Part 25

»Och hans anlets unga blomstervår!» -- Blomstervår! Vad är det för slag? Anletets blomstervår! Duger inte! Fosfor! -- -- Ett sådant gnäll! Läs bara innehållsförteckningen! Rosen, Liljan, Nässlan, Gråsparven, Hämplingen, Näckrosen; bara zoologi och botanik! Och så koketterar han med modesti, den äregiriga skurken! Han »kvittrar ödmjukt utan prakt och snille». Och så angriper han religiositeten: »Fritt må bleka bönesystrar, himla sig vid psalmers ljud.» Himla sig! Jag ska lära honom att behandla heliga saker med vanvördnad! Och här! Vilken lögnaktighet. Sjömannens maka! Tror någon kristen människa att en sjömans hustru, en f. d. köksa, sjunger så här: »Till sömns jag kysser ditt ögonpar, två strålar från lyckliga solskensdar.» Det är opoetiskt därför att det är lögn; sanningen är poesiens skönaste smycke; vart skulle vi komma utan sanningen, mina herrar!

-- Får jag se på omslaget ett ryck, sade Borg och tog åt sig boken.

Han grinade ett brett grin och sade:

-- Ja, det är ett gnällande som är alldeles förtvivlat, stora, långa karlarna låta som kattor i Mars! Och de där vilja väcka världens intresse, när de inte kunna det på annat sätt, med bleksot och polyper; lungsot törs de inte komma med, ty det är för gammalt. Och då gå de och äro breda i ryggen som bryggarhästar och röda i ansiktet som vindragare. Där jämrar den där sig över kvinnans otro, han som aldrig prövat annat än skökans tro på betalningen; och den där som skriver om att han »ej har guld, men blott sin lyra» -- en sådan lögnare; han har fem tusen i räntor och fideikommissrätt till en stol i Svenska Akademien! Och den där otrogna, cyniska ricaneuren, som icke kan öppna sin mun utan att stinka fram en oren ande, han jolmar gudlighet. Deras poesier äro inte en smul bättre än de som för trettio år se'n lades under guitarrnoter av prästgårdsmamseller; de skulle skriva åt sockerbagarn för tolv öre tummen och inte gå och besvära förläggare, tryckare och recensenter med att göra dem till skalder! Vad skriva de om? Om ingenting, d. v. s. om sig själva! Det är opassande att tala om sig själv, men det passar att skriva! Vad jämra de sig över? Över sin oförmåga att kunna lyckas! Lyckas! Det är ordet! Ha de givit luft åt en enda tanke som skulle kunna röras hos några andra, hos tiden, samhället; hade de fört de eländas talan en enda gång, skulle deras synder varda dem förlåtna, men det ha de icke; därför äro de som en ljudande malm -- nej som ett skrällande järnskräp och en sprucken narrbjällra -- ty de hade icke kärleken till annat än till nästa upplaga av Bjurstens litteraturhistoria, Svenska Akademien och sig själva!»[2]

Borg var flammig i ansiktet av ansträngningen och svalkade sig med en konjak. Struve och Modigh klingade med varandra och skrattade.

Fram mellan borden kom nu slingrande en liten rund person med utseende av en sockenskräddare. Hans ansikte låg inbäddat i en krans av fett; hans ögon voro ljusblå, taljiga, stupida: munnen överskuggades ännu icke av några mustascher, men mellan näsan och överläppens undre kant växte några hårstrån vilka dragits åt sidorna och enats i spetsar i avsikt att ge ett elegant utseende åt den otympliga personen, håret som på morgonen blivit lagt i några elegiska Lamartinelockar hade under skoltjänstgöringen på förmiddagen återtagit sin naturliga form och stod åt alla kanter som en kanonviska. Toiletten som skulle förete spridda drag av artistiskt självsvåld var helt enkelt slarvig och uppslagen på rocken voro rent av osnygga.

-- God dag, skald, sade Borg; har du några sorger i dag? Du ser så tärd ut som stug-grisen.

Skalden hälsade däst och elegiskt på Modigh och Struve först såsom varande tidningsskrivare.

-- Kommer inte din recension snart? Jag har verkligen väntar bra länge! sade han till Modigh.

-- Jo, jag har den färdig och den är redan lämnad till sättning, vill du ha korrektur?

[Fotnot 2: Denna passus har begagnats i tjugufemte kapitlet; det ligger dock närmare till hands, att som här ursprungligen tänkts den lägges i Borgs mun än i den försupne redaktörens av »Espingen».]

-- Ja tack, det kanske är bäst!

-- Du behöver inte vara rädd för den, inföll Borg. Jag har läst den och där står både »tårdränkta metrar» och »genialiskt offertorium» som du begärde.

-- Gör det det?

-- Ja, det gör det verkligen, svarade Modigh.

-- Således är det bäst att vi göra oss i ordning att mottaga din supé, sade Borg. Nå, har du läst det här? fortfor han och sköt fram Falks dikter. Vad tycker du om det?

-- Jag har bara tittat i dem! Åhja! Inte så värst dåligt! svarade skalden med ett medlidsamt löje. Det är ganska talangfullt, men jag kan inte gilla alla hans anapester.

-- Jag ska rappa honom så att han skall låta bli sådant där en annan gång, sade Modigh. Hela karlen, att döma efter hans otidigheter i Rödluvan, förefaller mig vara en humbug!

-- Tycker du det! sade skalden och spetsade sina feta öron. Vet du jag tror att jag delar din åsikt. Struve du, som känner honom från Rödluvan, vet väl vad han går för?

-- Jag? sade Struve och flög upp som om han satt sig på en stoppnål! Jag känner honom högst obetydligt. Det är visserligen en ganska hygglig karl, men han är allt lite inbilsk; för övrigt ska nybörjare alltid höra sanningen annars bli de så lätt förstörda!

-- Ja, det är rätt, sade skalden.

-- Du tänker således rappa honom ordentligt? frågade Borg utmanande.

-- Ja, det kan du lita på!

-- Men om du inte har läst boken och inte tänker läsa den, så måste du åtminstone läsa omslaget! Se där, läs!

Modigh tog emot boken, läste och gjorde en grimas: -- Det är ju Moses[3] förlag! Fy fan! Och ni tror att jag tänker att ta och berömma den där. Det får du göra, Struve!

-- Nej, det gör jag visst inte, det är aldrig någon som har berömt mig!

-- Men, invände skalden, man kan ju alltid berömma på ett sådant sätt -- --.

[Fotnot 3: Namnet, som ovan anmärkt, eljes ändrat till Smith.]

-- Nej du, inte när Moses skall läsa det! Han kan nog vår språklära han, försäkrade Modigh.

-- Se, där kommer en yngling som kan recensera vackert, sade Borg och visade på unga Levi, som kom framslingrande till bordet! Kom hit, Isaac, så ska du få recensera en bok, som farbror Moses har givit ut!

-- Skall jag? Jag har ju aldrig skrivit? svarade Levi blygsamt.

-- Nå, vad gör det, någon gång ska bli den första, sade Modigh. Här i julbrådskan ha våra korrekturläsare fått recensera böcker, så att det har sjungit om det och en dag fick vi lov att skicka polisreferenten på en konsert, men det höll på att gå illa, för han råkade av okunnighet att berömma ett fruntimmer, som hade nekat att sjunga på en middag hos Moses. Nå, Levi? Är du hågad att debutera?

-- Ja bevars! Jag ska göra mitt bästa!

-- Men, invände skalden, du ska inte glömma att omnämna den typografiska utstyrseln; det smickrar alltid förläggaren och grämer författaren.

-- Nå, varför ska jag gräma författaren, om jag tycker om vad han har skrivit, eller om det är bra vad han har skrivit, ty det förstår jag inte att bedöma -- -- --

Ett högljutt skratt avbröt den barnsliga bekännelsen och saken var avgjord!

Sid. 294: Tjugufjärde kapitlet har först hetat "Arbetarrörelse", men rubriken har sedan ändrats till den nuvarande: Om Sverge.

Sid. 325, rad. 21-22: -- intendenten Trälund. Hskr.: Fälund.

Sid. 332, rad 22: Efter meningens slut står i hskr.: "Gå på nu, gossar!" och därefter som i tryckta texten: Tag ner den där sista pjäsen.

Sid. 336: Tjugusjätte kapitlet har först hetat "Correspondence inédite"; senare har den nuvarande rubriken Brevväxling tillskrivits.

Sid. 341, rad 11: H. B. I hskr. namnet Borg utskrivet.

Sid. 347: Tjugusjunde kapitlet först rubricerat Konvalescens, som strukits och ersatts med Tillfrisknande.

Sid. 352: Tjuguåttonde kapitlet har först rubricerats Befrielse, så Från andra sidan, tills den nuvarande titeln Från andra sidan graven fastställts.

Sid. 360, rad 5: -- artisteriet -- Hskr.: artisteriet och konstdyrkan.

Sid. 361, rad 20: -- om han levat i våra dagar. I hskr. tillagt: och bott i Talånga.

Sid. 364: Tjugunionde kapitlet först rubricerat Défilé, därpå med blyerts den nuvarande titeln Revue inskriven.

Sid. 368, rad 8: -- ritarakademien. Hskr.: Målarakademien här och på resp, ställen.

-- rad 20: -- på Gröna Jägarn. Hskr.: på Nacka.

Sid. 375, rad. 2-3: Farväl alltså för den här gången! Du skall snart höra av mig igen! Hskr.: Far nu väl och lår mig höra om dig.

Tillsammans med handskriften ligger ett andra korrektur på de sista sidorna, vari ett postskriptum på Borgs brev är tillagt, som tydligen inskrivits i första korr. På det bevarade korr. har Strindberg skrivit: "Önskas tredje korr. för att få se det slutets udd icke blir avbruten genom felaktig sättning. Sg." (I korr. är slutordet Bosch! skrivet i ett stycke med det föregående.) Först i tredje korrekturet har slutet alltså fått sin nuvarande form. I korr. 2 lyder det på följande sätt (under brevslutet):

P. S. Jag hörde, till min ledsnad, att du genom dryckenskap och oordentligt leverne kommit att tänka över tillvarons ändamål. På din något omotiverade fråga: Vad är livet? som du ställer på mig, kan jag endast svara: Hur skall jag veta det? -- Jag tror icke man kan komma sanningen närmare.

Att jag, som icke är författare, lånat svaret av Sverges störste och djupaste skald lär du väl märka, och för att angiva källan citerar jag passagen ordagrant:

»Vad är politiken? Du svarar: det lär vara statskunskapen. Vad är statskunskapen? Du dricker din granne till, slår locket igen på stopet och svarar ingenting därpå.»

Om du icke förstår detta, så skall jag uttrycka mig tydligare på ett mera känt kulturspråk, till exempel det turkiska, och svara dig som så:

-- Bosch!

JOHN LANDQUIST.

Noteringar:

Sido- och radreferenserna i "Anmärkningarna" är inte alltid korrekt och verkar hänvisa till en annan tryckning av boken med två sidor mer. Det kan också förklara, att det finns ett glapp av två sidor mellan slutet av texten och början av "Anmärkningarna".

Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett antal uppenbarliga fel har rättats utan notering. Alla andra korrekturer är som följande (innan/efter): [s. 42]: ... Falk kände att här måste tas uti med hårdhandskarna, ... ... Falk kände att här måste tas itu med hårdhandskarna, ...

[s. 117]: ... »Fosterlandets helig. intressen. Religion. o. ... ... »Fosterlandets helig. intressen. Religion:s o. ...

[s. 118]: ... låtit spåren av sin blyertspenna snöa ner, en herre ... ... låtit spånen av sin blyertspenna snöa ner, en herre ...

[s. 119]: ... Rödhuvan anser hövligheten fordra att han upplyser ... ... Rödluvan anser hövligheten fordra att han upplyser ...

[s. 145]: ... och vid dess feststämmande tenor håller ... ... och vid dess feststämmande toner håller ...

[s. 188]: ... sextio gånger innan det bler en minut, sextio gånger ... ... sextio gånger innan det blir en minut, sextio gånger ...

[s. 247]: ... Zinkens dam och humla päron i kväll. ... ... Zinkens damm och humla päron i kväll. ...

[s. 342]: ... bliv riktigt färdigt, det vill säga kvinnan kom! ... ... blev riktigt färdigt, det vill säga kvinnan kom! ...