Part 3

Gick om morgonen till vår _sakijeh_, och skot en kråka åt byshekhen, att hänga upp på sitt _battikh_ fält. När jag kom hem blef jag efterskickad till _Ahmad effendi_, der jag träffade ett stort sällskap på _mastaban_ på utgården, bland andra äfven _Abo Jusuf_ från _Kavadi_, som sade att en af hans vänners tjenare i en närbelägen by blifvit skjuten, men lefde ännu, och bad mig fara dit för att taga ut kulan. Han lofvade skicka mig ett ök vid middagen i fall de 2 läkarena, han skickat dit förut, ännu ej fått ut kulan. Men då intet bud kom till mig, begaf jag mig vid _'asr_ ner till floden med min åsnedrifvare, nu på ett annat ställe vid cafét nedanför _Kavadi;_ jag satte mig, sedan jag simmat, på stranden, drack kaffe och betraktade med särdeles nöje båtarne, som i stor mängd färdades fram på floden. Då jag gick tittade jag på café-karlen, som höll på att bereda _hashish_. Den var finstött och invecklad i flere böjningar papper. Han brände pappret först på kolelden och stampade det sedan. Hvad den skjutna karlen beträffar, fick jag sedan höra, att han blott fått sig en liten rispa och ingen kula träffat honom.

Juli 23.

Vandrade omkring och sköt en örn för byshekhens dufslag. Satt med honom vid _sakijeh_ och blef inviterad att der äta qvällsvard med honom. Han håller på att fasta nu i början på _Regeb_ (redsheb) och fortär ingenting så länge solen är uppe. Jag tog mig äfven här ett kallt bad i _fiskijeh_. Vandrade för öfrigt omkring och bestyrde om åsnor för vår resa till _Tanta_, samt förargade mig öfver shekh _'Ali_, som allt ännu ville uppskjuta den från stund till stund. Hade för öfrigt något tråkigt hela dagen.

Juli 24.

Stego upp vid _fagr_ och gjorde vår bön, hvarefter jag började packa min kappsäck och ställa allt i ordning till resan. Sedan vi voro färdiga fingo vi ännu länge vänta på vår åsnedrifvare, föran han kom med våra åsnor. Han kom dock slutligen och vi begåfvo oss å väg. Vi passerade _Talie_ och _Ashmon_, ridande oupphörligt förbi stora hjordar af boskap, hufvudsakligen kameler, som _Maghrabi_ och _Beduin_ Araber förde till torget i _Ashmon_ för att säljas och troligen, om de ej lyckades der, sedan till _Tanta_. Genast efter _Ashmon_ blef jag trött af ridten på den svårridna och dåligt besadlade asnan, steg af och vandrade till fots omkring en half timma med bara fötter. Jag kände under vandringen ingenting och tyckte mig kunna så spatsera huru länge mig behagade. Men då jag sedan satt upp och ridit en stund och derefter åter steg af, kände jag mina fötter vara svullna och hälarne så ömma, att jag ej kunde stiga på dem. Jag fann mig i en särdeles svår ställning, kunde hvarken gå väl eller rida, men af solen och hettan led jag just ingenting, ehuru shekh _Ali_ måste binda duk om sina ögon för att hindra solen. Vi passerade förbi en by _Samadom_ och åtskilliga andra, hvars namn jag ej lade på minnet; de voro alla liksom stöpta i samma form, alla byggda af den här oföränderligt brukade obrända tegelstenen. Fälten lågo nu nästan öfverallt i träde och man var sysselsatt att släpa på dem spillning, som dock här ej bestod af dynga, utan af grus från gamla hus m. m. Här och der såg man ett tobaksfält, men mest _battikh-_ och _'ägor-_fält, _lobia-_ och _melohija_ samt andra grönsaker. Vägen gick nästan oföränderligt längs _kera'_ eller kanalerna, som leda vattnet ur floden öfver fälten. Det är bedrÖfligt att se huru dåligt de äro underhållna, ehuru årets hela gröda helt och hållet beror af dem; och dock nödgas folket med våld från pashans sida att gräfva upp dem och ålla dem åtminstone så pass i stånd. Der vägen gick in på fjälten var jorden remnad i stora sprickor och tycktes likson gapa efter Nilens öfversvämning. Hvar helst vi tågade fram fanns ingen skugga alls, och utan det minsta skygd voro vi utsatta all middagssolens hetta. Trän finnas här öfverhufvud föga, blott vid hvarje by omkring någon _sakijeh_ eller annars möjligen någon trädgård. Nu har man äfven till stor del nedhuggit palmträden, sedan pashan satte 60 faddas _firde_ på hvart träd. Utsigten är öfverhufvud enahanda, men vackert begränsad åt vester af de långa Sandbergen och öknarne, som sträcka sig inåt Afrika och i fonden af dem de väldiga _Gize_-pyramiderna. För öfrigt åt alla håll den fruktbara Nildalen, som liknar ett haf med byar och deras små trädlundar liksom öar. Hvarje by, eller åtminstone de flesta, står på någon liten upphöjning, ej berg, utan någon sorts jordhöjd, som jag ej kan förstå huru den uppstått. Kanske äro de qvarlefvor af hus och sophöhat från de äldsta urminnes tiderna. Floden synes öfverhufvud ej, dess stränder ligga högt öfver dess yta och i full jemnhöjd med det öfriga landet, så att man måste vara nästan på dess brädd för att se dess vatten. Få byar äro byggda vid dess strand, de flesta högre upp i dalen. Orsaken dertill inser jag ej. Vägen var öfverhufvud väl befaren, ehuru der ännu ej var någon trängsel, såsom man sade att det i morgon och öfvermorgon skulle bli. Vi kommo middagstiden fram till _Menof_, sedan vi visst öfver en timmas tid sett den och ridit mot den. Det är en af Nildalens största och betydligaste städer eller byar, _balad kursi_ d. v. s. säte för _kadi_ och _kaskif_, och derjemte äfven _balad bender_ d. v. s. här finnes torg och handel. Dess läge behagade mig isynnerhet på afstånd, ovanligt mycket planteringar och träd sågos rundtomkring och äfven ett teleskop. Den ligger på en temmeligen stor höjd, under hvilken flyter en kanal af Nilen, med temligen brunt och smutsigt vatten. Vid dess strand stod en stor, nästan oformlig byggnad, med en jordvåning under och en annan deruppå. Den var nu förfallen, hälft utan tak, här och der ramlande. Den hade tjenat till kasern, men stod nu obegagnad och rucklig, liksom så många andra af pashans inrättningar. Vi satte öfver den smala och grunda kanalen på en färja, vandrade upp till staden, togo in hos en shekh _'Alis_ slägtinge, lemnade våra åsnor och våra saker der, samt företogo oss en vandring inåt staden. Den var byggd i samma form och af samma material som dess andra Nilsystrar, med en betydlig _sok_ med tak öfver. Vi rakade våra hufvuden här, drucko kaffe och begapade en liten kavalkad af Turkar, som med trummor, _tarer_ och pipor begåfvo sig ut till _Beduin_ Araber. Menof är för öfrigt bekant och berömd för sina vackra mattor, som här förfärdigas af _samar_ och _kash_, två slags rör eller säfvexter som vexa på berg. Sedan vi uträttat hvad vi hade att göra i staden, återvände vi till vårt qvarter, åto der en god frukost och hvilade oss litet, dock utan att sofva. Någon timma efter middagen begåfvo vi oss åter på väg i värsta _kejale_ och gumpade på åsnor. Jag bytte här åsna med shekh _'Ali_ och fann någon liten ro på den nya, emedan den var lastad med vår ressäck, som gjorde ridten litet beqvämare. Vi passerade åter åtskilliga byar, bland andra Sershine, der en stor vacker palmlund och andra trädplanteringar funnos. Här, sade vår åsnedrifvare, var fordom under Faraonernas tid Egypternas magasin. En gammal pelare syntes här ännu, som tycktes vara en qvarstod efter en moské, ehuru vår åsnedrifvare försäkrade den vara från aflägsnare tider och att man här ännu gräfde upp skatter. Kort före _maghrib_ passerade vi en by _Tuli_, som låg alldeles ovanligt högt på en jordvall utan berg. Vi började nu påskynda vår ridt, för att hinna vårt nattqvarter. Satte öfver kanalen på en färja och hunno i hälft mörker kort före _esha_ fram till byn _Zurkan_, der vi veko in hos en shekh _'Alis_ vän shekh _Ibrahim_, en lärd och studerad man. Vi emottogos särdeles vänligt och gästfritt uppe på ett tak eller _fasha_, som var fullt af stoft, halm och mycket skräp. Aftonen tillbragtes här under prat, och bland annat underrättade oss shekh _Ibrahim_ att ryktet om en fånge, som _Essejid Ahmad Elbedavi_ säges i år hafva flyttat under en natt från fångenskapen hos _Druserna_ (der han försmäktat i 16 års tid) till _Gum_ vid _Tanta_, var fullkomligen grundadt, ehuru folket i Kairo förklarade hela historien för lögn och en uppfinning af fången att väcka medlidande. Vi åto en god qvällsvard af många rätter, gjorde vår _vodo_ och våra böner, som shekh _'Ali_ och jag försummat hela dagen. Jag förkortade dem dock till blott _maghrib_ och _esha_ bön, men shekh _Ali_ gjorde dem alla. Vi bredde så ut våra mattor och lade oss, jag ej utan fruktan för skorpioner och annan ohyra på den plats jag valt mig i skräpet, sedan jag först drifvit undan en der sofvande get. När jag klädde af mig mina byxor, _takme_, fann jag mina ben från knäna alldeles röda, brända af solen och särdeles ömma. Jag hade nemligen lemnät dem bara och obetäckta under resan, för att få litet färg på dem. Jag sof dock särdeles godt under hela natten, trött och utriden som jag var.

Juli 25.

Sedan vi druckit kaffe och förut gjort vår morgonbön, begåfvo vi oss på väg, ehuru folket och shekh _Ibrahim_ träget gick ihop med oss att stanna här qvar öfver denna dag. Han tycktes i allmänhet vara en särdeles god, välvillig man och jag fann mig väl hos honom. Han följde oss ett godt stycke på vag ner till kanalen, hvilken vi åter öfverforo på en färja. På vägen åto vi en _battikha_ vid ett _battikh_-fält och shekh _Ibrahim_ gaf oss till vägkost en stor torta. Sedan vi skiljt oss från honom, satte vi oss upp på våra ök och fortsatte i morgonsvalkan vår väg. Vi passerade åter åtskilliga byar, som i allmänhet, ju högre tipp vi kommo, tycktes vara vackrare och mera välmående, med planteringar och trän. Här och der på ganska korta håll af omkring 1/2 timmas väg voro små brunnar med öfverbyggdt hvalf och en liten stuga invid, alltid under ett eller flera trän, der man kunde släcka sin törst för 5 fadda eller ingenting. Folk var vanligtvis samladt deromkring och vägen i allmänhet hitåt mera trafikerad än framföre. Vi hvilade en stund vid en källa under några trän och åto der den _battikh_ och den pannkaka shekh _Ibrahim_ gifvit oss. Kommo in i _Tanta_ någon timma före middagen och sprungo litet af och an för att söka oss qvarter.

Sedan vi betraktat några små usla kryphål, stannade vi slutligen vid ett, en _ghorfa_ i ett litet hus. Genast efter det vi här inqvarterat oss, lade vi oss att sofva, jag alldeles afklädd mellan mina lakan. Sedan vi stigit upp närmare _'asr_, fullgjorde vi, såsom alla andra, den alla hit anländande åliggande skyldigheten att besöka och göra _zijaret_ hos _Sejid_. Vi trädde in i moskén, som utan att vara af de största, dock var ganska betydlig och temmeligen full med folk, icke allenast af sådana som besökte _Sejid_, hållande sina böner och läsande surer ur Koran för honom, utan äfven af allehanda krämare, som utbredt sina småsaker till salu i pelargångarne. Yi gingo först till _Medan_ och fingo slutligen efter lång väntan plats i ett litet hus, för att lösa våra byxor. Sedan vi gjort det, gjorde vi vår _vodo_ uti _Medan_, hvars vatten var så smutsigt att jag omöjligen kunde förmå mig att vid _madmadsh_ sätta det i munnen, ehuru om aftonen en af våra karlar försäkrade mig att han druckit dcraf ymnigt och funnit det alldeles utomordentligt godt. Men hvad gör ej vantron! _Medan_ är ovanligt stor, kanske den största jag sett; rundtomkring var fullt med folk, som förrättade den vanliga tvagningen till bön, och inuti var fullt af folk som alldeles nakna badade sig i den, anseende dess vatten vara af ovanlig välgörande kraft. Äfven qvinnor sprungo här omkring och tvättade sig i _medan_. Vi gjorde vår hittills försummade middagsbön och kort derpå vår _'asr_ bön i moskén, inträdde sedan i _maksoran_, satte oss der i en knut och läste hvar sin sura till _Sejid_. Jag begagnade dock mest tiden att titta mig omkring, runkande på hufvudet och kroppen och rörande mina läppar. Folket dels vandrade, dels satt omkring _maksoran_ till stort tal, kysste den och läste någon bön dervid, såsom vanligt. _Fokaha_ fanns här till stor mängd, som för 5 fadda läto leja sig att för den eller den läsa _Jasin_ eller någon annan sura till _Sejid_. Derefter gjorde vi vår _zijare_ hos _Sejids khalifa_ eller rättare _Tabi abdolal_, som har sin _maksora_ nära invid _Sejids. Maksoran_ var särdeles vacker, ungefär såsom _Hosseins_ i Kairo, men _kobban_ var ansenligt högre här. Sedan vi sålunda fullbordat vår skyldighet, begåfvo vi oss ut och gjorde slag i staden. Den var liksom alla dess syskon byggd af obrända tegelstenar, åtminstone till största delen, men litet i Kairos smak med fenster och genombrutet rutigt trädverk. Den är näst Kairo den största jag här sett, kanske ungefär såsom Alexandria, ehuru ej i Alexandrias Europeiska smak. Nu var här oändligen rikt på bodar och allehanda handelsartiklar, samt redan i dag stor trängsel på de trånga gatorna; men på andra tider skall staden ha ett helt annat utseende, med tomma gator och ringa handel, såsom hennes andra systrar. Cafén funnos här nu till största otal, såväl stora som små, utom de käringar och karlar, som nästan i hvarje hörn och hvarje knut stodo med sina pannor. Vi gingo dock snart hem i dag och satte oss i vårt lilla rum, der stora stoftmoln blåste in genom det otäckta och glaslösa fönstret, äfvensom taket hängde fullt af spindelväf och smuts. Jag lade mig ej utan rädsla för skorpioner och _abo shabat_, men hvad var att göra? Jag finner mig ej litet generad af min shekh, som till min stora afsmak och utan att jag veterligen gifvit någon anledning dertill, iklädt sig nästan en tjenares ställning till mig, nu mera än i _Baranijeh_.

Juli 26.

Gingo om morgonen bittida ut i morgonsvalkan, passerade genom staden, drucko kaffe och gingo ut på norra sidan, der på det stora oöfverskådliga fältet tallösa tusendctals tält voro uppslagna och bebodda af de hit anlända grannarne. Hvar och en by, hvart och ett folk har sig sin plats anvist, der de få uppslå sina tält, och der en fremmande aldrig får tränga sig in. Midt i detta otal af tält var upprest festens _'amod_ eller pelare, utsirad med röda och gröna flaggor, på något afstånd derifrån 2 andra mindre pelare. Nära intill den stora pelaren stod det stora, vackra, gröna i 3 rum afdelade tältet för _hakim elmolid_. Längs sidan af denna sträckning flyter den lilla kanalen _Gafarijeh_ med sitt gråa, nu af allehanda skräp uppfyllda vatten, hvari dock menniskor och boskap badade sig med god smak. Vi spatserade här en stund af och an i trängseln, vände sedan om och begåfvo oss till den lilla stenbro, som leder öfver kanalen och invid hvilken de små Nilfartygen ligga. Här mötte vi en lång oafbruten rad af ankommande besökare, till största delen qvinnor, som suto i sina _takhtrevaner_ eller andra simplare bärstolar och sadlar på sina herrars kameler. De voro utstyrda i sina grannasto kläder, med sina barn i sina knän eller vid sidan, och med allt sitt pick och pack, såsom kistor, grytor, skålar jemte annat för resan och lifvet här nödigt. Framför dem och emellan kamelerna redo deras husbönder och andra byns unga män, äfven i sina helgdagskläder, hvar och en ej utan cn viss stolthet öfver den präktiga häst han bered, eller öfver den stora tross i hvars spets han gick. Främst framför hela följet gingo pukorna (4 eller flera) och piparena med sina små skrällande _zummara_, hvilken musik, accompagnerad dels af qvinnornas sång eller deras underligt vibrerande drillande _saghiret_, dels af fröjdeskrik, gjorde en underlig, om ock ej behaglig effekt. Trängseln var förfärlig på den trånga bron af ankommande och dem mötande olastade kameler samt folk, ocb det dröjde kanske en qvart timme förän vi kunde komma öfver. Raden af de ankommande afbröts ej under hela dagen och hela natten, äfvensom de 2 följande dagarne; ännu på den tredje anlände otaliga stora skaror. Utom musiken som föregick dem, gingo äfven 4 à 6 eller flera stora vackra rödgröna fanor i deras spets, allt efter som den byn, hvilken anlände, var välmående eller älskade ståt. Derefter voro ock kamelerna utstyrda med än ståtligare, än simplare sadlar och säten. Sedan vi länge betraktat detta och vandrat omkring, återvände vi hem; derefter gingo vi middagstiden ut till en moské, _Sejid Mersok_, och intogo der vår plats i främsta raden af folket, som var församladt till fredagsbön. Moskén var alldeles full och öfverfull, så att man nödgades öppna dörren till en _madfon_, som var invid, dit äfven folk samlade sig och höllo bön, ehuru framför _member_ och framför _Imam_. En bredvid oss sittande gammal man sade sig ha gått till _Sejids_ moské, men den hade varit så fullproppad att han der omöjligen kunnat finna någon plats. Sedan _Imamen_ slutat _khotbe_ gick han ner från _member_ in i _madfon_ och höll bön der framför församlingen, ehuru vägg skilde honom från den. I anledning häraf uppstod sedan mellan honom och en lärd efter bönens slut en tvist. Under gudstjensten hördes somliga ropa högt _allah_ eller något annat uttryck af hänryckning. Dessa utrop voro högst vilda, det var ej utan att de ingåfvo mig fruktan och läto mig ana hvad följden skulle bli för mig af sådant folk, om de visste eller kunde gissa att jag var kristen och trängt mig in bland dem. Jag förrättade dock min bön väl, utan fel eller rädsla och kom ut, utan att något händt mig. Derefter steg jag upp på den höjd vid östra sidan af staden, som begagnas till begrafningsplats, och betraktade den stora vidsträckta plats som ligger derunder och utgör torget för boskap. Äfven har voro otaliga tält uppslagna och hvimmel af folk, som bodde i dem eller annars voro här församlade för att handla. Allt hade här utseendet af en camperande rytteri-trupp och erbjöd en för mig alldeles ny, utomordentligt intressant anblick. Här var äfven den så kallade _mal ab_ d.v.s. platsen för kapplöpningar till häst. De voro 3, dock icke ombyggda med något skrank eller på annat sätt instängda, utan bildades af 2 rader omkringstående, åskådande folk. Kämparne voro Araber, mest, som det tycktes, häromkring boende _Beduin_-shekher eller åtminstone af _Beduin_-ursprung i nära led. De voro som vanligt klädda i sin svarta _'abajeh_, med vanligen röd koftan under, beväpnade med det här vanliga och nästan enda af landtfolket brukade vapnet, _nebot_. Detta vapen var en slät, något mer än en karlslängd lång stör, och med den dels kastade de i förbifarten på sin motkämpe, dels stötte de honom, och man sade mig att man understundom gifvit dödsslag dermed. Understundom uppfångade den slagne _neboten_, i det den träffade honom. Här lyste Arabens egentliga karakter ratt fram, i deras välsadlade hästar och i den ifver som de i allmänhet visade under leken, så väl som i den otaliga skaran åskådare, hvilka trängde sig deromkring och med än högre, än lägre sorl gåfvo sitt bifall tillkänna. De pratade med hvarandra om den och den kämpen, en kallades _F?ris_, som var den förnämsta och besegrat de öfriga. Man sade att pashan borde komma hit och kämpa, eller helst se på, men han går blott och tittar i _Ter'an_ och ser på arbetet der. Här var i allmänhet stark trängsel, men soldater voro närvarande för att hålla ordning och hålla raden jemn. Det var ofta förskräckande att se de framstormande hästarne ibland med någon liten böjning liksom hota att störta in i folkhopen, eller den åt sidan flygande _neboten_. Dock hände ingen olycka så länge jag var närvarande. Ej allenast här omkring sjelfva löparbanorna stod tätt med folk, äfven på den ofvanföre belägna höjden, der stadens begrafningsplats är, var fullt med åskådare. Åfven erbjöd denna höjd i mitt tycke den intressantaste utsigt öfver marknaden. Jag steg ned derifrån och vandrade öfver boskaps-torget. Här stodo i rader först hästarne, sedan kamelerna, här och der öfverallt emellan dem åsnorna och hornboskapen. Kameler isynnerhet fanns här till stort tal. Men handeln tycktes verkligen, såsom några af vårt byfolk sagt mig, vara usel och utan lif. Dock var trängseln stark. Jag vandrade rätt öfver till kanalen, som går i öster och som nu låg full med fartyg, följde dess strand ända till bron der kanalen böjer sig åt norr, och gjorde en tur på fältet här, som egentligen är bestämdt för tält. Detta fält är norr om staden och den egentliga platsen för alla tältande främlingar. Om aftonen illuminerades de 3 fest-stängerna, _'amod_, och raketer kastades från _Hakims_ tält, hvilket ehuru ej något utomordentligt, dock fröjdade folket på det högsta. När jag om aftonen vandrade hem, gick jag förbi hus der glädjeflickor inqvarterat sig. Här lades inga band på dem, och den stränga tukt hvari de hållas i Kairo, var här alldeles bruten. De stodo dagar och nätter i sina portgångar och vinkade gossarne in med _henna-_färgade finger och _kohl_-besmorda ögon. Allt tilläts här _ala hobb essejid_, och med det i hvarje mun och hvarje ögonblick nyttjade: _she lillah ja Sejid_ ansåg man hvarje förseelse, hvarje bedrägeri, med ett ord allt vara ursäktadt. Bedrägeri, tjufnad m.m. bedrefs uppenbart, allt under den pretext att det var _she lillah_ samt att _Sejids_ skydd och förmedling vore nog att godtgöra det; liksom _Sejid_ skulle vara mån om att få besök af sådant folk!

Juli 27.