Part 165

025:041 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 025:042 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka; 025:043 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.' 025:044 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?' 025:045 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.' 025:046 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.»

026:001 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: 026:002 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

026:003 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, 026:004 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. 026:005 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

026:006 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, 026:007 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. 026:008 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? 026:009 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» 026:010 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. 026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. 026:012 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. 026:013 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

026:014 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 026:015 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. 026:016 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

026:017 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» 026:018 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» 026:019 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

026:020 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. 026:021 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» 026:022 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» 026:023 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. 026:024 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» 026:025 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

026:026 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» 026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; 026:028 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 026:029 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

026:030 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. 026:031 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.' 026:032 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» 026:033 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.» 026:034 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.» 026:035 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

026:036 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.» 026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas. 026:038 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.» 026:039 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!» 026:040 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! 026:041 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» 026:042 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» 026:043 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. 026:044 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord. 026:045 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer. 026:046 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

026:047 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste. 026:048 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.» 026:049 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. 026:050 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

026:051 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. 026:052 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. 026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? 026:054 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. 026:056 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.»

Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

026:057 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig. 026:058 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

026:059 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; 026:060 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram 026:061 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'» 026:062 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» 026:063 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.» 026:064 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.» 026:065 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. 026:066 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» 026:067 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen, 026:068 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

026:069 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.» 026:070 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.» 026:071 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.» 026:072 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.» 026:073 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» 026:074 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen. 026:075 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

027:001 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 027:002 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.

027:003 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 027:004 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» 027:005 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

027:006 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 027:008 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 027:009 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna--priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat-- 027:010 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

027:011 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.» 027:012 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. 027:013 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?» 027:014 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.

027:015 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. 027:016 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas. 027:017 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?» 027:018 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta. 027:019 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.» 027:020 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus. 027:021 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.» 027:022 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» 027:023 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.» 027:024 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» 027:025 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.» 027:026 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

027:027 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. 027:028 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel 027:029 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!» 027:030 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet. 027:031 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.

027:032 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

027:033 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), 027:034 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det. 027:035 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 027:036 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom. 027:037 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»

027:038 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 027:039 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet 027:040 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.» 027:041 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade: 027:042 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom. 027:043 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'» 027:044 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

027:045 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» 027:047 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.» 027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. 027:049 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.» 027:050 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

027:051 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, 027:052 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. 027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. 027:054 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

027:055 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. 027:056 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

027:057 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge; 027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom. 027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk 027:060 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån. 027:061 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.

027:062 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus 027:063 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.' 027:064 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.» 027:065 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.» 027:066 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.

028:001 När sabbaten hade gått till ända, i gryningen till första veckodagen, kommo Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven. 028:002 Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och satte sig på den. 028:003 Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita såsom snö. 028:004 Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom döda.

028:005 Men ängeln talade och sade till kvinnorna: »Varen I icke förskräckta; jag vet att I söken Jesus, den korsfäste. 028:006 Han är icke här, ty han är uppstånden, såsom han hade förutsagt. Kommen hit, och sen platsen där han har legat. 028:007 Och gån så åstad med hast, och sägen till hans lärjungar att han är uppstånden från de döda. Och han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom. Jag har nu sagt eder det.» 028:008 Och de gingo med hast bort ifrån graven, under fruktan och med stor glädje, och skyndade åstad för att omtala det för hans lärjungar. 028:009 Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom. 028:010 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalen detta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; där skola de få se mig.»

028:011 Men under det att de voro på vägen, kommo några av väktarna till staden och underrättade översteprästerna om allt det som hade hänt. 028:012 Då församlade sig dessa jämte de äldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, gåvo de en ganska stor summa penningar åt krigsmännen 028:013 och sade: »Så skolen I säga: 'Hans lärjungar kommo om natten och stulo bort honom, medan vi sovo.' 028:014 Och om saken kommer för landshövdingens öron, så skola vi ställa honom till freds och sörja för, att I kunnen vara utan bekymmer.» 028:015 Och de togo emot penningarna och gjorde såsom man hade lärt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och är gängse bland dem ännu i denna dag.

028:016 Men de elva lärjungarna begåvo sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade bjudit dem att gå. 028:017 Och när de fingo se honom, tillbådo de honom. Dock funnos några som tvivlade. 028:018 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden. 028:019 Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, 028:020 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»

Evangelium enligt Markus

001:001 Detta är begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.

001:002 Så är skrivet hos profeten Esaias: »Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig. 001:003 Hör rösten av en som ropar i öknen: 'Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.'» 001:004 I enlighet härmed uppträdde Johannes döparen i öknen och predikade bättringens döpelse till syndernas förlåtelse. 001:005 Och hela judiska landet och alla Jerusalems invånare gingo ut till honom och läto döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid sina synder. 001:006 Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder och levde av gräshoppor och vildhonung. 001:007 Och han predikade och sade: »Efter mig kommer den som är starkare än jag; jag är icke ens värdig att böja mig ned för att upplösa hans skorem. 001:008 Jag döper eder med vatten, men han skall döpa eder med helig ande.»

001:009 Och det hände sig vid den tiden att Jesus kom från Nasaret i Galileen. Och han lät döpa sig i Jordan av Johannes. 001:010 Och strax då han steg upp ur vattnet, såg han himmelen dela sig och Anden såsom en duva sänka sig ned över honom. 001:011 Och en röst kom från himmelen: »Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.»