Part 17

Kanske är det detta fru Gunvor sitter och väntar på? Hon vill lämna godset, nu blomstrande och mäktigt, till de unga. Kanske längtar hon att få lägga det gamla fideikommissbrefvet med sina sigill inslutna i de små, svarfvade trädosorna i sin dottersons händer och bedja honom förvalta det stolta arfvet lika samvetsgrant, som hon gjort det.

Fru Gunvor sitter gärna vid fönstret i »det förseglade rummet» och ser ut öfver bördiga fält och gröna skogsdungar, öfver korsande hvita vägar och små gråa kojor, hän mot den blåa, glittrande Lögen.

Men till ingen anförtror hon de tankar, som då sysselsätta henne, och ingen stör den gamla.

-- Hon lefver i minnet, säger lilla Mari, som alltjämt stannat på Bragehall. Det är inte många, som så tryggt kunna se mot det förflutna, tillägger hon beundrande.

Fru Gunvor har börjat drömma och längta som förr, när hon var ung flicka, men mycket mera stilla och tåligt än då. Hon anar hamnen bortom alla bränningar, och hon tycker, att det skall bli så godt att ändtligen få styra ditin.

Noteringar:

Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett antal uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare fel har rättats som följande (innan/efter):

[s. 64]: ... när han förde henne in in galleriet. För öfrigt ... ... när han förde henne in i galleriet. För öfrigt ...

[s. 92]: ... när kan kommer; jag skall gärna ställa till bröllop. ... ... när han kommer; jag skall gärna ställa till bröllop. ...

[s. 111]: ... Du kommor väl snart efter? ... ... Du kommer väl snart efter? ...

[s. 160]: ... Hon drog sin arm ur hans hans. ... ... Hon drog sin arm ur hans. ...

[s. 231]: ... väger. Hon såg ärligt på honom med sin djupa ... ... vägar. Hon såg ärligt på honom med sin djupa ...

[s. 285]: ... dock vore bäst de skildes. Han ständiga extravaganser ... ... dock vore bäst de skildes. Hans ständiga extravaganser ...

End of Project Gutenberg's Ädelt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster