Part 26

Vaknade upp särdeles trött och var matt hela morgonen. Hela dagen var en tryckande qvaf hetta med stark vind, men het och utan någon friskhet. Jag låg hemma hela dagen och plågades af det äkta _khamasin_-vädret, oförmögen att göra någonting. Efter _maghrib_ gjorde jag en tur till _Asbukijeh_, satt hos _Hanafi_ och insöp med djupa andetag samt stor fröjd den friska nordanvind, som blåste upp mot aftonen. Allt folk, äfven bland infödingarne, klagade högeligen öfver hettan och vädret i dag. När jag kommit tillbaka från _Asbukijeh_, gick jag med _'Ali_ till _Hassanein_. Det var nu shekh _Geuheris_ afton och moskén var rikare illuminerad än vanligt; der fanns mycket folk och stor trängsel. _'Esavijeh_ dervisherne höllo _zikr_ i dag. De äro alla eller åtminstone största delen _Maghrabijeh_. De hade stora trummor och tympaner, med hvilka de accompagnerade sin sång, som var särdeles vild och rasande. Härunder gjorde de häftiga, hoppande rörelser, sprungo omkring i moskén och förorsakade starka rörelser ibland den talrika folkskaran, som tycktes frukta dem litet. De äro kända för att äta eld, hoppa högt upp mot moskétaket, rycka ner lamporna och äta upp dem, när berserksgången kommer öfver dem. I dag gjordes dock intet sådant. Man tyckes numera blifvit mildare och dylika saker tyckas ej rätt senteras här. De buro sig dock åt nästan som ursinniga. Äfven _Sadati_ dervisherna, som några dagar förut haft sin dag, voro fordomdags kända för att äta ormar och göra andra underverk; men sedan engång en, som ej var _Sadati_ dervish, i sin berserksgång fördristat sig att svälja en orm och dött deraf, har deras shekh numera förbjudit denna föda för alla utan undantag. Vi suto omkring 2 timmar i moskén och gjorde sedan en liten tur omkring _Gemelijeh_.

Maj 3.

Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim och Abdolkhalik, som blefvo sittande ända till middagen. När Ibrahim gått, berättade Abdolkhalik att han var förälskad i en ung man och att det var blott denna kärlek, som höll honom så länge qvar här; han kallade naturligtvis detta _shei min allah_ och honom _meskin_, samt mente det vara honom omöjligt att besegra denna passion. Straxt efter middagen träffade jag min lille _Mohammed_, tog honom jemte 2 andra gossar af hans bekanta oeh vandrade med dem ut i några trädgårdar. Vi suto i en bland dessa, drucko kaffe, åto apelsiner och trifdes väl tillsammans. Gossarne här äro välartade och artiga. En bland dem var en _Neger_ från _Sa'id_ och behagade mig mycket. Vi kommo hem något efter _'asr_ och jag blef ännu stående litet hos Hassan i hans bod; hvarefter jag vandrade omkring i _Gemelijeh_.

Maj 4.

Gick om morgonen i badstuga med _'Ali_. Kort efter det jag kommit hem och just tänkte taga mig en liten lur, kommo _Abdolkhalik_ och _Mohammad Sa'odi_ hit, den senare med sin _'od_. De suto till eftermiddagen och åto med mig en _lekmeh_. Sedan de gått kom shekh _Ibrahim_, satte sig att läsa i _'Envan elbejan_ och pratade deremellan om de underverk han sett i Indien, menande att ingen kung eller någon annan kunde komma att se allt det han sett. Han, liksom alla orientaler, är stor egoist och sjelfvis, om han är Mohammedan eller ej. Under tiden kom lille _Mohammed elkhattat_, men jag hade ingen lust att skrifva i dag, ty jag hade ondt i hufvudet af den starka hettan och den qvafva luften. Efter _'asr_ rakade en _mezzejin_ mitt hufvud. Efter _maghrib_ gingo _'Ali_ och jag till _Azbukijeh_, suto hos _Hanafi_ och svalkade oss i en frisk nordlig vind, som blåste upp. Sedan vandrade vi ännu omkring i _Gemelijeh_, suto vid ett café och njöto af den härliga aftonluften efter den heta dagen.

Maj 5.

Ämnade mig med _'Ali_ ut till _Sejideh Zejneb_, men blef hindrad af shekh _Ibrahim_, som kom just när vi höllo på att taga på oss. Han blef sittande och efter samtal hit och dit yppade han sin kärlekshistoria för mig. Jag sade honom allt hvad som föll mig in i anledning häraf, menande att det ej höfdes en man o.s.v. Härunder kom _Abdolkhalik_, _'Ali_ inträdde äfven till oss; nu först började saken vidt och bredt utläggas och ventileras med den vanliga orientaliska bredheten, samt vidlyftigt upprepande af ett och samma. Jag förundrade mig högeligen öfver ömkligheten och uselheten i deras åsigter. Araben här i Kairo har föga eller intet mera af manlighet, hvarken i sinne eller kropp. De flesta äro sjukliga, ehuru oftast med ett vackert, manligt utseende, och i sitt sinne äro de effeminerade. Jag ledsnade slutligen alldeles vid deras prat och önskade dem bort. När de slutligen gått och jag åter gjorde mig färdig att gå ut, kom _Mohammad_ och gaf mig min skriftimma. Ehuru blott 15 år, är han en af de bästa jag sett här. Men äfven han är krasslig och ömklig till sin kropp. Sedan han gått begaf jag mig utom staden på sandbergen och andades in den friska luft, som från norden kom öfver öknen. Om aftonen gjorde vi en tur omkring _Gemelijeh_ och hörde derefter på shekh _Isma'un_. Men som der inne i cafét var hett och ohyra, kunde jag ej länge härda ut, utan gick hem.

Maj 6

Gick om morgonen ut med _'Ali_, besåg först 2 björnar, som en Turk dresserat och hemtat hit. Den ena dansade samt gjorde allehanda konster efter Turkens sång och tambour de basque. Derefter gjorde vi vår _zijaret_ i sultan _Salehs_ kubba, hvars _molid_ hölls i dag. Hans graf öppnas ej mer än en gång om året, på denna dag. Här var en förskräcklig trängsel af qvinnor, som dels gjorde _tavaf_ omkring den, dels suto rundtomkring i kretsar. På 2 sidor af kubban stå på hvardera sidan 3 ljus, hel och hållna ommurade med gips. Dessa vaxljus skola Frankerna hafva sändt sultanen till present; men när de hitkommit fanns här en man, som genomskådade list i gåfvan och underrättade folket om att ljusen antända skulle sätta hela Kairo i låga samt lägga staden i aska. Man ommurade dem derföre med gips och lät dem stå omkring sultanens graf. Folket förmodar dem vara fulla af krut och bly m.m., så att de ännu aftäckta och antända skulle sätta eld på staden. Derifrån gingo vi till _Hassanein_, vandrade öfverallt omkring i moskén, betraktade dess _sebil_ jemte annat. _Masrs_ utmärktaste lärda män bildade i dag hvar och en sin läsekrets och gjorde en _khatme_ af Koran. Hvarje shekh hade med sig en liten provision af bönor och andra små förnödenheter, gjorde sitt lilla mål samt drucko kaffe i sin krets. Vi kommo dit något bittida, så att de ännu ej hunnit börja, ty detta sker ej förän efter middagsbönen. Derefter gick jag utom _Bab ennasr_, gjorde en promenad på bergen och andades den friska ökenluften. Jag återvände dock snart hem, vandrade sedan litet neråt, köpte tobak af shekh _Sha'ravis_ patron och blef inbjuden till honom för att höra på en _khatme_, som han skulle göra i sitt hus. Jag gick dit upp beledsagad af hans son och fann i rummet ett sällskap af 8 till 10 personer, bland hvilka 4 _fikh_, som läste Koran. En i sänders af dem läste sin tur, så att han dels sakta, dels halfhögt reciterade, mera liksom för sig sjelf, en lång ramsa; derefter sjöng han med hög stämma en del, så fortfarande, ömsom reciterande, ömsom sjungande, hela sin tur till slutet af sin _hazb_, då alla fyra jemte flere bland det öfriga sällskapet stämde in i kör. Härefter vidtog en annan af de 4 _fikh_, reciterade och sjöng sin tur på samma sätt; och så turades oupphörligen emellan de fyra. Härunder pratade och räsonnerade det öfriga sällskapet om hvad som helst, äfven den läsande shekhen deltog, ofta afbrytande sin läsning, i samtalet. Denna lättsinnighet förundrade mig. Men å andra sidan skulle det förekomma mig obegripligt att kunna sitta oafbrutet tyst, uppmärksamt hörande på recitationen af hela Koran. I slutet af hvarje rytm som sjöngs, utropade efter vanligheten åhörarne _allah_ eller _allaho akbar_, eller något dylikt uttryck af förtjusning. Äfven jag lät undfalla mig dylika utrop, ofta af sannt nöje och fröjd öfver det vackra föredraget. Jag kunde dock ej sitta länge, utan gick ut och gjorde en liten promenad omkring _Gemelijeh_, ner till sultan _Salehs_ moské. Allt var nu illumineradt och mycket folk var ute, som dels satt i cafén och hörde någon sångare eller _muhaddit_, dels vandrade omkring. Jag träffade under min vandring silfverspinnaren _Mohammad_ och vandrade litet omkring med honom. Han förefaller mig mycket lismande. Derefter gick jag åter upp och hörde slutet af _khatmen_. Nu hade en af sällskapet sträckt ut sig på golfvet och somnat. Man var vid suran _Mulk_ och det drog ej länge ut förän man hann till slutet; det sjöngs af alla 4 tillsammans, då de i början af hvar och en bland de sista korta surerna upprepade: _la illaha illalallah_. Slutet sjöngs med större inspiration och behagade mig särdeles. Härefter reciterades ännu _fathe_ af alla samteliga, vända mot det på väggen målade _kibleh_, derpå en liten del af suran _Bakara_ samt _Elasma_ eller guds namn, slutligen böner öfver profeten och öfver _Sejidna Hossein_. Alltsammans var slut kl. 1/2 8 om natten, hvarefter sällskapet skildes åt, utan några vidare ceremonier.

Maj 7.

Satt hemma ända till _'asr_, då jag gick ut med _Ali_ och tog mig en promenad omkring _Gemelijeh_. Men luften var qvaf och tryckande, så att vi snart återvände hem. Efter _maghrib_ gingo vi åter ut. Det var i dag sista dagen af festen och den egentliga _molid_. I de flesta hus här i trakten och i de största bazarerna var illumination. Man hade stora kronor, _negafe_, fullsatta med _kanadil_, upphängda framför portarne eller framför bodarne, som till det mesta voro öppna eller fullpackade med folk, som satt och såg på förbigående samt fröjdade sig öfver illuminationen. Det hela var ej särdeles briljant, men gjorde dock effekt på de smala gatorna. Folk till oändligt stort tal var ute och strök omkring. Vi vandrade af och an i _Gemelijeh, Hassanein och Ghorijeh_, samt suto i några cafén, hvilket är _'Alis_ stora och enda nöje. Han klagade att festen detta år var usel, ej såsom förr: folket vore nedstämdt af pashans _dsulm_ och af den allmänt öfverklagade _firdeh_, pengar funnes ej, modet och lefnadslusten vore qväst. Om aftonen gingo vi in i _Hassanein_ och gjorde vår _zijareh_. På dagen och tidigare på aftonen hade der varit så fullt af folk, att vi ej velat gå in. Mattorna voro aftagna och golfvet var temmeligen smutsigt af det myckna folket, som i dag gått fram och tillbaka. I söndag skall der skuras, då skall _Masrs_ förnämste män samlas dit, samt hålla det för en ära och _barakeh_ att få sig en slarfva och skura golfvet i kubban.

Maj 8.

Gick med _'Ali_ utom staden längs vägen, som leder till _Shubra_, ända till cafét på halfva vägen mellan staden och slottet; vi drucko kaffe der i den vackra trädgården och gingo sedan genom _Ahmed bey ettahirs_ trädgård ner till Nilen. Härvid passerade vi en stor öppen sandplan, som ligger mellan hans slott och Nilstranden. Jag klädde af mig skorna och gick barfotad på den brännheta sanden; fann mig väl mycket besvärad, men härdade dock ut, så väl hettan under mina fotsålor, som hettan af den särdeles starka middagssolen. Simmade i Nilen. Vattnet var halfljumt och jag kände ej det minsta obehag att stiga i floden, ehuru jag ej badat i kallt vatten sedan jag lemnade Paris. Jag tvådde mig med den feta svarta Nilgyttjan och fann badet öfverhufvud särdeles behagligt. Vi gingo derefter tillbaka öfver sandflackan, stannade i ett litet kryphål, der vi förtärde vårt kaffe i sällskap med några Kopter och Turkar, hörande på några historier dem _'Ali_ berättade till hela sällskapets stora nöje. Ströko så förbi Bolak och öfver fältet mellan denna förstad och sjelfva staden, kommo der in genom _Bab elhadid_ och begåfvo oss hem. Tänkte besöka _Prunner_, men råkade på vägen vid ett café ut för _Mohammad Rosas_ och satt med honom först en stund vid cafét, gjorde sedan med honom en liten spatsertur och stannade vid _'Abdolkhaliks_ bod, der vi suto en lång stund jemte _'Abdolkarim_ samt andra kommande och gående. Shekh _Sha'ravi_ kom äfven och jag följde med honom till _Hassanein_, der man till godt slut på festen ännu i afton läste _delail_, gjorde _hazb_ och _zikr_. Denna afton kallas _Lelah jeti meh_, såsom stående ensam, utan sammanhang med den egentliga festen. Vi hörde en stund på, gjorde vår _zijaret_ kring _Hosseins_ kubba och gingo bort efter en half timma ungefär.

Maj 9.

Hade besök af shekh _Ibrahim_, som nu på några dagar ej låtit se sig. Allt folk klagade öfver olidlig hetta, men jag tyckte mig väl kunna fördraga den. Efter maghrib gjorde jag en tur till _Azbukijeh_, satt en stund hos _Hanafi_, drack kaffe och inandades luft, ty den var der något friskare än uppe i staden. Träffade på vägen, när jag kom tillbaka, en blind _fikh_, som frågade efter _Gemelijeh_. Jag bad honom följa mig och ledde honom fram. Han hade nemligen hört att man i afton här någorstädes skulle hålla _zikr_, hvilken han äfven ville öfvervara. Men som han ej visste huset och man här ej kunde upplysa honom derom, fick han vända om och gå sin långa väg tillbaka. Efter _'esha_ kommo till mig _Abdolkhalik_, hans bror _Abdolkarim_ och _Sejid Mohammad Rosas_, som hela aftonen spelade på _'od_. Han var ej utan färdighet och förmåga på detta instrument. Jag blåste för dem på min flöjt åtskilligt, men de tycktes ej förstå det minsta deraf, ehuru jag valde de enklaste melodier jag kunde. Når jag tirlirade och blåste några variationer af skalan fick jag största beröm, liksom Turken på en Europeisk konsert mest tyckte om qvintileringen vid stämningen. De suto länge, ända mot midnatt, och det blef i längden något tråkigt. Moldauern, en Rysk undersåte som bor här, hade äfven kommit upp och ökat sällskapet.

Maj 10.

Gjorde på förmiddagen en tur förbi _Azhar_ till _Ghurijeh_, satt der en stund hos _Hossein_, som med all gewalt ville pracka på mig 2 shawlar. _Mohammad Rosas_ kom efter middagen upp till mig, men gick åter bort, då han fann mig sofvande. När jag efteråt förebrådde _'Ali_ att ej ha väckt mig, sade han det ej vara vanligt här. Vädret var oändligen hett och qvalmigt, med en het tryckande sydlig vind, som särdeles besvärade mig och allt folk här. Om aftonen gjorde jag en liten tur i staden, men den allt fortfarande sydliga vinden satte damm och stoft rörelse, så att promenaden ej var särdeles behaglig. Jag återvände derföre snart och satt en stund hos Abdolkhalik med _Mohammad Sa'odi_. Härunder uppstod stort buller på gatan med en full moslim, som alla skreko och skällde på. Han lyckades yttra en _witze_ om kristna, och straxt mildrades sinnena mot honom. Men när han fortfor med sitt väsende, fördes han slutligen bort med stor möda och besvär, i anseende till det motstånd han gjorde.

Maj 11.

Straxt efter middagen begaf jag mig med _'Ali_ till _Gizeh_, färdades genom _Masr etatikah_, som förekom mig vacker och treflig med sina många trädgårdar. Vi fingo en liten roddarbåt och satte öfver Nilen. 'Ali var mycket rädd och sade att båten var för liten, satt och läste under hela öfverfarten, samt var högst ömkelig. Vi stannade på en liten sandholme midtuti floden för en stund, och jag simmade vid den. Vattnet var grundt och ganska varmt, men badet ändock välgörande. Det var just under Nilmätaren. Nu skall pashan använda den till krutfabrik eller magazin och man kan ej komma der in. Vi hade en högst treflig gammal gubbe, som rodde oss. öfverkomna till _Gizeh_, spatserade vi litet omkring i trädgårdar och planteringar, då jag sköt en _hudhud_. Derefter gingo vi in i ett café, suto der och rökte tills Alis vän, en viss shekh _Mustafah_, kom dit jemte en annan gammal, högst treflig gubbe, med hvilken jag kom i samtal om pyramiderna. Kort före _maghrib_ begåfvo vi oss med _Mustafah_ till hans hus, som var ganska nätt och trefligt, nu genomblåst af en frisk, svalkande nordlig vind. Vi suto så och pratade en stund, då shekh _Mustafah_, som tycktes vara en högst from och religiös moslim, steg upp samt bjöd oss hålla vår _maghrib_ bön. Jag kunde ej undvika det nu, utan gjorde bön med honom och _'Ali_; en stund derpå gjorde vi äfven 'esha bönen. Vi åto qvällsvard och jag åt temmeligen dugtigt, ehuru jag ej var hungrig, kände mig ock derföre genast efter vårt mål särdeles olustig. Vi lade oss att sofva i ett stort vackert rum, der blåsten drog in och ut. Jag var särdeles sömnig, men loppor eller vägglöss gåfvo mig först ingen ro halfva natten; den andra halfva natten var jag besvärad af en förfärlig diarrhé, äfvensom temmeligen stark feber, så att jag verkligen var högst illa deran ända till morgonen.

Maj 12.

Steg bittida upp och väckte _'Ali_. Mig till stor plåga måste vi ännu stanna qvar hos _Mustafah_, äta tortor och dricka kaffe. Jag förtärde dock intet annat än en kopp kaffe och till all lycka känner man här ej seden att truga. Vi gingo derefter ut, suto vid Nilstranden och väntade på de åsnor, hvilka _'Ali_ i går hade beställt hit, för att föra oss till pyramiderna; men såsom jag genast hade förutsagt, kommo de ej. Vi voro sålunda nödsakade att från _Gizeh_ sända en man öfver, som skulle hemta oss 2 andra åsnor. Jag var högst ömklig och illamående, såsom efter det värsta rus, med den vederstyggligaste smak i munnen och infernaliska uppstötningar, dessutom trött och feberhet, ehuru vädret var särdeles friskt och nästan kyligt, der vi lågo om bord på en liten, särdeles vacker och ren _sandal_, tillhörande någon förnäm man här. Medan vi suto der kom en liten pojke, som tycktes vara kajutvakt eller något dylikt, grälade, skrek och ville köra bort oss. _'Ali_ pratade länge och väl skämtande med honom och slutligen blef det särdeles väl mellan oss. Sedan vi ännu en stund väntat i cafét, kommo 2 åsnor, vi satte oss upp och begåfvo oss på väg till pyramiderna. Vägen gick genom Nildalen, der man nu höll på dels att plocka upp hvetet, dels att tröska det, hvilket tillgick sålunda, att man med en maskin (kallad _nogar_), gående på nio jerntrissor, åkte öfver hvetet. Här och der voro byar, framfor och i dem vanligen palmer och andra trän. I Gizeh och under vägen syntes pyramiderna små och helt nära belägna, såsom föremål på sjön eller ännu närmare, men under det vi redo ville afståndet ej bli mindre och det räckte hela två timmar innan vi kommo fram. Framkomne till foten af den sandhöjd, på hvilken de äro uppresta, kunde jag först skönja huru fasliga kolosser de verkligen äro. Vi mötte åtskilliga Araber, som erbjödo sig att följa oss och föra oss omkring uti den stora öppna pyramiden, hvarföre jag bad dem följa med. Vi stego uppför sandhöjden på den vackraste rödaktiga sand, jag sprang efter en trana och sköt ett skott efter den, men det träffade ej, i anseende till den stora distancen. Vi kommo slutligen till den trånga och lilla dörren, suto der och hvilade oss en stund, omgifna af omkring 10 Araber. Här var fullskrifvet öfverallt med namn af besökande från alla tider; ett såg jag från 1500-talet. Högst få Arabiska namn syntes, mest Engelska och andra Europeiska. Efter en stunds hvila tände vi upp ljus och jag kröp in i den trånga, nedåt stupande gången, med 2 Araber framför mig, hvar och en med sitt stycke ljus. Vi kröpo än nedåt, än uppåt, än i trånga gångar, än i öppnare rum, der ett djupt och underligt eko återkastade hvarje ljud; betraktade ett stort badkar i ett rum, men för öfrigt också nästan ingenting. Luften här var naturligtvis instängd och qvalmig, gångarne besvärliga och svåra att färdas igenom. Jag var dessutom ganska illamående, så att jag här ej hade stor fröjd. Jag dröjde kanske timma derinne -- blott så mycket att jag kan säga det jag inträdt i verldens största och kanske äldsta monument. När jag kommit ut, steg jag ännu ett stycke upp på pyramidens utsida. Här äro inga trappor, men de stora ofantliga stenblocken, hvaraf pyramiden består, äro laggda det öfra ett stycke in på det lägre, för att sålunda bilda en lutande vägg och göra samma tjenst som trappor. Jag uppsteg kanske till tredjedelen, då (i anseende till min krasslighet) det började svindla litet och jag kände mig särdeles utmattad. Jag satte mig ned här och skådade ut öfver den härliga släta Nildalen, med sina olika fläckar af byar och träd, samt Kairo med sina minareter, på ömse sidor begränsad af sandberg; dessa voro på östra sidan högre och begränsande min synkrets, på den vestra gränslösa och oöfverskådliga, bildande ett haf af sand, med höjder och dälder liksom vågor, samt ränder liksom strömfåror. Åt söder stodo, i slutet af min synkrets, pyramiderna af _Sakara_. Jag tittade upp åt toppen af pyramiden, såg fåglar sväfva öfver den och först nu hisnade jag öfver dess höjd, sannande sägen att ingen högre byggnad fanns i verlden. Ovilkorligen föllo mig i tanken de slägter, som vandrat här före mig och vandrat hädan, sedan de slägters tid, hvilka uppfört dessa pyramider. I sanning: dessa slägten voro inga uslingar, inga förvekligade lättingar. Skulle vår tid anse mödan värdt att uppföra sådana byggnader, månne den skulle förmå det? Kunde den bringa dessa ofantliga stenblock så långa vägar fram, som pyramidernas byggmästare måste föra dem? Kunde den foga dem tillsammans med den precision, som ännu ses här inne i pyramiden? Dock tunneln i London torde i storhet komma upp mot dem. Sedan jag sutit en stund här uppe och fröjdat mig, så mycket mig möjligt var, ensam som jag var samt sjuklig och ömklig dertill, steg jag ned och vandrade litet omkring, steg derefter ännu upp på en annan liten, förfallen, bredvid stående pyramid och såg mig omkring. Gick vidare att se på det så kallade _Faraons hufvud_, ett ofantligt stort stenblock, såsom ett ordentligt hus, formadt till ett hufvud med ögon, öron och näsa. Allt hvad jag förut sett förekom mig litet och obetydligt i jemförelse med hvad jag sett här, hvarföre jag begaf mig på återvägen i den föresats, att snart komma hit tillbaka och då om möjligt i sällskap.

Vid karlarnes betalning hade vi stort krångel och _'Ali_ grälade med dem förfärligt. Vi gåfvo oss på återväg i solhettan vid middagstiden och kommo samma väg tillbaka, öfver till det mesta skördade fält, der jorden var söndersprucken i remnor af hettan, samt nu besådd med _durra_ i väntan på Nilens flöde, hvarefter man genast sår hvete. Min åsnedrifvare berättade åtskilligt om pyramidernas byggnad, såsom att _Farao_ fört stenarne dit med sin trolldom, blott med sin röst och _hikmeh_. Men jag hade ingen lust, hvarken att höra på honom eller till något annat; jag var alldeles medtagen och skyndade hem, så fort som möjligt. Vi kommo hem omkring _'asr_ och jag började småningom finna mig bättre, då åter _'Ali_ blef sjuk af hufvudvärk samt klagade ömkligen hela aftonen. Jag gjorde ännu på aftonen en liten spatsertur och befann mig fullkomligen väl, då jag gick till sängs.

Maj 13.

Hade om morgonen besök af shekh _Ibrahim_, som dock ej dröjde mer än en liten stund. Gick straxt efter middagen ut till Köhler och Timofejef samt träffade äfven _Berzin_ der. Satt en stund der och hade tråkigt hos Timofejef, som ej tycktes vara vid godt humör. Gick senare på aftonen ner till _Azbukijeh_, satt ända till _'esha_ i cafét hos _Hanafi_ och hörde på den Arabiska musiken, som spelade i cafét bredvid. Gick sedan till _Prunner_, der jag träffade ett sällskap af 5 andra Tyskar. Det var ej utan att jag ju fann nöje i deras sällskap, sedan jag nu på lång tid ej lefvat bland annat än Araber. Tyskarne passa dock bättre för mig än Fransoserna. Följde med _Wrede_ till hans port, för att se hvar han bodde.

Maj 14.