Vishet, och förstående av föremålet för all verklig vishet, det kallas Vishet; allting därutöver 11 är villa och okunnighet. --
Men nu vill Jag förtälja, vad som är nödvändigt att känna, -- vad som ger odödlighet då man har fattat det; -- det EVIGA, det Högsta, som ej har begynnelse, 12 samt varken vara eller icke-vara.
Se, DET har händer, fötter, ögon, munnar och huvud överallt; -- Han dväljs i världen, 13 förnimmer allt och innesluter allt. Förutan sinnen, strålar Han likväl av alla sinnenas förmögenheter; förutan fäste, är Han alltings grund; förutan egenskaper, njuter Han 14 av alla egenskaper. -- Inom allt och utom allt, orörlig och dock rörlig; så innerlig att Han ej kan förnimmas; 15 -- så när och dock så fjärran är oss DET. Odelat, och dock tronande i alla som varje väsens stöd och död och ursprung, 16 så bör du fatta DET; -- ett Ljus som lyser i varje stråle, -- Vishet, Vishets Mål som hinnas bör av Visheten, och sitter 17 i varje väsens djupsta hjärterot.
Så har då Fältet, Visheten och Målet för Visheten i korthet nu förklarats: den som sig gett åt Mig och fattat detta, 18 skall träda in uti Min varelse.