Part 7

Man frestade mig att bli grufägare i British Columbia. En svensk grufagent -- förut baptistpastor -- som jag hade sällskap med mellan Revelstoke och Vancouver, ville att jag skulle köpa 5,000 aktier i ett nytt grufbolag. Jag borde passa på nu, ty i nästa månad komme priset att höjas; och så rik som jag var, borde det vara en småsak för mig att köpa 5,000 aktier. Han visade äfven prof på rika malmer. Aktierna skulle icke kosta mer än 60 cents per styck, om jag minnes rätt. Nå ja, det är mycket möjligt, att stora rikedomar där äro att vinna. Men icke blir jag delägare där vare sig för 5 eller 5,000 aktier. Ty ett tu tre händer det, att en grufarbetare där super sig full, och då telegraferas till alla tidningar i Sverige, att jag blifvit brännvinsbrännare och krögare, att jag säkerligen har spritaktier för 100 tusen dollars, som jag samlat genom mina predikningar. Så ritas gubbar i Söndags-nisse och Svenska Dagbladet m. fl. På detta sätt förstöres utan gagn en massa trycksvärta, som kunde bättre användas i »den vetenskapliga bibelkritikens» tjänst, samt en massa munväder, som annars kunde lämna kraft nog till att drifva en stor väderkvarn. Och till en så stor förspillning vill jag icke vara orsak. Däremot tänkte jag skarpeligen på att lägga mig till med en farm i Canada. Man får, såsom jag förr omtalat, homesteadland, så kalladt, 160 tunnland för 10 dollars, och dessutom för samma pris flera tusen fot virke till att bygga sig ett hus. Det var lockande. Men så sade jag till mig själf: »Hvad skall det tjäna till? Gör du det, blir du säkerligen så rik, att en oändlig mängd hederliga svenskar både i Amerika och Sverige få ondt i magen vid tanken därpå. Men ett sådant lidande skall du icke vålla dem, allrahelst som de torde hafva tillräckligt ondt i magen ändå.» Alltså lämnade jag kvar i Canada den »million», som jag nog annars hade kunnat förtjäna där.

Först året 1871 slöt sig British Columbia till Dominion, of Canada. Victoria blef dess hufvudstad. Där ligger nu ett nytt, ståtligt parlamentshus. Staden Vancouver är en raskt uppblomstrande stad. Dess nu pågående uppsving daterar sig från år 1887, då Canadian Pacific järnväg nådde fram dit. Samtidigt inrättades ångbåtslinjer från Vancouver till Japan, Kina och Australien, allt af järnvägsbolaget. Bolaget har ock här byggt en järnbanestation, som hör till de ståtligaste i världen, äfvensom ett järnvägshotell, som i lyx och bekvämlighet täflar med det yppersta, som man någonstädes ser. Staden har en befolkning af 30 tusen invånare, men växer alltjämt. Dess gator äro belagda med asfalt till flera engelska mils längd och elektriska spårvägar löpa åt alla håll.

Och nu säger jag Canada farväl för första och sista gången. Det har blifvit kalladt ett framtidsland, och sannare titel kan det ej få. Med växande rikedom skall det snart i industriellt afseende göra sig oberoende af Förenta Staterna. Redan nu växer industrien i Canada på ett sätt, som ingifver Uncle Sam respekt, där han ej blundar för verkligheten.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Kap. 1: Inledning. -- Olika ångbåtslinjer.

Kap. 2: Ångaren Hellig Olav. -- Resan öfver Atlanten.

Kap. 3: Sjukdom om bord. -- Ankomst till New York. -- Bridgeport Conn. -- Providence R. I. -- Proctor Vt.

Kap. 4: Om emigrationen.

Kap. 5: Ankomsten till Canada. -- Canadas järnvägar.

Kap. 6: Montreal. -- Ottawa.

Kap. 7: Resan från Ottawa. -- Canadas statsförfattning. -- Ontario. -- Homestead.

Kap. 8: Manitoba. -- Winnipeg.

Kap. 9: I Winnipeg. -- Utflykt till Dakota och Minnesota. -- Nya Stockholm. -- Assiniboia.

Kap. 10: Nya Stockholm. -- Nya Finland. -- Nya Danmark. -- Calgary. -- Red Deer. -- Alberta.

Kap. 11: Wetaskiwin. -- Ett svenskt folkmöte. -- En svensk farm.

Kap. 12: Reflexioner öfver västra Canada.

Kap. 13: De Klippiga Bergen. -- British Columbia.

FOTNOTER.

[1] Sedan emigrationens början på 1820-talet ha från Sverige till Amerika utvandrat något mer än 900 tusen. Läggas därtill alla, som äro födda af svenskar i Amerika, och dragas därifrån alla, som dött, så torde kunna antagas, att för närvarande 1-½ million svenskar bo i Amerika.

[2] Dock annonserar Canadian Pacific järnväg på senaste tiden, att den har två sådana. De lära vara synnerligen eleganta och bekväma. Priset är högre än i vanliga vagnar och de sättas icke in i tågen utan på särskild beställning af ett visst antal resande. I Förenta Staterna förekomma på de bättre linjerna sådana s. k. compartment cars i somliga tåg utan prisförhöjning.

[3] Dessa uppgifter äro hämtade ur en skrift kallad: Free Homestead in New Ontario. Att döma af den officiella Year Book of Canada 1903, synas förhållandena gestalta sig något olika i olika distrikt af provinsen.

[4] En bushel är något mer än 36 liter.

[5] Jag påminner här ånyo, att en acre är ungefär ett svenskt tunnland eller en half hektar, en bushel ungefär 36,4 liter.