Part 2
I denna världen fins en dubbel väg, som nyss Jag sade, -- o du rene hjälte! den kunskapsrikes -- Sankhya's -- väg till Yoga, 3 och Yogi'ns väg av handlingar och dåd. Ej vinner mänskan frihet från att handla i det hon söker dådlöshetens ro; 4 ej heller når hon så fullkomligheten. Ty ingen mäktar ens ett ögonblick att verkligt skilja sig från varje handling: varenda mänska drives jämnt därtill 5 på grund utav Naturens trenne krafter.[10] Och sitter någon stilla, styrande i yttre måtto handlingens organ, men ruvande i tanken på det yttre, på sinnena och deras föremål, 6 då må han kallas hycklare och dåre. Men, o Arjuna, den som fullgör Yoga förmedelst handling, men behärskar jämnt med själen varje sinne, och som kuvar förutan lidelse sin handlings verktyg, 7 han är en värdig man och Karma-yogi. Så må du ständigt verka i det goda, ty verksamhet står över dådlöshet; om du i sanning vore overksam, då kunde ej ens kroppsligen du leva, 8 fullbordande din pilgrimsfärd på jord. Men hela världen fjättras genom handling, emedan ej dess handling är ett offer: så må du offra all din lidelse, 9 o Kuntis son; -- då blir du fri från handling. Då Herren lät all mänsklighetens själar utur Sitt inre väsen stråla ut, då skapte Han sin lag om offret även, och sade: "Växen och föröken eder 10 igenom denna! -- vare den er lycka! Av denna skola Ljusets Andar[11] näras, och Ljusets Andar skola nära er, 11 -- så skola alla nå det högsta goda. Ty, närda genom offret, skola De beskära edra önskningar fullbordan." -- En rövare är den, som tager gåvor 12 av Dem, och ger Dem intet vederlag. Om du har offrat först åt Ljusets Andar, då må du äta resten utan synd; men den som äter för sin egen skull 13 förutan fromhet, är en syndare. Av föda näras alla varelser, och föda uppstår endast genom regnet,[12] och regnet näres genom offer; -- offer 14 är icke möjligt för en dådlös man. Av Brahma äro alla handlingar, och Brahma av den Oförgänglige, det må du veta; -- därför är den Högste, 15 den Evige, i varje offerhandling. -- Den som ej följer detta kretslopps välvning på denna jord, han syndar i sitt liv, han gläds i sinlighetens värld, och fåfängt 16 förgår hans levnad, o du Prithas son! Men den som gläds åt SJÄLVET, -- som i SJÄLVET är tillfredsstäld och säll i SJÄLVET, -- intet 17 står mer att önska för en sådan själ. Han har ej lust till denna världens ting, ej heller till att avstå dessa ting, 18 ej heller fjättras han av något väsen. Så må du fylla varje plikt, och handla, men icke fjättras mer av någon handling. 19 Ty den, som handlar så, han når det Högsta. Blott genom handling är det, som Janaka och andra helgon nått fullkomningen: så fäst din blick på världens välfärd du, 20 och fullgör handlingar, som plikten bjuder! Vadhälst en stor och ädel man har gjort, står som exempel inför världens ögon, 21 och tjänar andra män som förebild. De trenne världarna, o Prithas son, omsluta intet, som Jag måste göra, och intet ouppnått för Mig, som Jag 22 med handling kunde nå; -- dock handlar Jag. Ty skulle Jag ej handla utan avbrott och ideligen, utan att förtröttas, -- då skulle alla följa Mitt exempel, 23 o Prithas son; -- då skulle alla världar i spillror störta samman; och Jag bleve en orsak då till kasternas förblandning 24 och till fördärv för alla varelser. Men som en ovis man av lystnad handlar, o Bharata, så bör den vise handla förutan att av någon lystnad drivas, 25 med hågen riktad blott på världens väl.
Må ej den vise grumla sinnesfriden hos den som icke vet, och därför drives till handling ständigt av sin handlingslust; han handle så i harmoni med Mig, 26 att allas handling därutav förljuvas. Naturens trenne krafter alstra handling, och de allena; -- självet, som bedrages 27 av själviskheten, säger: "se, jag handlar!" Men, o du hjälte med den starka armen, då mänskan helt har genomskådat detta, och känner dessa krafter, egenskaper och drifter, deras yttringar och arter, då säger hon: "Se dessa krafter spela 28 bland andra krafter;" -- hon är oberörd. De, vilka gäckas av Naturens krafter, de fjättras ock av dessa krafters spel; den, som har hunnit vishetens fullkomning, 29 bör icke störa dessa dårars ro. Med all din tanke vilande i SJÄLVET, och offrande din handling jämt åt Mig, så gånge du till striden, fri från hopp 30 och själviskhet, för hågens oro botad. De mänskor, vilka följa denna lära med hågen full av tro och fri från klander, 31 de lösas ock från varje handlings band. Men de, som lyssna endast för att klandra och icke följa läran, äro dårar, som icke ega verkligt vetande; 32 dock vet, att deras lott är att fördärvas. Den vise följer även sin natur, 33 som andra varelser: vad båtar klander? Begär och avsky för vad sinligt är, ha rot i sinnena; -- må ingen falla i deras bojor; -- båda äro hinder 34 för den som vandrar uppå livets väg. Långt bättre är att fylla egna plikter, om även ringa, än att fylla andras, om även detta göres helt och fullt Att dö för egna plikter, det är stort 35 En annan mänskas plikt är full av faror.
ARJUNA kvad:
Men säg mig, höge Lärare: vad är det, som driver mänskan att begå en synd 36 emot sin vilja, likasom av tvång?
HERREN kvad:
Jo det är Kama, det är lust och vrede, som föds av rastlöshetens egenskap, den vilda rajas, vilken fläckar allt 37 vad den berör, -- vår fiende på jorden. Som spegeln höljs av dam, som eld av rök, som fostret slutes in i moderlivet, 38 så slutes denna värld i rajas' famn; -- så höljes visdomen i ständigt dunkel av denne fiende till varje vis 39 i form av lust, omättlig liksom elden. Dess säte är i sinnena, i tanken och i Förnuftet;[13] -- dessa bli dess verktyg, omhölja visdomen, och kroppens herre 40 förvirras utav dem; -- men du, behärska din håg, o främste ibland Bharatas, förgör inom dig detta syndens näste, 41 som hindrar dig att varda vis och fri! Väl äro dina sinnen mäktiga, och ännu mäktigare dina tankar, och ännu högre står Förnuftet; -- högst 42 av allt och mäktigast är likväl HAN. Och då du funnit HONOM, som är högre än varje tanke, än Förnuftet självt, då må du kuva självet genom SJÄLVET, o hjälte med den starka armen du, och dräpa fienden i Lustans skepnad, 43 hur svår att krossa än han synes dig!
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
TREDJE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM HANDLING.
IV.
HERREN kvad:
Jag tydde fordom denna höga lära för Vivasvan; av honom undervisad 1 blev Manu vis, Ikshvaku följde honom; så togo Visdomskungar läran mot från släkte och till släkte. -- Småningom i seklers lopp blev hon likväl förvanskad, du fiendernas gissel! -- Oförvanskad 2 av Mig du hört den för din trohets skull, 3 och se, den är all hemlig visdoms höjd!
ARJUNA kvad:
Du föddes ju långt efter Vivasvan; hur skall jag då förstå, att Du förklarat 4 Din läras bud för honom, på hans tid?
HERREN kvad:
Båd' du och Jag ha levat många liv, 5 Arjuna! -- Du har glömt dem, icke Jag. Fast Jag är evig, ofödd och förvisso det sanna SJÄLVET, alla väsens Herre, och ruvar över all Min skapelse, så födes Jag likväl i denna värld 6 av egen vilja och av egen makt. När rätten vacklar och det onda segrar, 7 då träder själv Jag fram, o Bharata. Jag föds på nytt i varje tidevarv till dygdens skydd, till lastens undergång, 8 och för att lägga säker grund för rätten. Och den som känner så Min gudabörd och vart Min verksamhet i sanning syftar, han övergiver kroppen, födes ej 9 på nytt, Arjuna, utan hinner Mig. Befriad ifrån lystnad, hat och fruktan, och fylld av Mig, med Mig som tillflyktsort, och renad uti visdoms helga eld, 10 har mången redan funnit väg till Mig. Och hur än människorna nalkas mig, så vill ock Jag välkomna dem; ty vägen 11 från varje håll är Min, o Prithas son! De, vilka önska jordisk framgång, offra till Ljusets Andar; -- mänsklig framgång skördas 12 förvisso lätt av handlingarnas sådd. De fyra kasterna ha sprungit fram ur Mig, på grund av skilda egenskaper och handlingar; -- så vet, att Jag dem alstrat 13 ur det som, outtömligt, aldrig handlar. Ty inga handlingar beröra Mig, ej heller trängtar Jag till deras frukter. Om någon fattar Mig på detta sätt, 14 då binds han ej av sina handlingar. Det visste våra fäder, och de sökte befrielse på handlingarnas väg; 15 så handla du som de i fordomtima. "Vad är då handling, vad är vila?" -- Frågan är svår att lösa även för en vis. Men Jag skall tyda dig all handlings väsen; 16 om du förstår det, är du fri från skuld. En hemlighet är handlingarnas väg: man måste lära skilja mellan handling 17 och vrånga handlingar, och vilans ro. Den, som i vilan skådar verksamhet och som i verksamheten skådar vila, 18 han är i vila, även då han verkar. Den kallas Vis av visdomsfyllde män, vars alla dåd förbliva oberörda av lystnaden, -- vars alla verk förbrännas 19 av visdoms eld. -- Han övergiver allt och bindes ej av handlingarnas frukter, är ständigt lugn, och söker ingen tillflykt; 20 han är i vila, fastän stadd i handling. Han hoppas intet, härskar i sitt sinne och i sitt själv, har lämnat varje åtrå 21 och syndar ej, -- hans kropp allena handlar. Fullkomligt nöjd med vad som utan möda beskäres honom, -- fri från motsatsparen, från avund fri, beständigt uti jämnvikt vid nederlag som seger, -- binds han ej 22 av någon handling, även då han verkar. För den, som hunnit lugn och harmoni, för den, vars lystnad dött, vars hela tanke är fäst i visdomen, -- vars handlingar förrättas såsom offer åt den Högste, 23 för honom smälter varje handling bort. BRAHMAN[14] är offergåvan, offersmöret och offerelden, där de båda offras av offraren, som även är BRAHMAN; och den som under offerhandlingen betraktar helt och fullt BRAHMAN, skall hinna 24 BRAHMAN i sanning. -- Några Yogis offra till Ljusets Andar, medan andra gjuta 25 i elden offer åt BRAHMAN allena; av några gjutas alla kroppens sinnen i återhållsamhetens offerlågor; av andra gjutas sinnesföremålen 26 i kroppens alla sinnens offereldar; av några gjutas sinnenas funktioner och livsfunktionerna uti den eld, som tändes av den enhet, vilken vinnes 27 av självbehärskning; -- andra åter offra sin rikedom, sin Yoga och sin bot, sin tysta forskning och sin visdoms skatter; -- de äro män med sammanriktad håg 28 och bära frukt i sina helga löften; -- och ännu andra offra andedräkten som blåses ut, i den, som drages in, och den som drages in i den som utgår, och häjda så sin andning in och ut 29 i ständig strävan att behärska den;[15] och andra åter följa vissa stadgar för dryck och föda, gjutande sin lifsfläkt i andras livsfläkt. Alla dessa känna vad offer är, och renas genom offer 30 från sina synder. Alla de som leva av återstoder av sin offergåva, de gå till det ovanskligt EVIGA. Men den som icke offrar, hör ej hemma 31 i denna värld, -- långt mindre i den nästa. Sålunda bäras många skilda offer av skilda arter fram inför BRAHMAN, och alla dessa alstras genom handling. 32 Om du har fattat detta, är du fri. O fiendernas gissel! visdomsoffret står framom offrandet av föremål. 33 I visdom innebor all handlings fullhet, o Prithas son! -- Så lär dig inse detta förmedelst tjänande, förmedelst forskning och lärjungskap. De vise, vilka skåda 34 till tingens väsen, skola lära dig. Och då du lärt dig vishet genom dem, då skall du mer ej falla i förvirring, o Pandus ättling! ty då ser du allt 35 i SJÄLVET, och följaktligen i Mig. Om än du vore störst bland syndare, skall över syndens hav du färdas trygg 36 på vishets färja. -- Vishets eld förbränner all handling, o Arjuna, såsom elden 37 förbränner ved till aska. -- Sannerligen, det finnes ej i denna värld en luttring så hög som vishet. -- Helgad genom Yoga, 38 når mänskan SJÄLVET i behaglig tid. Ett hjärta fullt av tro blir fullt av vishet, och vis blir den, som kuvat sina sinnen; och den som vunnit vishet, vinner frid, 39 -- den Högsta Friden, dit han ingår snart. Men varje kunskapslöst och tvivelsjukt och trolöst själv går till sin undergång; -- en själ som tvivlar eger intet mer 40 i denna värld, ej heller i den nästa, och har förlorat lyckan. -- Den som klyver sitt tvivel, -- den som avstår varje handling förmedelst Yoga, -- den som SJÄLVET styr, 41 han bindes ej av handling, Dhananjaya! Så klyve du med vishets skarpa svärd ditt tvivel, som är fött av brist på insikt, och bor uti ditt hjärta! Fäst din själ 42 i Yoga! Upp, o Bharata, till strid!
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det EVIGA, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
FJÄRDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM VISDOM.
V.
ARJUNA kvad:
Du prisar handlingens försakande, och sedan prisar du dock även Yoga. Så giv mig klart och tydligt då besked, 1 och säg mig, vilkendera som är bättre?
HERREN kvad:
Försakandet och handlingarnas Yoga nå båda salighetens höjd till slut; -- men handlingarnas Yoga är förvisso 2 förmer, än handlingens försakande. En jämn försakare är den, förvisso, som varken känner lystnad eller hat; ty han, o hjälte med den starka armen, är fri från motsatskedjans par, och lätt 3 han kastar av sig slaveriets boja. Ett barnsligt tal, som röjer brist på visdom, det är, om någon skiljer forskningen och religionen åt. -- Om någon följer 4 den ena till dess slut, bli båda hans. Det rum dit forskarn av sin forskning ledes, nås även av det fromma helgonet; och den som ser, att religion och forskning 5 i grunden äro ett, han ser i sanning. Men tung är dock försakelsernas väg, -- o hjälte med den starka armen du, -- för den, som ej har Yoga; men ett helgon, som sänkt sig uti Yogas harmoni, 6 med lätthet når hans själ det EVIGA. Han lever uti Yogas harmoni med renat själv, av SJÄLVET helt behärskad, med varje sinne kuvat, ty hans SJÄLV är ett med SJÄLVET uti allt som är. 7 Och om han även synes stadd i handling, förblir han oberörd. Harmoniskt fridfull, han tänker ständigt: "Jag är utan handling!" ty han har sett till tingens innersta; och vare sig han vidrör eller ser, hör, luktar, smakar, rör sig eller sover, 8 drar andan, talar, tager eller giver, och öppnar eller sluter ögonen, han tänker blott: "Se, mina sinnen leva 9 bland sinnesföremålen; -- icke Jag." Från honom, som i handling inbegripen, beständigt handlar i det EVIGA, och avstår varje böjelse, -- från honom skall synden falla bort, som vattenstänket 10 från lotusblommans blad. -- En helig man, som övergivit varje böjelse, förrättar varje handling blott med kroppen, med tanken, med förnuftet, eller även 11 med kroppens sinnen, blott för självets rening. Och då han avstått handlingarnas frukt, då hinner han i ständig harmoni till evig frid; -- men den som oharmonisk 12 av lystnad drivs och längtan efter lön, han fjättras av sin längtan. -- Den som avstår i tanken ifrån alla handlingar, han bor som herre uti kroppens stad med nio portar, -- handlar icke mer, 13 och förorsakar heller ingen handling. Se, världens Herre skapar varken handling, idén om handling eller någon frukt av handling; -- alla dessa alstras fram 14 av varelsernas eget, yttre väsen. Men ingens onda eller goda dåd tas mot av Herren; -- visdom höljs av villa, 15 och varelserna vilseledas så. Men i den själ hos vilken villan dräpts av SJÄLVETS visdom, lysande som solen, 16 där röjes strålande det Allrahögste Med tanken fäst i DET, i DET försjunkna, ståndaktiga i DET, -- hängivna helt åt DET, -- gå slika mänskosjälar fram uppå den väg, där ingen återvänder, 17 och visdomen har skingrat deras synd. Den vise mannen ser med samma blick på en av ödmjuk visdom fylld Brahman, en ko, en elefant, en lärd, en hund, 18 och en som livnär sig av hundens kött. Ja, redan här på jord är allt besegrat av dem, vars själ är stadd i ständig jämnvikt; det EVIGA är stadigt och ovanskligt, 19 de dväljas därför i det EVIGA. Med oförvillad, aldrig rubbad insikt, och ständigt fäst uti det EVIGA, förbliver den, som känt det EVIGA, och fröjdas ej åt det som är behagligt, 20 och grämes ej av något obehag. Och den, vars själv ej fjättras av beröring med yttre ting, och glädes blott i SJÄLVET, -- vars själv är statt i ständig harmoni med det som EVIGT är, igenom Yoga, 21 hans lycka nås ej av förgängelsen. Men varje fröjd, som alstras av beröring med yttre ting, är moder till ett kval; ty vad som börjat, måste ha en ände; 22 -- av sådant glädes ej den vises själ. Om någon lärt sig av sitt jordeliv, förr'n han av döden nåtts, att lugnt fördraga den storm, som fötts av lust och lidelse, 23 då har han harmoni, -- en lycklig man! Säll i sitt inre, salig i sitt inre och i sitt inre upplyst, vandrar han en helig Yogi, till det EVIGA, 24 och når det EVIGAS Nirvanas frid. Och Guds Nirvana nås av varje vis vars synder dödats och vars tvåfald upphävts, vars själv behärskas, och som eftersträvar 25 att bringa välfärd över allt som är. Och Guds Nirvana är hart nära den, som känner väl sig själv, och skiljt från sig sin lust och lidelse, och kuvat tanken 26 och kuvat sin natur. -- Den helige, som utestänger allt vad yttre är, vars blick är fäst emellan ögonbrynen, vars näsborrs-andning rör sig lugnt och jämnt 27 och lika mycket in och ut, -- som härskar i sitt förnuft, sitt sinne och sin själ, och har befrielse till enda mål, samt kastar bort för evigt lust och lystnad 28 och varje fruktan, -- han är verkligt fri! Då han i Mig har skådat den som njuter allt offer och all bot, och den som härskar i alla världars krets, och den som älskar 29 vad hälst som än är till, han hinner Frid.
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
FEMTE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM HANDLINGENS FÖRSAKANDE.
VI.
HERREN kvad:
En man, som fullgör allt vad plikten bjuder förutan lust till handlingarnas frukt, må kallas en försakare och Yogi, -- men icke den, som överger sin härd 1 och avstår från att offra och att bedja.[16] Du må förstå och veta, Pandus son, att det, som mänskor kalla att försaka, just det är Yoga; -- ingen blir en Yogi, 2 om ej han avstår från sitt önskande för morgondagen.[17] -- Den som söker Yoga, skall finna vägen uti handlingar; -- om samme man har hunnit Yogas tron, 3 blir sinnesfrid den mannens rätta väg. Då han ej känner sinnevärldens fjättrar och handlingarnas band, -- då han försakat sin önskan och sin sorg för morgondagen, 4 då säges han ha hunnit Yogas tron. Så må han höja självet genom SJÄLVET, och ej i självet känna sig betryckt, ty SJÄLVET är förvisso självets vän; 5 -- och SJÄLVET är dock åter självets ovän. I den, hos vilken SJÄLVET kuvat självet, är SJÄLVET visserligen självets vän; -- hos den, som ännu icke kuvat självet, 6 blir SJÄLVET vredgat som en fiende. Det högre Självet hos en SJÄLV-behärskad och fridfull man, är lugnt i köld och hetta, 7 i lust och nöd, i ära och förnedring. En Yogi som har kuvat sina sinnen, som glädes blott av vishet och av kunskap, som är ståndaktig, som med samma blick betraktar både sten och gull och mull, -- 8 en sådan Yogi kallar man harmonisk. Han ser på vänner och på fiender, på främlingar och obekanta män från andra land, och på sin närmsta frände, på brottslingen och den rättfärdige 9 med samma oväld; -- han står högt, i sanning! Må Yogin städse egna sig åt Yoga, förbliva ensam i ett hemligt rum, med kuvat själv och kuvad tanke, -- frigjord 10 från lust och hopp. -- Uppå en fläcklös ort, i stadig ro på ett orubbligt säte som själv han byggt, ej högt, ej heller lågt, av kläde, skinnet av en svart gasell 11 och Kusha-gräs, som bäddats på varann,[18] där må han sammanrikta all sin håg och kuva varje tanke, varje sinne, ståndaktig där han sitter, övande 12 sin Yoga för att rena helt sitt själv. Med kroppen, huvudet och halsen raka, orubblig och ståndaktig; med en blick 13 som icke ser, uppå sin nästipp fäst, med självet fridfullt, oförskräckt och fast i Brahmachari'ns löfte, och med hågen behärskad, tänkande på Mig, harmonisk, 14 må längtansfullt han så förbida Mig. En Yogi, som beständigt så förenas med SJÄLVET, och som härskar i sin håg, han går till Friden och till Saligheten, 15 -- den högsta Salighet, som bor i Mig. I sanning, fråssarn hinner icke Yoga, ej heller den som överdrivet fastar; ej heller den som sover alltför mycket, 16 ej heller den som vakar överdrivet. Men den som för ett regelbundet liv och slumrar in och vaknar regelbundet och äter lagom och förströr sig lagom, -- 17 en sådan man kan finna frid i Yoga.