Part 6
1. Någon skall gå genom himlens port Snart, en dag, snart, en dag, Dela den ära ej dödlig sport. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon på gator af guld skall gå, Skönaste syner ock skåda få, Njuta af festen som der skall stå. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?
2. Någon skall korset nedlägga nöjd Snart, en dag, snart, en dag, Mottaga kronan i himlens fröjd. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall skåda sin konung blid Långt bortom jordlifvets nöd och strid, Dväljas hos honom i evig tid. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?
3. Någon skall ropa: “Låt upp för mig,” Snart, en dag, snart, en dag, Höra en röst: “Jag ej känner dig.” Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall klappa men utan hopp; Dörren är stängd, låtes mer ej opp. Någon skall sluta med ve sitt lopp. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?
4. Någon skall sjunga en segersång Snart, en dag, snart, en dag, Med alla frälsta hos Gud en gång. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall möta på himlens strand Vänner och kära från jordens land, Evigt med dem vandra hand i hand. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?
147. Luta dig till Jesu hjerta.
1. Luta dig till Jesu hjerta; Endast han förstår din nöd. O han känner all din smärta, Och han är ditt bästa stöd. Är du också ensam vorden, Jesus är din brudgum än; Synes mörk och dyster jorden, Ljusare blir himmelen.
2. Hvad är tidens vedermöda Mot den stora härlighet, Som på oss skall öfverflöda I en salig evighet. Fröjdas derför nu i hoppet. Herren kommer snart, och då Skall du ändtligt sluta loppet Och din Jesus möta få.
3. Tänk hur stort att slippa lida Mer af denna dödens kropp Men i hoppet glad förbida Att få stå förklarad opp! Herren samlar snart oss alla, Vi få mötas hos vår Gud. Inga tårar mer då falla, Allt är bytt i segerljud.
148. När Jesus inred i stora staden.
1. När Jesus inred i stora staden, Då fingo barnen gå med i raden, Och der de lärde en härlig sång, Som sen de sjungit — ja, mången gång.
2. Ej barnen skämdes i tempelgången, Sen stora skaran afslutat sången, Att åter höja en lofvets ton, Ett “hosianna till Davids son.”
3. För prest och skriftlärd det ljöd väl illa, De ville barnens små läppar stilla; Men Jesus svarade en och hvar Och tog små barnen uti försvar.
4. Och än i dag många hjertan finnas Ibland små barnen, som sången minnas: Ännu de höja så gladt i tron Sitt “hosianna till Davids son.”
5. Ja, sjungen, barn — det är aldrig farligt Att prisa Jesus, nej det är saligt. Snart få vi sjunga i himmelen Vårt hosianna till barnens vän.
149. Fräls mig, Herre Jesus.
1. Ifrån högmod, gäckeri, Från att vred och häftig bli, Ifrån lögn, bedrägeri Fräls mig, Herre Jesus.
2. Från att här overksam gå, Från ej hjelpa, när jag må, Från ej oren lust bortslå Fräls mig, Herre Jesus.
3. Från att icke lyda dig, Från att gå min egen stig, Från med bönen glömma mig Fräls mig, Herre Jesus.
150. Det är så godt att om Jesus sjunga.
1. Det är så godt att om Jesus sjunga, Hans godhet prisa, hans nåd förkunna, I sången säga, hvad han är god, Som oss har köpt med sitt dyra blod.
2. När jag nu skådar hans död och smärta, Strax kännes glädje uti mitt hjerta. Då blir det godt att i sångens ord Få tala om, hvad vår Gud är god.
3. Jag har förlossning igenom blodet, Ty Herren säger bestämdt i ordet, Att Jesus köpt mig sådan jag är Samt evig kärlek ock till mig bär.
4. Mig verlden aktar visst ganska ringa, Och af dess skatter jag har just inga, Men jag ej byter med hvem det var: I himlen har jag en riker far.
5. Han ger härnere hvad jag behöfver, Och himlaarfvet blir ändå öfver. Då jemmerdalen jag lemna får. Helt salig jag inför lammet står.
6. Fast ögat tåras, fast blicken skymmes, Fast Jesus ofta för mig bortgömmes, Jag sjunga vill på min sång ändå, Ty Herrens löften de fast bestå.
151. Möt mig der.
1. Skönt en strand emot oss ler, Der Guds barn ej skiljas mer, Och ej storm dem oro ger; Möt mig der. Der, hvar natten vika får För en sol, som ej nedgår, Snart jag evigt hemma står; Möt mig der. KÖR. Möt mig der, möt mig der, Hvarest lifvets palmer blomma, möt mig der. På den strand, som mot oss ler, Der ej stormen oro ger, Och Guds barn ej skiljas mer, Möt mig der.
2. Mång’ förhoppning krossas här, Döden hvarje band afskär, Men ej sorg i himlen är; Möt mig der. Tänk! vid lifvets elf få bo I den stad af frid och ro Och få se hvad här vi tro; Möt mig der.
3. Der vid englars harpoton Helgon prisa högt Guds son, Samlade omkring hans tron; Möt mig der. O hur ljuf umgängelsen Blir, när vän får möta vän I den sköna himmelen! Möt mig der.
152. En timme i Getsemane.
1. En timme i Getsemane Jag aldrig glömma kan; Ty der din ångest jag fick se, Och hur din blodsvett rann. KÖR. Jag glömmer ej, o Jesus god, Din blodsvett och ditt ve, De qval, som du för mig utstod Uti Getsemane.
2. En timme i Getsemane Ej Petrus ens förmår Att vaka med sin mästare; Ej egen kraft förslår.
3. En timme i Getsemane Du ensam striden stred. Dig alla syntes öfverge — Ja Gud, din fader, med.
4. En timme i Getsemane, Och så en engel kom Med styrka för den helige Från himlens helgedom.
5. En timme i Getsemane, Och Jesus villigt går Att frälsa arma syndare, Att dö för sina får.
153. Glöm aldrig bort de kära.
1. Glöm aldrig bort de kära Vid hemmets lugna härd, Der du din barndoms böner Framsagt vid hufvudgärd. Hvem är mer värd att minnas Än fader, moder — hvem? Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.
2. Ständigt, när dig de sakna, De tänka uppå dig, Och deras varma kärlek Dig följer på din stig. Om pligten än dig kallar Att fara bort från dem, Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.
3. Glöm ej din hulde fader, Som för dig sträfvat har; Bär bilden af din moder Städs i ditt hjerta qvar. Och syskon som dig älska, O glöm ej heller dem. Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.
154. Skall ock jag en gång?
1. Nu vi vandra till Jerusalem, Till vårt hem, der Herren bor. Der vi skola åter se vår vän. Och få möta slägten stor. KÖR. Skall ock jag en gång Sjunga lammets nya sång? Skall ock jag en gång Sjunga lammets nya sång?
2. Tänk när alla barnen komma hem, Som här tryckts af tidens tvång. Här de, trötte utaf vandringen, Hafva frågat mången gång:
3. O hvi fruktar du dig, lilla hjord, När din faders vilja är, Att du ärfva skall den nya jord Och få evigt sjunga der! KÖR. Der skall jag en gång Sjunga lammets nya sång. Der skall jag en gång Sjunga lammets nya sång.
155. Lammen, små lammen.
1. Jesus, vår herde, han älskar små lammen, Ljufligt han kallar dem alla vid namn. Väl han dem skyddar och kärleksfullt vårdar, Tager dem upp i sin trofasta famn. KÖR. Lammen, små lammen vår herde i skötet bär; Lammen, små lammen de äro så trygga der.
2. Jesu små lam de behöfva ej hungra; Sjelf han dem betar på ängen så grön, Aldrig, nej aldrig behöfva de törsta, Dricka de få ur hans källa så skön.
3. Jesu små lam de ej heller behöfva Rädas för ulfven, ty han ej förmår Rycka ett enda ur frälsarens armar, Hur än derefter han ondskefullt trår.
4. Jesu små lam ej för döden må fasa, Om han än synes dem bister och svår. Hur än han hotar, sin udd han dock mistat; Han dem från Jesus ej skilja förmår.
156. När solen lyktat dagens gång.
1. När solen lyktat dagens gång, Och ljuset vingar tar, Då sjunger jag min aftonsång, Och tanken fjerran far.
2. Hän öfver berg och dal och höjd, Upp öfver stjernors ljus, Till himlahofvets sälla fröjd, Min faders rika hus.
3. Der solen aldrig nedergår, Ej skugga blifver der. Till detta land min längtan står Och till min Jesus kär.
4. Der brusar lifvets klara elf, Der klingar harpors ljud. Der får jag möta Herren sjelf Och vara Kristi brud.
5. När lifvets skymningstund är när, Och solen sänker sig, O tag mig då, min Jesus kär, Och var du ljus för mig.
157. Gud ske lof! min själ är frälst.
1. Gud ske lof! min själ är frälst, Och jag sjunger allra helst Om den nåd, som är i Jesus uppenbar. Ingen sorg och ingen nöd, Hvarken trångmål eller död Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har. Lof och pris och tack ske Herren, Som min själ af nåd gjort fri — Jag som hafver vandrat fjerran Uti syndens slafveri! Ingen sorg och ingen nöd, Hvarken trångmål eller död Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har.
2. O min själ, var glad och sjung; Du skall stå inför din kung Och på himlens gyllne harpor spela få. Då all sorg och nöd är slut, Evigt får jag hvila ut — O hvad sällhet det skall blifva då, ja då! O hvad gör det då, om tiden Är oss svår och trång ibland? Snart, ja snart den är förliden, Och jag bor i fridens land. Då all sorg och nöd är slut, Evigt får jag hvila ut — O hvad sällhet det skall blifva då, ja då!
3. Snart vår ande svingar glad Genom porten till den stad, Der Guds folk i evig sällhet skola bo. Der vi syskon ha förut, Der vi kronan få till slut, Der ja der oss väntar evig sabbatsro. Tänk när en gång sälla anden Genom perleporten går, Evigt löst från jordebanden Inför Gud och lammet står. Der vi syskon ha förut, Der vi kronan få till slut, Der ja der oss väntar evig sabbatsro.
158. Led mig, led mig.
1. Jesus, led mig hvarje dag, Annars vilse irrar jag. Vid din sida trygg jag är; Låt din kärlek bli mig när. KÖR. Led mig, led mig, Jesus, led mig på min stig. Genom tidens villor här Hela vägen led du mig.
2. Du är tillflykt för min själ, Som i stormen skyddar väl. Blott till dig min själ ser opp, Och till dig står allt mitt hopp.
3. Jesus, då jag kämpat ut, Och den sista storm är slut, Led mig till det land af ljus, Der du redt åt mig ett hus.
159. Jesus, gör mig stilla.
1. Jesus, gör mig stilla, stilla, Slut mig närmare ditt bröst. Då mig satan vill förvilla, Låt mig höra blott din röst.
2. Tala till mitt trötta sinne, Sänk i hjertat ljuflig ro. Städse bofast bli derinne, Upptänd kärlek, hopp och tro.
3. Varna mig vid hvarje fara, Då jag tanklöst ilar fram Mot en hemlig, dödlig snara, Ryck mig undan, o Guds lam.
4. Tjusar mig fåfängligheten, Visa då din korsgestalt. Lär mig fatta hemligheten Att med dig dö bort från allt.
5. Jesus, tag min egen vilja, Låt den så gå upp i din, Att ej något oss må skilja, Helt jag trängtar att bli din.
160. O kom, broder, kom.
1. Vårt saliga hem är hos Herren i höjd, Der väntar oss evig ro. Och der skola vi i evinnerlig fröjd Hos Jesus, vår frälsare, bo. KÖR. O kom, broder, kom, O kom, syster, kom; Följ med till vårt saliga hem. O kom, broder, kom, O kom, syster, kom; Följ med till vårt saliga hem.
2. I hemmet derofvan der blir aldrig natt, Dess middagssol går ej ner; Der ögat ej tåras, ej blicken blir matt, Der frälsaren evigt man ser.
3. Hvad menniskotunga ej utsäga kan, Hvad ej något öga sett, Det hafver vår Jesus, som stridde och vann, Åt barnen derhemma beredt.
4. Vår Jesus har lofvat att komma igen Och taga oss hem till sig, Och sedan vi få i vårt saliga hem Förblifva evinnerlig.
161. Arma barn, som vilse går.
1. Arma barn, som vilse går Och Guds kärlek ej förstår, Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.
2. Hör han ropar efter dig: “Kom, mitt barn, o kom till mig.” Vill du icke lyssna än Till den milde frälsaren?
3. Skynda, då du än har tid, Sök hos Jesus nåd och frid. Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.
4. Kommer du en gång försent, Blifver himlen dig förment. O, kom nu, kom nu igen Till den milde frälsaren.
5. Se hur öm, hur mild han är. Han af hjertat har dig kär. Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.
162. Tack, o Gud, för denna stund!
1. Tack, o Gud, för denna stund, Att vi uppå ordets grund Fått uppbyggas, fröjdas, be, Prisa dig, vår Frälsare!
2. Tack, att du till barnen såg Och dem i din nåd upptog Till att vara dina barn, Frälsta ifrån satans garn!
3. Vi få sitta vid ditt bord Och få njuta af ditt ord, Detta dyra lifvets bröd, Som du gaf oss i vår nöd.
4. Derför pris, halleluja Vare dig i himlarna! Fader, son och helge and’, Dig ske pris i alla land!
163. Låt barnen komma till mig.
1. Då Jesus vandrade på vår jord, Hvarhelst han än gick fram, Han sökte efter bortlupna får Och späda lam. KÖR. “Låt barnen komma till mig, Låt barnen komma till mig.” Hör, Jesus kallar så ömt de små Till frid hos sig.
2. En vänlig bjudning städs hade han För hvarje syndare; Ett vänligt ord han ock barnen gaf, Vår frälsare.
3. Och än i dag som i fordom tid Han ropar: “Kom till mig.” Ännu han bjuder de späda små Att tro på sig.
4. Må derför intet förhindra oss! Guds rike hör oss till. O må vi lyda vår Jesus blott! Ty så han vill.
164. O den käre Jesus!
1. O, den käre Jesus, barnens bäste vän! Han steg ned ibland oss ifrån himmelen, Blef ett barn bland barnen, liten bland de små; Allt, hvad oss bekymrar, har han reda på.
2. Ringa han framträdde denne frälsaren; I ett stall han föddes uti Betlehem. Låg han i en vagga? Nej, en krubba blott. Lille Herren Jesus fick en tarflig lott.
3. Ned till några herdar sändes först ett bud — Englaskaror sjöngo: Ära vare Gud, Och stor frid på jorden! Glädjens, ty i dag Föddes Herren Kristus uti Davids stad.
4. Full med nåd och sanning Jesus växte till — Frälsare för alla — komme, hvem som vill! Ingen han utkastar, alla han mottar, Barnen han välsignar, så hans sed ju var.
5. Må vi derför sjunga hjertats lof och pris, Tackande vår Jesus uppå barnavis! Jesus vi tillhöra — Jesus, han är vår — Lycklig blir då julen, gladt det nya år.
165. O hur stort att tro på Jesus!
1. O hur stort att tro på Jesus uti unga år, Under barnaålderns glada tid, Innan otrosmasken hjertats ömma kärna når, Lära smaka Jesu ljufva frid! KÖR. O hur stort att tro på Jesus uti unga år Och få tala om vår själavän! Då allt annat jemte barnaåren från oss går, Denna fröjdekälla flödar än.
2. O hur stort att lyda Jesus uti unga år, Innan ålderdomen smyger på, Då vårt samvete för ungdomssynder förebrår, Och vårt hjerta ingen frid kan få!
3. O hur stort att tjena Jesus uti unga år Och få blifva hans små vingårdsmän! Herren Jesus ej den allra minsta tjenst försmår, Men han hundrafalt belönar den.
4. O hur stort att vänta Jesus uti unga år! Snart han kommer, hemtar hem sin brud. Från vårt öga skall han då borttorka hvarje tår Och ikläda oss sin silkesskrud.
166. Vi ha en barnavän så kär.
1. Vi ha en barnavän så kär, Han ljufva Jesusnamnet bär. Kan moder glömma sina små, Kan icke Jesus det ändå.
2. Nej han bevarar sina små, Att icke ett förloras må. Han tar dem upp i famnen sin Och säger mildt: “Si du är min.”
3. Ja Jesus är vår vän så huld, Och han utstryker all vår skuld; Ty Jesu blod för oss ock flöt. Gud vare lof ock tack för det!
4. Så få vi höra Jesus till, Och stackars den oss hindra vill! Han göra får med barnens vän, Som för oss ber i himmelen.
167. Dyre Jesus, låt oss hvila.
1. Dyre Jesus, låt oss hvila Våra hjertan vid ditt ord. Mätta våra tomma själar Utaf nådens rika bord. Låt oss nu i stillhet höra Hvad vår själ kan saliggöra, Låt ej satan oss förstöra Under lifvets pröfvotid.
2. Sjelf, o Herre, du oss sade: “Bedjen, och I skolen få.” Derför komma vi nu åter Att af dig mer kraft undfå. Må du med din nåd oss lifva, Mer utaf din ande gifva, Hjelp oss att i tron förblifva Under lifvets pröfvotid.
3. O du vet, hvad vi behöfva, Evigt gode frälsare. Lys oss då på denna stunden Med ditt hulda anlete. Låt oss dig få se och smaka, Öfver våra själar vaka, Låt ej någon bli tillbaka Under lifvets pröfvotid.
4. Under dina vingars skugga Äro vi i godt förvar. Jord och himmel skola vika, Dina löften stå dock qvar. Du vill oss i famnen bära, Mer utaf ditt ord oss lära, Flytta oss till evig ära Efter lifvets pröfvotid.
168. O herde god, som vårdar.
1. O herde god, som vårdar Din återlösta hjord, I dina helga gårdar Vi samlats kring ditt ord. Till dig vår bön vi höja: O Herre, var oss när. Här är oss ljuft att dröja, Då du ibland oss är.
2. Vi prisa dig för ordet, Som du oss rikligt skänkt. Haf tack för nådesbordet, Hvarmed du på oss tänkt. Ack öppna du vårt sinne, Att vi må lyssna till Och gömma väl i minne Hvad du oss säga vill.
3. O Herre, oss begåfva Med andens dyra skatt; Och de, som ännu sofva I syndens mörka natt, Må deras slutna öra I dag i Herrens hus Upplåtas vid att höra Din stämmas: “Varde ljus.”
4. Och när för sista gången Vi samlats kring ditt ord Och sjungit sista sången På denna låga jord, Oss samla i ditt sköte Att i ditt hem få bo. Der blir ett härligt möte, En evig sabbatsro.
169. Snart randas en dag.
1. Snart randas en dag så härlig och stor För alla, som älska Gud. Dess sol aldrig skyms af skuggornas flor, Och aldrig hörs klagans ljud. KÖR. O härliga dag, som randas för mig! O härliga mål på pilgrimens stig! Min längtan och blick allt mer till dig drag, Du härliga Jesu Kristi dag.
2. I ära och magt vår konung sig ter Och kallar de sina hem. Ej afstånd, ej död då skilja dem mer, Ej synden mer plågar dem.
3. För korset vi få en krona till lön, För ringhet konungslig glans, För törnbeströdd stig en boning så skön, För svärdet en segerkrans.
4. Vi veta ej tid, vi veta ej stund, Då gryningen inne är; Vi veta likväl på sanningens grund, Att frälsningens dag är när.
170. Hjertans Jesus.
1. Hjertans Jesus, i ditt hjerta Är så godt att gömma sig. Utom dig är idel smärta, Ingenting förnöjer mig. Men derinne vill jag vara, Gömma mig för allt alarm, Dig, min Jesus, älska bara, Af din kärlek jemt gå varm.
2. I din kärlek, Jesus söte, Är så godt att vara till, Ligga i ditt kärlekssköte, Bättre må jag aldrig vill. I din kärlek vaka, sofva, I din kärlek gå och stå, I din kärlek be och lofva, Vandra, lefva, dö också.
3. Utom dig kan jag ej trifvas, Utom dig jag mår ej väl, Utom dig kan aldrig gifvas Ständig ro för kropp och själ; Men i dina kärleksarmar Är ett fast och säkert slott; Fast det ofta kring mig larmar Jag hos dig dock sofver godt.
171. Jesus kommer.
1. Jesus kommer, Jesus kommer! Snart basunen höras skall. Han i majestät och ära Då skall ses af verlden all. KÖR. Må vi alla hafva olja Uti våra lampor då, Att vi må när Jesus kommer In uti hans rike gå!
2. Är du redo, själ, jag frågar, Är du redo möta Gud? Lefver du för Herren Jesus, Älskar du hans kära bud?
3. Må ej verlden oss bedåra, Må ej synden ta oss fatt, Att vår lön ej må bli döden Och vår framtid evig natt!
4. Säll är den, som väntar Herren, Säll är den, som redo är; Den skall Herren rikt belöna Med en evig krona der.
5. Led mig så, o Herre Jesu, Att jag efter lifvets slut Lyckligt når den sälla hamnen Och hos dig får hvila ut.
172. Sälla dag, när äfven jag.
1. O hur saligt att tillhöra Herren Jesus redan här! Men hvad skall det icke blifva Uti himlaglädjen der! KÖR. Sälla dag, när äfven jag I Guds hus får bo en gång! I dess fröjd jag evigt nöjd Sjunger Guds och lammets sång.
2. Jesus, som min synd förlåtit, Är och blir min bäste vän; Endast honom vill jag prisa Här och uti himmelen.
3. I Guds stad vi skola blifva Evigt fria från all nöd. Ingen gråt skall der mer vara, Ingen synd och ingen död.
4. Må vi troget följa Jesus Under lifvets kamp och strid! Snart han kommer för att hemta Oss till evig fröjd och frid.
173. Till örtagårdens lunder.
1. Till örtagårdens lunder Du går din stig. Der vill i qvällens stunder Jag möta dig. Af qval du dignar neder, Din nöd är svår; Men i din nöd du beder, Och tröst du får.
2. Din blodsvett och din smärta, Din kamp och bön Predika för mitt hjerta Om syndens lön. Men ännu högre lyser Din kärlek fram, Den du till slägtet hyser, Guds helga lam.
3. Den kalk, som i sig gömde Vår dom och död, Du tåligt för oss tömde I qval och nöd. Du dig i döden gifver För dina får Och deras fribref skrifver Med blod och sår.
4. O att jag kunde prisa Din nåd mot mig Och med min lydnad visa Mitt tack till dig! Men i den mörka stunden Jag tyst vill gå Till dig i oljelunden Att styrka få.
174. Halleluja! stäm upp och sjung.