Part 9

Jag vet ju mycket väl, att var man och varje kvinna äro just sådana, som de måste vara på grund av lagar, som äro jämnåriga med evigheten. Men det finns något som heter sympati och antipati, och faktum att dessa båda begrepp existera är tillräckligt för deras existensberättigande. Jag älskar dessa båda begrepp, ty jag anser dem vara ett naturens försök att frigöra sig från trycket av sina egna tvångsbestämmelser. Alltså, en tro, ett hopp om förändring, människans, alltets löjliga försök att lyfta sig själv vid håret, evighetstanken, kanhända. Men jag tycker bäst om sympatin, fast jag inte kan säga, att Melander och fru Steenhoff just för tillfället äro särskilt gynnade föremål för densamma. Jag måste skratta, då jag tänker på dem båda! Hur de väl tro sig ha slagit ett stort slag, tala om det med sina bekanta, kanske tala sig upp i falsetten ibland. Under det jag satt lugn här vid mitt skrivbord och tänkte fullkomligt lidelsefritt: -- skall jag skriva om segling eller stuvarkonflikten, eller ge fan i alltsammans? Så kom en lycklig tanke. Jag kom att tänka på en grekisk släkting vid namn Melander. Ideassociationen var klar, så herrskapet ska inte tro, att det här har tagit bort nattsömnen för mig. Herrskapet är ju inte längre aktuellt -- så otacksam är publiken i vår nervösa tid! Därför bör ni känna tacksamhet mot mig, som dragit fram er ur makulaturen och rengjort er från smörklickar och ostbitar, som gjort er genomskinliga i kryddbon åtminstone.

På grund av samma eviga lag, som kom mig att skriva det här, och vilkens följdriktighet också uppenbarar sig i din uppsyn, min oförstående läsare, påminner jag mig just nu en passus av Chatterton-Hill i hans uppsats om äktenskapsfrekvensen i Frankrike. Vårt nuvarande samhälles grundval är väl äktenskapet. Om Frida Steenhoff tänker sig någon annan form för samhälle eller äktenskap (om vilken form jag på grund av hennes kvinnliga logik ännu är omedveten) än den nuvarande, skulle det kanske icke skada att citera Chatterton-Hills yttranden om den fria kärleken (jag använder Argus' mycket sympatiska översättning):

Förverkligandet av denna tanke skulle fordra en sådan självförsakelse, en sådan trofasthet och en så starkt utpräglad hederskänsla, att det är otänkbart, det genomsnittsmänniskan med all den grymhet, småaktighet och ytlighet, som ännu kännetecknar henne, skulle kunna fatta vidden av den upphöjda osjälviskhet, som detta ideal rymmer.

Detta är ord av en man, och jag är övertygad om att både den gode överstens och den goda fruns förstånd stanna ett ögonblick vid detta citat.

INNEHÅLL.

Stöldförsäkringsagenten 5 Spionen 11 Handlanden Trenck 19 Omnium Bar 27 Telefon 34 Johannes 40 Brev från en vän 47 Dödskyssen 56 En reskamrat 59 Dans 64 Båtbyggar Veman 69 Sjömansliv 75 En seglare 84 Midsommardans 92 Naturen 99 Ett recept 103 Om kvinnor 108 Tankar vid årsskiftet 120 Midsommarstång 126 Till Tromsö 130 Vår i Lappland 136 Snö 144 Vålnaden 148 Kvarnviken 152 Kärleksfrågan 155

Noteringar:

Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett antal uppenbarliga fel har rättats utan notis.