Part 1

Note: Project Gutenberg has Volume I of this work. See https://www.gutenberg.org/ebooks/59646

RESEANTECKNINGAR FRÅN ORIENTEN ÅREN 1843-1849 II

Dagbok och bref, efter resandens död, utgifven af S.G. Elmgren

Af

GEORG AUGUST WALLIN

Helsingfors, J. C. Frenckell Son, 1864.

Imprimatur. L. Heimbürger.

ANDRA BANDETS INNEHÅLL:

IV. Afdelningen: Färd till Barranijeh och Tanta.

Byn Barranijeh. Byn Kavadi. Byn Shamon. Menof. Tanta. Marknaden i Tanta. Återfärd till Kairo. Kilfest, kanalens öppnande. Bref af den 3 september 1844.

V. Afdelningen: Ramadan i Kairo.

Färd till Khanka i öknen. Fastans början. Amrus moské. Pashans divan. Tailons moské och berget Gujushi. Gujushi-moskén. En khatme. Ramadans slutfest (stora Bairam). Procession med Kisveh och Mahmil. Möte med en Kinesare. Bref af den 30 oktober 1844.

VI. Afdelningen: Resa till öfra Egypten och Nubien.

Sujut eller Siut. Luksor och Karnak. Grafdalen. Byn Mansorijeh. Nilkatarakten vid Assuan. Ön Philae. Kolosserna i Abu Zembel. Vadi Halfa ooh Abu Sir, resans ändpunkt. Sebu. Dakkeh. Dandur. Kalabshe. AsBuan. Ombos. Edfu. Esne. En nyårsdag hos Lepsius. Kenneh. Minjeh. Sakkara-pyramiderna.

IV. Afdelningcn.

Färd till Barranijeh och Tanta.

1844.

Dagb. d. 6 Juli.

Vi uppstego före solen, gjorde vår morgonbön, drucko kaffe, gingo sedan ut på bestyr och köpte upp allehanda för resan. Slutligen efter _'asr_ packade vi vår säck på en åsna och satte oss sjelfva upp, shekhen på säcken och jag på en annan åsna; så begåfvo vi oss af till _Bolak_ och satte oss der ner på sanden. Shekhen sökte båt, men fann ingen; vi foro derföre öfver till _Embabe_, fingo der, efter litet krångel, en båt som skulle föra oss fram, och begåfvo oss på väg närmare _'esha_, sedan vi likväl en stund väntat på att den starka nordliga vinden skulle något lägga sig. Vi rodde hela natten i det vackraste, ljummaste väder, och senare på natten äfven i klart månsken. Jag sof dock godt mest hela natten om bord på vår lilla båt, vaknade blott några få gånger och betraktade den vackra himmelen.

Juli 7.

Hunno om morgonen fram till _Manjal el'aros_, der vi drucko kaffe på stranden hos en gammal gumma, som hade slagit upp tält och plägade resande med kaffe. Här togo vi åter 2 åsnor, redo upp öfver den vackra, men släta Nildalen, till shekh _'Alis_ födelseort _Barranijeh_, och togo in i hans hus derstädes, hvilket såsom alla andra hus i byn och hos alla fellaher öfverhufvud, var uppfördt af gråa tegelstenar och till en del af blott hopknådad mull och halm. Gården är ganska liten, dock större än vanligen i Kairo. Från den stiger man omedelbarligen på ett trappsteg upp i en förstuguqvist, som till hälften är täckt af ett till fall lutande skygge af vass eller säf. Denna förstuguqvist är platsen der alla besökande emottagas och sitta. Hela förmiddagen kommo och gingo folk, de vanliga artighetsorden, såsom _tajibin_, _salamat_, _vahashtinna_ &c. upprepades ända till leda och afsmak, och såsom annorstädes på landet var umgänget här mera tvunget, med värre etikett än i Kairo. Man hemtade oss slutligen att äta och vi gjorde ett dugtigt middagsmål. De besökande hade till största delen lagfrågor att afgöras, mest rörande äktenskap och skilsmessor. Shekh _'Ali_, som här tyckes stå i stort rop och anseende, afgjorde dem genast och lätt. Sedan de besökande alla småningom lemnat oss i ro, lade vi oss att hvila. Jag tog min plats inne i rummet innanför förstuguqvisten. Det är byggdt af samma material, tegelsten, i form af en _kobba_ eller halvklotformigt hvalf, med golf af någon sorts bruk. Intet fenster, blott en liten rund öppning midt i hvalfvet. Dörren förfallen, sönderbruten och svart bränd af rök från den midtemot uppförda ugnen. För öfrigt öfverallt på golfvet fullt af provision, såsom durra, bönor, bröd &c. isynnerhet var rummet öfverfullt af flugor, som gåfvo mig ingen ro att sofva, hvarföre jag steg upp och skrifver nu detta på min portfölj, stödd på mina knän. Vid _'asr_ kommo alla besökande åter tillbaka, sedan de lemnat oss ro från _dohr_ till _'asr_, och nu upprepades de vanliga artighetsbetygelserna. Rättsökande kommo äfven med sina lagfrågor och vi suto ett sällskap af omkring 10 personer, liksom nämndemän med shekh _'Ali_ till domare. Han var särdeles färdig med _hat el ma'lom_, här liksom i allt handlades och prutades, och jag fann det slutligen högst osmakligt och uselt. Med mig började man nu äfven rådgöra i medicin, sedan de af shekh _'Ali_ fått höra att jag egentligen var medicus, och nu fanns folk med alla möjliga sorts krämpor. De tröttade alldeles ut mig med sina frågor; men med den bästa vilja och bästa förmåga skulle jag ändock ingenting kunnat uträtta nu, då jag var alldeles utan medikamenter. Jag gick ut och satte mig på den lilla begrafningsplatsen; men äfven här kommo några sjuka och pratade med mig. Sedan jag åter kommit tillbaka in, började man qvestionera mig om mitt land. Jag berättade att nära min hemstad var ett land der på 3 nätter under midsommarn solen ej gick ned. De förundrade sig högeligen häröfver och ville ej tro mig, men shekh _'Ali_, som jag förut underrättat härom, styrkte min berättelse dermed att härom vore nämndt äfven uti deras _Fikh_-böcker och att bland Herrans under detta ej vore större, än undret att ett land gåfves der alla qvinnorna voro fullkomligen vackra qvinnor, men alla karlar hade hundskapnad, och barnen föddes flickor till flickor och gossar till hundar. Man yttrade härvid ingen förundran, blott ödmjuka fromma utrop till Herren, såsom: _subhan alkhaliki_ &c. Härefter qvestionerade man mig mycket om huru man gjorde med de dagliga fem bönerna och Ramadan-fastan, då solen aldrig gick ner eller då, såsom i mitt hem, natten räckte blott 3 à 4 timmar. Till min lycka kunde shekh _'Ali_ svara dem tillfredsställande på dessa frågor och sålunda slapp jag ur klämman. Såsom de hade gjort om middagen, så hemtade de äfven nu till aftonen mat åt oss, och vi gjorde ett dugtigt mål i stort sällskap. De suto derefter ännu länge och pratade, men jag var sömnig, lutade mig och slumrade bort ifrån dem. Sedan de gått bort lade shekh _'Ali_ och jag oss ordentligen att sofva i förstuguqvisten under bar himmel.

Juli 8.

Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en åtminstone å min sida af myggor och vägglöss störd natt, gjort vår tvagning och bön samt druckit kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe på 2 à 3 ställen, dock icke inne i husen, utan utanför porten, sittande på våra fötter och som oftast upprepande med hvar och en af de närvarande de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo åter här besökta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum på gården, men dock i samma byggning. Detta rum är byggdt alldeles i samma smak som det förra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten öppning högst uppe, en ugn på sidan. Här är väl ingen provision af lifsförnödenheter, men längs ena sidan är en lång stapel af halm och instängd badstuguluft. Jag lägrade mig nu här, men fick dock ingen ro för besökande, som dels frågade mig om bot för sjukdomar, dels suto blott pratande och frågande nyfiket om ett och annat af mina saker, som de sågo ligga framme. Efter _'asr_ kom en gammal man och bad mig se på hans son, som höll på att förlora sitt ena öga. Vi gingo dit och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars försummad inflammation i ena ögat, troligen utan hopp att återfå synen i detta öga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och åtskilligt annat att hemtas från Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till qvällsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh _Soleiman_ att först här äta ett dugtigt mål vid _maghrib_, gingo sedan till gården, dit vi voro inviterade, och gjorde der en ännu starkare måltid, sittande i förstuguqvisten och på gården framför en flammande koleld i en _mankad_.

_Juli 9._

Hade om morgonen tidigt besök af _kadi_ från en närbelägen by, _Talie_, shekh _Ibrahim_, som förekom mig vara en särdeles respektabel man. För öfrigt kommo de vanliga gästerna och resonnerade i lagfrågor, i anledning af folk som tvistade med hvarandra och sökte rätt. Jag drog mig undan i mitt rum och hade å min sida hela förmiddagen att göra med folk, som rådfrågade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen, såsom de förra dagarne, åt oss mat på uppdukad bricka, utan vi måste taga fram vår medhemtade resprovision, så när som på _battikh_ och _abd allavije_, som om morgonen hemtades åt oss i stor mängd. Närmare _maghrib_ gingo vi ut, satte oss under det stora trädet på den närbelägna begrafningsplatsen och blefvo snart uppsökta af byns äldsta och sjuklingar, som öfverhopade mig med frågor. Bland andra kom hit äfven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns förnämsta, och rådfrågade mig om en hämorrojdalist, hvilken äfven var tillstädes. Jag undervisade dem om allehanda bot, som voro möjliga här utan läkare och all sorts apotek. Sedan började man åter med de gamla frågorna om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med våra böner eller bestämde tiden för dem. Jag hade redan blifvit utledsen på de beständigt samma frågorna, äfvensom på den gamla sherifens halfva näsvishet och sjelfbehag, så att jag ej kunde hålla mig från att svara dem ofta rätt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh _'Ali_, som man hade kallat till ett hus för att slita en tvist, efter _Ibrahim_ och mig. Vi begåfvo oss dit och funno ett stort sällskap sittande på gården jemte shekh _'Ali_, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande på dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frågan ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock gubbe skrek alldeles förfärligt och knöt näfven. Jag blef dock snart trött att höra och se derpå, lemnade sällskapet och gick hem. Snart derpå kom äfven shekh _'Ali_ med _Ibrahim_ och några andra och sedan vi gjort vårt aftonmål, blefvo vi sittande på _mastaban_ att prata och röka. Jag somnade dock snart från deras ointressanta samtal och kröp in i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plågosam natt i den instängda badstuguluften samt med allehanda obehagligt sällskap i mitt läger på min _lebbade_.

Juli 10.

Shekh _Ibrahim_ begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss här. FÖr öfrigt var det hela förmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh _'Ali_ eller jag hade besök, så när som på 2 à 3. Jag fördref tiden på mitt vanliga sätt på landet med att sofva mest hela dagen. Efter middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vår by, hvilken dock ej är så liten som den först förekom mig. Vid _'asr_ blef jag uppväckt af mannen, som begifvit sig till Kairo för att hämta blodiglar och medicin åt _Abo Musas_ son. Han tvang mig följa sig hem och applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort bråk och besvär. De voro äfven små och usla så att de ej gjorde den verkan jag önskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem närmare _maghrib_, fann jag gården full af sjuklingar som kommit att rådfråga mig, bland dem en man med ett stort djuptgåendo sår på näsan, hvilket under några års tid uppätit större delen af den venstra näsborren och nu höll på att härja uppåt. Åtskilliga andra med sjuka ögon, isynnerhet _trichiasis_, och en med heshet, som räckt i några års tid utan smärta i bröstet; den hade börjats efter sår, som brutit upp först på magen under nafveltrakten och sedan på högra skuldran, af hvilket senare jag såg ett förfärligt stort och vidsträckt ärr. Jag rådde dem att söka sig in på hospitalet i Kairo; här kunde de omöjligen göra någon ordentlig kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.

_Juli 11._

Gjorde om morgonen bittida ett besök hos min ögonpatient. Jag fann honom i den stuga dit jag i går låtit föra honom, ifrån det rum hvari jag först funnit honom och som var fullt af halm, strå och annat skräp, hvilket allt förorsakade ett förfärligt damm. I denna stuga vat åtminstone ej annat än hvete och ehuru ej särdeles tjenlig för en ögonpatient, dock ansenligt bättre än den förra. Hans ögon var något litet bättre, dock ej så som jag trodde mig ha anledning att hoppas af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och läste litet med shekh _'Ali_, emedan vi nu voro i fred för besökande; tog mig sedan en liten lur på förmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af _Abo Musa_ till hans hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsmål af det här vanliga, liksom tortor bakade brödet, och resonnerade om hans sons öga och sjukdom. De vilja veta allt, fråga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och äro förfärligt frågvisa. Shekh _'Ali_ pratade mycket strunt med gubben, men jag kunde ej förmå mig dertill. Också bad han shekh _'Ali_ skrifva något, såsom man här brukar, för att besvärja sjukdomen, och mente att det äfven skulle göra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men den förfärliga hettan och flugorna i min stuga gåfvo mig blott föga ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle stå framfor en masugn af den hett brännande solen och vinden, som blåste särdeles stark från nordtrakten, var alldeles het. Jag påminner mig knappt ännu ha öfverlefvat en så het dag. Efter _'asr_ förevar här ett mål mellan en ung man, som hade slagit sin hustru och äfven sin svärmor, då hon en gång hade gått emellan dem. Han var närvande jemte den senare, men hans hustru var ej tillstädes. Man föreföll honom att mannen skulle försöka lefva i sämja med sin hustru &c. Han invände med frågan: om då mannen ej skulle slå sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga henne med stryk, men ej utan full skäl, och frågade honom: hvad hon då gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans bröd, t.ex., att qvällsvarden var kall då han kom hem att äta, att hon ej hemtade vatten åt honom då han ville dricka m.m.d. småsaker. Härpå svarade hans svärmor, som var en kort pigg gumma med skinn på näsan: hemta tvål till tvätt och _kohl_ till hennes ögon och _henna_ till hennes händer och hon skall uppfylla alla dina önskningar. Härvid slog hon sina händer än mot sitt bröst, en mot golfvet, gret och väsnades, och så gjorde äfven motparten hennes måg. Dispyten var särdeles liflig och som oftast måste af den stora församlingen upprepas: _salli 'annebi_. Gumman svor och försäkrade sina ord vid shekh _'Alis_ och mitt skägg, och hennes måg tvangs ett stiga upp och kyssa henne på hufvudet, hvarmed hon tycktes vara belåten och gjorde nu inga vidare påståenden, än att han skulle betala henne en skuld på 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan på en man som satt bredvid och talade för henne. Alltsammans var högst roligt. Knappt var frågan slut och de flesta gångna, efter att ha läst _fathe_ gemensamt, så kom _Abo Musa_ och hemtade oss till sig för att äta qvällsvard. Vi gingo dit, höllo vår _maghrib_ bön, suto och pratade ända till _'esha_, då maten hemtades fram. Det var ej utan att jag utledsnades på deras fadda och långa prat, som räckte ännu en lång stund efter måltiden.

Juli 12.

Hade åtskilliga besök om morgonen, bland andra af shekh _Soleiman_, som kom att hemta oss till den närbelägna byn _Kavadi_, der han är _imam_ i en nyligen uppförd moské. Vi blefvo å andra sidan dragne af en _sherif_ från vår by att stanna här qvar och frukostera hos honom. Shekh _'Ali_ var som vanligt obeslutsam och skulle lätt låtit förleda sig att stanna qvar, om jag ej tvungit honom att gå med mig och shekh _Soleiman_. Vi gåfvo oss sålunda alla tre på väg, till stor förargelse för den annars i mitt tycke präktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring framkommo vi till _Kavadi_, betraktade den nya moskén, som storligen prisas här på landet, ehuru den ej är särdeles grann, utan prydd med sneda och klumpiga, målade zirater. Vi blefvo här emottagna af byns förnämsta, hufvudsakligen 2 bröder, som sägas vara ibland de förnämsta matadorer och seigneurer i _Arjaf._ De tycktes ock veta deraf, ty de förekommo mig uppblåsta och temmeligen högdragna. De voro tjocka, väldiga patroner med ett frodigt och välmående utseende, den ena med rödt skägg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskén, blefvo vi inbjudna i trädgården derinvid, satte oss på matta under ett stort och tjockt vinrankshvalf samt rökte och drucko kaffe. Vården med sitt röda skägg var besvärad af rheumatism och plåkade mig förfärligt med frågor om bot derför, då han fick höra att jag var medicus. När jag påstod att rörelse och spatserande vore den bästa grundkur deremot, slog han mig med en utsago af deras profet: att gående var från _gehennem_. Det var ej utan att han föreföll mig något tråkig genom sitt högmod. Sedan vi så sutit en stund och druckit ett särdeles godt kaffe, blefvo vi inviterade att stiga upp i hans hus och sätta oss i en _ka'ah_, som, ehuru ej något utomordentligt, var här på orten ovanligt vacker och snygg. Medan vi suto der i den äkta orientaliska lättjan, hörde vi _selam_ från moskén och gingo dit, gjorde vår _vodo_ och vår fredagsbön i ett ganska stort sällskap. Det var första gången jag gjorde denna bön och det var ej utan en liten rädsla och darrning i byxorna jag stod i församlingen, nästan på den första och förnämsta platsen i moskén.

Shekh _'Ali_ läste _khotbe_ med en viss enkel värdighet. Den var ganska vacker, så mycket jag i hast och i min tvungna ställning kunde höra och förstå deraf; men så glömde han ej heller om aftonen, då vi voro på tu man hand, att berömma och prisa den. I moskén fattades ännu _member_ och _dikke_ och jag fick öfverhufvud ännu ej riktigt reda på alla ceremonierna. Efter bönens slut gingo vi åter upp till byns patron och blefvo sittande i _ka'an_ tills middagsmålet inhemtades på en stor bricka. Sällskapet hade under det vi sutit här småningom ökat sig, så att det var ganska betydligt då vi satte oss omkring bordet och med fingren började gröpa i faten. Här förekom naturligtvis krus och trugningar och man nästan tvangs att äta för mycket. Den äkta enkla gästvänligheten har jag dock ännu ej funnit här. De tyckas vara gästfria mer af fruktan för tadel, än af sannt hjerta. Sedan vi ätit och druckit kaffe aflägsnade sig somliga, andra lade sig der de suto att taga sig en lur; jag gick med shekh _Soleiman_ och en annan _Fellah fikh_ ner till floden och simmade der. Vi suto sedan i skuggan af ett uselt skjul vid en _sakijeh_, åto råa gurkor och betraktade den väldiga floden, på hvilken nu färdades ovanligt många små fartyg. Vi gingo sedan åter upp, höllo vår _'asr_-bön i moskén och jag gick derefter ensam hem, emedan shekh _Ali_ gått förut. Sedan jag kommit hem hade jag åtskilliga besök af sjuka, bland andra af shekh _Soleimans_ unga hustru, som frågade mig om en hennes sjuka son. Hon var en särdeles nätt qvinna och hon lär ha märkt att jag betraktade henne, emedan hon särdeles flitigt slängde på sin slöja och flera gånger lät mig se hela sitt ansigte. Och hvarföre skulle ej qvinnorna kokettera äfven här, ehuru de ej hållas just bättre än hundar? Om aftonen blefvo vi afhemtade af en byns äldsta att äta qvällsvard hos honom. Sedan vi på hans vackra höga _mastabe_ väntat ifrån _maghrib_ ända till _'esha_ och hållit vår _'esha_ bön, hemtades slutligen maten fram och vi åto nu såsom i går hos _Abo Musa_ i kolmörkret. Så snart jag fått maten i mig, gick jag hem, följd af shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_, som ännu länge efter det jag laggt mig blef sittande vid min bädd att prata, plågande mig med uppmaningar att jag skulle bli här hos dem, gifta mig här, så och skörda såsom de andra. Jag ledsnade slutligen vid hans prat, men svarade just ej annat än: _nasib_, hvarmed man oftast och lättast slipper ur mången klämma.

Juli 13.

Sedan vi druckit kaffe, läst litet och haft åtskilliga besök, kom _Sejid Mohammad_ och hade oss ut till sig. Det var helt bittida på dagen och vi blefvo sittande på hans gård i starkt damm af lin, som 2 karlar höllo på att häckla. Detta gjorde man med en sorts breda trädknifvar, hvars blad voro ganska breda, isynnerhet upptill. Man tog en knippa lin i handen och slog den på båda ändar, tills den var alldeles fri från blår. Sättet var öfverhufvud behändigt och karlarne förrättade sitt arbete med den lätthet och flinkhet man i allmänhet finner här i alla göromål. Vi blefvo sittande här hela förmiddagen i väntan på middagen, i sällskap med några andra. Jag hade förfärligt tråkigt af denna långa väntan och var uttröttad af det oafbrutna sittandet på fötterna. Åtskilliga sjuka kommo äfven hit och besvärade mig, ibland andra ett par med ett 3 års gammalt barn, som ej ännu kunde gå eller tala. Det förekom mig ha engelska sjukan; hans föräldrar hade brännt honom med glödande jern på ryggraden och i hufvudet. Detta är i allmänhet en kur, som särdeles mycket nyttjas här och ofta har jag på Kairos gator eller cafén sett folk stå och bränna sig sjelfva med glödgade spikar eller andra jernbitar. Sedan vi alla blifvit uttråkade här efter omkring 3 timmars väntan, hvarunder jag dock tagit mig en god lur och vår värd nästan hela tiden lemnat oss allena, hemtade man slutligen maten fram och ett dugtigt mål gjordes, hvarefter vi genast begåfvo oss hem att sofva. Jag plågades förfärligt af flugor och den heta instängda luften i min kammare, så att jag just ingen ro fick, utan steg upp och gick till den närbelägna trädomplanterade _sakijeh_, samt såg med särdeles nöje på de särskilda hjordar af får, åsnor och kameler, som hemtades hit att vattnas. Jag tyckte mig nästan lefva i Josefs och gamla testamentets tid. Jag kom tillbaka kort efter _'asr_ och gick öfver _battikh_- och _bamia_-fält, som vattnades från _sakijan_. Det var hela dagen en förfärlig hetta, men jag tyckte mig ej lida alltför mycket deraf och ingalunda mer än hemfolket här. Sedan jag kommit hem, blefvo vi åter vid _maghrib_ afhemtade af _Sejid Mohammad_ till honom att äta qvällsvard, och fingo åter sitta der och vänta länge förän maten hemtades fram. Vi hade i dag besök af en blind _fikih_ från byn _Ashmam_, som äfven åt här och tillbragte natten hos oss. Han hade litet tycke af vår Hacklin, och hade en viss gemen min i sitt ansigte. Han vakade största delen af natten reciterande Koran och tycktes vara en stor skrymtare.

Juli 14.