Part 6

Gick bittida ut till _Azbukijeh_, för att besöka den för någon månad sedan hitkomna kasanaren _Dietel, Berzins_ reskamrat. Han bor i samma _ka'ah_, der jag bodde de första tiderna af min härvaro. Vid mitt inträdande till honom tog han, liksom alla andra Européer här, mig för en Arab och helsningen oss emellan var högst tvungen, förän han fick höra hvem jag var. Härefter blef han mycket förekommande och artig, vi suto och pratade allehanda på Tyska, som är hans egentliga modersmål, men som han (likt så många andra Tyskar uti Ryssland) tyckes ha glömt och försummat för Ryskan eller andra språk. Han hade deremot af sitt Tyska ursprung bibehållit det breda, orddigra skroderandet, och pratade mycket med qvasi-lärdom. Han har dock ännu i sig en liten ynglingasjudning och är i alla fall här en, som man kan trifvas med. Medan vi suto, kom äfven rödskägget _Hamilton_ hit, för att gifva honom timma i Engelskan och, som han sade, göra honom på kort tid till en John Bull. Jag gick derföre snart bort, begaf mig ut, tog en åsna och red till _Masr-el'atikeh_, satte der öfver floden till Nilmätaren, framför hvars port jag mötte en soldat och en _Berberi_, som förklarade det vara omöjligt att komma in utan biljett med tillstånd dertill. Jag försökte med lena ord förmå dem sätta sig öfver formaliteten, men de stodo ej till att beveka. Jag fick sålunda lof att vända om med oförrättadt ärende. Satte åter öfver floden och begaf mig till _Amin Beys_ hus, som är _nadsir_ öfver _mikjas_, men emedan det var middagstid träffade jag hvarken honom eller hans _vekil_. Jag begaf mig således tillbaka till staden på min åsna, betraktade på vägen floden, som stigit betydligt och nu snart hunnit måttet för sin öfversvämning. _'Aro&an_ eller den lilla jordvall hvarmed man stängt kanalen, som leder till och går genom Kairo, var nu högst 2 alnar öfver vattnet och således snart färdig att couperas. Vattnet i floden var alldeles ljusbrunt och såg särdeles underligt ut, men har dock ej förlorat sin goda smak. Jag färdades fram mellan de vackra trädsårdarne i gamla Kairo, förbi krutfabriken samt var ganska nöjd med min färd, ehuru den i hufvudsaken var förgäfves och jag gjorde den just i värsta middagshettan. På återvägen passerade _Sejide Zejneb_, hvars fest det nu är. Här var, liksom vid alla fester, stor trängsel af folk, isynnerhet af qvinnor, som besökt deras älskade och hälft dyrkade _Sejide_. För öfrigt var här fullt med sötsakers-stånd, _khowal_ och andra förlustelser. Jag stannade dock ej, läste blott i förbifarten på min åsna _fathe_ för _Sejide_ och begaf mig hem. Blef hemmasittande till _maghrib_, då jag med shekh _'Ali_ begaf mig till festen för _Sejide_. Jag släpade mig fram på mina sjuka och ömkliga fötter den långa vägen jemte honom; vi gingo in i _Sejides mekam_, kysste det fina vackra gallerverket omkring hennes monument, satte oss i en knut af _mekamen_ och läste suran _Janin_. Jag gaf en shekh och en gammal qvinno-shekhe hvardera 5 fadda för att läsa den för mig. Härefter gingo vi från trängseln inom den trånga _mekamen_ ut i moskén, följda af tiggande _fokaha_ och _hemalije_, vandrade en liten stund omkring i den rymliga och vackra moskén, der man ännu ej börjat, men satt färdig till _zikr. Esha_ var nemligen ej ännu utsjungen. Gingo snart åter ut och satte oss i ett café, der shekh _'Ali_ berättade mig, att alltid då han befann sig i villrådighet eller någon svår ställning och läste _fathe_ jemte någon bön om råd och hjelp, antingen _Sejid el bedawi_ eller _Sejide Zeineb_ visade sig för honom uti en dröm och gaf honom råd. Det är ock nästan troligt med hans enkla, oskrymtade, barnsliga tro. Vi suto länge här och sågo på det trängande folket; men begåfvo oss slutligen hem och mötte på vägen oändliga skaror af dels gående, dels återkommande folk, äfvensom många kretsar af _fokaha_, som suto dels på gatan, dels i hus och höllo _zikr_. Jag kom hem ej så mycket trött, som fastmera plågad af mina sönderskafvade fötter.

Aug. 14.

Shekh _Soleiman_ och en annan _fikh_ kommo hit på förmiddagen och blefvo sittande en stund medan vi frukosterade. Sedan de gått gick jag ut och tillbragte middagen i mitt vanliga café i _Azbukijeh_. Om aftonen åto qvällsvard här hos oss shekh _'Ali_ och några andra från _kashifens_ hus i _Baranijeh_. Vi åto uppe, men jag blef ej med de öfriga sittande efter måltiden, utan gick genast ut, gjorde en promenad i _Azbukijeh_ och satt en stund hos _Hanafi_.

Aug. 15.

Begaf mig bittida ut, tog en åsna och for till gamla Kairo. Jag träffade ej genast _Bekir effendi_, utan begagnade den stund jag måste vänta, att göra en liten tur inåt staden. Den förekom mig större och ansenligare än jag föreställt mig och vackrare än man af utsidan skulle vänta. Jag kom snart tillbaka och träffade nu _Bekir effendi_, som var en tjock och grötmyndig Turk, sådana man här ser till stort tal. Han var dock artig emot mig och gaf mig _tezkeren_ att komma in i Nilmätaren, utan svårighet och utan dröjsmål. Skrifvarne här tycktes alla vara Koptiska kristna, pratade med mig om Ryssland och togo mig för en muslim. Sedan jag fått mitt papper, satte jag öfver kanalen till _Roda_ och blef nu insläppt utan krångel eller prut. Jag inträdde således först på en trekantig gård, der på ena sidan voro stall och på den andra muren af en trädgård, gick öfver den ut genom några gångar emellan halft förfallna hus och kom så ut till sjelfva sydliga spetsen af _Roda_, der Nilmätaren är. Den är en liten fyrkantig, så kallad _mandara_, utan tak och äfven halft förfallen, med en half mans längd höga murar ofvan förgården eller fotståndet. Man stiger ner i den på en liten stentrappa. I dess midt står en temmeligen tjock 6- eller 8-kantig pelare, markerad med streck till mätning. Rundtomkring väggarne går en inscription i vackra välbebållna kufiska bokstäfver, som jag dock i anseende till afståndet hvarken kunde eller iddes läsa. Nedantill på alla fyra väggarne voro likaledes små vackra inscriptioner. _Mandaran_ var nu full med vatten och floden hade snart hunnit sitt mått. Utanför på den östra väggen äro, såsom karlen hvilken följde mig sade, 3 portar på hvarandra, genom hvilka vattnet flyter in. For öfrigt tyckte jag det var just ingenting att se på, det hade i allmänhet, som så mycket annat, blott ålderns behag. Invid platsen der Nilmätaren står, är vägg i vägg med den en krutfabrik, i hvilken jag dock ej inträdde. Flodens vatten var alldeles ljusbrunt, hade en högst egen, underlig färg och strömmade med väldig styrka emot yttre muren af byggnaden. Jag dröjde ej särdeles länge här, gick ut och begaf mig till fots Öfver _Roda_, hvars sydliga del jag ännu ej besökt. Här voro några små _fellah_ byar samt här och der på båda stränderna några magnaters _kiosker_, med trädgårdar och planteringar, utan att dock på långt när kunna jemföras med _Ibrahim bashas_ förträffliga park på norra sidan. Jag vandrade äfven genom den och betraktade åter de granna påfoglarne. Floden var här särdeles bred och väldig samt kan rätt förtjena namn af haf. Jag fröjdade mig som alltid öfver den härliga anläggningen, inträdde nu äfven innerst i den musselgrotta, som är bildad utanför _Ibrahim bashas_ kiosk; bland alla platser jag sett, tyckte jag mig helst vilja lefva och bo här. Jag satte sedan öfver på färjan och begaf mig till fots ända till närmare _Sejide Zejneb_, der jag stannade i ett café, drack en kopp särdeles godt kaffe och handlade en bok af en gammal Malthesare, hvars Malthesiska Arabiska jag ej utan någon svårighet kunde förstå. Tog sedan en åsna och begaf mig hem, dit jag hann en stund före _'asr_, ganska trött af den långa färden i starkaste solhetta. Efter _maghrib_ gick med shekh _'Ali_ till _Azbukijeh_, satt hos _Hanafi_ och drack hans _hölv_.

Aug. 16.

Gick om morgonen till kansliet och tillbragte hela förmiddagen der. Jag ville ej stanna hemma, för att undvika fredagsbönen i moskén. Jag hade, liksom alltid om fredagen här, särdeles tråkigt och visste ej huru jag skulle hinna öfver middagen. Kort före _maghrib_ gingo shekh _'Ali_ och jag ut och begåfvo oss på väg till _Sejide_ och till _Fum el khalig_. Nilen hade nemligen nu hunnit sitt mått och man skulle i morgon bittida öppna kanalen, som leder till och genom Kairo. Natten före denna högtid beger sig största delen af stadens befolkning ut till den slätt och de sandhöjder, som ligga längs öppningen af kanalen. Allt som vi vandrade framåt kommo vi in i skaror af utdragavde folk, trängseln var ganska stark på gatorna och åsnorna upptagna, så att man ej kunde få sådana till särdeles höga priser. Vi vandrade derföre hela den långa vägen till fots. Så snart vi kommit fram till platsen, der man nu slagit upp kaffetält tätt invid hvarandra, begåfvo vi oss (såsom en stor del af de andra) öfver kanalen till _Röda_, der på stranden hopar af folk suto i cafén eller enskilda sällskaper. Vi funno slutligen en lämplig, ehuru något trång plats uti ett café just på strandbranten och satte oss der att betrakta det fyrverkeri, man nu börjat afbränna på stranden just gent emot oss. Det bestod hufvudsakligen och nästan endast i raketer af särskilda slag. Det hufvudsakliga tycktes vara kanonskott, som oupphörligen och till oändligt tal aflossades under hela natten och morgonen. Kanalen här mellan Röda och fasta landet låg full medels större båtar, som lågo bundna vid land och voro fulla af skådelystet folk, dels mindre båtar, som oafbrutet färjade folk öfver. Af de större båtarne voro flere grannt utstyrda med flaggor och gröna eller röda sidenlappar samt illuminerade, ofta hördes från dem _tarabukor_ och kastagnetter eller någon _nai_ eller _zummara_ eller sång och så vidare. Man sade mig att inne uti dem funnos _ghavazi_. Bland andra fartyg lågo här äfven 2 af de små nätta Europeiska Nilångfartygen och från ett af dem hördes en flöjt med accompagnement af guitarre, men för öfrigt intet särdeles stoj eller oväsende. En min Arabiska granne berättade för en bredvid sittande vän, att de der ombord hade kök och nu höllo på att äta och dricka vin, arrak och annat godt, samt slutade med det vanliga: _allah jil'an abokom_. Vi suto länge här stilla och betraktade det särdelas rörliga lifvet och fyrverkeriet, men stodo slutligen upp och gjorde en liten vandring i folkskocken. Vi veko af på en väg som leder upp till en moské samt en by, och satte oss der i ett annat från vägen aflägset café. Här tog jag mig en särdeles välgörande lur på en öfver marken utbredd halmmatta. Vi hade nu hunnit kanske midnatten och begåfvo oss öfver på andra sidan till fasta landet. Här var naturligtvis trängseln och mängden större, men för öfrigt ingenting annat att se och höra än fyrverkeriet och kanonerna. Vi satte oss åter här i ett café och shekh 'Ali lutade sig nu ner till cn lur. Jag steg upp och gjorde vandringar hit och dit bland folket, hvaraf nu en stor del somnat och låg utsträckt, dels i sanden, dels på halmmattor. Dock voro tillräckligt många af dem vakna för att bilda trängsel. Fyrverkeriet fortfor allt med korta uppehåll och man afbrände nu större pjeser, t.ex. här så kallade _sakijeh, gargi_ m.m. Återvände slutligen till vårt café, der jag fann shekh _'Ali_ insomnad på en _serir_. Jag lutade mig på en annan och somnade äfven godt, ehuru min bädd ej var mjuk.

Aug. 17.

Vi blefvo uppväckta före solen vid _fagr_ och af caféhållaren betjenta med ett stop vatten att tvätta oss i ansigtet, det första som hvarje musulmän gör då han vaknar upp från sömn. Shekh _'Ali_ klagade nu (som jag tror uppriktigt), att han hade svårt att vara utan sina dagliga böner, och begaf sig bort hem för att i _Sejide_ moskén ordentligen göra sin morgonbön. Han lemnade mig således ensam och jag började nu vandra omkring för att få litet varmt, ty jag hade om morgonen, der jag tunnt klädd låg på min _serir_ med bara fötter, underligt nog, fått något kallt i morgonkylan före solens uppgång. På stranden af _khaligen_ var nu uppställd militär, som ordnades och öfvades litet att skyldra, tills deras Turkiska öfverste skulle komma och se på dem. Det syntes att det ej var på rätt allvar som Araben är soldat; de stodo uppställda i ledet, gapade omkring sig på folket och pratade, dock tyckte jag de gjorde sina små manövrer med lätthet nog. Jag satte mig slutligen i ett café, der jag hade temmeligen god utsigt öfver kanalen och folkmassan samt betraktade ett litet sällskap Araber, hvilka suto framför mig, skämtade och skrattade med det här vanliga hårda och obehagliga skrattet. Det tycktes mig vara några af de många _hashashim_, som om aftonen och under natten hade berusat sig med denna osmakliga rusplanta. Medan vi så suto kom ett regemente militär frammarscherande, föregånget af den lilla musikcorps, som hela natten varit sysselsatt att blåsa på platsen der fyrverkeriet afbrändes. De marscherade öfver den stora nya bryggan, defilerande framför det stora tält, som derinvid var uppslaget för den Turkiska magnat, hvilken tycktes ha öfveruppsigten öfver det hela och der tillbragt natten i ett stort följe af tjenare och officerare. Folket trängde sig nu särdeles hitåt för att se arbetarne, som nere i kanalen höllo på att med hackor och spador afhugga _'aroseh_, eller den smala jordvall hvarmed _Fum elkhalig_ var stängd. Snart började äfven vattnet sakta och småningom flyta in i kanalen; otaliga skaror af barn och annat folk spatserade vadande i det inflytande bruna vattnet och tycktes fröjda sig utomordentligt. Ceremonierna invid sjelfva vallen fick jag ej se, i anseende till afståndet derifrån, ej heller båten, som föres af strömmen in i kanalen eller annat. Jag vandrade ännu litet omkring, tog slutligen en åsna och begaf mig på hemvägen. Vägen var fullträngd med folk, såväl gående som kommande, och ända till _Sejide Zeinebs_ moské voro massorna så tjocka att jag med svårighet kunde komma fram, äfven längre inåt staden var ovanligt stark rörelse. Allt utvisade att det var en särdeles och kanske mer än andra firad fest; jag kan ej påminna mig någonsin vid något tillfälle här hafva sett lif och trängsel såsom nu. Bland hemkommande skaror var äfven ett sällskap kristna (jag tror Greker och Italienare) hvilka ridande på åsnor förde ett förfärligt oväsende, skrikande, sjungande och hojtande, rusiga som det tycktes, väl förtjenande det förakt folket här visar dem och görande skam åt kristna. Det var i allmänhet ej allenast musulmän, som deltogo i och fröjdade sig öfver denna fest, äfven de kristna och i allmänhet alla, så gamla som unga, så karlar som isynnerhet qvinnor, gladdes öfver vattnet som nu i ymnighet kom till staden. Allt visade att fester, som äro grundade i landets natur samt i tilldragelser af hvilka folkets välstånd och timliga välgång bero, senteras mera och firas med större glädje än de, som ett folks religion lägger på dem; så älskad och dyrkad än profeten här är af sitt folk, var hans fest dock ej att jemföras med denna. Jag kom hem kanske några timmar efter solens uppgång, ej utan att vara ganska trött. En stund före _maghrib_ begaf jag mig ner till _Azbukijeh_, troende mig finna vatten i kanalen der, men man tycktes ännu ej ha släppt in det dit. Äfven här var ovanligt stark rörelse af spatserande folk och isynnerhet kristna, som spatserade i allén arm i arm med sina fruar och qvinnor. Jag blef länge sittande hos _Hanafi_ i cafét och höll nästan på att somna på en _serir_ i den svalkande aftonfläkten.

Aug. 18.

Om morgonen gingo vi i badstugan, som är gent emot vår port. Vi badade der, sträckte oss efter badet och drucko thé, men jag hade egentligen ingen fröjd af alltsammans, i anseende till mina bölder, som jag måste akta, och det smårödprickiga utslag, som jag har på hela kroppen och kliar förfärligt så snart jag det minsta svettas. Efter _'asr_ gingo vi i ett café, som man uppslagit på stranden af kanalen. Folket satt i fönstren, hissade upp vatten derifrån i sina krukor och tycktes rätt fröjda sig öfver vattnet i deras stad. Dock var vattnet ännu särdeles orent och kanalen i det hela ruskig och förfallen, såsom husen vid dess strand; huru skulle det vara om de ståtliga kanalerna t.ex. i Petersburg vore här? Cafét, i hvilket vi suto, var ruskigt och fullt af sämre folk, så att jag hade ingen fröjd der. Vid _maghrib_ gingo vi efter vår vana till _Azbukijeh_ och suto hos _Hanafi_; men det är ej utan att jag finner mig något besvärad af min shekh, som jag sällan eller nästan aldrig kan slippa undan, ehuru han säkert är en af de bästa jag här kunnat finna.

Aug. 19.

Gick på morgonen något bittida ut och sökte _Dietel_, men träffade honom ej hemma. Stannade dock der en stund och talade med min gamla _Berberi_, som har gammal välvilja för mig. Satt derefter en stund uti mitt café i _Azbukijeh_-allén samt vandrade litet omkring i _Muski_ och _Khanelkhalili_, der det i dag var torg- och auktions-dag samt fullt med ankomna Turkar, Krimboer och andra fromma Muslims, som rusta sig till pilgrimsfärden. Träffade åtskilliga bekanta i _Muski_, bland andra _Jusuf_ och stadsqvarter-shekhen _Äbdolasiz_. Sedan jag åter en stund sutit i cafét hos _Hanafi_, begaf jag mig vid _esha_ till _Prunner_, der jag träffade ett sällskap af 5 Tyskar, bland andra äfven den Tyska sjökaptenen, som gjort resor mellan _Gadde_ och _Suez_. Han berättade att de 2 Fransoser, hvilka bodde i samma hus som jag de första månaderna af min härvaro, voro tillbakakomna och redan skickat saker upp till _Gadde_. De hade härifrån begifvit sig till _Jemen_ för att genom _Aden_ tränga vidare in i landet, men kommo således ej långt med sina öfverflödiga förberedelser, och jag tyckte det ej var utan att _Wrede_ gladde sig deråt. För öfrigt var det ej utan nöje för mig att åter tillbringa en stund i Europeiskt sällskap, och samtala med Européer, isynnerhet med Tyskar, hvilkas språk här är mig såsom ett annat modersmål. Jag kom något sent hem, men shekh _'Ali_ kom dock ner till mig och blef sittande omkring en timma hos mig. Han var nu, såsom i allmänhet folket här, om aftonen gladare och nytrare än på dagen, samt berättade mig mycket från sin studertid i _Azhar_, hvilket, så väl som mycket annat, öfvertygade mig om att deras studier och all deras lärdom går hufvudsakligen ut på småaktigheter och knoppar.

Aug. 20. Middagstiden vek in hos _Jusuf_, som jag åter gaf en guinée för preparationen af den nu snart färdiga fisksamlingen; betraktade äfven åtskilligt, som han hade hos sig, af samlingar i Egyptens natural-historia. Fick sedan tag på shekhen _Abdolaziz_, som hängde länge vid mig och för 5 fadda (som jag gaf honom) vandrade omkring 2 timmar med mig. Han, liksom nästan alla här, låter for några styfver leja sig till hvilka tjenster som helst, och för en _bakhskish_ kan man, tror jag, här köpa pashans hufvud och hvad helst det vara må, af de förvekligade och försmutsade Araberna i Egypten. Jag tillbragte med honom en stund i cafét hos Greken vid stranden af den lilla _Azbukijeh_ kanalen, der man nu släppte in vatten. Folk hade samlat sig i mängd för att se på det inströmmande vattnet, äfven _Azbukijeh_-qvinnorna kommo ut, satte sig i cafén och rökte i all maklighet sin _shishe_. Der var en högst behaglig svalka i skuggan af de stora acacieträden, ökad af det uppfriskande vattnet och jag fann mig särdeles väl på min halmmatta, som jag bredt ut på marken. Jag kom hem vid _'asr_, läste en stund med shekh _'Ali_ och blef sedan sittande att prata om studierna i _Azhar_. Der finnes ingen t.ex. som läser i historien, blott i _hadith_, dit äfven historien om de 4 khaliferna hör, och få som studera den hemma; blott sådana som om aftnarne göra sig ett nöje af att sitta i sällskaper och berätta, hvilket ej anstode en lärd. Det är förvånande att se huru religionen och studium af det, som närmast hör dertill, uppslukat allt annat samt till och med väckt förakt och motvilja för alla andra studier. Man vet af intet annat än _Koran_ och _Fikh_, på sin höjd äfven grammatiken, men ett grundligt studium af sjelfva språket finnes här ej. Åfven är det just ingenting annat än _Fikh_, som kan gifva en någon förtjenst. Vi kommo vidare in på kapitlet om predestinationen och huru menniskans alla handlingar, så goda som onda, äro _she min allah_. Det är en förfärlig absoluthet och hårdnackenhet som de inlägga i denna lärosats; också är det tillfölje af den, som de med större beredvillighet än vi förlåta menniskors svagheter, samt med större saktmod i allmänhet än vi se på sin nästas fel.

Aug. 21.

Gick ut närmare middagen och begaf mig raka vägen till Grekens café i _Azbukijeh_, der jag bredde ut en matta på kanalstranden, lade mig på den och läste en medhafd bok. Jag tillbragte så min middagsstund i den behagliga skuggan här och begaf mig hem först närmare _asr_. Här träffade jag vid min hemkomst _Ahmad effendi_ från _Baranijeh_, som kommit för att hemta sina färdiga effekter till sin pilgrimsfärd. Han stannade blott så länge han behöfde för att packa in dem för afförandet till Bolak, der fartyget låg, som skulle föra honom till _Kenne_. Hos mig uppstod nu åter stor lust till färden, men jag kommer väl ock derhän i sinom tid. Efter _maghrib_ begaf jag mig ut till _Gemelije_ för att träffa _Abdolkhalik_, men han hade redan stängt sin bod. Jag träffade der ihop med shekh _Isa_, hvilken var vänlig och glad att se mig som vanligt. Satt med honom i ett uselt café hos ett gammalt gråskägg och lemnade honom der efter mig, då jag gick till cafét bakom _Sejidna Hosein_; blef der sittande att höra på en _antari_, hvilken, liksom hans kolleger, läste upp ifrån _Siret 'Antar_ ungefär halfannan _karras_. Som de vanligen äro halfbildade män och ej känna grammatiken, vidare än högst ytligt, är deras föredrag brutet språk. Verserna, som ofta förekomma, sjunga de fram, dock hvar och en på sin ton, ej utan ganska stort behag. Dock faller sig åhörandet af en _antari_ i allmänhet styft, har ej den lätthet och det nöje med sig som det af en _muhaddit_. Jag blef dock der sittande ända till kl. 3, ehuru jag började bli sömnig och det fina rödprickiga utslaget, som går likt en gördel omkring veka lifvet, kliade af svetten och hettan, samt jag äfven för öfrigt ej var vid särdeles humör, liksom hela denna tid.

Aug. 22.

Tillbragte som vanligt middagsstunden i Grekens café i _Azbukijeh_-allé vid stranden af kanalen, der vattnet nu ökats betydligt. Om aftonen gick med shekh _'Ali_ till _Hanafi_ och suto i hans café till efter _esha_. Jag somnade medan jag låg der på en _serir_. Hade oändligen tråkigt hela dagen och var vid ovanligt dåligt lynne, som äfven under natten ej lemnade mig, utan förtog mig all sömn.

Aug. 23.