Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II
Part 5
Efter en liten morgonvandring kom jag bittida hem och blef hemma sittande med shekh _'Ali_ ända till middagen, då hans systerson _Mohammad_ följde mig till moskén _Bosa_. I denna moské hade nemligen _Sejid_ under sin lifstid plägat hålla fredagsbönen och till hans minne håller hans _khalifeh_ den nu äfven under _Sejids_-festen här. Tvagningen till bön hade jag förrättat hemma, behöfde således ej här besvära mig dermed uti den trånga _medan_. I porten lemnade mig _Mohammad_ och jag inträdde, men fann alla 4 pelargångarne så fullproppade med folk att jag omöjligen kunde finna någon plats i någon rad. Midtpå gården stod ett träd och äfven derunder var fullt med folk. Sedan jag sålunda vandrat en stund omkring, ej utan att vara litet flat och utan att finna någon passlig plats, fann jag mig tvungen sätta mig i en rad som intagit sin plats midtpå gården. Jag bredde ut min näsduk på säfven och strået, som var lagdt på marken, förrättade mina 2 knäböjningar, _tahijat elmesgid_, och satte mig så midti den brännande middagssolen, utan det minsta skygd och utan den minsta vindfläkt. Som det var temmeligen bittida och man just hade sjungit _selam_, fingo vi sitta länge och vänta förän bönen börjades- Jag plågades oändligen, icke allenast af hettan, utan ock af en böld, som gjorde min sittning särdeles svår och plågsam. Bönen förrättades dock slutligen och gick för sig som vanligt, men i anseende till det långa afståndet från _imamen_ kunde jag ej höra just någonting af hans _khotbe_. Så snart bönen var slut skyndade sig alla ut med största brådska, för att se och deltaga i den procession, som _khalifen_ nu företog, dels inuti, dels utanför staden. Äfven jag trängde mig fram och kom, ehuru med stort besvär, ut på gatan samt såg nu här män till häst eller ridande på åsnor, utspökade och utklädda på det löjligaste, brokigaste sätt. Jag kunde dock omöjligen tränga mig genom skaran, utan följde med skocken, i hvilken folk grälade på hvarandra förfärligt. Bland annat såg jag här en stor, tjock, väldig gumma slåss med en ung man, som hon gaf dugtiga slag. Mannen tycktes af pur flathet ej kunna värja sig från henne, utan lät henne i ro slå honom efter behag. Sedan jag en stund så blifvit framskuffad i trängseln, vek jag af på en tvärgata, för att slippa ur den verkligen svåra plåga hvari jag befann mig, och kom efter några slag ut genom en stadsport, der jag af den stora trängseln slöt att processionen snart skulle passera. Jag stannade här på en temmeligen god plats och hade nu tillfälle att något bättre skåda Öfver den _pajazzo_-lika, nu äfven af nya skaror ökade processionen. De flesta voro brokigt målade i ansigtet, röda, blå eller hvitfläckadc, med löjliga hufvudbonader, såsom en urhålkad _battikha_ med instoppade fjädrar eller något annat. Somliga voro helt och hållet höljda uti halmmattor, somliga voro mest nakna blott med en gördel om midjan, somliga voro grannt utstyrda med hvita, röda eller rödrandiga _mokler_ på sina hufvuden, eller med andra dyrbara guldbroderade tyg. Flere hade framför sig på sina åsnor eller hästar små gossar och barn, som voro lika grannt eller lika löjligt utstyrda. Processionen föregicks af en stor skara män, beväpnade med _nebboter_, hvilka som oftast stannade och gjorde med hvarandra en låtsad kamp i luften, eller slogo de in i den hopträngda folkmassan för att skaffa rum åt processionen. Kort efter dem följde de stora pukorna på kameler, 4 som jag vill minnas till antal, och karlarne, som suto på dem, dunsade dugtigt på pukorna. Jemte dem följde de här i all fröjd oumbärliga skrällande piporna. Allt emellanåt syntes i processionen en och annan ensam _pajazzo_, beväpnad än med en stor oformlig _nebot_ eller trädstam, än med någon annan knÖlig och knotig stock, palmqvistar eller något annat. De flesta buro på sin turban en _tartosh_, det vill säga en sockertoppslik spetsig strut af rödt papper med några löst nedhängande guldpappersremsor. Icke allenast de som deltogo i processionen, utan äfven andra buro sådana. Långt inne i processionen kom först _khalifen_; han var klädd i en lång röd mantel eller _gibbe_, med stor röd turban, utan något slags fladder. Han blef oupphörligt kysst på sin högra hand af bredvid stående fromma åskådare, utan att dock hindras i sin gång på sin vackra häst. Tåget slutades med en liten trupp militär af det vanliga _nodsam_ eller fotfolket, föregångna af trummor och piccolo-flöjter, ty annan militärmusik fanns här ej. Öfverallt på vägen, utanför staden och på alla höjder, stod fullproppadt med åskådare, äfven här hade man svårt att komma fram, utom på långa omvägar. Solen brände hett och luften var full med dam, så att det öfverhufvud var högst besvärligt. Jag följde ock derföre ej med tåget längre än vidpass någon timme, utan begaf mig sedan ner till kanalen och simmade. Gjorde om aftonen en tur omkring de Arabiska _horis_ hus, såg på lifvet der, hörde på deras castagnetter och små tamburer samt betraktade deras dans.
Aug. 3.
Sedan vi för 2 dagar tillbaka ackorderat oss en liten båt att föra oss från _Tanta_ till _Kairo_, begåfvo vi oss i dag bittida på morgonen, sedan vi druckit vårt kaffe, om bord med vår lilla tross och lade ut. Vi hade hyrt båten enkom för vår räkning och utom oss två samt shekh _'Alis_ systerson _Mohammad_, voro blott de 2 båtkarlarne jemte en liten 7-årig flicka om bord. Vägen gick åt öster och sydost längs _Tanta_- eller Sejids-kanalen; fram drogos vi till det mesta med _liban_, i brist på vind. Middagstiden ungefär hunno vi fram till den så kallade Sejids-bryggan, som är ny med ett hvalf och ganska vacker. Såsom vanligt de första dagarne af en sjöresa, sof jag nästan oupphörligt hela dagen och förlorade heller intet derpå, emedan den smala kanalens stränder erbjödo ingenting att fröjda ögat med, så mycket mer som de voro så höga, att de fullkomligen betogo utsigten af landet deromkring. Om aftonen blåste en liten NVkåra upp, som förde oss fram till en betydligare by eller småstad _Meliq_, der vi gingo upp och köpte en förträfflig sötmjölk med ovanligt söt smak, så att jag frågade om de blandat den med socker. Äfven en annan sorts halfsöt mjölk köpte vi här, som mycket liknade vår gäsmjölk och här kallas _metarid_, af de kärl hvari den göres. Det var från ett kristet med vår _rais_ bekant hus, som vi togo mjölken och den var derföre särdeles ren och god. Ehuru det redan var fullkomligen mörkt, stannade vi ej här öfver natten, utan begagnade oss af den lilla vindfläkt vi hade och seglade vidare, passerade ett invid _Meliq_ beläget stort café vid stranden af floden, der största delen af de oss från _Tanta_ medföljande båtarne laggt till för att tillbringa natten. Från dem hördes nu, såsom förut under hela vägen, starkt skrål, dels af grälande och skrikande folk, hvilket här är så vanligt, dels af pukor och pipor, hvilka fördes hem till Kairo, dels af sångare och andra. Oväsendet och lifvet här var lika, om ej värre än på våra Åländska Bomarsundsbåtar, då de återvända från Abo marknad; äfven här förekom täflan mellan båtarne att komma framom och segla förbi hvarandra, dock ej till den grad som hos oss. Egyptiern och Araben är egentligen ej sjöfolk, blott så mycket som behöfves på den alldeles ej farliga och ej skrämmande Nilen. Den del af floden vi nu beforo kallar man _Elbahr elvastani_, och den skall genom _Sejids_ kanal gjuta sig ut i Medelhafvet genom 2 armar. Vi seglade om aftonen ännu ett stycke fram förbi cafét, ehuru vår _rais_ tycktes ha stor lust att taga nattqvarter der. Vi kommo dock ej långt, förän vi slogo vår lilla plugg i land och bundo båten vid den, i sällskap med några andra.
Aug. 4.
Halade oss fram mest hela dagen under beständigt gräl mellan _raisen_ och hans karl, som var hans slägtinge och egentligen ingen sjöman. _Raisen_ var en gammal sol- och väderbiten man om några och 70 år, som han sjelf sade, men ännu rask och dugtig. Han hade från sitt 8:e år beständigt seglat och färdats på Nilen. Liksom alla sjöfarande var han vresig och hojtande, isynnerhet då turen kom till honom att draga _liban_. Då sökte han gräl i den simplaste småsak med sin karl och röt åt honom förskräckligt. Han å sin sida, som ej väl förstod sjömansspråket, hojtade tillbaka och sålunda var beständigt gräl emellan dem. Också kan man ej gerna ha tyngre och plågsammare arbete, än att dra _liban_ i den förfärliga hettan, barfotad på den brännheta marken. Äfven förtröt det honom, som andra, att intet väder blåste. Deremot då god vind blåste upp och han i fred fick sitta vid styret, isynnerhet i aftonsvalkan, var han särdeles munter och berättade oss sagor &c. Vi hunno närmare middagen fram till en af Egyptens betydligare städer _Shebin_, som ställes i bredd med _Menof_ och _Tanta_. Vi gingo blott som hastigast upp i land och gjorde våra "orationer", såsom Ålänningen säger. Staden var ungefär i Kairos smak, med fönster och _melakif_, och förekom mig temmeligen stor. Rundtomkring funnos planteringar och trädgårdar samt nära intill ett litet så kalladt palats, sätet för stadens Turkiska domare. Det låg midti en trädgård och tycktes vara vackert. I allmänhet förekom mig trakten här jemte flodstränderna mera odlade än annorstädes, ty tätt och ofta, nästan beständigt, färdades vi förbi trädgårdar och planteringar, som till största delen voro anlagda af och tillhörande hela byar. De flesta frukter, isynnerhet vindrufvor, sade man mig, hemtas hufvudsakligen härifrån. Sedan vi efter middagen tillbragt den värsta hettan på land, i skuggan af en trädgård, begåfvo vi oss vid _asr_ vidare och hunno snart fram till bryggan _Karineir_. Den är ny, med 6 små hvalf och på ena ändan en sluss. Båtarne erlägga här en liten afgift för genomfarten. Shekh _'Ali_ och jag gingo upp, satte oss i ett invid bryggan uppfördt temmeligen stort café, drucko der jemte _raisen_ en kopp och köpte oss några _battikhor_. Här var rörelse och lif af arbetande folk samt från _Sejid_ kommande resande, och jag trifdes här väl. Men _raisen_ manade oss att skynda, sedan han snart blifvit färdig med liqvidationen och flyttat sin lilla _kijase_ till andra sidan af bron. Vi hade knappt hunnit om bord, så blåste upp en dugtig förlig vind. Straxt nedanför bryggan lupo vi in i den egentliga floden, det så kallade östra eller _Dumjat_ hafvet. Här lågo flere Nilfartyg färdiga att afgå, som det tycktes, till _Dumjat_. Hafvet här var stort och väldigt, med dess egna enkla men storartade karaktär. Vi och våra kamrater flögo friskt fram för den goda och temmeligen starka kåra, som blåste från aktern. _Raisen_ satt oändligen nöjd och nyter vid styret, men shekh _'Ali_ var något rädd. Vi kommo i afton ett godt stycke fram och togo land först senare på natten, då vinden laggt sig, under en by, kallad _Bershom_. Jemte oss lågo här alla våra kamrater och vi utgjorde liksom en liten flotta.
Aug. 5.
Ruskade på oss före solen, höllo vår morgonbön, gingo upp i byn samt köpte mjölk och bröd. Byn var just ej af de minsta, den hade något modernare utseende, med raka och temmeligen breda gator; dock tycktes den öfverhufvud ej vara af de mera välmående och rikare byarne här, ty trädgårdar och planteringar funnos der ej. Vi dröjde ej länge der förän vi lade ut och började åter det tunga arbetet att hala fram vår båt med _liban_. Det var lugnt och hett hela dagen och såväl folket, som vi, plågades oändligen. Middagsstunden i den värsta hettan somnade som oftast _raisen_ vid styret och fann slutligen för godt att taga i land och ligga en stund bi. Jag simmade här, tvättade mina smutsiga kläder, som jag bar på mig, och lät dem torka på min kropp, hvartill i den heta solen ej behöfdes många minuter. Min näsduk tvättade jag äfven och höll den en stund i handen emot solen; inom högst en minut var den fullkomligt torr. Vi halade oss sedan ömsom fram, Ömsom gingo vi för någon liten vindpust och veko af till det vestra hafvet, för att under _Manjal 'aros_ invänta shekh _'Ali_; han hade nemligen om morgonen lemnat oss, för att öfver landet gå till _Baranije_, taga våra der qvarlemnade saker och låta tvätta mina smutsiga kläder, dem han tog med sig i ett stort knyte och bar på ryggen. Vi hunno en stund efter _'asr_ fram till stranden och skickade _Mohammad_ upp för att hemta sin morbror. Här lågo äfven 2 andra fartyg, som lastade _battikh_, och vi kokade kaffe gemensamt med dem. Jag vandrade omkring på den bekanta stranden och fröjdade mig öfver aftonsolens milda och magiska glans, då den gick ner öfver den gamla Nildalen och dess väldiga flod, i hvilken nu ett litet ångfartyg bultade fram till Kairo. Vid _esha_ kom shekh _'Ali_ och hemtade oss qvällsvard af kokad mat, som vi på länge icke ätit, hvarföre vi gjorde en dugtig måltid i mörkret. Shekh _'Ali_ var rädd for våra grannbåtar, sade sig känna en man på dem för att vara en skälm, och rådde _raisen_ att föra oss till en närbelägen ö, der ett fartyg från _Baranije_ låg, hvilket äfven skedde.
Aug. 6.
Begåfvo oss i morgonrodnaden från den plats, der vi tillbragt natten, vid ön under _Manjal 'aros_, seglade för svag förlig vind uppåt floden emot strömmen och hunno så småningom fram till _Fum elbahr_, der Nilen grenar sig i sina 2 väldiga grenar, det östra och det vestra hafvet. Här mer än annorstädes, såsom äfven vid inloppet ur kanalen till _Dumjat_ hafvet vid _Kantar et elkarinein_, tyckes mig floden rätt förtjena namn af haf, isynnerhet nu, då den närmar sig sin öfversvämning och tilltagit betydligt i bredd. Den förekom mig särdeles stor och väldig, jag vet mig aldrig hafva sett en flod som kunde jemföras med denna. Emellertid hade nu vinden alldeles lugnat ut, så att vi måste dels med _liban_, dels med årorna och _midran_ arbeta och skuffa oss fram i den förfärliga hettan samt den understundom uppblåsande sydliga brännande vinden. Denna dag förekom mig särdeles tung och odräglig, jag hade ingen fröjd af att beskåda det vackra _Shubra_ och de nätta villor, som äro uppförda längs hela denna väg. Vi framkommo slutligen till _Bolak_ närmare _'asr_, och sedan vi klarerat allt vid tullen, väl med ringa men dock något krångel, begåfvo vi oss på åsnor till staden till shekh _'Alis_ hus. Den böld, som under resan stigit upp på mitt lår, hade temmeligen förvärrat sig, så att jag fann för godt att bli hemma hela aftonen. Vi drucko thé hemma af _Bokhara-bons_ Moskwathé, och funno det godt. Men det jemte myggorna i min _mandara_, förtogo mig sömnen tills sent på natten.
Aug. 7.
Gick på förmiddagen ut till kansliet, der jag anträffade creditivet från _Borgström_ jemte bref från honom, som dock innehöll blott få rader och äfven i dem föga glada underrättelser. Bref, som jag så säkert väntat från _Geitlin_ och andra der hemma, funnos ej. Af _Timofejeff_ fick jag underrättelsen att shekh _Tantavi_ varit här och jemte honom i _Tanta;_ dessutom några andra ledsamma underrättelser beträffande min islam och Musulmanism här. Allt nedstämde mitt mod på det högsta och jag blef vid dåligt humör hela dagen. Jag satt hos _Köhler_ ända till _'asr_, gick derifrån till _Wrede_ och satt hos honom en stund, men trifdes ingenstädes rätt. Gick hem och åt med shekh _'Ali_ vid _maghrib_, hvarefter jag gick ut för att bära ett knyte _hummus_ till _Abdolkhalik_, men träffade honom ej i hans bod. Deremot träffade jag shekh _Sharawi_ och några andra af mina vänner från _Gemelijeh_; de voro alla glada och vänliga såsom förr, ehuru jag fruktat förändring.
Aug. 8.
Satt hela dagen hemma, besvärad och hindrad af en böld ofvanför högra knäet att gå ut. Vi hade i dag besök af _Ahmad effendi_ jemte andra från _Baranijeh_, hvilka voro sysselsatta med att anskaffa förnödenheter för _Ahmads_ tillämnade och nu snart förestående pilgrimsfärd. De gingo och kommo hela dagen, buro korgar med skorpor, _kirab_ m.m. Slutligen kommo de närmare _esha_ hem och åto här qvällsvard. _Ahmad effendi_ läste hela tiden föran maten inhemtades böner och verser ur Koran och tycktes i allmänhet vara särdeles from. Det har alltid förundrat mig att folket här uti sina böner och sin andakt ej söker ensamheten. Här beder man och gör sina knäböjningar midt på vägen eller gatan och öfvar sin andakt i hvilket sällskap som helst. Dock har jag tyckt mig finna att de som mest bära religion samt fromma ord och utrop på sin tunga, äro just de minst religiösa, här som annorstädes. Efter qvällsvarden suto vi ännu på gården, rökte, drucko kaffe och hörde på _Sejid Ismain_, som berättade historier från sina resor och skojarfärder här. Han är från _Baranijeh_ och skall vara en röfvare eller i allmänhet en stor rackare, som slagtar en menniska liksom en kyckling för 1000 piaster, efter hvad shekh _'Ali_ sade. Frågor uti _fikh_ uppkommo nu äfven, och då shekh _'Ali_ förklarade dem, ropade de vanligen _Allah, Allah_, och tycktes särdeles förtjusta öfver t.ex. den lättnad Herren unnat resande uti förrättandet af de vanliga bönerna.
Aug. 9.
Satt hemma hela dagen af samma orsak som i går. Hela dagen hade _Ahmad effendi_ bestyr med anskaffandet af förnödenheter för sin pilgrimsfärd och skickade oupphörligen sina karlar hit med packor. Ibland annat försåg han sig äfven med en packa _bafte_ till svepningstyg, i händelse af på vägen möjligen inträffande dödsfall. Hela dagen satt här äfven den äldsta af _Baranijehs_ byshekher, jemte sina tvenne små sonsöner, i hvilka han tyckes finna sitt enda nöje och sin enda fröjd. För öfrigt var här hela dagen just ingen ro för folket, som sprang af och an. Qvällsvard åto vi i ett särdeles stort sällskap, jag tror ungefär 12 personer, så att shekh _'Ali_ sjelf ej hade plats vid bordet. Jag var vid högst dåligt lynne, liksom de föregående dagarne, samt låg blott och tänkte på män resa till Arabien, dit jag längtar att komma ju förr dess hellre, ehuru jag ser mig ej ännu vara dertill så förberedd som jag önskade.
Aug. 10.
_Ahmad effendi_ reste bort jemte de andra. Jag begaf mig ut efter 2 dagars innesittande, som hade gjort mig alldeles kollrig, och gjorde en tur i _Asbuhijeh_-allén, der jag tillbragte middagsstunden i cafét i det nordliga hörnet, under de största acacieträdcn. Här var en ljuf svalka och härlig skugga undan hettan och qvalmet, hvarfÖre jag blef länge sittande der. Senare träffade jag här 2 andra af _Baranijes_ byshekher, som först i dag kommit till staden. Vi suto och språkade under det vi väntade på _esha_, men de voro ej vid det vanliga goda lynne folket här merendels har om aftonen, de lutade sig och somnade bort. _Eshan_ kom slutligen sent och, sedan vi gjort ett godt mål, lade vi oss alla att sofva. Jag fick dock ingen sömn, dels för den starka middagsluren, dels for folk som oupphörligen färdades förbi på gatan, kommande från shekh helgonet _Teshtoshis molid_, som börjad i går, firas 3 dagar här i vårt granskap invid _Babesharijeh_.
Aug. 11.
Sedan våra _Baranijeh_ shekher gått, begaf jag mig på förmiddagen åter till det café, i hvilket jag i går hade sutit. Men jag befinner mig i en högst svår ställning, icke allenast för böldens skull ofvanför högra knäet, som ser högst ruskig ut, utan äfven för en blåsa på min venstra häl, som nu först stigit upp efter den lilla barfota vandringen, jag under färden till _Sejid_ gjorde på andra sidan om _Ashmon_. Jag kan ej stiga säkert hvarken på den ena eller andra foten och har särdeles svårt att röra mig. Dessutom högst dåligt lynne och för öfrigt ej min vanliga goda helsa. Jag tillbragte middagsstunden i cafét och kom sedan hem. Om aftonen kommo shekherna tillbaka och åto qvällsvard, hvarefter jag gick ut ensam för att se på _Teshtoshis molid_. Den, liksom öfverhufvud alla andra fester här, bestod hufvudsakligen i folkträngseln. Jag gick ej in i moskén, der man tycktes hålla en _zikr_, och dröjde öfverhufvud ej mer än en högst liten stund der. I natt var äfven _lelet el marag_ eller profetens himmelsfärd, som gjorde den förra så mycket högtidligare för folket.
Aug. 12.
Gick om morgonen ut och gjorde min uppvaktning hos _Bokti_, som var särdeles nyter och artig; satt en stund der och gick sedan till _Timofejejf_, men blef ej länge hos honom. Träffade på vägen derifrån Engelsmannen _Hamilton_ med sitt väldiga röda skägg. Han såg nu glad och nöjd ut, i stället för att han förut alltid gått med nedböjd blick och tittat ner mot marken; men han skall nu ha ett godt antal elever och sökte äfven förmå mig att öka deras antal. I dag var jag ensam med shekh _'Ali_, sedan _Baranijeh_ boerne alla rest bort; vi åto redan före _maghrib_, gingo sedan till _Azbukijeh_ och andades hos _Hanafi_ frisk, ren luft samt drucko hans goda _hölv_. Kommo hem först vid _esha_.
Aug. 13.