Part 3
Med tanken kuvad och i SJÄLVET fäst, och fri från längtan efter allting önskvärt, 18 så kallas han "harmonisk". -- Vid en låga som lyser stadigt på en vindlös ort, förliknas Yogin med behärskad tanke, 19 som uti SJÄLVETS Yoga sänkt sin själ. Då sinnet kuvats genom Yoga-tjänst, 20 då självet skådar SJÄLVET genom Självet, då själen[19] bortom sinnevärlden fattar den högsta salighet och hinner den, och aldrig lemnar mer det Verkliga, 21 se'n hon en gång har slagit rot däri, och intet ser som vore mera värt, 22 och ej av någon smärta rubbas mera, -- se, detta kallas Yoga, denna frihet från smärtans fjättrar; -- och vid denna Yoga bör Yogin fästa sig med modig håg 23 och med ståndaktig övertygelse. Se'n varje lust hans fantasi har alstrat har övergivits, -- se'n hans själ har kuvat 24 på alla håll vart sinnenas förbund, må han uti sin insikt vinna ro och steg för steg förvärva stadighet; se'n han i SJÄLVET fäst sin hela tanke, 25 må han ej tänka mer på något ting. Så ofta tanken vacklande och vild vill irra bort, -- må han med strama tyglar tillbakahålla den, och tvinga den 26 inunder SJÄLVETS lydnad. -- Saligheten blir Yogins lön, vars själ är full av frid, vars lidelsenatur är bragt till ro, 27 som syndfri nått det EVIGAS natur. Då självet bragts till ständig harmoni, och Yogin så har bortlagt varje synd, -- då njuter han en ändlös salighet, ty det är honom lätt att sänka sig 28 uti det EVIGA. -- I Yogas frid ser självet, huru SJÄLVET dväljs i allt, 29 och allt i SJÄLVET; allt är Ett för honom. Och den som skådar Mig i alla ting och alla ting i Mig, -- han skall ej mista 30 Mig mer, ej heller skall Jag mista honom. Försjunken i det Enda, då han vördar i alla väsen Mig, -- en sådan Yogi, 31 hur än han lever, lever han i Mig. Och den som överallt i SJÄLVETS likhet ser likhet uti allt, båd' ljuvt och lett, 32 han, o Arjuna, är fullkomlig Yogi.
ARJUNA kvad:
O Madhus bane! denna Yogas art som du förlägger uti sinnets jämnvikt, jag finner ingen säker grund därför, 33 beroende på rastlöshet; -- ty hågen o Krishna, är i sanning utan rast Den är så häftig, stark och svår att böja, 34 att den mig syns okuvlig liksom vinden.
HERREN kvad:
Förvisst, o hjälte med den starka armen, är hågen utan rast och svår att kuva; dock kan den kuvas genom ständig övning 35 och genom frihet ifrån lidelse. Ett själv, som ej behärskas, synes Mig ha svårt att hinna Yoga; -- men om kraften 36 är lämpligt riktad av en SJÄLV-behärskad, kan Yoga hinnas. --
ARJUNA kvad:
Men en obehärskad, vars själ är full av tro, -- hur går det honom, o Krishna? -- ty hans sinne vandrar bort 37 från Yoga, och han vinner ej fullkomning. Förstöres han, o du med starka armar, då han från båda har begått ett avfall, i det han fåfängt sökt det EVIGA? 38 -- rivs han itu, som molnet av en stormil? Så skingra Du, o Krishna, detta tvivel, 39 ty ingen annan mäktar skingra det.
HERREN kvad:
O son av Pritha, undergången väntar förvisso icke någon sådan själ i denna värld, ej heller i den nästa. Om någon strävar till rättfärdighet, -- o du som är Mig kär, -- då går hans väg 40 förvisso icke neder till fördärvet. Då han har nått beröring med de världar, där rena mänskor öva rena dåd, och dvalts hos dem en tallös räcka år, då födes han, som avföll ifrån Yoga, 41 i ett rättfärdigt och välsignat hus, -- (kanhända i en släkt av vise Yogis, 42 men sådan börd är svår att nå på jord). Och sedan återfår han, vad han vunnit uti sin förra kropp, och strävar åter, 43 -- o Kuru-ättens fröjd! -- att nå fullkomning, Hans förra strävan griper omotståndligt hans själ; -- ja, blotta längtan efter Yoga 44 är nog att föra sökarn bortom ordet om Gud, till högre världar. -- Men en Yogi som träget strävar, som har blivit ren från alla synder, som fullkomnat sig igenom många födelser, skall hinna 45 det högsta målet. -- Större än asketen, ja större än den Vise, är en Yogi; en Yogi överträffar dem som handla; 46 -- så bliv en Yogi, o Arjuna, du! Och den som full av andakt dyrkar Mig och dväljs i Mig uti sitt inre SJÄLV, han synes Mig bland alla Yogis bäst 47 och full utav den högsta harmoni.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
SJÄTTE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM SJÄLVKUVANDE.
VII.
HERREN kvad:
Med tanken fäst vid Mig, o Prithas son, beständig uti Yoga, se'n du sökt din tillflykt uti Mig, -- hur du skall känna 1 Mig helt och hållet, må du höra nu. Jag vill förklara dig den visdomslära fullständigt, vilken sen du hört den helt, 2 dig intet mera återstår att lära.
Av tusen mänskor strävar knappast en att nå fullkomlighet; -- av dem som lyckas 3 fins knappast en, som känner Mig i grund.
Jord, vatten, eld, luft, eter, själ, förnuft och själviskhet, -- se där en åttafaldig 4 indelning av Naturen, -- Min Natur. Men detta är det lägre. -- Skåda nu Mitt högre Väsen, livets element, 5 som uppehåller världen. -- Må du veta att detta alstrar alla varelser. Jag källan är till världens vardande 6 och uti Mig den löses åter upp. Det finnes intet högre, Dhananjaya, än Jag. På Mig allena hänger allt 7 som pärleraden hänger på sin tråd. Jag är det läskande i vattnet; -- Jag o Kuntis son, är glansen uti solen och uti månen; Jag är kraftens Ord i alla helga skrifter; -- eterns dallring 8 och mannakönets manlighet är Jag, och jordens doft är Jag, och eldens glans, 9 och livet i allt levande, och boten hos dem som öva bot! -- Jag fröet är, o Prithas son, till alla varelser, förnuftet självt hos den förnuftige 10 och strålandet hos alla ting som stråla, och sinnesstyrkan hos den sinnesstarke som kuvat lust och lidelse; -- och Jag, o herre ibland Bharatas, är längtan 11 att fylla upp den rätta pliktens bud. Båd' lugna och harmoniska naturer och de, som fyllas av sin lidelse, och de som äro tröga, äro till 12 i Mig, -- ej Jag i dem, men de i Mig. Men världen, villad genom dessa krafter och de naturer som de alstra fram, ser icke Mig, som lever ovan dem 13 i Min ovansklighet. -- Min villas slöja, som väves av de trenne krafterna, är svår för mänskans blick att genomtränga; 14 men de som nå Mig genomtränga den. De villade och de som göra ont, de uslaste bland mänskor, nå Mig ej, ty deras visdom är av villor härjad 15 och deras väsen har demonisk art. O herre du bland Bharatas, Arjuna! det gives fyra slags rättfärdige som vörda Mig: den lidande, den vise, 16 självsökaren, och den som söker vishet. Av dessa fyra är den vise bäst: med ständig vördnad dyrkar han det Enda, 17 och Jag är kär för honom, han för Mig. De äro alla ädla; men den vise är sannerligen för Mig som Jag själv: förent med SJÄLVET, är han fäst vid Mig 18 och vandrar så den allrahögsta vägen. Vid slutet av en mångfald födelser han hinner Mig, och är av visdom fyld; och han, den stora själen, svår att finna, 19 utbrister: "Vasudeva, du är allt!" Men de, som genom lustarna förlorat sin visdom, vandra bort till himlens Andar, då de i yttre andakt sökt en hjälp 20 och däri lytt sitt eget väsens maning. Och dyrkar någon blott en sådan bild med tro och trofasthet, -- då signar Jag 21 den fasta dyrkan hos en sådan man. Han vinner vad han önskar i sin tro, då han med vördnad vänt sig till sin gud; 22 ty Jag beskär vad han av honom bedjer. Dock är förgängligt vad han vinner så, och tillhör endast dem med trångt förstånd: till gudarna gå gudars dyrkare, 23 men Mina tjänare, de hinna Mig. De, vilka sakna insikt, tro att Jag, den Evige, Fördolde, har en skepnad; -- de känna ej Mitt sanna, högsta väsen, 24 det oförvanskliga, fullkomligt höga. Och då Jag höljes i Min skaparvilja,[20] då se Mig icke alla. Denna värld 25 förmår ej fatta Mig, den Evigt Samma. Jag, o Arjuna, fattar alla väsen, som varit, äro eller skola varda: 26 Jag fattar allt, men intet fattar Mig. Förbländade av motsatskedjans par, av repulsion och dragning, -- vandra alla igenom världen helt förvillade, 27 -- o gissel du för dina fiender! Men de som öva rena gärningar, och vilkas synd har hunnit till sitt slut, de äro fria, ock från motsatsparen och deras illusion; -- de vörda Mig 28 och hålla trofast sina fromma löften. De, som ha nått en tillflykt uti Mig, de sträva att befria sig ur döden och födelsen; de se det EVIGA 29 och SJÄLVETS visdom, och all handlings Summa. Och då de känt Mig som det Första Varat, den Förste Guden, och det Första offret, då nå de själens fulla harmoni 30 och känna Mig förvisso in i döden.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
SJUNDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM URSKILJANDE KUNSKAP.
VIII.
ARJUNA kvad:
Vad är det EVIGA, den Förste Anden, och vad, -- o Höge Ande du, -- är Karma, och vad är kunskap om det Första Varat 1 och kännedomen om den Förste Guden? O Madhus bane, huru kan Du vara det Första Offret, Du som lever här i denna kropp? Och huru kan Du kännas 2 av dem som bortgå, styrda utav SJÄLVET?
HERREN kvad:
Det Oförgängliga, det Högsta Varat, det är det EVIGA; -- dess Eget Väsen benämns den Förste Anden; -- det som träder utur Hans väsen, och som föder fram 3 de varelser som äro, kallas Karma. Att fatta Mig såsom det Första Varat, det är att fatta allt vad dödligt är; att fatta Mig såsom den Förste Anden, det är att fatta alla andars kraft; att fatta Mig såsom det Första Offret, det är att fatta Mig i kroppens klädnad, 4 du allra bäste bland allt levande! -- Och lämnar någon kroppen, vandrande sin sista färd, och tänker uppå Mig, då skall han träda in uti Mitt väsen; 5 det må du veta, det står säkert fast. Vem helst som lämnar kroppen under tankar på något väsen, går till detta väsen, 6 o Kuntis son, och varder detta likt. Så må du därför tänka blott på Mig i all din tid, och modigt gå till striden. Med tanken och med hjärtat fäst i Mig, 7 skall du förvisso hinna fram till Mig. I Yogas bot, med hågen fäst i Mig och ej vid någon annan, hinner mänskan 8 till Anden, till det Högsta och till Gud.
Fäster någon all sin tanke blott på Alltets Herre, Urtids-Varat, -- Han, som känner alla hemligheter, Han, som gömd i varje stoftgrand uppehåller världen, klar som solen bortom dunklet, 9 -- Han, som är ofattlig,
Samlar någon livets andning, mäktig genom Yoga, i det centrum, vilket ligger mellan ögonbrynen, sänkande sin själ i andakt med orubbligt sinne, -- då skall han vid livets ände 10 nå den Högste Anden.
Jag skall tyda dig i korthet, hur man finner Vägen, som av varje Veda-kunnig kallas för Ovansklig; -- Vägen, trådd av lystnadsfria, starka mänskosjälar, och som leder mänskans längtan 11 till gudomlig renhet!
Med alla sina sinnens portar slutna, med tanken innestängd i hjärtats rum, med livets andning fäst i eget huvud, 12 och samlad uti Yoga, -- tänkande på Mig allena, och upprepande beständigt AUM, den enda stavelsen, den Oförgängligt Ende Gudens namn, -- om mänskan övergiver så sin kropp, 13 då vandrar hon den allrahögsta Vägen. Ty den vars tanke fäster sig i Mig och ej vid något annat, hinner Mig med lätthet, Prithas son, -- ty han är stadd 14 beständigt uti Yogas harmoni. Se, dessa stora själar hinna Mig, och födas icke mer till smärtans ort 15 och till förgängelsen; -- de nå fullkomning. Ja, alla världar, även Brahmas värld, Arjuna, ha begynnelse och ände, men den som går till Mig, o Kuntis son, 16 han födes icke mera. -- De som känna den Brahmas dag, som varar tusen åldrar och Brahmas natt, som eger samma längd, 17 de känna växlingen av dag och natt. Utur det Omanifesterade gå alla väsen fram vid dagens början; i Det, som kallas Omanifesterat, 18 de lösas åter upp, då natten kommer. Och samma ström av tallöst många väsen går ständigt åter fram vid dagens gryning o Prithas son; och enligt lagens bud 19 de lösas åter upp, då natten kommer. Det fins alltså ett ännu högre Väsen, än allt som högt och oförvanskligt är, 20 -- ett evigt, som, då alla ting förgås, dock ej förgås med dem; -- och detta kallas det Oförgängliga, som aldrig synes; -- det nämnes ock den allrahögsta Vägen. Och de som nå den, återvända ej; 21 den är Min allrahögsta tillflyktsort Och Han, den högste Skaparanden, hinnes, o Prithas son, förmedelst trogen dyrkan av Honom, uti vilken allting dväljes, 22 som genomtränger hela världens rund.
O förste du bland alla Bharatas, nu vill Jag även tälja och förklara de tider, då en Yogi vandrar hädan och icke återvänder, samt de tider 23 då han går bort, men sedan vänder åter. Om någon vandrar hän i helig eld, i glans som liknar månens klara strålar, och dagens ljus, och sommarsolens sken, 24 och ser det EVIGA, -- då når han DET. Men om han söker röken, icke elden, och är hans bortgång lik en månlös natt, och lik den mörka vintern utan sol, -- då narras han av första månskensstråle 25 och återvänder hit till denna jord.[21] Igenom världen leda tvenne vägar, den ljusa och den mörka. Ljusets väg går till en frid förutan återvändo, 26 men ned till jorden leder mörkrets väg. O Prithas son, en Yogi, som har skådat de båda vägarna, förvirras ej. 27 Så bliv, Arjuna, stadigt fäst i Yoga!
Frukten av förtjänstfull handling, vilken Veda lägger uti bot och allmosgåvor samt i fromma offer, överträffas högt av Yogin, då han fattar detta; och han vandrar till sin högsta 28 och sin älsta tillflykt.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
ÅTTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM DET OFÖRGÄNGLIGA HÖGSTA EVIGA.
IX.
HERREN kvad:
För dig, som icke lyssnar för att klandra, vill Jag förkunna denna Hemlighet, den djupaste i kunskap och i visdom; 1 den skall befria dig från allting ont. En kunglig Visdom, kunglig Hemlighet, en högsta Luftring är det, -- hjärtats visdom, 2 rättfärdig, oförgänglig, ljuv att följa. De som förneka den, de nå Mig ej, O fiendernas skräck! -- de återvända 3 till världens vägar, och de finna döden. -- Jag genomtränger hela denna värld, fast ej däri Jag synes uppenbarad: 4 allt har sin rot i Mig, -- ej Jag i något. Dock -- varelsernas rot är ej i Mig, så lär Min högsta Yoga! -- Alla väsens urgrund och stöd, ej rotfast uti dem, 5 Mitt Själv är ytterst deras skaparorsak. Som jordens lufthav rör sig i Akasha och svävar hit och dit i rymdens sköte, 6 så vilar allting dock till sist i Mig. När världsförloppet lider mot sin ände, då dölja tingen sig på nytt i Mig; när världsförloppet åter skall begynna, 7 Jag sänder åter ut det, Kuntis son. Jag döljer Mig uti Naturens sköte och föder varelsernas mängd till liv; förutan egen kraft de alstras alla; 8 de leva endast av Naturens kraft. Ej heller bindes Jag af Mina verk, o Dhananjaya! Oberörd Jag sitter 9 i deras mitt, och fästes ej vid dem. Och driven av Min kraft, Naturen sänder i rymden ut båd' rörligt och orörligt; 10 -- se där det skäl som driver världens lopp. Men dårarne förakta Mig, då Jag har klätt Mig uti jordisk liknelse: de känna ej igen Mitt högre väsen, 11 ej härskarn över alla varelser. Med hopplöst, dådlöst, vettlöst, tanklöst liv de hava endast del i vad demoniskt 12 och trollskt och svekfullt är till sin natur. Men höge Andar,[22] o du Prithas son, som hava del i Min gudomlighet, de vörda Mig med aldrig rubbad håg, 13 de känna Mig som varelsernas källa; de prisa Mig, och sträva med ståndaktig och ödmjuk själ att lyda Mina bud; 14 de dyrka Mig med from, harmonisk själ. Och andra vörda Mig med visdomsoffer och dyrka Mig, den En-Mångfaldige, 15 vars anlete är synligt överallt. Jag, Jag är offerhandlingen och offret och offergräset, bönen,[23] offersmöret, 16 och altarelden, och vad den förtär; Jag världens Fader, Moder, Stöd och Ursprung, den Dyrkansvärde, Kraftens Ord, Omkara, 17 Rig, Sama, Yajur,[24] detta allt är Jag; Jag Vägen, Brudgummen och Herren; -- Vittnet och Tillflyktsorten, Skyddet, Älskaren; Begynnelsen, Upplösningen och Grunden, 18 Skattkammarn, Fröet till oändligt Liv. Jag skänker värme, ger och häjdar regnet; Jag är odödlighet och död, -- båd' Vara 19 och Icke-Vara, det är Jag, Arjuna.
De som känna de Tre[25] och druckit den heliga Soma, de som rena från synd, söka till himlen sin väg, -- se, dem leder Jag upp den rätta vägen till himlen, vägen som leder i glans bort till dess strålande värld. Himlen bidar i ljus de Ljusets salige Andar, 20 vilka få dela med fröjd gudarnas ljuvliga spis. Men då de fröjdats en tid i himlens väldiga rymder, vissna de neder och dö, födas å jorden igen; -- Vedas' dygder de följt och följt sin salighetslängtan: 21 salige bliva de ock, -- ändligt, de ville det så.
Men de som dyrka Mig, och Mig allena, och icke eftersträva andra mål, dem skänker Jag en ständig harmoni 22 och bringar dem fullständig frid och trygghet. Och aven de som dyrka andra gudar med tro och kärlek, dyrka Mig i dem, 23 fast ej de känna Urtids-Visdomsläran. Jag tager mot de offer som de bringa, ty Jag är Herren; -- dock Mitt väsende 24 är okänt för dem; därför gå de vilse. Till gudarna gå gudars dyrkare, och Fädrens dyrkare till sina Fäder, och de som dyrka andar, gå till dem; 25 men de som dyrka Mig, de finna Mig. Och den som offrar Mig ett löv, en blomma, en frukt, en vattenbägare, -- förvisso, Jag tager mot hans hjärtas fromma offer 26 till tecken på hans andes goda kamp. Vad än du gör och vad du än förtär, vad hälst du än må offra eller skänka, vad bot du än må öva, Kuntis son, 27 du göre det som offer, bragt åt Mig. Så skall du lösas ifrån alla fjättrar av handlingar med god och dålig frukt; befriat av försakelsernas Yoga 28 ditt jag skall frigjort hinna fram till Mig. Jag är densamme uti alla väsen, Jag hatar ingen och har ingen kär, men de som vörda Mig med verklig fromhet, 29 de leva uti Mig, och Jag i dem. Och om en brottsling vänder sig till Mig och aktar intet mer än Mig, -- då varder han skuldlös, -- han bör räknas för rättfärdig, 30 ty han har träffat ett rättfärdigt val. Han varder renad snart, och vandrar sedan till evig frid i Mig. O Kuntis son, med visshet må du veta, att för alltid 31 Min dyrkare är trygg mot varje fara. De vilka fly till mig, o Prithas son, om än de fötts i själva syndens sköte, som kvinnor, Vaishyas eller Shudras,[26] alla 32 de vandra dock till Mig, den högsta vägen. Hur mycket mera helige Brahmaner och konungslige Vise! Må sålunda, när denna låga värld du underkuvat, 33 du helt, med odelt sinne, dyrka Mig! Så fäst i Mig din tanke; bed till Mig; och giv dig själv åt Mig; offra till Mig; och bragt i harmoni med SJÄLVET, snart 34 du hinner Mig, ty du har blivit Min.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
NIONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM DEN KUNGLIGA VISDOMEN OCH DEN KUNGLIGA HEMLIGHETEN.
X.
HERREN kvad:
Du hövding med den starka armen, -- lyssna på nytt engång till detta högsta ord, som Jag vill säga dig: Jag vill din välfärd, 1 och talar till dig, ty du är Mig kär. För Ljusets Andar[27] och för Siarne[28] förblir Min tillkomst sannerligen okänd, 2 ty Jag är Siares och Andars upphov.[29] Den vilken känner Mig som världens Herre, ofödd och utan början, han bland alla 3 är utan villa, fri från varje synd. Inspiration[30] och visdom, klarsynthet, fördragsamhet och sanningskärlek, lugn, behärskning; -- lycka, smärta; icke-vara 4 och vara; fruktan och okuvligt mod; oskadlighet, förnöjsamhet och jämnmod, allvarlig renhet och barmhärtighet, gott rykte och försmädelse; -- se där de kännetecken, vilka följa åt 5 de varelser, som träda fram ur Mig. De store Siarne, de fyra Äldste[31] och alla Manus, föddes ur Min tanke 6 och Min natur; -- av dessa föddes släktet. Och den, som känner denna Yogas väsen och hemligheten av Min härskarmakt, han står i ständig harmoni med Mig 7 i ständig Yoga, -- det står säkert fast. Ty Jag är alltings Fader, och i Mig har allt sitt ursprung; -- de som fatta detta, -- de vise, -- dyrka Mig, och hava del 8 i Min natur. -- De minnas alltid Mig, med livet dolt i Mig, -- och ledande varandra grad för grad, samtalande 9 om Mig alltjämt, de hava frid och lycka. Åt dessa jämt harmoniskt stämda själar, som dyrka Mig i kärlek, skänker Jag 10 Ingivelsen,[32] som leder dem till Mig. Jag dväljes av barmhärtighet hos dem, i dem, -- i deras SJÄLV, -- Jag löser upp det mörker, som av villan alstrats fram; 11 Jag lyser upp det med Min vishets fackla.
ARJUNA kvad: