Part 4

_D. J.!_ Kära Jönsson, är Jönsson galen? Inte kan Jönsson väcka tryckfrihetsåtal mot oss bara genom att skriva till oss. Utan Jönsson skall slå sig ner vid sin pulpet och skriva på ett papper att Jönsson yrkar oss respektive halshuggning eller livstids fågelbur. Jönsson går härefter till en kardmakare och blir hyvlad i hår och skägg, sen ikläder sig Jönsson Jönssons söndagsbyxor, varpå Jönsson talgar håret väl. Nu är Jönsson färdig, och Jönsson tager papperet under armen och går mitt över Stortorget upp till borgmästaren, där Jönsson knackar så nätt. Då Jönsson kommer in bockar Jönsson vackert, lämnar aktstycket och bockar. Det kostar omtrent två kronor, varpå Jönsson bockar och betalar. (Har Jönsson ingen kova, får Jönsson låna här mot första inteckning i fastighet). Jönsson bockar sen och går baklänges ut, bockar igen och försvinner.

Jönsson kan nästan vara lugn tills han skall sitta av böterna. Det dröjer alltid ett stycke, och ju bättre de bli, dess större rabatt lämnas å burtiden.

* * * * *

_Narkissos_. Vårpoem! ... sällan! Skall det vara, så må det vara hänt mot erläggande av dubbel annonsavgift, medlens överlämnande till något hem för sedligt försummade eller vanartade barn samt rättighet för oss att skriva inledning och marginalanteckningar, allt efter som nöden kräver. Endast under dessa villkor införa vi poemen. Skalderna själva utföras genast, utan dom och rannsakning.

* * * * *

_E. L._ Poemet »Mitt hem» kan införas under vissa villkor: 1) att det betalas som annons; 2) att författarens porträtt bifogas och klicheras i tidningen; 3) intyg av trovärdiga personer att författaren verkligen författat poemet; 5) under edlig förpliktelse avgiven förklaring över varför förf. begått denna gärning; samt 5) bindande garanti för att förf. omedelbart emigrerar.

I övrigt möter införandet intet väsentligt hinder.

* * * * *

_U--n_. Tack för det anonyma brevet. Det går till samlingen, som med tiden blivit rätt nätt. Att redaktören är en »ovanligt stor idiot» gläder honom bra; han har alltid tyckt sig vara så liten. Att han till på köpet har ett »sanning att säga mycket dåligt huvud» erkännes välvilligt. Men han tar det som det är; han har icke något annat.

* * * * *

_Skaldiske författaren C. O. O._

Aktade Olzonh!

Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är vorden en åsna.

Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen. Natten har varit möda och slit. Men se! För dig och mig och oss alla tindra stjärnor uppå himlafältet, och i rappet glimtar dagen ur österled. Genom rutan ser jag en nattsudd, som mitt på torget skrålar naturens lov, medan en ensam poliskonstapel trår sina tysta fjät mot hans nacke.

Olzonh, hör och se nattens sublima skönhet! Vänd då åter till naturen, kyss moder jorden och snyfta ut vid hennes hjärta, dikta och skalda, men vad du än gör så för Guds skull publicera det aldrig.

Olzonh! Nu går jag och lägger mig, men dessförinnan ... ett ord! Tillåt mig säga du!

* * * * *

_Lic. Lx._ Till svar å ärade förfrågan få vi meddela att ni fått denna saken alldeles galet för er.

Obadja var ingalunda något fruntimmer eller eljest något obestämt utan en liten profet, som levde under h.m. Jorams tid. Han är särskilt arg på Nebukadnezar för det denne förstörde Jerusalem. F.ö. är det mycket litet man vet om Obadja. Han skall till det yttre ha varit litet ruggig men eljest en korrekt gentleman.

Vi hänvisa er i övrigt till en man i Uppsala, som heter Kolmodin och som skall vara styv på mindre profeter. Räcker inte hans visdom så kom tillbaks. Ju mindre vi veta, dess mera skola vi med nöje meddela.

* * * * *

_Fru Helga O.!_ Om man kan odla champinjoner i kök? Jo, alldeles förträffligt.

Man tager en korg jord, en köksjungfru samt ett stycke champinjonyngel. Blandar dem försiktigt med varandra och begjuter dem rikligt med diskvatten och matolja. Placerar det hela med hästspillning varvtals i vasken samt lyfter varje fredagsmorgon varligt på locket och skjuter alla flugor.

Om sex veckor böra champinjonerna vara uppe. Äro de icke det, avskedar man jungfrun och tager en ny. Experimentet är alldeles lönlöst under den årstid, då jungfrurna aldrig kunna hålla sig stilla.

* * * * *

_Herr Patron B.!_ Vad i all världens frid är meningen? Vi ha bett Er skaffa oss en _kopia_ av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart skulle använda. Kopia betyder avskrift och har icke det ringaste med _kopiga_ att skaffa, vadan det är oss absolut ofattligt huru Ni i vår begäran kunnat finna någon ärekränkning mot er arbetspersonal.

Men ... bevars, tar Ni det på det viset, så kom. Ett äretjyvamål mer eller mindre spelar ingen teater.

* * * * *

_Poetissan Disa_. »Livets intigaste ve»--förlåt, va ä' dä' för slag?

Tag några glas punsch jämte kaffe med saltgurkor och snus i samt härtill några längder kavring med stekflott på. Förtär detta dagligen på fastande mage, varpå veets intighet dör bort av sig självt inom 8 månader.

Lyckas det inte så är ni obotlig.

* * * * *

_Tacitus_. Ädle yngling! Kom hit, så skola vi känna dig på huvudet och se, om du äger förutsättningar för att plöja den vida slättens feta jord, som tigger starka armar, eller gräva de diken, som skola famna vårens häftiga flöden och omsider prydas av Veronica beccabunga, vars grönska dock är intet mot den, som färgar dina jamber, vilka ljuda såsom återklang från grodkväket i den lugna pölen eller från kobenstrampet i det stilla alträsket.

Bemanna dig, yngling, och kom, och det kanhända du gör din lycka för evigheten!

* * * * *

_Herr Patron Johannes Andersson_, Flinkaby!--Nej, för all del. Fläsktullens borttagande blir även så tillvida till en välsignelse för vårt land som vi måste öka vår inhemska svinproduktion och framför allt göra billigare svin.

Såsom herr Andersson vet, ha vi ju gott om svin i Sverige, stora och feta. Men de kosta oss för mycket och bli därigenom för dyra för konsumenterna. Genom en radikal omläggning av vår svinodling skulle vi genast förbättra situationen. Herr Andersson är mannen att göra't. Hör ett råd: importera vårtsvinet! Renodla det. Var 6:e vecka lägger dess hona 22--24 ägg. Det blir i lyckligaste fall bortåt 200 grisar om året. Gör om det, hr Andersson, eller tro oss på vårt ord.

Vårtsvinet är för övrigt ett både fint och trevligt svin. Den omständigheten att det lever mest om natten möjliggör för badgästerna en relativ dagsro. Det trivs helst i gamla termithögar, vilka äro rätt billiga att uppföra, samt har en trevlig hårkvast på svansen. Det låter lätt dressera sig till salongsvanor, blåser utmärkt occarina och går i Afrika upp till 2,000 meters höjd. Som detta är 884 meter mera än Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise, så bör alltså vårtsvinet ha de vackraste utsikter att för Sverige bli vad man i ordets bästa mening skulle vilja kalla: ett nationellt svin.

* * * * *

_Fru A_... Att bemälde unge man utan att ha betalt hyran avflyttat, kvarlämnande endast 28 tömda punschbuteljer, en söndrig sodavattensbutelj, en av honom såsom slaskspann använd glasskål, ursprungligen avsedd för aquarium, samt en halv byxhängsla anse vi vara mycket orätt gjort. Och det bästa råd vi kunna ge är följande: hyr ett centralt beläget, stort butiksfönster. Anordna där en utställning av föremålen och sätt ut ägarens namn. Hyran blir tvivelsutan betald.

* * * * *

_Herr Reservunderlöjtnant S. i X._ I besittning av Herr Reservunderlöjtnantens ärade av den 9 d:s rörande vår uppfattning av det krigspolitiska läget be vi vördsamt att vördsamt få tacka Herr Reservunderlöjtnanten för att Herr Reservunderlöjtnanten behagat uppmärksamma bemälda vår uppfattning på samma gång vi bemärka att Herr Reservunderlöjtnantens uppfattning om vår uppfattning är att denna är »rent åt h----te» samt att vi »borde skämmas» m.m., såsom Herr Reservunderlöjtnanten har godheten att meddela oss.

Vi tillåta oss samtidigt göra en vördsam förfrågan om huruledes Herr Reservunderlöjtnanten mår. Skulle Herr Reservunderlöjtnanten möjligen eventuellt besväras av illamående eller kväljningar eller nervös oro i Herr Reservunderlöjtnantens mage eller eljest i Herr Reservunderlöjtnantens ädlare delar, så tillåta vi oss föreslå att Herr Reservunderlöjtnanten låter bädda ned sig under 7 täcken och 6 filtar med våtvärmande omslag omkring Herr Reservunderlöjtnantens förnuft samt varma flaskor under Herr Reservunderlöjtnantens personlighet. Desslikes behagade Herr Reservunderlöjtnanten vördsamt intaga ricinolja, acetylsalicylsyra, vismuthpulver, aspirin, Thielemanns droppar, Frangulapiller, saltgurkor, levertran och ansjovis, varpå Herr Reservunderlöjtnanten är välkommen upp till våren, då solen skiner. Skulle Herr Reservunderlöjtnanten därtill vilja öka sin godhet med att sända oss Herr Reservunderlöjtnantens fotografi från dels nu, dels efter det att Herr Reservunderlöjtnanten genomlevat nämnda kur, så att vi få känna och jämföra Herr Reservunderlöjtnantens särskilda drag, så skulle vi vara Herr Reservunderlöjtnanten ytterligare tacksamma.

Vi tillåta oss teckna oss såsom Herr Reservunderlöjtnantens synnerligen bevågne

_F. T._

* * * * *

_Fröken kandidat!_ Vi dela hjärtligt edra bekymmer och anse det vara rysligt styggt av studenterna att spela Uarda utan hjälp av studentskorna. Så till exempel skulle det gjort sig över hövan väl om åtminstone en av mumierna varit kvinna; på den tiden torkade de som bekant även damer, vilka som sådana nästan togo sig bättre ut än männen, höllo sig längre och krävde mindre utrymme. Och vidare skulle det onekligen icke skadat om Uarda själv spelats av en kvinna. Han var ju visserligen mycket söt; men på scenen kunna även studentskor bli söta. Och det skulle nästan gjort sig bättre om _ni_ stultat omkring med en liten Moses än att se kandidat X. i den mänskligt att döma omöjliga situationen.

Men, en liten tröst! Gadda er ihop med kamratskorna, skriv ett spex och tag revanche. Låt även de manliga rollerna spelas av studentskor. Och skall där nödvändigt vara ett hittebarn med, så låt det för en gångs skull vara kristet. Judebarn kunna ju nog vara mycket rara. Men se, kristna glyttar! Det är ändå toppen.

* * * * *

_Hr Johansson_, Växjö. Nä, hr Johansson, det är fel.

Man kan inte skilja giftiga svampar från ätliga genom att lägga en silversked i anrättningen. Lika gärna kan man ditlägga en galoscha. Och ett säkert medel vore visserligen att låta sin svärmor prova anrättningen, vilket dock icke kan rekommenderas såsom i vissa givna fall stridande mot lagen och dessutom rätt oridderligt.

Det finns inte mera än en väg för att lära skilja giftiga svampar från ätliga. Det är att lära sig de olika svamparnas kännetecken. Köp en svampbok, lås sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, tänd pipan och läs så att ögonen stå på skaft. När hr Johansson kan boken utantill, framifrån och bakifrån, så res till Evedal, gå in i djup och öde skog, löp runt där i en vecka--om nätterna med acetylenlykta--och lär sig alla där växande svampar. Kom så fram en söndagsmorgon, då solen skiner, så få vi se, hur han ser ut. Kan hr Johansson då skilja Rödlätta Fasta Vitsporiga Kremlan från Jättestora Klotrunda Röksvampen, så har han förutsättningar för god fortsättning. Varom icke, så vilja vi icke i detta sammanhang tillkännagiva vår oförytterliga mening.

* * * * *

_Seminarieeleven Kalson!_

De schmalkaldiska artiklarna--vad menar ni med det? De ha ju icke ens varit utställda och följaktligen varken kunnat få medalj eller hedersomnämnande.

För övrigt hava vi annat att göra än att besvara all världens frågor från öster till höger. Vi måste fastmer aktgiva på tidens gång och tänka de tankar, som, öde på livets mo, ensamt berättiga individens existens.

* * * * *

_Johanna Olsson, Tostarp!_ Odling av foderbetor för fönsterdekoration är synnerligen berömvärd. Man tager en beta och puttar ner den i en kruka samt tillsätter litet jord, krukskärvor och vatten. Till Michaeli står den förtjusande blomman i full skrud. Klipper man så ut litet pappersblommor och målar dem röda och gula samt placerar dem jämte litet karameller här och där på stjälken, så får man till julafton en mycket prydlig bordsdekoration.

Obs.! Betan trives bäst om den då och då gödslas med litet ålsoppa och vismuthpulver, vilket rekommenderas av våra mest framstående specialister.

_F. T._

* * * * *

»_En kaffetörstig ungmö!_» Vi tacka för ärade hälsningen och det vackra poemet, som vi tillåta oss bevara för oss själva.

Ni har 1,000 utvägar att klara er i nöden. En av dem är att använda ett slags nytt surrogat, som vi rekommendera på det livligaste. Tag hälften torkad och mald bark av brakveden, en fjärdedel snus (Dahls gamla välkända) och en fjärdedel torkade och malda tvestjärtar. Tillsätt härtill en tesked kaffe, och Ni har den härligaste Mocka, Ni kan önska.

Om Ni då fortfarande »har humor kvar i knoppen», så lyckönska vi. Skulle den flytta sig längre ner, så meddela benäget. Det finns bot även för så'nt.

_F. T._

TANKAR AV FLODQVIST.

(Under storstrejken 1909).

Bedes få infört denne artikel jag betaler ve mikeli, som att nu det blivit förbjudet swenska medborgare att ingen får lov till att köpa en syp i Sweriges land undantagandes för sckiuka och ormbittna så will jag härmed meddela att jag hawer en Huggorm til almenhetens betiänande i mariagatan 68 till höger på gården venster om porten.

ps. om att ormen är abbonnerat till den 28 i d:s.

Högaktningsfullt

_G. H. Flodqvist_.

will Redaktören köpa stikelisar så skall jag fånga till hösten när wi ha kardeborra.

* * * * *

_Herr redacktör Bulo av Folckes Tidning_.

Såsom att det måste tillåtas undertecknat att säga några ord i det Almena i anledning utav att de nya skattehistorijerna som folcket intet jillar utan beror på tidens Hökfärd och flärd;!

I min barndom feck folcket lära sig att arbeta samt togga sirap och grovt bröd i sitt anletes sfett men i våra dagar går arbetets söner på dans och deras döttrar blir studentskor,--så krumstomerar dom med håret så dett står i 7 väderstreck samt hava glasögon på näsan jämte en kårt Kjortel samt blå jacka. Jag har ofta tänkt över vadför de äro så räliga när de komma i Grönegatan? I min ungdom hade fleckorna krenelin och dett var intet något varkligt noje att möta en fyllefem St. i kattasträtet vid elli Lungrens. Men tjangs var där i tösorna, oppspelta var dom och huven hade di på skaft;--nu för tiden är dom så lärda så di går med klackarna och man får med smärtsamhet fråga sig själft att om dessa studentskor eller andra Luftandar äro Skapelsens mästervärk, så vad är då undertecknat?

Om en ny professor har di pesjonerat vid Universitetet? därom ämnar jag intet yttra mig! Men när poliser och professorer föröka sig och uppfylla jorden fast en ärlig skomakare intet kan försörja sig på grund av de amerikanska maskinerna så vill jag säga som professor Linngren sa på en kyrkostämma för 30 år sen nej, hej, gubbar, stopp litta och låt oss först se vad det kostar.--!

jag kan häller inte vara med om att desse ångsosalisterna eller s. kallade folkförbundet vil sätta sig emot att vi få en ny Flotta in i landet! Då Carl den tolfte belägrade Kristijania sjöng han böj svea knä vid Skriften och det så att norrbaggarna di sprang. För att intaga Norje behöva vi en ny flåtta som att nog statsmenester Linneman sätter ijenom. Men det är intet någon konst att bliva en Upphögd Man uti ett land när man lyftes opp på samhellets högsta bärgstoppar men sätt han ve en hövelbänk med 3 skilling om dagen och till att gå efter bir till hans gesäller så får vi se vat han duger till

högaktningsfullt _G. H. Flodqvist_.

Bedes infört i tidningen.

* * * * *

Till allmänheten!

Då det nu blivit utspritt att det skulle hava varit undertecknad, som givit meddelandet om att fyra (5) st. vargar i tisdags kväll varit synliga vid hospitalet, men att de icke skule ha varit några vargar utan 4 (fyra) krodiler, så får jag härmed kungöra att så icke är förhållandet. Jag har genom ett mångårigt vistande bland vilda djur lärt mig så noga känna krokodillens, d. v. s. alligatorns liv och leverne att jag mycket väl vet att skilja på en krokodill och en varg. Det anser jag vara en så änkel sak att jag därom icke vill skriva i tidningsspalterna, isynnerhet då man vet att krokodillerna föder ägg men varghonan haver levande ungar.

Beskyllningen om att det icke skulle hava varit vargar utan åsnor anser jag så simpelt att jag icke mer vill sysselsätta mig med detta pinsamma ämne.

Högaktningsfullt _G. H. Flodqvist_.

För undvikande av laga obehag behagade de tidningar, som intagit saken, att även införa ovanstående.

* * * * *

Till Folkets Tidning, Lund,

Undertecknat får härmed fråga om att jag icke äger ricktighet att få lov och gå i fred på Lunds gator.

Nämligen då jag häromdagen promonerade vid den solåguska instusionen så kom den där boende Apan springandes ut igenom fönstret utan att jag anade det såsom ett rytande Villjur och grep mig uti den ene rocken som om den ville äta upp mig levandes;--jag frågte vad som stod på och vad meningen var samt förklarade min person varpå att den satte sig på Skärten på trottoaren samt goppade som en Gummibåll samt skallrade med tänderna och rullade med ögonen och skrek som ett fruntimmer och hoppade mitt opp uppå min ena byxa där det bet mig uti benet så att jag måtte gå till doktorn och bevisa mina omständigheter.

Nu frågas vänligen vem äger denne Apa eller Rovdjur! Är det Academien eller Lunds stad eller är det möjligtvis en kandidat som har glasögon och bor i en port. Jag frågar icke efter vilcket men vill gärna säga ifrån att det är simpelt handlat. Om det hade varit ett fruntimmer eller en studentska som kommit gående, vilken Olycka skulle då ej haft hänt. Om redaktören känner professoren där eller någon av di andra kandidaterna så kan di gärna få veta vad för slags underordnade som di har.

Mitt namn är hemligt.

* * * * *

såsom som att Undertecknat i Lund bliwit förnekat att köpa spirituosa genom en del fröknor eller kvinspersoner som icke bliwit presänterat för mig och altså är okända Personligheter? Jag har ernärt mig hederlitt i sextati år och ligger nu på min Sottsäng igenom et Maglidande som intet är friskt ännu.--Men i gamla tidor hade jag många goda Ideor samt gick i Kyrkan alltid då riktiga präster predikade och icke Svärdslukare och babbianor Och en ära och en Hedor var det när som Flodqvist inför sittanes Forsamling blev föresladd till lunds stads Kyrckowärd men pastorn slog Klubban i bordet så di hoppa, men til sommaren blir det nyt liv

då sjonger foglarna när Flodqvist går ut i sin skogh och fångar en Huggorm varpå at Fröknorna är wälkomna i mariagatan--fatti men Stolt är mit walspråk och lyder intet kommando av Ordförander eller andra negrer med högaktning.

_G. H. Flodqvist_ mariagatan 68 b.

bedes få infört i tiningen.

* * * * *

bedes få infört denne artikel.

Såsom att det politiska vender uppochner på hela Samhelet så beder jag få meddela vad som är meningen med at Swerige skal skjydda sina Neringar;--som jag häromdagen kom till Anatomien i Lund för at till och säljja min Personlighet såsom död för Kandidaterna efter en Hederlig begravning samt Christelig Predikan warpå at jag vid Själwa porten blev avvisat av en Herre somm jag icket kjänner eller vill tala med mera? där köpptes inga lewande Lik sade han änskjönt jag Personligen wet at där på en Gång var resanes 6 St. fina Fleckor ifrån malmö och sålde sig allihopa helt och hålet efter Döden samt en bokhållare somm där intet var mycket met warpå at jag måtte gå fast jag sitter trångt i det och behöwer peningar--

nu frågas är detta ett sätt att behandla en Person, och är det att oppmuntra Fosterlandskärlek, i amerika där vet di wad monyn är och där kan jag gå in och sälja mig til vicken anatomi somm jag vill och får pengar kåntant? det kallar jag för att oppmuntra neringar och alla som arbetar i det tonga, men di som har Anatomien i Lund di oppmuntrar Emegrasjonen fast det gör detsamma för jag krusar dom intet mera

Högaktningsfult _G. H. Flodqvist_.

FRÅN ALLMÄNHETEN.

Undertecknad, som är född i Uppåkra, anhåller vördsamt, att Redaktören måtte skriva litet om Elefanter.

Då det nu, med vad sannolikhetsskäl skall jag inte tala om, berättats från Norrköping att en elefant vistats uti Skogen därstädes och blivit infångat så som ett vilt djur. Så frågas om detta är i överensstämning med Lagen? Eller har icke elefanten rätt att gå i fred i Nordens högskogar? Det synes mig som om att Kongl. Majestäts Jaktstadgar härutinnan är otydlige enär att elefanten som föder levande ungar och livnärer sig genom Snabeln icke får såsom ett skadedjur betraktas utan bör hälsas med glädje varhälst detta stora och gamla djur som fortplantar sig i det fria mötes eller träffas uti Naturen.

Skulle därför Redaktören som väl ymmar för de arma djuren vilja ställa om att någon riksdagsman ville Mottjonera, uti Riksdagen om att en ändring angående elefanterna? Känner Redaktören Herr Jakob Larsson så skriv till han och säg han att han får göra något så skall alla di som äro djurens vener rösta på han.

Om förlåtelse att jag har skrivit: Men jag har gått igenom Alnarp och där hade de tidningen då jag var ledig vilket var sällan.

Med utmärkt högaktning. Högaktningsfullt _Lars Sjögren_, Agronom.

Om Redaktören skriver så lägg ett gott ord om där kunde ble Pension till oss som gått igenom Alnarp? En ann kan va så god som en ann sa länsmannen och la sig i klaveret.

* * * * *

Undertecknad är endast 22 år, vilket egentligen icke hörer hit. Emellertid har på senare tiden mitt skägg börjat växa i alldeles orimlig proportion, vilket pr vecka vållar mig en högst kännbar utgift till barberaren. Så mycket mera kännbart blir det som far min skriver att det är dåliga tider och att jag skall draga in på staten.

Nu har jag verkligen efter en rätt rundlig tids funderande fått en idé. Jag ämnar låta skägget växa, bitvis, d. v. s. tills det varje gång når en längd av 3 cm. Därpå, menar jag, borde stubben kunna lämpligen avyttras till t.ex. madrasstagel, en förmån, varigenom våra militärförråd skulle kunna vinna en god och billig inhemsk tillökning i stället för att främja utländskt otyg.

Nu ber jag vänligen att någon sakkunnig måtte upplysa om följande: vem uppköper varan och hur mycket betalas den?

Redaktören behagade vänligen ursäkta frågan. Men jag anser den vara ett nationalekonomiskt spörsmål. Om vårt lands män under blott en enda månad sålde sina skägg, så skulle ett enormt kapital kunna utvinnas. Och så rena och fina de skulle bli se'n! Låtom oss var för sig se oss om i vänhögen och tänka oss litet exempel!

Jag är tacksam för svar till p.r., Lund, och tecknar i aktning och frid

_Geo Jackson_, lib. stud.

* * * * *

Herr Redaktör! The Editor of Folkets Tidning. Lund (Sweden).

Jag vill säga ifrån i Eder tidning om litet intryck från min resa. Jag gläder mig att Lund blivit högt utvecklat, men det går långsamt i Sweden. Jag likar Sweden dock mycket väl. Men det är mycket i »old Sweden» som icke är mycket bra.

För exempel läkarne. Jag var sjuk i Denver (Colorado), jag går till en doctor. Han ser på mig. Well. Han skriver inga papper. Han har själv apotek. Jag får medikamenter, jag går--jag är frisk i morgon, i Denver (Colorado).