Part 14

* * * * *

Några dagar därefter satt Gobort i sin stuga och byggde not. Halta Kalle hade nyss kommit hem och rakat sig och gjort sig fin och låg nu och drog sig i sängen. Och som vanligt hade han mycket att säga.

»Du ä’ ingen människovänlig karl, Gobort», sa’ han. »Du har inte det rätta hjärtat för dina medmänniskor, och det ä’ syndigt. Du vet inte, vad som händer i bygden och inte bryr du dej om’et heller. Men du hör också så illa.»

»Jag hör riktigt bra i dag», mumlade Gobort.

»Nå, ska’ du då inte fråga efter, vad som hänt på den sista tiden?»

»Jag vet ju, att ni tagit Pekkonen och di andra.»

»Men du vet inte, hur det gick till. Och inte vet du, att länsman fått ett högt ämbete och ska’ flytta till sta’n. Och så ska’ han gifta sej med en av herrgårdsmamsellerna. Och pastorn ska’ ha den andra, men vem som ska’ ha den ena, och vem som ska’ ha den andra, det ä’ inte avgjort än.»

»Nu ljuger du som vanligt.» Gobort suckade.

»Det ä’ dagsens sanning, säjer jag, och om det inte ä’ riktigt klart ännu, så blir det endera da’n. Och kapten Stormby -- men jag ska’ inte kalla honom så mer, för det ä’ en hedersgubbe. Du skulle sett, hur han ordnade båtarna, när vi skulle till galeasen. Det var fjorton stycken, och vi rodde i en lång rad efter varandra med sex famnars mellanrum, det hade kapten bestämt, och han stod raklång i första båten och hade hissat sitt befälstecken, sa’ han -- det var en röd silkesnäsduk, som han knutit fast på käppen. Och när vi kom till Bredskär, där vi förstod att ålänningen skulle ligga, så dela’ vi oss, och somliga rodde norr om holmen. Och bra var det, för di kom rakt på lumpsamlarn, som varit framme vid skutan. Men han hade inte fått henne flott, och det kunde vi inte heller i första taget. Och lumpsamlarn hade Pekkonen ombord i sin båt, och di blev tagna båda två.»

»Det där vet jag, har jag sagt.»

»Men vad säjer du om, att pastorn drog fingerkrok med Heikki, jättepojken, du minns? Han var vild och galen av brännvin och kasta’ en tre fyra stycken av oss i sjön. Men pastorn gick lugnt emot honom och räckte fram långfingret. Och den enfaldiga token högg tag och grina’ som en solvarg -- trodde det var fråga om att visa sin styrka. Och så stod di och titta’ på varann en stund. Men så börja’ det knaka i fingret på finnpojken, och han sjönk på knä --»

»Det talte Elin om, när hon var här i går», fick Gobort äntligen ur sig.

»Och då låter du mej hålla på och berätta, jag, som har så mycket att göra. Men vad ä’ det där?»

Det klappade i ett segel alldeles utanför stugan -- det var en båt, som vände tätt intill berget. Kalle tittade ut genom fönstret.

»Ä’ han redan här? Det ä’ kapten-gubben. Jag lofte följa med honom till tinget och vittna. Länsman har dem nog fast, men det vore bra, sa’ di, om jag också for med.»

»Håll dej då kärt till sanningen, Kalle.»

»Jag måtte väl ha någon skam, vet jag.»

»Hallå», hördes det från sjön.

»Ja, håll på med det. I dag ä’ det jag, som ä’ lite döv. Han ids inte lägga till vid bryggan -- stryker bara tätt förbi, slag efter slag, och vill, att jag, ofärdiga stackare, ska’ hoppa ombord. Ja, nog seglar han bra, förstås. Men du ska’ visa honom en gång, Gobort, hur det går till att kasta öskaret i sjön och sedan segla in’et över suden.»[2]

»Hallå», ropade det igen, och en hund skällde.

»Han har sin nya hund med sej, hör jag. Det ä’ en stor huggare -- Skälling heter han, och kapten håller på att lära honom signalera. Han kan redan skälla två slags signaler, fast han blandar ihop dem emellanåt. Men alltid signalerar han, när någon kommer. -- Hallå. Jag _hör_ -- vet jag.» Och därmed linkade halta Kalle ut genom dörren.

Gobort runkade på huvudet.

»Den Kalle, den Kalle! Aldrig får han någon ro i sin kropp. Med ska’ han vara överallt -- som sarven i var lek. Men nu styr han åtminstone rätt kurs. Tänk att den dag skulle komma, då Kalle självmant går sta’ och vittnar mot Vedbackarn och finnföljet. Håhå, jaja. Det blir en välgärning för hela skärgår’n, när vi en gång får slut på det där tjyvbandet.»

[2] suden = relingen.

Wilhelm Billes Ungdoms-Bibliotek

Äldre serien:

=Nya upplagor= ha utkommit av

Bd III. =Öknens Ande= av _Karl May_. Med 6 illustrationer. Pris inb. 2: 75.

Bd VI. =Frank Norris äventyr bland indianer och guldgrävare= av _G. A. Henty_. Med 9 illustrationer. Pris inb. 3 kr.

Nya serien:

1. =På kryssning med »Blixten»= av _Jack London_. Med 6 illustrationer. Pris inb. 2: 50.

2. =De svarte vikingarnas saga= av _K. A. Melin_. Med 29 illustrationer av _Viktor Andrén_. Pris inb. 2: 75.

3. =Tjuvbandet i Dägerö skärgård= av _K. A. Melin_. Med 18 illustrationer av _Viktor Andrén_. Pris inb. 3 kr.

Palmquists tr., Stockholm 1911.

End of Project Gutenberg's Tjuvbandet i Dägerö skärgård, by K. A. Melin