Part 7

Satt hemma med shekh _'Ali_ hela förmiddagen och befann mig vid dåligt lynne samt ej god helsa. När stunden till fredagsbönen nalkades, väckte jag upp shekh _'Ali_, som tog sig en liten lur; han gjorde sin tvagning och gick till vår moské, utau att, till min förundran, uppmana mig att följa med. Men han ansåg mig ursäktad, såsom jag ock verkligen var, af den nya böld hvilken uppstigit vid mitt högra knä. Sedan han kommit tillbaka från bönen, gick jag ut och begaf mig till mitt vanliga café i _Azbukijeh_, tillbragte der middagsstunden ända till _'asr_, hvarefter jag kom tillbaka, stannade en stund på gatan vid ingången till _Azbukijeh_-allén, och såg på dervarande folkförlustelser; bland annat tittade jag in i en "Guckkasten" (camera optica), der allehanda förunderliga saker förevisades. Figurerna, som voro högst illa och klumpigt målade med vattenfärg, drogos nu bakfram. Här visades bland andra figuranter _Napoleon_ och andra _Nosara_, kameler, _Mahmil_, Negrer ridande på underliga djur o.s.v. Karlens språk och förklaringar voro ej så löjliga, som jag väntat och som man hör dera i Tyskland eller annorstädes, men deremot voro orden här ofta rimmade. För öfrigt var här en _hawi_, som samlat omkring sig en stor ring, isynnerhet af barn, och några sångare, som voro omgifna af lyssnande qvinnor. Några sjelfsvåldiga flickor sprungo omkring i folkhopen med obeslöjade ansigten och skämtade med hvarandra. När jag kom hem satt jag en stund med shekh _'Ali_, som berättade mig att _Sejid Ahmads_ hustru jemte hennes syster (högeligen förargade öfver att nödgas flytta från den öfra _ka'ah_, som de bebott i shekh _'Alis_ hus och som han nu skulle upplåta åt mig) kommit ner till hans hustru och utöst sin vrede på henne, med förbannelser öfver huset och önskningar till Herren att det måtte förstöras af eld och brand eller annan olycka. Uppe i rummet och _fashan_ hade de under 14 dagars tid, sedan shekh _Ali_ sagt upp dem att flytta, samlat all möjlig sorts smuts och skräp för att på allt sätt visa sin ilska. _Sejid Ahmad_ sjelf är dock en god och beskedlig man, men har ingen makt öfver sina qvinnor. Såsom de flesta qvinnor här, skola de hålla sin man väl under toffeln. När de slutligen flyttade, togo de nycklarne med sig och shekb _'Ali_ var nödsakad att gå till dem i deras nya hus och fordra nycklarne tillbaka. Ehuru de undertiden de bodde här haft föga eller intet af husgeråd, såsom dynor eller bolster, läto de under de senaste dagarne en _muraggid_ komma och göra sig några dynor, för att, såsom shekh _'Ali_ sade, visa för folket att de hade någonting att flytta. Hela dagen bar en liten, omkring 10-årig, flicka sakerna, hvarje gång en halmmatta eller dyna, till sluts togo de en karl att bära en stor kista och _Sejid Ahmad_ sjelf bar en annan.

Aug, 24.

Gick bittida ut till kansliet, tog pengar af _Köhler_ och träffade _Timofejeff_, som hade blifvit utnämnd till sekretär hos den nya general-konsuln _Fock_ samt i morgon var färdig att afresa till Alexandria. Gick sedan att göra en liten visit hos Engelsmannen _Hamilton_, det väldiga rödskägget, och satt hos honom en stund. Han tyckes nu rätt hafva kommit på modet här, det synes höra till goda tonen för alla att taga timmar hos honom. Gick derifrån till _Dietel_, som i går haft ett häftigt anfall af slag, hvarvid han nästan hållit på att krepera. Till all lycka hade hans Engelska lärare _Hamilton_ råkat komma och skaffat honom en läkare, som åderlåtit honom. Han var nu särdeles svag och låg i en lätt sömn, hvarur vi naturligtvis ej väckte honom. Gick derifrån och satte mig i mitt Grekcafé i _Azbukijeh_, der jag dock ej dröjde särdeles länge i dag. Gick derifrån hemåt, men stannade på vägen och såg på den _Hawi_, som nu vid _'asr_ alltid roar barn och folk här. Bland andra konststycken han i dag visade, var att han åt några tåtar bomull och slutligen nystade upp ur sin mun rödt, blått och gult bomullsgarn. Tiden upptogs dock mest af prat och groft skämt. Bland åskådarne voro äfven 3 Judepojkar, som oaktadt all smälek och alla gemenheter, han yttrade mot dem och deras religion, ej kunde förmås att ge fram 5 fadda, men ändå blefvo stående qvar, utskämda och beskrattade af konstmakaren samt det församlade folket. När jag kom hem hade sällskapet uppifrån ändteligen flyttat och man liöll nu på att skura och skrapa undan den smuts de lemnat efter sig. Om aftonen flyttade vi upp, satte oss i _fashan_ och drucko thé, som smakade särdeles väl. Shekh _'Ali_ var särdeles nyter, såsom alltid om aftnarne; vi suto länge, föran vi somnade under bar himmel och sofvo särdeles godt.

Aug. 25.

Här städades och rustades hela dagen, för att få min nya _ka'ah_ i ordning och mina smutsiga kläder tvättade af qvinfolken. Jag såg dels med förundran, dels med vedervilja på folkets beredvillighet att tjena och passa upp mig; isynnerhet är jag förlägen för shekh _'Ali_ sjelf, som alldeles emot min önskan ställer sig fullkomligen på en tjenares fot till mig. Men hvad skall jag göra? Middagstiden då här var temligen i ordning, begaf jag mig ut till _Timofejeff_, som höll på att ställa sig i ordning till sin resa i dag. Han sprang och fjeskade och tycktes ännu ej rätt hafva hemtat sig från sin glädje öfver sin nya post. Han tyckes vilja spela litet seigneur och är hel och hållen upptagen af tanken att rätt kläda sig à la gentilhomme, när han nu i stället for sin Turkiska drägt skall anlägga Europeisk. Sedan jag sutit der en stund med de andra, som åto sitt middagsmål, begaf jag mig till _Dietel_ för att afvänta _Timofejeffs_ ankomst dit. Jag anträffade _Dietel_ sofvande och satte mig att bläddra i en bok tills han vaknade. Han var nu fullkomligen återställd från den svåra slagattacken han haft, men ännu styf i sin tunga. Medan vi suto kom dit en man, klädd som effendi men talande Franska särdeles väl. Han var en af de unga män, som pashan härifrån skickat till Paris för att uppfostras till Pariser-gar?oner. Det tycktes ha lyckats nästan för väl med denne man; han var fullkomligen Fransosierad, skall hafva glömt eller förakta, om ej sitt Arabiska modersmål, så åtminstone sin religion, och vara en politisk marktshrejer emot Egypten och dess regering. Senare kommo _Timofejeff_ och 2 andra unga män, som skulle följa honom ett stycke på vägen, samt kort derpå äfven gubben _Bokti_, spridande doft omkring sig af essencer och pomador. Här pratades hit och dit, jag satt mest tystlåten af verklig oförmåga att mänga mig i sällskapets samtal, som ock var tråkigt; jag fann mig här fullkomligen fremmande, kanske mer fremmande än bland Araberna. Sällskapet aflägsnade sig slutligen och jag blef ännu en stund sittande med _Dietel_ ensam, som är den bästa af dem. Han har dock ej fullkomligen kunnat vanslägtas från sitt Germanislta ursprung, ehuru han för Ryskan nära glömt sitt modersmål. Jag kom hem kort före _maghrid_, blef sittande med shekh _'Ali_ hela aftonen i _fashan_ och drack thé. Jag är dock rädd att jag gifvit mig för nära ihop med honom, utan att egentligen behöfva det, jag kan ej gerna slippa honom någon stund, hvarken om dagen eller natten.

Aug. 26.

Som man ännu en gång ville skura och rensa mina rum, begaf jag mig bittida ut och gjorde några turer i _Khanelkhalili_, der det i dag var marknad. En stund före middagen begaf jag mig derifrån och träffade i _Muski_ åter shekh _Abdolaziz_, som klagade att han för min skull gifvit ut en piaster häromdagen. Jag gaf den åt honom, ehuru osäker om det var sannt eller osannt, och vandrade till mitt Grekcafé, der jag blef sittande ända till _'asr_. Efter _maghrib_ satt jag med shekh _'Ali_ i cafét hos _Hanafi_ till något efter _esha_, och hade sålunda ganska tråkigt fått slut på min dag.

Aug. 27.

Satt hemma hela dagen och skref på ett bref, som jag började, till _Geitlin_. Jag hade högst tråkigt och mitt dåliga lynne, som nu räckt ovanligt länge, vill ej alls lemna mig.

Aug. 28.

Ville bli hemmasittande, men kunde ej härda ut dermed, utan gick ut på förmiddagen för att besöka _Dietel_. Fann hos honom hans Engelska språklärare och gick ej alls upp. Satte mig i Grekcafét i _Azbukijeh_, dröjde dock ej länge förän jag steg upp. Träffade en bekant _hammar_, med hvilken jag sedan gjorde en lång tur först till _Sejide Zeineb_, sedan tillbaka ut genom _Babelhadid_ till en _khammara_ uti en trädgård på kanalens strand. Här var särdeles vackert, dock fanns här ingenting för mig att förtära, ej kaffe och ej _shishe_, blott vin och arrak, som jag nu ej smakar. Jag satt der dock en lång stund och roade mig åt vattnet samt den vackra trädgården, men hufvudsakligen åt ett sällskap druckna män, som råkade i häftigt gräl med en qvinna. Ett sällskap musici suto i det gröna och bildade en nätt trio af tambour de basque, _kanon_ och _kemenge_, samt tycktes äfven roa sig med flaskan. En god stund före _'asr_ begaf jag mig tillbaka, vek på vägen in hos _Bokti_ och tog åtskilligt ur min i hans förvar lemnade _sahhara_. I dag var _Leilet elkebire_ af _molid Imam Shafi_, men jag hade under hela denna vecka, som hans fest firades, ej kommit mig dit ut.

Aug. 29.

Gick middagstiden ut för att träffa den _hammar_, som i går färdats omkring med mig och hvilken jag kommit öfverens med att träffa. Han höll dock ej ord, såsom allt folk här, och jag kunde ej få tag på honom. Satte mig derföre i Grekens café i _Azbukijeh_ och dröjde der kanske en timme. Gick derifrån till _Bejomi_-moskén, der i dag firades den sista stora dagen af hans en vecka långa fest. Jag trädde in i moskén, gjorde min _zijareh_ hos shekhen i hans lilla och nu af folk trånga _kobba_, läste för honom _fathe_ och spatserade sedan omkring i moskén bland de stora skaror, hufvudsakligen af qvinnor, som suto här. Utanför moskén på gatan deromkring var stor trängsel, isynnerhet på den närbelägna begrafningsplatsen utanför _Babennasr_. Här voro tält uppslagna till stort tal och cafén anlaggda, i hvilka _khoval_ dansade. Jag satte mig i ett af dem och såg på ett par af dessa till qvinnor utspökade dansörer. Deras dans, såsom all orientalisk dans, sitter ej såsom hos oss i fötterna, ty dem röra de ganska ringa och i allmänhet klumpigt, så mycket man kan se för de långa vidbyxorna; utan dansen ligger hufvudsakligen i veka lifvet, som de böja i alla möjliga bugter och i retande rörelser. De satte sig i karlars bland åskådarne famn och betedde sig der fullkomligen såsom qvinnor. För öfrigt funnos här, liksom vid alla dylika tillfällen, de vanliga lustbarheterna af _havi_ och sångare. En förfärlig och ovanlig mängd af qvinnor var här församlad. Man gjorde här äfven _dose_, men jag aflägsnade mig fornt och kom hem vid _'asr_. Sedan jag hvilat mig gingo vi ännu ut dit och gjorde vandringar på den fblkträngda platsen. Nu rustade man sig till _zikr_ i en stor del af tälten, och det hela hade något tycke af profetens fest. Äfven en stor mängd landtfolk hade kommit in hit, för att öfvervara festen, och uppslagit sina tält åt sidan af den stora begravningsplatsen. Vi suto dels i cafén, dels på grafstenar, andades den friska aftonfläkten, som blåste in från öknen, och stannade slutligen i ett café, der en _muhaddit_ roade ett litet sällskap.

Aug. 30.

Satt hemma hela dagen och skref på brefvet till _Geitlin_. En ny böld stiger nu upp på knäet och 2 på hvardera låret, hvilka plåga mig svårligen. Efter _maghrib_ släpade jag mig dock ut med min shekh, ehuru svårt jag hade att gå och begaf mig till _Azbukijeh_, der vi lägrade oss i mitt vanliga middagscafé hos Greken.

Aug. 31.

Satt hemma till middagen, då jag linkade ut i min bedröfliga ställning, med haltande och släpande fötter. Satte mig i Grekens café i _Azbukijeh_ och dröjde der ända till närmare _'asr_, då jag gick till _Dietel_. Han var nu fullkomligen återställd från den slagattack han haft och hade redan varit några gånger ute. Jag satt en lång stund hos honom och det var ej utan att jag hade litet trefligt. Af honom erfor jag att ett bref låg och väntade mig på kansliet. Jag skyndade mig så till _Köhler_ och fann honom sysselsatt med sin Engelska lärare. De slutade dock snart sin lektion och vi blefvo sittande att språka. Det är mig alltid en glädje att höra en Engelsman och vara i hans sällskap, jag fann mig nu äfven särdeles trefligt. Slutligen gick _Köhler_ ut med mig och gaf mig mitt bref. Det var från min mor och _Geitlin_ samt minskade till stor del det tråkiga och krångliga humör, som jag i långa tider haft. Blef hemma sittande hela aftonen med min shekh och drack thé. Samtalet var i afton jemförelsevis lifligt och i allmänhet trefligare än vanligt.

Sept. 1.

Satt hemma hela dagen och skref till det närmaste färdigt brefvet till _Geitlin_. Jag var högst ömklig af mina bölder och visste ej rätt huru jag skulle gå, sitta eller stå. Äfven för öfrigt mådde jag ej rätt väl, hade hetta i min kropp och en liten feber. Om aftonen gick jag litet ut med shekh _'Ali_ och satt hos _Hanafi_, der aftonsvalkan och den friska doftande luften något vederqvickte mig.

Sept. 2.

Gick middagstiden till _Wrede_, der jag äfven träffade den Tyska sjökaptenen från _Suez_. Samtalet föll på de af Tyskarne så högt älskade "Witze", hvaraf de hade en bok full. Jag satt dock ej särdeles länge hos dem för att låta dem taga sig en lur i fred. Gick sedan hem och skref färdiga brefven till _Geitlin_ och _Bonsdorff_. Jag blott spatserade sedan omkring hela aftonen, utan att sätta mig någorstädes, och träffade mycket folk, som kom hem från _Azbukijeh_. På hemvägen vid _esha_ träffade jag vid ett nära till vår port beläget café en _Sha'er_, som med sina berättelser ur _Abu Zeid_ och sina enkla recitationer, accompagnerade af den enkla _kemenge_, roade ett fåtaligt auditorium. Jag satte mig äfven ibland dem och stannade der tills han slutat.

Sept. 3.

Gick vid middagen till mitt Grekcafé, sedan jag gjort alla mina bref färdiga, och inconverterat dem under adress till shekh _Tantavi_. Medan jag satt i cafét, kom en stund före _asr_ shekh _'Ali_ dit från _Bolak_, dit han gjort en åsnefärd i något gÖromål. Vi suto ännu en stund tillsammans här och drucko kaffe, hvarefter han red sin åsna och jag linkade sakta fram på mina böldiga ben och såriga fötter. Jag lemnade mitt bref hos _Köhler_ och kom sedan hem. Drack om aftonen thé med min shekh och satt en stund pratande. Han frågade mig som ingress, om jag ofta plägade ha drömmar och då han af mig fick nekande svar, sade han sig deremot ofta ha sådana och att de vanligen gingo i fullbordan, ehuru understundom först 1 eller 1,5 år efter det han drömt. Härpå berättade han sig förliden natt hafva sett i drömmen huru en stor kavalkad ryttare i högtidlig procession skred framför honom och likaså efter honom. Han tog det såsom ett godt och lyckligt budskap, _bushra_. Det är olyckan hos alla lärda, så occidentens som Orientens, att de alla anse sig ämnade till något stort eller till hög äreplats i verlden, och derföre tycka sig vara synnerligen missbytta med den ställning i lifvet de innehafva.

Bref, dateradt Kairo den 3 September 1844.