Part 5
Materie och Ande äro båda förutan början, detta må du veta; och vet också, att alla växlingar och alla egenskaper födas fram 19 utav Materien, som därför kallas all orsaks och all verkans alstrare. Men Anden kallas orsaken till glädje 20 och smärta. -- Anden reser upp sin tron uti Materien; -- de egenskaper, som denna alstrar, nyttjas utav Anden; och Andens lust till dessa egenskaper är orsaken, som tvingar den att födas 21 i goda och i onda moderliv. Den Högste Anden kallas här i kroppen "den, vilken styr och övervakar allt," "uppbäraren och njutaren och Herren," 22 och ävenväl "det allrahögsta SJÄLVET." Om någon fattar och förstår sålunda Materien och Egenskaperna, samt Anden, -- hur han än må vara till, 23 skall han ej födas mera. -- Någre skåda i självet SJÄLVET genom Självets hjälp, försänkta uti djup betraktelse, och några se det genom Forsknings-Yoga, 24 och andra genom Handlingarnas Yoga; och ännu andra känna icke detta, men hava hört därom av andras mun, och falla ner i dyrkan och i bön; -- och även dessa övervinna döden, 25 i det de hålla fast vid vad de hört. Vad hälst som födes, rörligt och orörligt, det må du fatta, höge Bharata, som alstrat genom Kännaren av Fältet 26 och Fältet i förening. -- Herren tronar i alla väsen lika, oförgänglig i det förgängliga; -- om någon ser 27 att det är så, då ser han sannerligen! Då han i sanning ser, att samme Herre i allting dväljes, härjar han ej SJÄLVET igenom självet, och så vandrar han 28 den högsta Vägen. -- Den, som ser att SJÄLVET är utan handling, att Materien fullbordar varje handling, sannerligen, 29 han ser i sanning! -- Då han varseblir att varje väsen med sin skilda art är rotad i det Ena, -- att det växer 30 med det som rot, då hinner han BRAHMAN. Det oförgängliga, det Högsta SJÄLVET, är utan egenskaper, utan början, fast tronande i kroppen, verkar ej, 31 ej häller störes det, o Kunds son! Som etern, vilken genomtränger allt, på grund av sitt subtila, fina väsen ej rubbas, -- så blir SJÄLVET oberört 32 fast det i kroppen tronar överallt. Den enda solen lik, som lyser allt på hela jordens krets, -- så strålar Herren som Fältets Herre över hela Fältet, 33 o Bharata! -- Och var och en som skådar med Visdoms öga denna skilnads art emellan Fältet och dess Kännare, och huru tingens väsen mäktar lösas 34 utur Materien, -- han når det Högsta.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det KVIGA,-skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
TRETTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM SÄRSKILJANDE MELLAN FÄLTET OCH FÄLTETS KÄNNARE.
XIV.
HERREN kvad:
Jag vill på nytt förklara denna Vishet, den högsta, bästa; -- alla Vise män som känt den, då de vandrat bort ur världen, 1 ha nått Fullkomlighetens högsta höjd. Då de ha sökt ett skydd i denna Vishet och helt förenats med Min varelse, då födas de ej mer till denna värld, -- ej ens då alltet träder fram på nytt, -- 2 och vid dess undergång förbli de lugna.[49] BRAHMAN, det väldiga, är moderlivet, där alla väsen avlas utav Mig, 3 o Bharata! -- Och var än mänskan födes, o Kuntis son, BRAHMAN är moderlivet 4 och Jag är Fadern, som har avlat henne. I världen leva trenne slags naturer, av Sattva, Tamas eller Rajas borna, -- av klarhet, mörker eller lidelse; och deras bojor binda kroppens herre, -- den oförgänglige, -- i kroppens bojor, 5 o hjälte med den starka armen du! Ty sattvas ljusa klarhet utan fläck är lyckosam, men binder genom längtan 6 till salighet och vishet, -- o du rene! Men rajas, lidelsen, -- det må du veta, o Kuntis son, -- är källan till den längtan och lust att leva, vilken fjättrar anden 7 i kroppens band förmedelst handlingslust. Och tamas' mörker, fött av brist på visdom, är det som vilseleder kroppens herre; -- det binder genom lättja, tanklöshet 8 och tröghet; vet det, o du Bharata! Av sattva's klarhet länkas man vid sällhet, av rajas' lidelse vid handlingslust, o Bharata; -- men tamas' mörker höljer all insikt och all visdom uti natt 9 och fjättrar själen uti håglöshet. Än segrar sattva's klarhet över mörkret och lidelsen; -- än är det rajas' åtrå som segrar över både sattva's klarhet och tamas' tröghet; stundom är det tamas, som med sitt mörker vinner herraväldet 10 och släcker sattva's ljus och rajas' lystnad. Då visdomsljuset strömmar mäktigt fram ur alla kroppens portar, må du veta, 11 att detta är bevis på sattva's tillväxt. Men åtrå, ödslande med yttre kraft och företagsamhet i handlingar och rastlöshet och lystnad, äro tecken på rajas' tillväxt, -- o förnämste du 12 bland Bharatas; -- och mörker, håglöshet, avstannande, villfarelse och irring ha rot i tamas' tillväxt, -- o du fröjd 13 för Kuru's ättlingar! -- Om sattva härskar, då kroppens bojor lösas upp, då vandrar den, som i kroppen dvaldes, till de Vise 14 och deras värld av fläcklös härlighet. Men om han går upplösningen till mötes i rajas' åtrå, födes han på nytt bland dem som fjättras utav handlingar; och möter han upplösningen i tamas, 15 -- då födes han uti en vettlös släkt Av sattva's ljusa klarhet alstras visdom, men åtrå genom rajas' lidelse; och irring, håglöshet och brist på vishet 16-17 bli tamas' -- mörkrets -- frukter. -- De som leva i sattva's klarhet, ljus och harmoni, de höja sig mot himlen; -- rajas' åtrå kvarhåller själarna i rymdens mitt; men tamas' mörker drager dem mot djupet 18 och störtar dem i låga egenskaper. En siare, som ser att dessa tre, och inga andra, äro de som handla, samt känner DET som lever ovan dem, 19 -- han uppgår helt uti Min varelse. Då kroppens herre övervunnit dessa, som skapat alla kroppar, är han fri från födelse och död, från sorg och ålder; 20 han dricker evighetens gudadryck.[50]
ARJUNA kvad:
På vilka tecken skall jag känna honom, som övervunnit dessa trenne krafter? o Herre, säg: hur handlar han, och hur 21 förmår han övervinna alla tre?
HERREN kvad:
O Pandus ättling! den som icke hatar det ljus, den handlingslust, den villas mörker, i vilka han befinner sig för stunden, 22 ej häller saknar dem, då de förgått, -- den som ej rubbas genom krafterna och säger lugnt: "se, dessa krafter spela", 23 men själv står utom, över deras spel, den självförtröstande, som eger jämnvikt i lust och nöd, och som med samma blick betraktar både sten och gull och mull, som hör med samma lugn beröm och tadel, som är ståndaktig, och som är densamme 24 mot vän och ovän, fiende och frände, i ära och förnedring, -- den som avstår från alla dåd, -- om honom är det sagt, 25 att han besegrat dessa trenne krafter. Och den som tjänar Mig och Mig allena i det han når hängivenhet i Yoga, han överskrider dessa trenne krafter 26 och varder själv det EVIGA, Brahman. Det EVIGA, odödlighetens dryck som ej förvanskas, och rättfärdigheten som evigt varar, och oändlig sällhet, 27 -- se, alla dessa dväljas uti Mig.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
FJORTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM SKILJANDE FRÅN DE TRENNE KRAFTERNA.
XV.
HERREN kvad:
Med rötterna från ovan, och med grenar från nedan, är Asvattha-fikonträdet omöjligt att förinta;[51] -- varje blad av detta träd är likt en hymn till Gud; 1 -- den man, som fattar det, han fattar Veda. Dess grenar skjuta uppåt skyn och nedåt emot jorden, och födas av de krafter tre,[52] som röras i naturen; och alla sinnesföremål utgöra trädets knoppar; dess rötter växa nedåt jord, 2 likt handlingarnas bojor. Och ingen mäktar här på jord att fatta trädets skapnad, dess ursprung och dess ändalykt, ej häller var det växer, se'n detta träd med mäktig rot har huggits av vid roten av självförsakelsen, vars egg 3 är skarpast ibland vapen. Det fins en väg, som leder bort förutan återvändo, och den är värd att sökas upp; -- Jag vandrar den förvisso, -- den leder till den Förste Man, 4 från vilken kraften strömmar. Förutan stolthet, illusion och onda lustars bojor, med hågen uti SJÄLVET fäst, med varje längtan stillad, och löst från motsatskedjans par, från varje lust och smärta, så vandrar man, från villor fri, 5 en oförvansklig bana. Där lyser varken solen eller månen, ej heller elden; -- utan återvändo 6 den leder till Min högsta tillflyktsort. En del utav Mitt eget Själv förvandlas i livets värld till en odödlig Ande samt omger sig med sinnena; -- det sjätte bland dessa kallas Manas; -- och han slöjas 7 utav Prakriti. Och då Herren tager sin boning i en kropp, och då Han lämnar en kropp ånyo, -- se, då tager Han i kroppen varje sinne i besittning; se'n drar han bort med dem, som vinden drar 8 från varje blommas kalk dess skilda doft. Han gläder sig åt sinnesföremålen, i det Han fäster sig i syn och hörsel, 9 i känsel, lukt och smak, och i förståndet. De villade förnimma icke Honom, då Han ur kroppens sköte vandrar hädan, ej heller då Han dröjer kvar däri och njuter, fängslad av naturens krafter; 10 -- men vishets öga skönjer Honom där. En Yogi skönjer Honom ävenväl, i det han strävar, uti SJÄLVET fäst; -- men de som icke tränat sina tankar, 11 de skönja Honom ej, trots all sin strävan. Den glans som strålar över hela världen i solens strålar, -- vet, den är av Mig; 12 av Mig är även månens glans och eldens. Jag uppehåller alla varelser med kraften av Mitt liv; Jag genomtränger den låga markens stoft, Jag varder Soma 13 och föder alla plantor med Min must. -- Jag varder Livets Eld, och tar Min bostad i kropparna hos varje liv som andas; med livets fläkt, den yttre och den inre, 14 Jag smälter födans alla fyra slag. Innerst uti hjärtats djup gömd hos alla väsen, ger Jag och berövar dem visheten och minnet; Jag är det som läras bör genom Vedas' läsning; Jag är Vedas' kännare 15 och Vedantas upphov. I världen är ett tvåfalt Vara gömt: såväl förgängligt som ock oförgängligt; det som förgängligt är, är alla väsen; 16 det oförgängliga förändras ej; Det Högsta Varat står förvisso högre, och har förklarats som det Högsta SJÄLVET, den Oförvansklige och höge Herren, som genomtränger allt, och uppehåller 17 de trenne världarna. -- Då alltså Jag är högre än vadhelst som kan förgås, och högre än det oförgängliga, så kallas Jag i världen och i Veda 18 den högste Anden. -- Den som känner Mig på detta sätt, och ej förvillas längre, han vet och känner allt, och vördar Mig 19 med all sin varelse, o Bharata. Så har Jag röjt Min hemligaste lära, o du som ej har synd. -- I denna kunskap bor själens ljus och handlingens fullbordan, 20 o höge ättling du av Bharata!
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
FEMTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM NÅENDE AV DEN HÖGSTE ANDEN.
XVI.
HERREN kvad:
Befrielse från fruktan, hjärtats renhet, ståndaktighet i visdoms Yoga, självtukt och allmosgivande, och offer, forskning 1 i skrifterna, botgöring, rättframhet, sannfärdighet och godhet, fridfullhet, befrielse från harm, försakelse, frånvaro av förtal, och frigjordhet 2 från retlighet och avund, -- blygsamhet, medlidande med allt som lever, mildhet och mod, uppriktighet, ståndaktighet, och villighet att ge förlåtelse, och fasthet uti vänskap, frigjordhet från egen stolthets bojor, -- alla dessa, tillhöra den, o Bharata, som födes 3 med egenskaper av gudomlig art. Men hyckleri och högfärd, egenkärlek och vredgat sinne, hårdhet, brist på visdom, tillhöra den, o Prithas son, som födes 4 med egenskaper av demonisk art. Och gudomsegenskaperna befria, men de demoniska förslava. -- Gläd dig, o Pandus son; ty du har fötts till jorden 5 med egenskaper av gudomlig art. Se, tvenne strömmar genomlöpa världen: en ström av gudavarelser, en annan av onde andar. Jag har re'n beskrivit de förra; lyssna nu, o Prithas son, 6 till en beskrivning på de senare. De, vilka födas av demoners art, förstå ej verksamhet, ej heller vila; de renas varken kroppsligt eller andligt, 7 ej heller ega de sannfärdighet. "Se, hela världen är förutan sanning, förutan grundval och förutan Gud," -- så säga de, -- "och den åvägabringas av ömsesidig dragning, lust och lystnad, 8 och intet annat." -- Då de tänka så, gå dessa spillrade och brustna själar med ringa insikt djärvt till sina dåd, 9 och dra' förhärjande igenom världen. De överlämna sig åt måttlös lystnad, de fyllas av sin högfärd, av sin stolthet och egenkärlek; -- i sin villas rus 10 de ledas av en oren själs beslut. De överlämna sig åt stora planer, som dock i döden ändas; -- högst av allt de ställa njutandet av egna lustar, 11 och tro förvisst att däri ligger allt; de bindas av förväntans hundra band, behärskas jämt av lystnad och av vrede, och eftersträva orättrådig vinst, 12 på det att de må kunna köpa njutning. "Se, detta har jag skaffat mig i dag, i morgon skall jag vinna detta andra; se, dessa skatter äro mina nu, 13 men dessa andra skall jag snart förvärva; jag har fördärvat denne ovän nyss, och andra skall jag bringa i fördärvet; jag är en mäktig herre, jag är lycklig, 14 jag njuter, -- jag är utan brist och vank; jag är förmögen, jag är hög till börden: var fins min like? -- Jag vill vara säll; -- nu vill jag offra, jag vill giva gåvor!" 15 Så gäckas de utav en villad håg, förvirras i sitt vett av hela skaror av tankebilder, fångas i ett nät av illusioner, hänge sig åt lustan, 16 och störta neder i dess helvete. I envishet och självtillräcklighet, i stolthetens och rikedomens rus, de yvas över yttre bön och offer, 17 i strid mot offerstadgans helga bud. Och då de fyllas av sin egoism, sin oförsynthet, makt och lust och vrede, de hata Mig med illasinnad håg 18 i andras kropp, och även i sin egen. Men dessa onda, vilda hatare, -- de uslaste bland mänskor här i världen, -- 19 dem störtar Jag i onda moderliv; där födas de på nytt av lumpna mödrar; de gäckas ständigt, levnad efter levnad, och hinna icke Mig, o Kuntis son; 20 -- de sjunka neder i de lägsta djupen. Till helvetsriket går en trefald port av vrede, vällust och omåttlig lystnad; den öppnar sig till själarnas fördärv; 21 må därför mänskan undfly denna trefald! O son av Kunti! den som övervinner de trenne mörkrets portar, han fullbordar 22 sin välfärd, och han når det högsta målet. Men kastar någon Skriftens bud åsido och följer lustans bud, -- då når han ej 23 fulländning, sällhet och det högsta målet. Må därföre du följa Skriftens bud om vad som göras bör och underlåtas. Se'n du tillfullo fattat dessa bud, 24 då må du gå till verksamhet i världen.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
SEXTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM DET GUDOMLIGAS SKILJAKTIGHET FRÅN DET DEMONISKA.
XVII.
ARJUNA kvad:
Det gives mången, som ej följer Skriften och stadgarna, men offrar dock med tro. O Krishna, ega slika mänskor del 1 i klarhet, mörker eller lidelse?
HERREN kvad:
Av trenne slag är människornas tro: av klarhet, mörker eller lidelse. 2 Om alla dessa trenne må du höra. Av varje mänskas väsen är dess tro, o Bharata. En mänska är just det varpå hon tror; och vari tron består, 3 däri består också den troende. De mänskor, vilka ega sattva's klarhet, tillbedja gudar; -- de, som rajas, åtrån, besitter, dyrka troll och onda vättar; 4 och mörkrets, tamas', skara dyrka spöken. Men de som idka stränga späkningar, dem Skriften aldrig anbefallt, och egna sitt hela liv åt fåfäng själviskhet, 5 samt drivas av sin lidelse och lystnad förutan vett, och plåga var beståndsdel, vart element uti sin egen kropp samt även Mig, som bor i kroppens inre, 6 -- de äro andar av demoners art. Av trenne slag är även varje föda, som sökes utav vars och ens natur; så är det ock med varje mänskas offer, 7 med boten och med allmosgivandet. -- De rene, som ha sattva's klarhet, söka en föda, som förstärker deras kraft och livsförmåga, deras renhet, hälsa och glädje och belåtenhet med allt; -- en sådan mat är ljuvlig, mild till smaken, 8 och kraftigt närande, och välbehaglig. Men de, som ega rajas' lidelse, -- de söka salt och sur och bitter föda, med myckna kryddor, stingande och torr 9 och brännande, som bringar kval och sjukdom. Den föda, som är smaklös, skämd och rutten, samt överlevor, och all oren föda, 10 är kär för dem som bo i tamas' mörker. Det offer vilket bringas enligt stadgan, av män som icke söka frukt därav, men tro att plikten bjuder dem att offra, 11 det offret är av sattvas, klarhets, art. Men det som bringas för att skörda vinst, och även det som bäres fram av skryt, det offret är av rajas, lidelsen, 12 o bäste du bland alla Bharatas; -- och det, som offras tvärt mot alla stadgar, där ingen föda sedan delas ut, där tro ej fins och Kraftens ord ej säges, och där ej gåvor givas, -- sådant offer 13 så sägs det, eger rum av tamas' mörker. Där vördnad egnas ljusets höge Andar samt återfödda mänskor, vise män och lärare; där renhet, rättframhet, och återhållsamhet och oskuld övas, 14 där kallas sådant kroppens renande. Sannfärdigt, vänligt tal, som bringar lycka, och läsning av de helga skrifterna, 15 förtjänar namn av talets renande. Och tankens stilla lycka, jämnvikt, tysthet, och självbehärskning, och naturlig renhet, 16 -- dem må man kalla hågens renande. En sådan trefald rening, om den övas uti den högsta tro och harmoni, förutan någon längtan efter lön, 17 är född av sattva, klarhets egenskap. Den rening, vilken göres till det yttre med ändamål att vinna vördnad, ära 18 och dyrkan, är av rajas, lidelsen. Den rening, som är full av missförstånd, självplågande, och den som full av hat åsyftar att förgöra någon annan, 19 -- den reningen är född av tamas' mörker. Det allmosgivande, som sker av plikt, till en, som ej kan giva vederlag, samt väljer lämplig tid och lämpligt ställe 20 och rätt person, är fött av sattvas klarhet. Men söker någon med sitt givande att vinna vederlag, att skörda lön, och ger han knotande, då bör hans gåva 21 betraktas som en följd av rajas, åtrån. Och om en gåva slänges med förakt åt en som ej är värdig, vid en tid och på en ort, som ej är lämpligt vald, 22 då stammar denna skänk av tamas' mörker. Det EVIGA har trenne kända namn: -- så sägs det; -- dessa äro AUM, TAT, SAT. Och dessa trenne ha' se'n forna tider begagnats, då Brahmaner, Vedaläsning 23 och offer skulle helgas. -- Det är stadgat, att den, som nått BRAHMAN, bör säga AUM som första ord vid offer, renande 24 och givande av gåvor. -- TAT bör sägas av dem som sträva till befrielse med offer, renande och givande, 25 -- och må de icke söka lön därvid! Och SAT betyder verklighet och godhet, och ävenledes, o du Prithas son, 26 betyder SAT ett gott och ädelt verk. Ståndaktighet i offer, renande och givande, blir även kallat SAT; 27 så kallas ock, då man det Högsta tjänar. Men allt som sker förutan verklig tro, det må nu sedan vara gåvor, offer, bot, rening, eller något annat dåd, det kallas Asat, o du Prithas son, 28 och det är utan nytta, nu och framgent.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
SJUTTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM SKILJAKTIGHETEN HOS DE TRENNE SLAGEN AV TRO.
XVIII.
ARJUNA kvad:
O hjälte med den starka armen, Du, som har besegrat alla Dina sinnen, förtälj mig tydligt: vad är att försaka? 1 vad är att avstå, o du Keshis bane?
HERREN kvad: