# Samlade arbeten II ## v. DANN (med hetta) Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/samlade-arbeten-ii-13101/index.md Jag menar, jag--(Hejdar sig.) Nej, låt oss vänner vara! Ni är för god att fråga, jag att svara. Räck mig er hand! FRANK. Får gå, här är den, tag! v. DANN. Jag råkar snart i ifver. FRANK. Också jag. JULIA (för sig). Nå, himlen vare tack, den slöts då, striden. v. DANN (tyst till Julia.) Det blir en sann artist af den med tiden. (Till Frank.) Min unga vän, jag tror vi lätt fått krig. FRANK. Jag tror det ock; det feltes ganska föga. v. DANN. Jag brusar upp mot dem, som stöta mig. FRANK. Och jag mot dem, som vilja spela höga. JULIA (förstulet till Frank). För min skull, Axel, hejda dig. v. DANN. Ert språk förstår jag ej; stor sak! Ert öga, Det är en tolk, som talar till min själ Och gör, att jag ej allt så noga väger. FRANK. Om så är fallet, har jag skäl Att vara nöjd, att detta arf jag äger. v. DANN. Ett arf? Hur sade ni? Af mor, af far? FRANK. Min bästa herr von Dann, det har Så liten vikt för er att detta höra. Min blicks legend, hvad kan väl den er röra? Jag kom att nämna den ett arf, det var, Emedan förr jag hörde folk så göra Här i mitt hem, i mina barndomsdar. v. DANN. Jag häpnar. FRANK. Nu till arbets! Det skall lätta. (Till Trygg.) Se så, min gamle kund, vak upp, var snar, Se efter att ni får er tross till rätta För tre af fönstren, detta, detta, detta; Tag täcket! TRYGG. Hur skall jag det fästadt få? FRANK (visande på bordet). Där har ni hammare och nubb, låt gå! TRYGG. Man kan ej spika genom täcket heller. FRANK. Vill ni stå här och pruta, när det gäller? TRYGG. Åhå! v. DANN. Man kan ej? Fy du! Spika på! (Trygg faster upp täckena.) FRANK. Vid detta fönster skall staffliet stå. (Flyttar staffliet på sin plats och ställer upp ramen.) Och här, min Jul--(Rättar sig.) min fröken, ställer Jag stol för er, sitt ned! v. DANN. (tyst till Julia). Den där är skapt att tämja små mamseller. JULIA (för sig). Blott han ej ville tämja gubbar med. FRANK (till Julia, som satt sig, i det han fattar sitt kolstift och ställer sig framför sin tafla). Se så, tag nu en min, som när ni glädes I djupa hjärtat och till hälften ler. v. DANN. Herr Frank, kan jag få vara här tillstädes Och se uppå? Säg öppet ut, jag ber. FRANK. Den talar ständigt öppet, som ej rädes; Blif kvar, tag plats, ifall det roar er. (till Julia.) Ej hitåt! Se åt sidan litet mer! v. DANN. Ursäkta, att jag frågar än. Är dräkten Som den bör vara? Hon är hvardagsklädd, Kanske för mycket enkelt, är jag rädd? FRANK. Skall fröken presenteras utom släkten, Kanske på hofvet? v. DANN. Skämta ej, min vän; Min Julias dräkt, er smak bestämmer den. För min del ser jag helst, om hon får vara Så enkel, som hon rörs kring min person, Ty blott för mig, mig gamle, målas hon. FRANK. Det gör mig nöje, och jag kan förklara, Att ni i detta tycke träffat ton. v. DANN. En hufvudsak är likhet, likhet bara. Nås den, så vill jag ej på summor spara. FRANK. Herr Dann, ni tänker nu på er million; Men vet och hör det utan alla fraser, Jag har mitt gifna pris och tar ej gracer. v. DANN (för sig). Man kommer då ej ur en fläck med den. JULIA (tyst till v. Dann). Håll ut, min onkel, tröttna icke än! FRANK. Min fröken, passa på, gör ej grimaser! (Till Trygg.) Och ni, ni har ju slutat, gå er väg! Hvem bjuder er stå kvar och gapa? v. DANN. Gå, Trygg! Är något otaldt än, så säg! TRYGG. Nej, herre. FRANK. Marsch! Rör föttren, gamla apa! (Trygg knyter handen och går brummande ut.) SJUNDE SCENEN. DE FÖRRE (utom Trygg). v. DANN. Min unge vän, om ni har tålamod, Så låt mig tala fritt, det är min vana. Jag känner er ej närmre, men kan ana, Att ni med all talang dock ej är rik. FRANK (leende). Nej, herre, jag är fattig, mängden lik. v. DANN. Och det finns törnen på artistens bana. FRANK (med en blick på Julia). Men också rosor, blott man vet att spana. v. DANN. Jag tänkte, sen jag nu är en relik, En skugga blott af hvad jag var tillförne, Och måste vänta hvarje dag mitt slut, Få rödja undan för en vän ett törne, Få skapa någon liten fröjd förut. Jag äger skatter, mer än jag behöfver, Kan slösa en million och dock ha öfver; Hvad gör jag väl med detta öfverflöd? I lifvet föga, mindre än som död. Jag har hört noga åt på alla kanter, Men har ej släktingar, ej ens förvanter Att lämna mina rikedomar åt; Jo, en ändå, det lilla stycket, (Pekande på Julia.) Som här ni ser, knappt värd en enda plåt. Hon skall få allt, och det är dock för mycket. Ni finner nu, hvarför jag nyss er gaf Den vink, det anbud, som ni böjde af. FRANK. Ett är mig dunkelt dock; jag kan ej finna, Hvad jag har gjort för att er ynnest vinna. v. DANN. Visst ingenting, men allt förklarar sig I dessa ord: ni intresserar mig. FRANK. Det är långt annat, än jag djärfts förmoda. Men har ni mer än nog för er person, Så bjud åt någon annan af ert goda; För min del var jag ständigt af den tron, Att ingen man får vara nådehjon. JULIA (för sig). O min beräkning! Ack, den hårda pannan! v. DANN (tyst till Julia). Blir han ej målare, blir ingen annan. JULIA (tyst till v. Dann). Min goda onkel, gör ännu försök! v. DANN (tyst till Julia). Må ske en gång, men det går upp i rök. (Till Frank.) Ni är artist, jag vet, att ni som andra---- FRANK (afbrytande). Nej, fröken, hvilken min! Säg, skär ni lök? v. DANN. Jag menar, unge vän, att ni tänkt vandra I konstens sköna spår Europa kring; Men utan medel gör man ingenting. FRANK (visande sitt kolstift). Här är mitt medel. v. DANN. Bra, rätt bra, men världen Tar penningar för allt, kan ni förstå. Ren själfva resan, herre, blotta färden, Vagn, hästar, allt blir dyrt, var viss därpå. FRANK. Har man ej råd att åka, kan man gå. v. DANN. Välan, ni går. Men vet ni, hvad det kräfves För tålamod att gå, hur svår och lång Ni måste finna vägen mången gång, Hur värst af allt, att tiden går förgäfves? Men låt oss anta, att ni nått ert mål. Ni tänker dröja där, ni vill studera. Godt, men ni är ej gjord af järn och stål, Ni vill ha husrum, kläder, mat, med mera. Det kostar; ni är utan mynt; säg, kan Ni tänka på att dröja kvar där längre? FRANK. Jo, jag kan svälta, herre, det går an; Man spänner endast bältet litet trängre. JULIA (tyst till v. Dann). Han är artist.