Part 14

Fick sofva i dag till middagen, då jag steg upp. Sedan jag skrifvit litet, satte jag mig att reparera min slarfviga _koftan_ och fick tiden så till slut tills någon timma efter middagen. Jag gick nu ut och begaf mig i största maklighet till _Azbukijeh_. På vägen såg jag 2 unga män, som tycktes varit i stort och allvarsamt slagsmål med hvarandra, ty de voro båda nerblodade i sina ansigten. En stor skara af qvinnor omringade dem, der de ännu höllo hvarandra i kragen och flämtade, försökande att skilja åt dem. En liten flicka, kanske en dotter till en af de grälande, sprang gråtande omkring och försökte draga alla förbigående män till för att skilja dem. Slutligen hemtade hon en soldat, som förde dem i _korakon_. De voro bröder och hade nyttjat något tillhugg af jern, så att den ene hade ett stort sår vid tinningen och den andre i pannan. Det är sällan, nästan aldrig jag här sett blodsår. Jag gick så till _Dietel_ och blef sittande hos honom ganska länge. Han berättade sig 2 gånger fått snubbor af Kasanska universitetets kurator, for de förändringar han gjort i sin reseplan. Huru olika vårt universitet, som sagt mig alldeles ingenting, ehuru jag ej det minsta följt min först gjorda reseplan! Sedan jag kommit hem någon timma före _maghrib_ och gjort mitt mål, begaf jag mig åter till _Dietel_ för att efter öfverenskommelse afhemta honom. Vi gingo ut, följda af hans 2 betjenter och äfven portvaktaren _Mohammad_, således med ett följe som om vi varit Turkiska magnater. Vi suto först en stund i _vekalen_, der shekh _Ismain_ berättade sina sagor för ett öfverfullt auditorium, gingo sedan upp till _Muajads_ moské, satte oss der på trappan och hörde på en vacker _zikr_. Denna _zikr_, ehuru ej af de vackraste, var dock ganska högtidlig och särdeles rik på nyanceringar i rytm och ton. Vi begåfvo oss sedan hem en stund efter midnatt. Jag kom hem alldeles utmattad och medtagen, med en liten feber, i allmänhet högst ömklig, troligen efter någon liten förkylning, som mig ovetande kommit öfver mig.

Sept. 21.

Vaknade bittida alldeles ömklig, liksom sönderhuggen i hela min kropp och alla lemmar. Jag begaf mig dock ut en stund före middagen och gick till _Dittel_. Medan vi suto der kom en tärna till honom, med hvilken han hade mycket bestyr och prat om _Fatimah_, som han tycktes mycket värdera. Samma flicka kom äfven sednare dit och tiggde penningar för sitt besvär, det hon haft för _Dittels_ skull at i söka reda på _Fatimah_ och tala med henne. Hela hans förhållande och uppförande häri misshagade mig på det högsta, jag fann mig högst tråkig och generad dervid. All sorts ridderlighet för glädjeflickor i allmänhet, men isynnerhet för orientens, är verkligen malplacé. Han tror sig älskad af sin _Fatimah_ och det nästan förekom mig som han äfven älskade henne, såsom han sade för den stora likhet han fann mellan henne och en flicka i hans hem -- den narren! Det är 2 klasser i samhället, som öfverallt i verlden och i alla stater äro till det närmaste lika, nemligen de såkallade förnäma eller noblessen och glädjeflickorna. De äro de båda extremerna och stå hvarandra nära uti karaktär; hos den ena och den andra finner man vanligen samma innobless. Den som vill se ett folks lynne och karaktär, finner den aldrig hos dessa klasser. Jag blef sittande hos _Dittel_ ända till närmare '_asr_, då jag gick hem. Efter _maghrib_, sedan jag ätit och hvilat mig litet, gick jag åter till _Dittel_, der jag nu träffade _Köhler_. Han talade om sin mors otröstlighet öfver sin yngre sons bortresa, huru hon ännu plägade sätta ett couvert för honom, m.fl. andra tokskaper och narraktigheter. Frid öfver dem som i lugn lida skilsmessans tunghet! Vi gingo sedan ut med _Dittel_ och begåfvo oss till det stora rymliga cafét nära _Babessharijeh_, der 2 de vanliga _khoval_ dansade. Jag blef dock ej länge der sittande, utan gick bort och lemnade _Dittel_ ensam. Af hans sällskap samt stora följe betjenter har jag ingen fröjd, och finner nu som förr att jag har roligare samt är nöjdare att vandra ensam omkring, än med sällskap som ej rätt passar mig. Då jag lemnat honom träffade jag just _Hassan Saleh_, som till min förundran var högst vänlig och fryntlig. Jag kom i natt bittida hem vid midnatten och tog mig en liten lur förän shekh _'Ali_ hemtade vårt nattmål. Han talade mycket om en plats, som han hade i perspektiv vid tryckeriet och om hvilken shekh _Shihab_, som han i afton besökt, uppmanat honom att bemöda sig. Härtill var nödigt att han lofvade inspektorn öfver tryckeriet 2 månaders lön af sin egen och att genast betala den första månaden. _Shihabs_ hustru, som nu blifvit åter upptagen till nåder af sin man, var äfven med i spelet och shekh _'Ali_ högst bevågen. Till shekh _'Alis_ beröm måste jag dock säga att han ej litade på allt detta, utan med from hängifvenhet lemnade hela saken i Herrans hand, yttrande i anledning häraf många fromma språk ur Koran och ur eget hufvud.

Sept. 22.

Gjorde en promenad utanför _'Adavi_ stadsporten och trädgårdarne deromkring. Inkommen i staden gjorde jag ännu en liten vandring der, så att tiden hade lidit till mellan '_asr_ och _maghrib_, då jag gick hem. Efter vårt aftonmål gick jag ensam ut och begaf mig till _Azbukijeh_. På bron här träffade jag shekh _Ibrahim Elhanbali_. Efter den långa tid som vi ej sett hvarandra, var nu _vahashtinna_ och andra komplimenter rätt på sitt ställe. Sedan de voro vexlade oss emellan, satte vi oss hos _Hanafi_ och drucko _hölv_. Han var som förr tråkig och pjåkig, rädd för hundar på långt håll &c. I går berättade shekh _'Ali_ att _Ibrahim_ haft missödet, då han spatserade i ett stadsqvarter, att möta ett sällskap (troligen af hans många ovänner) som slog turbanen från hans hufvud. Kom sent hem något efter _selam_ och fann shekh _'Ali_ sofvande. Jag lade mig äfven, men sedan jag somnat och sofvit godt en stund, kom shekh _'Ali_ upp med vårt nattmål och väckte mig. Nu först fick jag höra att man under natten i _Ramadan_ gör 3 _adaner_ från minareterna, först vid midnatt _elabrar_, bestående af den vanliga _abrar_, någon timma derefter _esselam_, den vanliga fredags-_selamem_, och vidare kort före _adan el fagr_ den s.k. _adan esshurb_, för att påminna den törstige att dricka före fastans början.

Sept. 23.

Gick ut till _Khan elkhalili_ och vandrade omkring. Der var stor trängsel af folk, isynnerhet af främmande, som tillbringa _Ramadan_ här och sedan bege sig till _Mekka_ på vallfart. Perser, Turkar, Kurder, Tscherkesser m.fl. såg man här tränga sig fram och handla. Det var i allmänhet högst lifligt. Jag vandrade sedan förbi _Azhar_ och _Hassanein_, i hvilken senare moské och deromkring det isynnerhet var mycket folk. Begaf mig sedan på omvägar till _Dittel_, som nu fått de väntade brefven med underrättelser från Alexandria, hvilka hos honom stadgat beslutet att slå resan till öfre Egypten ur hågen och att redan i dag ge sig på väg till Alexandria. Så gick äfven denna plan och detta hopp att komma till öfre Egypten för mig öfverända. Detta jemte _Dittels_ rustningar till hemfärden nedslog mig alldeles och jag blef vid dåligt lynne hela dagen, såväl under det jag satt hos honom, som sedan jag kommit hem. Jag blef här ända till någon timma före _maghrib_, allt under det _Dittel_ packade in och lagade sig i ordning. Dock till slut såg han sig icke kunna bli färdig i dag och uppsköt resan till morgon bittida. Gick så till shekh _Ismain_ i _vekalen_ och blef der sittande en lång stund att höra på honom. Gjorde sedan ännu en vandring och blef sittande hos en annan _muhaddith_; men jag var verkligen ovanligt nedslagen och förstämd, samt hade ingen ro, hvarken i min kropp eller mitt sinne.

Sept. 24.

Får i allmänhet ej mera sofva på morgnarne, hvaraf jag så väl hade behof, dels för att ersätta den genomvakade _Ramadann_-natten, dels för att få slut på den långa och tråkiga dagen. Gick till kansliet och tog litet penningar af _Köhler_. Efter middagen läste jag åter ett pensum med shekh _Ali_ i _Alfijeh_. Hans långa och beständigt med samma ord upprepade kommentar blef mig förfärligt tråkig. Jag hade i allmänhet obeskrifligt ledsamt i dag och visste ej huru jag skulle få min dag till slut. Gick vid _'asr_ till _kutubijeh_ och tog slutligen det länge påtänkta manuscriptet af _Sujuti_ om Kairo. Efter _maghrib_ gick ner till _Azbukijeh_ och satte mig i Grekcafét, der jag litet blundade på _seriren_.

Sept. 25.

Gick bittida ut till kansliet och satt der med _Köhler_ tills _Bokty_ kom, som var utgången. Tog penningar af _Bokty_ och kom sedan hem. Efter middagen då vi åter hade läst vårt pensum ur _Alfijah_, gick jag med shekh _'Ali_ till _Kutubijeh_, för att handla på ett utmärkt vackert manuscript af _Hagi khalifa_. Men det var mig ännu för dyrt. Dock tänker jag ej låta det gå mig ur händerna. Härifrån gingo vi till moskén _Hassanein_, gjorde vår _sijaret_ hos _Hossein_ och läste honom _suran 1. S._, vandrade så litet omkring inne i moskén, der man nu invid alla pelare hade utlaggt böcker till salu. Jag igenkände i bokhandlarena mina shekher från _Kutubijeh_ samt ansåg det ej mödan värdt att stanna och se på deras böcker, dels emedan de säkert voro blott i _Fikh_, dels troligen ej af stort värde. Vidare suto här åtskilliga kretsar, som hörde på någon föreläsare. Så var der en Turk, som på sitt modersmål höll en föreläsning för ett särdeles stort auditorium af mest främmande valfärdare. En annan Turk läste Koran, och ehuru hans föredrag förekom mig ganska vackert, var det ej utan att ju shekh _'Ali_ samt andra bredvidstående Araber drogo på munnen åt hans Arabiska och kallade den _tekhin_. Åtskilliga andra shekher suto här äfven och läste för ett större eller mindre antal åhörare. Jag fann mig i allmänhet i dag särdeles generad i moskén, af fruktan att träffa någon som kände mig; ty här vandrade många omkring från _Mudaris_ och andra effendi-klädda män, för hvilka jag alltid bär en liten rädsla. Också såg jag verkligen _Ustad Mahmud_ samtalande med några andra, men snuddade lyckligt förbi honom, ehuru han säkert bemärkte mig. Vid det jag trädde ut i _medan_ mötte jag shekh _Kotta_, men låtsade ej känna honom, ehuru han tittade bakom sig efter mig. Jag kom dock lyckligen ut, ehuru rädd jag var att bli ertappad och få ledsamheter. Vandrade sedan ännu litet omkring med shekh _'Ali_ och kom hem någon timma före _maghrib_. Efter vårt aftonmål gick jag ut till _Prunner_ och träffade der äfven _Avareff_, som pratade och schroderade på sitt vanliga sätt; bland annat om Rysslands Peter och Sveriges Karl: den förre kallade han verkligen stor, men den sednare värd att stängas in på ett dårhus. De dyns grodor! Såg här ett nyligen utkommet arbete _"The English woman in Egypt"_ af _Lanes_ syster. Blef länge sittande hos _Prunner_ sedan _Avareff_ gått, samt resonnerade om ett och annat angående mina resor i Arabien m.m. Satte mig sedan hos _Hanafi_ i _Azbukijeh_ och njöt af det alldeles ovanligt vackra månskenet. Begaf mig slutligen till det lilla cafét och hörde på den gamla gråskäggiga _muhaddithen_, och kom hem närmare _suhur_.

Sept. 26.

Satt hemma ända tills vi hade läst vårt pensum i _Alfijah_ efter middagen. Efter _maghrib_ målet suto som vanligt shekh _'Ali_ och jag ute på _fashan_ och rökte; men jag vet ej hvad orsaken är att vi ej kunna prata. Vi suto en full halftimme och kanske mera utan att öppna munnen. Gick vid _esha_ ut och satte mig hos _Hanafi_, Här var i afton mycket folk. Härefter gjorde jag min vanliga vandring upp till _Ghorijeh_, satt en stund vid _Muajads_ moské ock hörde på _zikr_, som i afton ej behagade mig särdeles. Den var i en helt egen och ovanlig karaktär med långa pauser i kören, som stund efter annan blott föll in med ett långt hojtande. Vid hemkomsten stannade jag i vårt café samt hörde på en _muhaddit_, tills shekh _'Ali_ gick förbi och stannade äfven en stund här.

Sept. 27.

Medan vi vid middagstiden läste _Alfijah_ blef det i hast ovanligt mörkt och började regna. Regnet fortfor allt i små skåf. Jag gick ut sedan vid slutat vårt pensum och lät det regna på mig. Det var mig särdeles kärt och roligt att en gång se en förändring i det beständiga, oföränderliga solskenet. Jag vandrade till _Azbukijeh_ och spatserade under träden. Allt föll skur på skur af regn och luften tycktes derunder särdeles frisk, ehuru då solen åter stack fram det förekom mig qvalmigt. Det var mycket slipprigt och halt på gatorna, så man hade svårt att gå, isynnerhet ville de komliga kamelerna falla för hvarje steg. Jag gick sedan som hastigast till _Köhler_ i hans hus och njöt af den friska doftande luft, som från hans öppna fönster kom in. Här talades om _Timofejeffs_ och _Dittels_ Ryska patriotism, samt huru den senare lemnat efter sig vid sin bortresa några kökskärl, som han fått till låns af _Köhler_, alldeles nedsmutsade och förrostade, säkert flitigt begagnade under tiden han var här, men troligen aldrig en gång tvättade. Vandrade sedan omkring i _Muski_, der jag hade att göra några små uppköp. Grälade och förargade mig åt en af de fördömda Grekerna. Efter _maghrib_ begaf mig till _Prunner_ för att begära en bok. Här träffade jag äfven en bekant Tysk juvelerare, en Jude, som genast då han kom in började politicera. Här talades om och tadlades England jemte dess författning, som kallades barbarisk; man förutspådde att Ryssland och England skulle komma hår ihop och dervid Tyskland komma att spela en högst vigtig rôle "liksom alltid förut" (!) Gick sedan spatserande vida omkring åt _Babelhadid_ till och andra trakter, samt stannade slutligen för en liten stund i cafét invid oss.

Sept. 28.

Gick ut en stund efter middagen sedan vi läst vårt pensum och begaf mig till _Prunner_, för att efter öfverenskommelse hemta en bok, som han lofvat mig, öfver berget _Sinai_. Han hade dock varit så upptagen i dag att han ej hunnit skaffa mig den; sedan jag sutit här en stund och dels pratat, dels läst tidningar, der jag bland annat såg att Ryssarne lidit stora nederlag i Kaukasus, gick jag härifrån med ofÖrrättadt ärende. I dag hörde jag _Prunner_ tala Arabiska och förundrade mig storligen att han, efter 10 års vistelse här, ej talade detta språk bättre. Efter _maghrib_ tog jag en åsna och begaf mig upp till citadellet. Såsom annorstädes i alla _divaner_, utföras och afgöras här alla mål om natten under _Ramadan_, ty om dagen är _divan_ stängd. Jag gick upp i den del af slottet der bashan befann sig och trädde in i rummet utanför det, hvari han sjelf satt. Det var en stor vacker salong, men jag förundrade mig storligen öfver den frihet och otvungenhet hvarmed folk af alla klasser gingo af och an. Icke allenast Turkar, som troligen voro tjenare här och slottets betjente, utan Araber, shekher och andra af alla slag, äfven af den lägsta klassen, klädda i _'ere_, hade här fritt tillträde samt gingo af och an i pashans närhet -- en frihet, tyckte jag, som verkeligen skulle göra heder åt hvilket Europeiskt hof som helst. Bashan sjelf satt inne i ett stort sidorum i ett hörn af den stora soffan, som gick rundtomkring väggarne. Han såg gammal och något skrumpen ut, med ett vackert, ärevördigt, silfverhvitt skägg. Dragen i hans ansigte kunde jag ej rätt urskilja, i anseende till det stora afståndet. Folk, troligen af hans närmaste Turkiska omgifning, rörde sig härinne, dock var ingen särdeles nära bashan sjelf. Äfven här tycktes råda stor frihet. Medan jag var der, hade en Frang audiens. Han var högst simpelt klädd uti surtout och hvita byxor, en kostym i hvilken hos oss ingen student skulle kunna göra sin uppvaktning hos rektor eller ens hos sin inspektor. Äfven andra, mest förnäma Turkar, gingo fritt in och ut, samt gjorde sin reverens för gubben. Jag fann allt högst trefligt och otvunget, såsom i Orienten allt det högsta och det lägsta är närmare hvartannat än hos oss. Jag spatseradc af och an i den stora, af 2 Europeiska ljuskronor upplysta salen; men slutligen kom till mig en qvasi ceremonimästare med en rörstaf i handen och bad mig sätta mig samt taga plats på soffan, emedan det ej passade sig att så beständigt spatsera upp och ner. Jag hade ock redan nog, samt begaf mig åter ut. Jag hade i dag köpt snus hos min vanliga gubbe, en kristen katolik från _Aleppo_. I anledning af en fråga till mig om snuset vore tillåtet under fastan hos oss (han håller mig nemligen för en mohammedan), kom han in i religionsfrågor samt resonnerade vidt och bredt om evangelium &c. Han lofvade hemta mig böcker i den kristna religionen, som jag borde läsa, samt tycktes bli alldeles glad och uppspelt, kanske af en hemlig tanke att göra mig till renegat, då jag ej visade den vanliga moslemitiska afvogheten och högmodet emot honom. Jag har alltid hållit denne gubbe för en trög och liflös snusgubbe, men fann honom nu alldeles förifrad samt särdeles liflig. Sedan jag kommit tillbaka från slottet, gjorde jag ensam några vandringar omkring i staden och satte mig slutligen i mitt lilla café i hörnet för att höra på den gamla _muhadditen_. Jag var särdeles sömnig i afton, så att jag till och med somnade på _seriren_, der jag satt, och blef uppväckt af kaffehållaren. _Muhadditen_, hvars lega för hvarje afton är 50 fadda, fick i afton dessutom 5 eller 6 femfadda stycken, hvilket tycktes särdeles lifva honom och hans berättelse. Kom hem en stund efter midnatten, åt och drack thé med shekh _'Ali_, men jag vet ej huru vi numera ej kunna få upp något samtalsämne alls, utan sitta ofta hela timmotal med hvarandra alldeles tysta. Det har nu efter gårdagens regn och åska blifvit särdeles friskt i luften, isynnerhet under nätterna, som börja bli kalla och fuktiga.

Sept. 29.

Sedan jag läst vårt pensum med shekh _'Ali_, gick jag ut och gjorde en vandring genom _Ghorijeh_ samt sedan ner åt _Azbukijeh_ till; men det är så med mig, att jag ej vet hvart jag skall gå nu mera, utan har tråkigt hvarthelst jag vänder mig. Efter _maghrib_ gick jag ut tidigare om aftonen än vanligt, men fann gatorna mycket toma och öde samt bodarne stängda, ty nu voro alla sysselsatta med att frukostera och komma vanligen först vid _esha_ åter ut. Jag satte mig hos _Hanafi_ i _Azbukijeh_ för att vänta shekh _'Ali_, som lofvat träffa mig der, jemte shekh _Abdallah_. Men då de ej kommo efter omkring en timmas väntan, gick jag bort. Vek derefter in i ett stort café, der en _khoval_ roade ett stort sällskap med sin dans. Han var en yngre särdeles vacker gosse, grannt och rikt utstyrd i qvinnokläder. Han dansade bättre än dem jag vanligen sett förut. En sådan dans utförd af en vacker flicka, måste vara det mest sinligt retande man kan se. Jag gjorde ännu en liten vandring till _Nahhasin_, men ehuru det först var midnatt, fann jag gatorna och caféerna nästan tomare än vanligt. Folket tyckes redan hafva blifvit mätt på _Ramadan_.

Sept. 30.

Gick en stund före middagen ut till _Khanelkhalili_, der det i dag var stor _sok_, liksom alla måndagar och thorsdagar. Jag hemtade dock ingenting derifrån. Kom sedan hem och läste vårt pensum med shekh _'Ali_, hvarefter jag genast åter gick ut till _Prunner_. Han gaf mig åtskilliga artiklar att läsa ur en Fransk journal, den ena om en Svensk lärd, som utfunnit ett sätt att liksom petrificera djur och annat lefvande, äfven menniskan, samt efter flera års död åter uppkalla dem till lif; den andra om Judarnes herravälde öfver Europa och denna ursprungliga, ännu oförderfvade nations stora anda. Jag läste der samma åsigter, som jag för några år sedan hörde af Runeberg. Båda artiklarne voro högst intressanta, ehuru den om Judarne var temmeligen lång och det nästan generade mig att läsa den der. Det drog länge ut innan jag blef färdig och begaf mig bort med _Schuberts_ resa till Sinai, som _Prunner_ haft godheten taga ut åt mig från Egyptiska sällskapet. Jag vek härifrån in till kansliet och samtalade en stund med _Köhler_, som beklagade sig öfver oförståndliga bref och halfva notiser, dem han erhåller från _Timofejeff_ och generalkonsuln _Fock_. Kom sedan hem och började genast min _Schubert_, först hans beskrifning öfver Kairo och dess folk, men fann honom på det gröfsta sätt blott och bart hafva plagierat _Lane_. Efter _esha_ gick jag ut och begaf mig i sakta mak till _Azbukijeh_, dit shekh _'Ali_ jemte shekh _Abdallah_ kom från _Ghomri_ moskén; vi blefvo så sittande här att språka ända till _abrar_, då vi alla gingo hem. Jag blef hemma länge vaken vid _Schuberts_ resa ända till morgon _adan_, så att jag sedan hade svårt att få sömn.

Okt. 1.