Part 12

Erfor af vår _Baranijeh_ shekh att han egentligen kommit hit för att göra sin reverens hos _Sejidna Hossein_ och _Sejide Zejneb_, samt att han för dessa helgons räkning hemtat en get att slagtas samt hvete att bakas till bröd och utdelas åt fattiga. Derjemte hade han hemtat någon provision åt sin son, som studerar i _Azhar_. Här var nu hela dagen bestyr med att slagta geten och baka brödet. Jag fick dock sitta i god fred i mina rum och arbetade litet. Shekh _Mohammad_ hade emellertid genom shekh _'Ali_ anskaffat 6 _fokaha_, som nu suto nere på gården och höllo på med en _khatme_. De hade delat läsningen så, att under det t.ex, en läste och sjöng den andra _suran_, mumlade de andra hvar sin af de följande _surerna_, och då det första 6-delade pensum var slut, togo de åter ett dylikt pensum, som de fördelade på 6 och läste alla på en gång. Så dröjde det ej längre an eu stund efter _'asr_, då de hade mumlat och sjungit igenom hela Koran. Dock voro de alla 6 i allmänhet goda _fokaha_, hade vacker röst och vackert föredrag. Nu sedan de slutat, framhemtades ett förfärligt stort fat med _fatteh_, som de slukade med stort begär och god appetit. Äfven voro åtskilliga personer af grannarne inbjudna från _Ghomri_ moskén. Om aftonen skickades äfven dylika _fatteh_-fat till _Hassanein_ och _Zeineb_. Sedan gick jag ut och spatserade ner till _Azbukijeh_, der det i dag, såsom söndag, var mycket promenerande folk. Man hade nu äfven insläppt vattnet på de öppna fälten, så att man hade här liksom en insjö. Men vattnet hade redan ruttnat i ena kanten och spridde stank. Jag spatserade ett hvarf igenom alléen tills jag slutligen satte mig hos _Hanafi_ och väntade shekh _'Ali_, som äfven snart kom. Han talade åtskilligt om Arabernas tjufsinne, huru t.ex. en hans numera skilda hustru vid hvarje tillfälle snattat ur hans börs, och huru hon sålt af det hvete, som shekhen hemtat från sin hemby. Hon var dock dotter och enda barnet till en man, som varit den rikaste i _Baranijeh_ och som hon ärft. Men shekhen sade att hon gräft ner pengarne i jorden. Vidare talte han om _'Attaren_ shekh _Mohammad_, huru han plägade i _Ghomri_ moskén, der äfven unga fattiga studerande män finnas, vänta tills de somnade in och sedan bryta upp deras små förvaringsskåp och snatta deras bröd eller tilläfventyrs en shawl eller annat dylikt. Vi suto här till efter _esha_, då vi hörde bashans musikkorps dnnsa till i de mig från vår Ryska musik så väl kända ljud, på andra sidan af _birket_. Här var en brud, som fördes till den väntande brudgummens hus, föregången af musik och lång procession af karlar och unga män, som alla buro ljus. Det är verkligen förvånande att denna musikkorps blåser i allmänhet så väl sina marscher och stycken i fullkomligen Europeisk smak, på sina något falska instrumenter. En liten fackelbärare erbjöd mig att antända ljuset i min _fanos_ ifrån hans _mesh'al_ för 5 fadda, men blef särdeles flat då jag spottade åt honom, tog upp min fosforsticklåda och tog sjelf upp eld.

Sept. 9.

Vid middagen gick ut till _Jusuf_ och såg på fisksamlingen, äfvensom på hans stora insektsamling, och kom öfverens med honom att nästa thorsdag göra en färd ut till Araberna, som äro anmodade att fånga åt oss qvadrupeder.

Sept. 10.

Gick bittida ut till _kutubijeh_ och bläddrade genom shekh _Ahmads_ alla manuscripter, utan att finna någonting som jag tyckte mig kunna köpa. Stannade äfven vid en annan shekhs bod och betraktade _Sojoti_ öfver Egypten, jemte åtskilliga andra verk, men köpte ingenting. Jag hade emellertid blifvit ganska trött af detta bläddrande och begaf mig hem, sedan jag gjort en liten tur i _Ghorijeh_. Närmare _'asr_ begaf jag mig till _Bokti_ för att fråga honom om ett exemplar af _'Antar_, som han hade gifvit åt _Timofejeff_ att köpas för 600 piaster. Sedan _Timofejeff_ lemnat det tillbaka, hade han sålt det åt _Ahmad elkutubi_ för 300 -- ett vackert småkrämarknep, som han ville begagna mot sin vän _Timofejeff_.

Sept. 11.

Gjorde på morgonen en lång vandring genom _Ghorijeh_, genom _Bab ezzuele_ upp till _Bab el khalk_ och derifrån genom _Azbukijeh_ qvarteret till mitt Grekcafé, der jag blef sittande att läsa på _Weils "Leben Mohammads_" ända till närmare _'asr_. Kom derefter hem och började ställa min bössa i ordning tills i morgon, men hade oturen att kratsen lemnade stoppan inne i pipan, hvarföre jag måste föra den till smeden i _Muski_.

Sept. 12.

Vaknade redan vid midnatt och begaf mig till _Jusuf_, for att vara säker på att ej förfela vårt möte. Jag kom dock för bittida ut och mötte på vägen _fokaha_, mest blinda, som troligen kommo hem från någon _khatme. Jusuf_ träffade jag i sin bästa sömn, då jag kom dit klockan half till 2 om natten. Vi togo oss ännu en liten lur båda två tills vid _fagr_-bönen åsne-egaren hemtade oss 2 ök, jemte 2 pojkar. Vi lagade oss i ordning och begåfvo oss på väg ännu i fullt mörker, stannade i ett café nära _Babelfutuh_, dit redan folk började smått samlas efter det de gjort sin _fagr_-bön i moskéerna. Vi dröjde dock ej mer än så att vi drucko vårt kaffe, utan gåfvo oss på väg i den betydligt svala och något fuktiga morgonluften. Vi hunno snart ut till öknen, passerade _Demerdash_ vid dess rand och redo kort derpå genom en betydligare by. Vägen gick allt mellan träd och planteringar, största delen under en betydlig och vacker allé af acacier. Vi kommo förbi ett litet pashans lustslott, till hvilket de flesta af dessa planteringar hörde. De lågo alla på randen af sjelfva öknen och voro till största delen anlaggda i dess sand. Det dröjde ej länge förän vi kommo ut i den och sågo framför oss det stora sandhafvet, begränsadt af en sträckning sandhöjder, hvars toppar reste sig kägelformigt öfver hvarandra. Längre fram på kanten af denna stora slätt hunno vi fram till ett café i en liten by, _Matarijeh_. Caféhållaren var en gammal man med grått skägg, som genast när vi inträdde började tala om Fransoserna och Bonaparte. Det var nemligen just på denna slätt han slagit läger, utanför detta café. Gubben mindes ännu denna tid och prisade den högeligen: då hade funnits penningar i ymnighet och Fransmännen hade ej varit några gnidare. Han inblandade i sitt tal åtskilliga Franska ord och tycktes aldrig tröttna att tala härom. Det var ej utan att jag roades af gubbens prat, ty det var första gången han berättade det för mig; _Jusuf_ deremot, som hade hört samma historia kanske sina hundrade gånger förut, gick ut med sin bössa längs öknekanten, men fick ingenting. Äfven jag gick ut och fröjdade mig öfver den egna storartade anblicken af öknen, hvilken gjorde på mig samma intryck som anblicken af hafvet; jag kände i mig samma längtan att komma ut på den. Vi begåfvo oss slutligen bort ut på det stora fältet och hunno efter någon timmas ridt till en by _Merg_, belägen i en stor palmlund, som sträcker sig rundtomkring temmeligen vidt åt alla håll samt nästan helt och hållet skymmer undan de små husen. Här hölls inne i palmlunden ett salu-torg, som besöktes af en temmeligen stor mängd folk. Förnämsta handelsartikeln var naturligtvis _dattel_, hvaraf man köpte 40 stora fullmogna, svarta, så kallade _rutub_ för 5 fadda, d.v.s. 21/2 kop. koppar. Här var för öfrigt under palmerna ett högst rörligt lif, som gaf mig en oändligen intressant anblick. Bland andra var här en apledare, som med sina 2 stora _Hegaz_-apor kom hem ifrån _Tanta_. Vi handlade på den ena af dem, men han var oss för dyr. Ofvanför torget och marknaden var ett litet café, der vi stannade och drucko kaffe samt pratade med en så kallad _dabba'_, hvilken af oss var anmodad att fånga hyenor och andra djur, men härtills ej lyckats få något. Han var en gammal ärevördig man, såsom ock en shekh, hans vän och hjelpare uti hans konst, samt öfverhufvud treflig. Vi blefvo sittande här en god stund att dricka kaffe, pratande med gubbarne, och jag fann mig mycket trefligt. Som det är nästan uteslutande hitåt Europeiska jägare komma från Kairo, känner man dem alla här, är van med och särdeles artig emot dem. Denne _dabba'_ är det som skall hafva försett _Clot-bey_ och alla andra Europeiska naturalhistoriker med djur; han lärer äfven, som det tycktes, förtjenat godt på dem, ty han hade ett välmående utseende. Vägen härifrån gick åter genom palmlunder och andra planteringar, mellan de små kanaler och rännor man öfverallt ledt upp från Nilen. Färden var utomordentligt behaglig, isynnerhet genom eller invid palmlunderna. Vi kommo åter snart ut till ett stort fält af öknen. På kanten af den låg en stor lund af acacia mimosa, der man i cafét sagt oss skulle finnas mycket harar. Vi stego således af och begåfvo oss åt skogen. Men den var så tät att vi blott på få ställen kunde tränga oss igenom, mellan de förfärliga taggarne och törnen af de stickande och uddiga träden. Vi hittade ock ingenting, blott _Jusuf_ sköt en så kallad ökenlärka. I öknen närmare skogsbrynet gingo qvinnor och barn i vall med fårahjordar; barnen sprungo rädda undan då vi närmade oss. Sedan vi vandrat här en stund omkring, satte vi oss åter upp och gåfvo oss ut på Ökneslätten. Sanden var i allmänhet ej särdeles djup, ej heller mycket fin och stoftig, full med små stenar, hvita och runda. Framför oss sågo vi i syn-randen minareterna af den lilla stad, till hvilken vi ämnade oss, och på andra sidan blott sandhöjder, kanske äfven berg, samt deremellan så långt ögat nådde blott himmel och sand. Det var i dag ingen särdeles het dag, små moln drogo beständigt öfver himmeln och emot oss blåste en friskande nordanvind ur öknen. Färden var sålunda i alla afseenden särdeles angenäm och jag fröjdade mig rätt af hjertats grund. Föran vi stäfvade rätt på _Khanka_, staden dit vi ämnade oss, gjorde vi en liten afväg till en fullkomligen i ruiner gången gammal stad, som ligger på en liten låg höjd, kanske på en halftimmas väg från _Khanka. Jusuf_ sade sig der engång skjutit en panter, och i hopp att äfven nu finna något, såsom äfven för att bese ruinerna, hvilket var hufvudsaken för mig, begåfvo vi oss dit. Den är ej från det gamla Egyptens tider, utan från Arabernas, men från hvilken tid kunde jag ej erfara. Den var till största delen, såsom äfven _Khanka_, byggd af brändt rödt tegel med mellanlaggda hvarf af den här befintliga sandstenen. Den tycktes för öfrigt ha varit ovanligt regulier med raka gator. Det var med ett eget särdeles nöje jag red mellan de förfallna raderna af hus, hvaraf blott grunden och den nedra delen blifvit qvar; jag lefde nu i verkligheten igenom Arabiska dikter, i hvilka skalden sjunger om sin älskades förfallna bostad. Den ligger midt i öknen och alldeles inga spår syntes af planteringar eller, såvidt jag kan minnas, af vattenledningar. Sedan vi färdats härigenom stäfvade vi rätt på _Khanka_, förbi en förfallen _kobba_ och en likaså förfallen moské, kommo förbi några grafhvalf och sågo ur ett af dem en svart _Saidi_ stiga upp alldeles splitter naken, utan att ens försöka dölja något alls af sin kropp. _Jusuf_ och jag kallade honom galen, men våra små åsnedrifvare-pojkar kallade honom shekh och _Wali_. Vi retade en af pojkarne på mannen och han kastade en sten åt den svarte, men möttes blott af "Verwünschungen" och fördömelser. Han, liksom hans tillhåll derifrån han steg upp, hade verkligen något dämoniskt i sig och pojkarne voro rädda för honom. Sedermera bekräftade äfven folket i staden att han var en _Wali_. Vi redo så in i _Khanka_ omkring middagstiden och togo in i ett så kalladt _Vekale_, sådana till min stora förundran här skola finnas tvenne. Vi fingo oss här ett litet kyffe till rum, som hade ingen annan Öppning än den låga dörren och var så lågt att jag knappt kunde stå rak derinne. Vi gingo dock ej ditin förän det blifvit väl sopadt och för tillfället så upputsadt som möjligt. Vi gingo ut på det ganska betydliga _sok_, d.v.s. på gatan, vid hvilken bodarne voro och saker såldes. Vi slogo oss ner hos en kock, som hade 5 grytor på sin eld, och togo oss ett dugtigt mål. Mig smakade dock ingenting annat än en risrätt, ty de andra rätterna hade i min mun smak af ej väl förtennta kärl. Jag vandrade sedan omkring på _sok_, som var en här ovanligt bred gata och temmeligen rik på bodar, med de vanligastering förnödenheterna, såsom tobak och kaffe. Jag gjorde sedan en vandring omkring i staden, som förekom mig vara en af de större och betydligare jag här sett. De flesta husen voro af brändt tegel och sandsten, men i allmänhet låga, med fönster och gallerverk af träd. Större delen af staden bestod dock af förfallna och obegagnade, äfven kanske obegagneliga hus. Gatorna voro i allmänhet bredare än vanligt och äfven ganska snygga. Jag vandrade sedan utom staden i trädgårdar, hvaraf fanns ett stort tal. Här är äfven ett bashans lustslott, med stora anläggningar rundtomkring. Alla dessa anläggningar och planteringar, som till största delen bestå af palm- och oliv-lundar, äro anlaggda uti sjelfva öknens sand; jag förundrade mig högeligen huru träden kunnat komma så väl upp och på en så kort tid af kanske 10 högst 20 år. Men här var rikt på _sakijor_ och vattenledningar, som man anlaggt öfverallt, äfven på små kanaler från Nilen, som hemtade dess grumliga och feta vatten på sanden. På alla sidor af staden funnos verkeligen stora och vackra anläggningar, men de betydligaste voro dock omkring bashans slott. Äfven var här en ny vacker moské, just i kanten af staden eller nästan utanför den, utom 2 à 3, som voro inuti den. Jag gick dock ej in i dem, emedan jag kommit hit med en Frang och man i allmänhet mycket tviflade på mig här, somliga sägande att jag var en Frang, somliga, oaktadt alla påtagliga bevis (såsom att jag talade Franska med _Jusuf_), försäkrande mig vara muslim och gifvande mig _selam_-helsningen. Sedan jag gjort mina vandringar i kanske några timmar, satte jag mig i ett café och blef der sittande särdeles länge, under det _Jusuf_ gått ut på jagt. Här i cafét suto äfven åtskilliga Turkar, af hvilka här tycktes i allmänhet finnas mycket, och andra af stadens folk. De berättade, att i morgon hitväntades åtskilliga af pashans yngre söner, som skulle komma for att tillbringa _ramadan_ här. Äfven tycktes hit ha kommit folk från Kairo af den förtjenande klassen, såsom barberare och _fokaha_. Jag gjorde sedan ännu en vandring i och utom staden samt kom till vårt _vekale_ ungefär vid _maghrib. Jusuf_ var äfven tillbaka kommen från sin jagt, ehuru utan att hemta något foglar eller djur; vi gjorde här vårt aftonmål på ost, bröd och _dattel_, äfven hade vi låtit laga oss _kunafa_, en rätt som liknar mycket makaroner. Vi blefvo derefter ännu länge sittande på vår _mastaba_: att samtala, men hade nu slagit om från Franskan till Arabiskan, hvari Jusuf äger stor praktik och färdighet, såsom från helt liten uppfostrad här; dock igenkänner man honom genast på hans organ för en icke Arab. Han tyckes äfven vilja göra sig en ära af Arabiskan, samt anser sig sjelf vara en stor mästare i den.

Sept. 13.

Kommo oss ej alltför bittida upp, men dock så att solen ännu ej hunnit särdeles högt sedan vi tvättat oss och blifvit färdiga till affärd. Yi satte oss upp på våra åsnor och begåfvo oss bort, sedan vi först druckit en kopp kaffe i vårt gårdagscafé. Vi redo nu närmare kanten af öknen och _Jusuf_ steg af med sin bössa, för att fälla hvad han kunde träffa. Han sköt skott på skott, men fällde ingenting. Jag förundrade mig högeligen häröfver, såsom äfven längre fram på dagen och vägen, då han oupphörligen sköt bom. Han tycktes sjelf vara litet flat häröfver och sade sig aldrig förr baft sådan otur. I dag var mycket vatten på vägarne och långa stycken måste våra åsnor vada deri. Vi kommo åter in i palmlunder och planteringar, allt under det _Jusuf_ gick och jagade, utan att få något. Jag köpte dadlar och åt mest hela vägen, emedan jag började bli hungrig efter vår morgonridt. Deras pris var allt 2 _torah_, (hvarje _torah_ 4 stycken) för en fadda och _goz_, d.v.s. 2, på köpet. Men troligen just häraf kände jag mig sedan hela dagen ovanligt väderspänd. Vi hunno snart fram till cafét i _Merg_, der vi åter träffade vår _dabba_ och sinnat sällskap. När jag kom ensam, ty _Jusuf_ hade lemnat sig efter för att jaga, hviskade man sinsemellan frågande om jag var muslim. Till min förundran föregaf min åsnedrifvare mig vara muslim, ehuru han i går tog mig för Frang och till och med kom fram med de få Italienska ord han kunde. Gubben _dabba_ hade under natten fått en så kallad _far fi'ran_ eller _masmash_, som var bunden inuti cafét; vi köpte den och han stoppade den i en liten säck. Vi stannade en stund i cafét, pratande med gubbarne, innan vi gåfvo oss på väg. När vi kommo fram till sandfältet utanför _Matarijeh_, veko vi af uppåt för att se på den obelisk, som här ännu står qvar från det gamla _Heliopolis_. Den står midtuti en trädgård, som jag tror tillhör någon Frang. Obelisken var stor och vacker med hieroglyfer, dock tyckte jag att äfven denna gråsten, såsom vår, vill något förvittra. För öfrigt tycker jag likheten mellan vår och den Egyptiska graniten är fullkomlig. _Jusuf_ försäkrade mig att denna obelisk var det enda, som fanns qvar af den gamla staden, men jag tycker mig ha läst att äfven grafvar skola finnas här. I trakten häromkring tyckte jag mig äfven, såsom vanligt omkring ruiner, se små höjder, hvilka säkert under tidens längd|bildat sig af gruset, kanske äfven af stadsboernas sophögar. Vi hunno fram till cafét hos den pratsamma gubben och rastade en stund. Gubben tycktes i dag ej vara rätt på humör, åtminstone pratade han ej stort. Sedan vi här rökt och druckit kaffe, gåfvo vi oss åter på väg och hunno in till Kairo en stund efter middagen. Det var ovanligt mycket folk på gatorna och man hörde _bukra sijam_ öfverallt. I allmänhet tager man emot fastemånaden med stor fröjd och tyckes glädja sig deröfver. Sedan jag kommit hem, hade jag tillfälle betrakta 2 stora processioner, som gjordes, den ena af shekhen för slagtarena, den andra af den för bagarena. Hela dagen var öfverhufvud stort oväsende och stark rörelse i staden, pojkar sprungo omkring och sjöngo. Om aftonen gick jag ut närmare _esha_ och såg ett kompani eller kanske regemente soldater uppställda i _Muski_, för att vandra upp till citadellet. Men jag hade begifvit mig ut för bittida, så att ännu ej mycket folk hunnit ut. Jag kom ock snart hem igen och satte mig en stund med 3 gäster, som kommit till shekh _'Ali_, en från _Baranijeh_ och 2 från _Kavadi_. Allt under det jag ännu var vaken om natten, hörde jag buller och stoj på gatan af folk, som vakade genom natten. Jag kunde dock ej hålla mig vaken, utan somnade af trötthet efter färden. Kort före morgongryningen kom shekh _'Ali_, väckte upp mig och hemtade mig mat för att göra en liten måltid. Genast derpå somnade jag, men vaknade dock i god tid på morgonen.

Sept. 14

Fastade som en muslim och satte till följe deraf intet i mun eller näsa, icke en dryck vatten och ej en pris snus ens; hvilken senare försakelse ensam egentligen förekom mig svår. Jag ville bli hemma och sofva bort den långa, tråkiga dagen, men fick ingen sömn. Gick derföre ut någon timma före _'asr_ till _Muski_ och köpte några stålpennor. Här träffade jag en halftassig Tysk skräddare, som jag några dagar förut inbillat att jag var Arab; han höll nu en lång föreläsning att, sedan jag hunnit så långt i bildning och Europeiskt vetande samt isynnerhet talade sa väl Tyska, jag icke mera borde låta det förfalla, såsom de andra, hvilka på bashans bekostnad varit resta t.ex. till Paris, men redan nu (blott några år efter deras återkomst) ånyo blifvit fullkomligen råa och ohyfsade Araber. Då mig här bjöds kaffe och jag vägrade dricka, beskärmade han sig högeligen der öfver och tog det såsom ett bevis på mitt återfallande i barbari. På gatorna var i allmänhet kanske något tystare och trögare än vanligt, dock på långt när ej så som jag föreställt mig. Jag vandrade litet omkring i _Azbukijeh_-allén och var som hastigast inne hos _Jusuf_, men kom i god tid hem och träffade en ännu i dag ankommen byshekh från _Baranijeh_. Genast så snart _maghrib-adan_ hördes, tog jag mig några duktiga prisar snus, som smakade mig alldeles ovanligt väl, samt några klunkar vatten och derpå grepo vi till maten. Min appetit var dock ej alls ovanlig, ty jag hade litet ondt i hufvudet. Efter slutad måltid blefvo vi sittande att prata och röka en stund. Närmare _esha_ gick jag ensam ut och spatsede betydligt omkring, först till _Babelkhalk_, der jag gjorde några slag, sedan ner till _Azbukijeh_, der jag satte mig hos _Hanafi_ och somnade små skof på _seriren_; vidare förbi _Shemseddoleh_, för att få reda på _muhadditen_ shekh _Is'main_, men han var ej der, slutligen förbi _Azhar_ och _Hassanein_. Det var i allmänhet ännu ej mycket folk ute, man tycktes ej ännu rätt vant sig vid den förvända ordningen, att byta natt till dag. Då jag kom hem, troligen något efter midnatten, möttes jag af shekh _'Ali_ med den underrättelsen, att han varit hos shekh _Shihab_ samt att min afskedade tjenare der klagat öfver det shekh _'Ali_ varit skulden till att jag skiljt honom ifrån mig. _Sejid Ali_ hade vidare berättat, att jag var en Frang, som blott ställde sig i utvärtes måtto såsom muslim och var det endast _sorat an_, jemte annat dylikt. Det var dock underligt att shekh _'Ali_ ej alls tycktes hysa några misstankar om min islam, utan kallade _Sejid Ali_ fjollig och litet vanvettig. Det gör mig verkligen ondt att nödgas bedraga en sådan man som shekh 'Ali, men hvad skall jag nu mera göra? Dock längtar jag allt mera bort härifrån Kairo, ej allenast härföre, utan äfven för det tråkiga och stilla lif jag här för.

Sept. 15.