Part 20

Uträttade små bestyr för vår resa och köpte åtskilliga småsaker. Träffade äfven på gatan min Kinesare, som helsade och språkade en stund med mig. I dag, liksom i går, fnyste han erbarmligen djupt ur näsan, ungefär som Gustaf Crusell, men ännu mycket starkare. Det är en särdeles ful vana. Men i allmänhet kan jag ej nog förundra mig öfver den bildning, han i allmänhet äger, som är ovanlig i jemförelse med folkets bildning här. Var i _Kutubijeh_ och räsonnerade med shekh _Mustafa_, som pinar mig förfärligt med _Hagi Khalifi_, hvars pris han nu åter påhöjt. Troligen måste jag slå denna bok ur hågen, så ondt det än gör mig. Gick åter ut en stund före _maghrib_ ned till _Azbukijeh_ och såg solen gå ner der öfver acacieträden. Det var lång tid sedan jag sett en solnedgång och jag fröjdade mig derföre nu oändligen öfver den, ty något herrligare än en solnedgång i österlandet kan man ej gerna se. Här var i dag ovanligt mycket folk, såväl för söndagens skull, som för _Ali Bekris_ fest, hvilken firas här alltännu och skall räcka i 8 dagar. Var uppe hos _Schlederhaus_ och talade med honom om den plan, som i dag legat mig oupphörligen i hufvudet, att nemligen taga shekh _'Ali_ med oss på resan. Efter Tyskens vanliga funderingar och deliberationer hit och dit, fann han sig beredvillig dertill. Härifrån gick jag till vår generalkonsul _Fock_, som i förrgår, då jag gjorde honom min första uppvaktning, bjudit mig till sig på qvällsvard. Det var den första och nästan enda bjudning jag haft sedan jag lemnat mitt hem. Qvällsvarden i det stora hôtelet var grann och Fransysk, med ett otal af rätter, sötsaker och frukter, hvilket allt jag dock för min del gerna hade utbytt mot ett simpelt mål hemma hos min shekh. För öfrigt var det ej utan att jag hade litet roligt, fägnade mig och drack äfven 3 spetsglas vin, för att ej se narraktig ut. Konsuln sjelf var alldeles utomordentligt artig, utan det besvärliga krusandet. Han hade börjat sin carrière i Finland, nemligen med artilleritjenst i Wiborg, sedan äfven vistats i Helsingfors vid jubelfesten 1840, samt var, likt alla andra som besökt det, förtjust och intagen för vårt herrliga land. Mig var han, åtminstone i sina ord, oändligen bevågen, lofvade oombedd skrifva till Konstantinopel samt utverka åt mig _firman_ och rekommendationsbref till Arabien, allt under föregifvande att jag var muslim. Han erbjöd sig i allt möjligt tjena mig och hjelpa, och det gjorde mig verkligen godt att finna en, som jag tyckte, så välvillig man. Han kände åtskilliga familjer hos oss i Finland, bland andra _Wulffert_ och _Klinkowström_, samt hade äfven slägtingar i Wiborg. Klockan var redan närmare 3 à la Turque, då jag gick bort ifrån honom verkeligen glad och belåten med min afton. Hemma kom, såsom jag önskade, shekh _'Ali_ ännu upp och jag meddelade honom planen för resan. Han var ock genast färdig, såsom jag förmodat. Yi blefvo länge sittande att språka härom och om de förnödenheter vi hade att anskaffa för resan. Sedan fick jag ännu på flere timmar ingen sömn, hvartill hufvudsakligen vinet, som jag druckit i dag, var orsaken. Jag kände en förfärlig hetta i min kropp.

Okt. 28.

Hade språng och bestyr hela dagen att köpa upp de småsaker jag för resan behöfde, såsom snus, tobak o.s.v. Äfven shekhen var "beschäftig" och ute på bestyr, samt tycktes i allmänhet vara glad och belåten med resan. Om aftonen var jag hos _Prunner_, der vi hade stämt möte alla 3 reskamrater; men _Schlederhaus_ infann sig ej, emedan de ej enligt löfte varit ner till _Bolak_ sjelfva, utan blott skickat sin betjent. _Raisen_ hade för andra gången i dag låtit öfverstryka _khaznen_, och det var således omöjligt tänka på att embarkera i morgon. Hos _Prunner_ var stort sällskap, mest Italienare. Såg här en gammal vacker edition af _Homeros_ med Grekiska scholier, tryckt i Basel 1541. Gick härifrån ännu ner till _Azbukijeh_ och såg på _Ali Bekris_ fest, men det var ingenting särdeles. Var i afton särdeles trött och medtagen, nästan liksom krapulös med hufvudvärk.

_Bref, dateradt Kairo den 30 oktober 1844._