Part 22

Men jag måste spara fortsättningen, jemte beskrifningen på den nog besynnerliga processionen med _Kisveh_ till _Hassanein_ moskén, till en annan gång. Jag kommer just nu från _Bolak_, dit jag fört mina saker om bord; i morgon före solen skola vi embarquera i gamla Kairo. Så torde väl nu den så ofta planerade och så efterlängtade resan till öfra Egypten komma att gå för sig, i ett högst eget, besynnerligt sällskap. Tänk dig en Tysk doktor, anställd i pashans tjenst vid hospitalet i Alexandria, hvilken med allt sitt läkareskap är något sjuklig, såväl till sinne som till kropp; en målare från Wien, hvilken såsom äkta Tysk synes vara en flitig penselgnidare, utan att vara någon stor genius; men tredje mannen är min Arabiska shekh, som följer med för att med mig fortsätta våra studier och dessutom plugga litet modern Arabiska i doktorn; till fjerde man en -- kalla mitt lilla och underliga jag hvad du vill; tolf Arabiska båtsmän samt några passagerare, dem vi lemna fri passage, bland andra en Maltesare, den store och vidtfrejdade hieroglyf-läsaren prof. _Lepsii_ tolk.

För Bonsdorff följande: samlingen af Nilens fiskar är nu färdig, 40 species, så när som på några, hvilka ej kunna fås förän litet längre fram på vintern; en samling af Egyptens foglar, utgörande 80 species, torde jag ha färdig inom en månad; qvadrupederna äro svåra, så när som på en såkallad Faraosråtta, har jag ännu föga af sådana, torde dock framdeles kunna få en hyena, gazell, shakal, jemte åtskilligt annat. Möjligen torde jag komma öfver något i öfra Egypten. Bokaffären: jag har några ypperliga manuscripter, bland andra _Sojoti, Gulistan_ med Arabisk kommentar, ett ännu vackrare msc. af _Bostan_ med Turkisk kommentar och randglossor, ett Persiskt-Turkiskt lexikon, en geografi af _Ibn el vardi_ &c. Jag spekulerar på _Hagi Khalifas_ ypperliga verk i Arabiska litteratur historien, men 2000 piaster tyckes mig nog mycket för mina små tillgångar. Jag har nu funnit en bokshekh, som har goda saker men är dyr. Jag har leinnat honom en förteckning på äskade böcker och så snart jag kommer tillbaka torde jag på tillbörligt sätt med lätthet få slut på de återstående omkring 2000 piasterna af det lilla anslaget.

Och nu farväl, måtte julen och nyåret komma öfver dig, de dina och oss alla, glada, friska och nöjda i de olika, vidt aflägsna trakter af verlden der vi befinna oss. Om du ännu ej skrifvit mig svar på mitt sista bref, och äfven om du skrifvit, skrif mig ännu ett vid dettas ankomst; det träffar mig antingen i Kairo, som jag nu ej torde kunna lemna förän i februari, eller i _Gidde_. Se till att du lagar så, att jag kan rätt tillbringa och få slut på året 1846 i Arabien. Jag kan ej uppgifva tanken på att stanna längre tid i Orienten, sedan jag nu i mitt tycke ganska väl preparerat mig. På mitt utseende och äkta Arabiska skägg taga numera alla menniskor mig för en Oriental och muslim; jag har på senare tider märkt att föga dertill fattas äfven uti mitt språk, isynnerhet i uttalet. Haf godheten gå till min mor och syster, lemna dem underrättelser om mig och tacka dem för deras sista bref. Helsa äfven mina vänner, som till äfventyrs fråga efter mig, _vasselam_!

VI. Afdelningen.

Resa till öfra Egypten och Nubien. 1844.

Dagbok, Okt. 31.

I anledning af den underrättelse jag i går afton fått af _Pruner_, att jag nemligen skulle ha bref på posten, begaf jag mig vid solens uppgång dit. Posten var ännu ej öppnad, utan jag satte mig i en liten bod derinvid att språka med en Italiensk skräddare, som talade litet Franska. Han var antingen af naturen, eller emedan han stigit för bittida upp, något sömnig och dåsig. Han sade sig vara hemma från Algier och förundrade sig öfver min kostym samt mitt Arabiserade väsende, ty han höll mig först för en _ibn elbalad_. Slutligen kommo postens tjenstemän. De genomsökte alla bref och stannade blott vid ett, frågande om jag vore Armenier. Till slut befanns att jag intet bref hade, såsom jag ock förutsett, emedan alla mina bref komma genom konsulatet. Sedan jag kommit hem, packade vi våra få qvarblifna saker på den medhafda åsnan och gåfvo oss på väg till Gamla Kairo. Vår bark låg vid _fum elkhalig_, jag kände igen den på dess flagga från långt håll, och stannade med min åsna derinvid. Shekhen, som hade en särdeles dålig och lat åsna samt en ännu sämre åsnedrifvare, red förbi utan att bli mig varse då jag stannade. Då jag gått om bord och slutligen saknade honom, förmodade jag hvad äfven fallet var, att han ridit förbi. Jag satt således upp igen och begaf mig ner åt Gamla Kairo till, då jag på vägen hann honom och vände om till kanalmynningen. Under tiden hade äfven våra två reskamrater kommit om bord; medan de sysslade med att packa in och ordna vår provision samt andra saker, gick shekhen och jag upp i cafét, under hvilket vi lågo, drucko kaffe, togo oss två _kahk_, några rattikor och litet _dukka_ samt åto frukost. Vi fingo ännu länge vänta på vår betjent, _Mohammad_, som blifvit uppskickad för att köpa höns; slutligen kom han dock och vi voro färdiga att lägga ut. Då vi voro flott och gingo för god vind mellan _Roda_ och fasta landet, sysselsatte shekhen och jag oss med att ordna vår lilla, men särdeles nätta _khazne_, som nu skulle bli vår gemensamma boning för 2 à 3 månader. Sedan såväl vi, som våra reskamrater i _mak'ad_ voro ordnade så godt sig göra lät, rustades till mat omkring kl. 3. Måltiden gick till fullkomligen på Europeiskt sätt med knif och gaffel. Shekhen var mindre förlägen än man kunnat tro, han använde liksom jag dels knifven och gaffeln, dels hufvudsakligen fingrarne. I allmänhet stodo vi ännu denna första dag alla på en något beträngd och litet främmande fot med honom, men det ger sig väl snart; öfverhufvud tror jag att vårt, så olika till nation och syften sammansatta sällskap, skall komma att passa väl tillsammans. Vi gingo allt för god och ifriskande vind framåt, med det väldiga berget _Torra_ till venster, der man ser underliga formationer och grottor, liknande hus med portar och brolika hvalf. På högra sidan väldiga skogar och lundar af palmer, sådana jag ej sett i lägre Egypten. Öfver dem höjde _Gizeh_ och _Sakkara_ pyramiderna sina väldiga toppar. På venstra sidan strök berget närmare stranden, mellan det och floden var föga odlad jord, blott sand och berg. På den motsatta högra sidan gingo bergen på stort afstånd från floden, emellan dem voro palmlundar och odlad jord öfverallt. Vi passerade _Bessatin_ på venstra sidan, höllo an i byn _Torra_, der en artilleri-skola finnes med vacker trädgårdsanläggning. Här hade doktor _Schlederhaus_ att aflägga en visit hos föreståndaren, en Italienare, hvilken förut hade varit anställd här såsom läkare. Han dröjde nog länge hos föreståndaren och kom slutligen ner åtföljd af denne samt 3 à 4 Turkar. För att undvika frågor och deras sällskap, låtsade jag sofva samt kom ej alls ut från vår _khazne_. De suto här en stund, drucko vin och kaffe, samt begåfvo sig så bort. Vi lade åter ut och gingo med god fart fram ända till solens nedgång, då vi togo land under en liten by _Halavan_. Vinden blåste ännu god, liksom under hela natten; men vi, isynnerhet doktorn, ansågo oss skyldiga att vänta litet och afvakta d:r _Lepsii_ tolk, hvilken vi erbjudit att få följa med oss till _Assuan_ och redan fört en stor del af sina saker om bord i går, men i dag ej hunnit om bord för krångel i tullen. Vi åto en lätt qvällsvard af thé, mjölk, smör och ost a l'Anglaise. Doktorn, hvilken såsom en äkta Tysk vill profitera af allt, föreslog att vi skulle tala Engelska i stället för Tyska, emedan vi alla tre litet förstodo detta språk. Vi började således dermed och till min ledsnad fann jag att mina kamrater ej voro mäktigare språket än jag. Deri, liksom öfverhufvud i vårt samtal, kan shekhen ej deltaga, utan sitter derunder litet flat och ledsnande, men hvad är att göra? Jag sof min natt ypperligt, liksom alltid om bord på ett fartyg, äfven då Nilhafvets vågor plaskade om sidorna på vår lilla bark.

Nov. 1.

Lade ut vid soluppgången och gingo för god vind. Stränderna voro enahanda, blott att bergen nu började draga sig längre från stränderna, dalen sålunda vidga sig och gifva rum för vidsträcktare odlingar. Man såg öfverallt underliga bergsformationer, än höjande sig i pyramidaliska spetsar, än sträckande sig i långa väggar. _Sakkara_ pyramiderna syntes hela dagen, äfven högre upp en nedramlad. Nilen var bred och väldig, tycktes ofta vexa ihop med det släta landet till ett verkligt haf, utan synlig gräns framför oss. Sällskapet om bord är trefligt; äfven sjöfolket, som roar sig med _zummaran_ och _tarabukkan_, till hvilken musik, accompagnerad af de andras handklappningar, den qvickaste ibland dem dansar. Vi passerade åtskilliga små usla byar och seglade hela natten för god och ganska frisk vind.

_Nov. 2._ Hunno om morgonen kort efter solens uppgång till _Beni Suef_, en betydligare stad. Vi gingo här upp, följda af en bland skeppsfolket. Jag skiljde mig dock snart från det öfriga sällskapet och vandrade ensam omkring, dels inom, dels utom staden, der liksom stora sophögar lågo. Här var en temmeligen stor _sok_, der de vanligaste förnödenheter tycktes finnas till salu. _Schlederhaus_ gjorde visit hos en här anställd Europeisk läkare, en Italienare, och hemtade honom sedan med sig om bord, der han drack kaffe. Sedan lade vi genast ut och gingo hela dagen för god vind. Vid solnedgången togo vi land en stund nedanför en by _Fashne_, som dock ligger ett godt stycke upp från stranden. Dit gick _Sattler_ med Mohammad för att hemta mjölk, men de fingo intet. Jag gick upp och spatserade på stranden, der mycket folk fanns från de många här liggande båtarne. Dels kokade de sin qvällsvard, dels förtärde de den, dels suto de i den ljufva, milda aftonluften språkande; bland dem gingo gummor omkring och skreko: _'eish ja olad el 'eish_. Sedan vi förtärt vårt aftonthé, begåfvo vi oss åter ut och seglade större delen af natten. Min shekh vakade särdeles länge, jag tror till midnatten. När vi vaknade om morgonen lågo vi vid land, der de gjort fast om natten.

Nov. 3.

Vinden började småningom sakta sig och blåsa ut, vi seglade dock mest hela dagen. Spatserade en stund på stranden medan folket framdrog barken med _liban_, och sköt åtskilligt. Dagen var särdeles vacker, folket om bord mycket muntert, skämtande och musicerande med sin skrällande _tarabukka_ och _zummara_. Deras skämt och lek går mycket, nästan mest ut på penningar. Man ger här sina barn penningar till leksaker och skämtar med dem om _kirshen_. Om bord finnes en ung vacker man, som är anföraren för skämtet och leken; han satte sig på ryggen af en annan, som föreställde åsna, och sedan han slutat sin ridt och sitt skämt samt stigit ner, fordrade man af honom lega for åsnan, han åter hänvisade de pockande fordrarena till de kristna herrarne. Så gick allt ut på att narra sig till en _bakhshish_ af desse, hvarom skämtet och samtalet räckte i timmotal.

Nov. 4.

Var fallkomlig vindstilla hela dagen. Vi spatserade mest hela dagen på land, medan folket framsläpade barken med _liban_. Jag sköt åtskilligt, isynnerhet en stor mängd vilda dufvor, så att vi till qvällen hade en ypperlig stek af dem. Vi vandrade förbi vidsträckta, nästan oöfverskådliga fält af _durra_, som stod i den härligaste grönska med sina tunga, lutande hufvuden. Språkade med flere _Fellaher_, som tycktes vara godt och beskedligt folk. Dagen var utomordentligt vacker, men ganska het. Togo om natten i land nedanför en by _Kolossa_, som ligger på sjelfva flodstranden. Vid aftonthéet råkade i diskussion med mina reskamrater om åtskilliga ämnen, hvarvid jag ej kunde hålla mig från att förargas öfver deras Tyska, materialistiska åsigter öfver verlden. Hvad som under våra spatserfärder på land förundrade mig, var att menniskorna, helsade af Schlederhaus Frankiskt klädda betjent och den andra Maltesaren med: _'alaikum esselam_, i allmänhet svarade med det vanliga svaret, ehuru jag hörde några skratta och gäckas öfver den oriktiga helsningen. Det tyckes egentligen vara blott i Kairo man är så nogräknad och nidsk med _Selam_-helsningen.

Nov. 5.

Lugnt, platt vindstilla hela dagen, så att vi ej kommo särdeles långt framåt; folket drog _liban_ hela dagen, men strömmen var särdeles stark. När vi middagstiden passerade ett _Kopt_-kloster, beläget på ett berg invid venstra stranden, kom till oss en munk derifrån simmande öfver floden och tiggde. Han, liksom allt folk här, var mycket ifrig i sitt tiggeri, fick också något af oss. Först om aftonen, då vi drucko vårt thé, blåste upp en liten vind, som om natten förde oss till en guvernements stad _Minje_. Om dagen var jag litet i gräl med Schlederhaus, som pockade på raisen och vårt folk för det han tyckte det gick för dåligt framåt. Men han, såväl som min andra reskamrat, förstår sig föga på sjöväsende. För öfrigt stark och mattande hetta.

Nov. 6.

Dröjde en stund under _Minje_, väntande på betjenten, som gått upp för att skaffa kött, men fick ingenting. Härunder gick jag litet upp, men hann ej se någonting af staden, som tycktes vara fullkomligen lik sina systrar, med undantag af några hvitlimmade hus och några trädgårdar. Satt en liten stund i ett vid stranden beläget café. Sådana tyckas finnas här till stort tal och nästan uteslutande hållas af Turkar, Vi hade här solat något, så att solen hunnit högt upp föran vi lade ut i tjock, liksom i regndroppar fallande dimma och dagg. Vinden var svag och ostadig hela dagen, så att vi ömsom seglade, ömsom drogo _liban_. Härvid förargade sig Schlederhaus öfver de dragandes lättja och slog en. Deraf uppkom stort oväsende, folket pockade på att fara tillbaka. Ehuru Schlederhaus i allmänhet ej betedde sig på rätta sättet med folket, gick dock allt fredligt förbi utan vidare. Seglade vid middagen förbi qvarlefvor af en stor, vidsträckt, på en ökenstrand af floden anlaggd, nu alldeles förstörd stad. Längre fram passerade bergen vid _Beni Hassan_ med sina kungagrafvar. Emedan vi skynda att först komma uppför floden, gjorde vi nu intet uppehåll här. Liksom alla dessa dagar var aftonen ljuf och härlig, samt besättningen munter med sin sång, vid det den i aftonlugnan framsköt barken med stänger.

Nov. 7.

Gingo mest hela dagen för god vind en betydlig sträcka förbi _Melavi_. Jag låg mest hela dagen inne och läste den särdeles intressanta Gliddon öfver hieroglyferna och deremellan Egyptens historia under Araberna. Derunder förargade jag mig öfver deras oftast orättvisa välde och den vanhelgd de föröfvade på Egyptens gamla, heliga jord. Jemförda med dess gamla invånare, huru uselt folk äro ej Araberna? Men hämnden kräfves nu ut af dem, de förtjena väl det förtryck de nu lida af Turkarne samt dermed följande uselhet. Turkarne skola väl ock snart få sitt rättmätiga straff för sitt öfvermod och sin usurpation af så mycken klassisk jord. Om aftonen då folket framsköt barken med _medari_, föll en sådan i vattnet; då kastade sig genast en man i vattnet för att hemta upp den och efter honom en annan med _liban_. Den förre fördes dock af strömmen så fort, att den sednare ej hann honom, utan måste simma till landet som var aflägset. Deraf mycket skrik och mycken oro.

Nov. 8.

Seglade sakta framåt och halade _liban_. Jag vandrade med min bössa mest hela förmiddagen genom en stor och vidsträckt palmlund, i hvilken låg en temmeligen stor, långsträckt stad _Kosseir_. Jag sköt en tillräcklig mängd vilddufvor för att vara oss nog till qvällsvard, men emedan shekhen, som äfven var uppe på land, sett att jag ej slagtade dem, ehuru jag träffade dem ännu halflefvande, åt han ej af steken. En stund före _maghrib_ hunno vi fram till _Manfalut_. Här hörde vår _rais_ berättas, att för några dagar sedan en bark blifvit öfverfallen och plundrad, hvarföre han vägrade att gå vidare. Jemte några andra gick han upp i land för att, såsom vi hade önskat, hemta åt oss 2 _ghafir_ eller väktare; men i det stället hemtade han oss 10. Jag steg upp på den särdeles branta strandbrädden, på hvilken staden ligger; råkade der i samtal med mycket folk, som samlade sig omkring mig. Man berättade att i staden fanns 13 moskéer, och utom dem hade 15 blifvit sänkta i hafvet. Hvarje år, äfven detta innevarande, hade nemligen floden vid sitt flöde undanätit jorden från nedre delen af staden och sålunda förorsakat dess nedstörtande. Ehuru man troligen tog till i vexten, syntes dock äfven härifrån att staden var stor och ansenlig, ehuru såsom vanligt byggd af lera och jord. Jag språkade länge med åtskilliga, men isynnerhet med en gammal gubbe. Man tog mig först för en Frang, emedan jag reser med Franger, men då jag började tala om Koran och citera ställen ur den, ansåg man mig för en _ahl illah_ och _Koran_. Jag roade mig särdeles med gubben och fann honom högst treflig. Han berättade att den nu under staden liggande delen af floden, som med den andra armen bildade en ganska stor ö, förut varit land och burit den nu förstörda delen af staden. En annan gubbe berättade att floden vid sitt flöde detta år för honom borttagit och störtat ett alldeles nytt hus.

Nov. 9.

Seglade smått och hunno utan äfventyr i sakta mak fram till _Sujut_ vid _'asr_. Sjelfva staden ligger ungefär 1/4 timmas väg upp från stranden; nedanfÖre vid floden ligga två förstäder, den ena _Hammara_, den andra _Nasile_. Jag tog en bland de många vid stranden färdigstående åsnorna och begaf mig ännu upp till staden, ehuru det var något sent. Åsnedrifvarepojkarne voro här fullkomligen lika de i _Masr_ och slogos med hvarandra om att få mig hvar på sin åsna. På den lilla stund som var öfrig af dagen, hann jag just ej vandra omkring i staden, men gick dock genom större delen af den stora _sok_ och köpte af de berömda _Sujut_-piporna. Min åsnedrifvare, en ung gosse, var bögst treflig och behagade mig särdeles. Sedan jag kommit om bord och druckit thé, spatserade jag ännu länge omkring på stranden. Här äro många cafén, kockar och kokhus, det var rörelse och lif här liksom i alla hamnar, så liten denna än var i jemförelse med våra. Jag fann dock nöje i att spatsera här omkring och blef länge vaken. Sedan jag slutligen gått om bord, förmådde jag vår skeppspajazzo att berätta för mig en saga, det han ock gjorde med den här vanliga berättare-talangen.

Nov. 10.