Part 23

Gick till Köhler och talade med honom, men ännu var ingenting uträttadt med shekhen, som på några dagar ej hade kommit. Satt sedan i mina grannbodar, pratade och åt en liten frukost i en tobaksbod, hvars ägare är en _afjuni_, ehuru ännu helt ung och särdeles vacker man. Derefter kommo de upp till mig och blefvo här sittande att röka och dricka kaffe till _'asr_. Om aftonen kommo _Sha'aravi, Ibrahim och Abdolkhalik_ hit med en flöjtblåsare, som hela aftonen blåste för oss och hade det felet, som alla musikanter, att han aldrig ville sluta. Han blåste dock väl, den Arabiska flöjten är vacker och behaglig. Vi kommo öfverens om att han alla dagar skulle komma hit och lära mig blåsa för 25 p. i månaden; sedan allt var afslutadt och jag bestämdt undanbett mig att vid slutet ge någon bakhsbish, läste vi alla _Elfatheh_. De blefvo sittande här ända till midnatt, då jag redan blifvit litet trött.

April 5.

Satt hemma, arbetade hela morgonen med att få ljud i min Arabiska flöjt, utan att lyckas. Shekh _Davod_, flöjtblåsaren och min lärare på detta instrument, kom längre fram på morgonen hit, och samma försök fortsattes. Slutligen lyckades jag, ehuru tonen blef osäker och blott tillfällig. Efter middagen kom _Abdolkhalik_ och tog mig ut till en promenad med shekh _Sha'aravi_. Vi gingo ut i trädgården, spatserade, suto i gröngräset och resonnerade, hufvudsakligen om _Jilm el ravhani_ och _darb el mendel,_ hvari shekhen hade en bok med sig. Han sade sig förr hafva ofta öfvat denna konst, men nu på senare tider blott sällan. Det är eget att se med hvilken barnslig enfald han tror på sannfärdigheten af denna konst. Här i trädgården var en ung man, som sedan 10 månader varit sjuk och börjat bli lam på nedra extremiteterna. Vi examinerade honom och ordinerade. _Sha'aravi_ bad honom komma till sig, så skulle han läsa öfver honom och använda _darb el menda_ och öfva sin konst på honom. Vi hade ganska trefligt, ehuru vi hade just ingenting af nöjen i vår mening. Vi skrattade öfver nästan ingenting och fröjdade oss öfver den nu öfverallt uppblomstrande naturen samt den härliga doften, som spridde sig från pomerans- och citron-träd. Aftonen tillbragte jag till största delen i grannbodarne, längsta stunden vid _Abdolkhaliks_, dit allehanda folk samlades, bland andra en _fakir_ med _zummara_ och _gharbol_, på hvilken han blåste alldeles förfärligt. Sedan började han drifva gäck med en ditkommen sötsakers-säljare och utvecklade mycken qvickhet och humor. Jag kunde ej rätt väl förstå honom, men alla de närvarande skrattade högt med full hals. Sedan kom _Davod_ dit och blåste på sin flöjt. Enligt vanligheten var församlingen förtjust och ropade efter hvarje rhytm: _ja'eini, ja sidi, ja kheir_, eller något dylikt, med en förtjusnings-suck.

April 6.

_Davod_ kom och gaf mig min timma; härunder kom _Abdolkhalik_ med _Sejid 'Ali_ och blefvo alla sittande att prata och dricka kaffe tills _Davod_ gick, då samtal om allehanda fördes mellan oss 3, och man slutligen rådgjorde om det sätt, hvarpå _'Ali_ skulle tjena eller passa upp mig. Han har fordom varit _attar_ eller fastmer essence-fabrikant, förmögen och välmående, nu _fakir 'ala bab allah_ och lefvande på Herrens allgodhet utan någon sysselsättning. Han började redan i dag sin tjenst med att köpa upp allehanda småsaker och sopa hos mig. Det kostade på mig att se det och veta honom förut hafva varit en man med många tjenare. Under kaffedrickande, thédrickande, ätande och prat förflöt tiden ända till efter _'asr_, då vi alla gingo ut. Jag blef genast på gatan kallad på sjukbesök till en qvinna, som hade rosen i benet till ganska intensiv grad. Det tycktes vara ett välmående hus, åtminstone var sjelfva byggnaden stor och vacker samt ovanligt snygg. Jag följde med en _Sejid Ahmed_, en medelålders särdeles vacker man, och sedan oupphörligt på gården och i trapporna ropats _destor_, såväl af oss inträdande, som af en liten svart träl i huset, emottogos vi i en stor vacker _ka'ah_, der tre qvinnor suto i en vrå. Vi satte oss der bredvid dem, betraktade det svårt svullna och inflammerade benet samt examinerade den sjuka. I allmänhet tyckas qvinnorna här vara mycket pjåkiga; liksom i allt annat, ville man äfven i detta fall, ehuru sjukdomen förekom nog trängande, uppskjuta med verkställandet af min ordination. Jag trängde dock på dem och förmådde dem lofva att göra något i dag; men jag tror ändock att ingenting blef gjordt.

April 7.

Satt hemma och roade mig åt den bestyrsamme _Sejid 'Alis_, min nya tjenares, beskäftighet i sin tjenst. Så kom shekh _Ibrahim_ och jag hade knappt hunnit blåsa upp den ännu smått glödande elden för nytt kaffe, då shekh _Davod_, flöljtblåsaren, kom. Det blef just ingenting af med vår blåsning i dag, och han, liksom alla andra här, tyckes finna sin största njutning i att sitta sysslolös och prata. _Ibrahim_ gick snart bort och _Davod_ tänkte göra detsamma, då _Sejid 'Ali_ kom hem och hemtade med sig allehanda provision; nu fann sig _Davod_ vid att stanna qvar, äta bröd, ost och gurkor, samt begaf sig bort först vid middagstiden. Jag skref litet på fortsättningen af mitt bref till Geitlin och sysslade med allehanda smått till _'asr_, då jag gick ner till _Abdolkhaliks_ bod och satt der en stund. Derifrån följdes vi båda åt hem till honom, för att se på hans sjuka syster, hvars tillstånd ansenligen förbättrat sig. Efter _maghrib_ gjorde en tur omkring _Azbukijeh_ för att se på Kopternas högtid och firandet af påsken; men det var just ingenting att se, annat än huru de suto i tält och drucko kaffe och arrak.

April 8.

_'Ali_ hade om morgonen vid kaffekokningen brännt sin turban och berättade sedan för mig, med största allvarsamhet, att _Davods_ öga i går varit _vasikh_, samt att det var derföre som olyckan händt honom; han tackade dock Herren att det aflupit med så ringa och sade att det var _lutf_. Härvid berättade han äfven huru hans _rasol_ med sitt svärd fästat en afundandes öga ofvanom _mambar_ i en moské och att man till följe deraf ännu i hvarje moské på detta ställe gör en cirkel, _Iskareh_. Det runda ögat, ej det aflånga, sade han vara afundsamt. Detta allt berättade han mig, under det han höll på att inröka våra dryckeskärl med rökverk. Längre fram mot middagen skickade jag honom efter _Abdolkhalik_, med hvilken jag sedan gjorde ett godt mål på _kishta_, en sorts gräddkaka med honing på och särdeles god. Sedan gingo vi alla tre ut, för att _nashim ennesim_; ty i dag är den andra _nihar shimm ennesim_. Den egentliga _nesim el'olama_ var för omkring 20 dagar sedan. Vi gingo utom staden, ville träda in i en trädgård, men blefvo hindrade af sturska soldater, som stodo på vakt och ville bli mutade med pengar för att släppa oss in. De voro såsom alla dylika vakter olidliga och gemena, och jag förmådde mina följare att gå vidare, sedan jag några gånger skrikit åt soldaterna _mo'arrasin_. Vi inträdde i en annan trädgård och satte oss der på en matta vid ett café. Här var mycket folk församladt, som dels satt och rökte och drack kaffe, under prat och skämt, dels spatserade omkring. Vi gingo dock snart ut till ett öppet grönt fält och lägrade oss under trän, vid brädden af en liten kanal, som under Nilens öfversvämning fylles med vatten, men nu var tom. Här var äfven ett annat sällskap af våra bekanta från _Gemelijeh_, bestående af kalligrafen _Ibrahim_ effendi jemte några hans gamla goda vänner och tvenne söner. Han sjelf är en högst älskvärd, aktningsvärd man och sådana voro äfven de andra. Vi drucko kaffe med dem, suto i gröngräset och hade ganska trefligt. Vädret var utomordentligt vackert, med en frisk svalkande vind. Flere af oss togo sig äfven en liten lur. Litet efter _'asr_ begåfvo vi tre oss till staden. Vid _maghrib_ gjorde _'Ali_ mig ett präktigt mål af en sorts lök-stark sallat och litet _kebab_ och _kofteh_. Derefter gingo vi till _Moski_ och jag tog litet janinerplåster. Återvända till _Abdolkhaliks_ bod, anträffade vi der _Abo khodeh_, säckpipsblåsaren. Om honom berättade _Abdolkhalik_ sig hafva hört af en sin vän, att denne hört tjenaren i _sejidna Hossein_ säga, det han (tjenaren) ofta om morgnarne, vid uppläsandet af den under natten stängda moskén och vid inträdandet i _Hosseins makam_, sett denne _Abo khodeh_ gå ut derifrån. Han vore en _veli_, som i sin yttre menskliga form satt hela dagen i _bozeh_ och blåste sin säckpipa, samt var en gäck för verlden; men sin natt tillbragte han, utan att sjelf ens veta det, hos _Hossein_. Han har varit 2 gånger galen och insatt på dårhuset här, samt har allt ännn något fånigt i sitt väsende; för öfrigt en _fakir_, i ordets bemärkelse af fattig, men kommer alla att skratta, redan öfver sitt löjliga utseende och sitt underliga, starkt dånande skratt. När han var på dårhuset skall han hafva samlat (_havvish_) mycket pengar af förbigående med sin qvickhet, satt penningarne i en pung, och på ett rep hängt dem under huset; sålunda hade han gömt dem och haft en summa af 150 piaster, då han blifvit utsläppt.

April 9.

Kort före middagen kom shekh _Davod_ hit och gaf mig min lektion. Han börjar redan trötta ut mig litet med sin tröghet och apati. Han är för öfrigt, liksom våra musici, något anspråksfull, utan att äga stora förtjenster eller företräden, och tyckes mest komma hit för att få någon förtäring. Jag kan på intet sätt få honom att brådska eller skynda, utan allt måste gå långsamt och efter hans sätt. När jag blåser något som stöter på vår musik, hör han straxt att det går på _frangi_ och kallar det _battal_, såsom han äfven kallar min flöjt. Omkring _'asr_ kom shekh _Ibrahim_ till mig och hemtade några taflor, tagna ur en camera obscura, utgörande allehanda vyer af betydliga städer, såsom Amsterdam, Sevilla &c. Han tycktes väl kunna se dem i perspektiv, med ett öga tillslutet och handen satt framför det andra, såsom synrör. Han är i allmänhet en högst besynnerlig och obegriplig man. Mot _maghrib_, kort efter det han gått, återkom _Davod_, sade sig vara hungrig och blef sittande länge. Jag gick in i mitt rum under det _'Ali_ sade sig gå att hemta bröd, men då han ej återkom så snart, gick _Davod_ bort, sedan han en lång stund sutit ensam och gnolat på sin flöjt, utan att nu mer än någonsin förut, få af mig de vanliga förtjusningsutropen: _ja ejni, ja sidi, subhan allah_, eller annat dylikt. Om aftonen gick jag med _'Ali_ till _Asbukijeh_, tog de småsaker jag vid min flyttning qvarlemnat och besökte dervid _Berzin_, som var opasslig och nödgades sitta inne; derefter satt Abdolkhalik hos mig och pratade under thé-drickning.

April 10.

_'Ali_ jemte sin lille son, som han haft hit i går, voro mycket sysselsatta och beskäftiga med tvättande, sopande och andra husgöromål. Härunder kom shekh _Ibrahim_ upp till mig, och funderade på några versstumpar, dem han i går kommit på, när han var hos mig. När det i dag blef tal om att han intet göromål hade, yttrade jag att han väl åtminstone för sitt nöje och tidsfördrif torde läsa och studera något; men han svarade att det ej mera fanns några böcker, som han ej kände, liksom han förut yttrat att det ej fanns något land, som han ej besökt, sett och förstått. Den stackaren! Jag gick ut längre fram på förmiddagen, passerade kansliet, talade der med Köhler och begaf mig till _Roda_, men såsom vanligt hade jag missödet att ej träffa _Peterson_.

April 11.

Satt hemma ända till _'asr_, besökt blott på en kort stund af shekh Ibrahim; skref på brefvet till Geitlin. Det var en ful, ruskig, något kall dag, och jag hade litet tråkigt. Före _maghrib_ gjorde jag en liten promenad till _Moski_, men blef hemma hela aftonen och var besvärad af diarrhé, förorsakad af ett litet stycke _Roob erravind_ som jag intagit; den gaf mig äfven under natten ingen ro.

April 12.

Satt hemma hela dagen och skref färdigt brefvet till Geitlin. Närmare _maghrib_ kom _Davod_ till mig, men jag hade ingen lust att blåsa. Om aftonen satt jag med _Sha'aravi_ och _Ibrahim_ vid _Abdolkhaliks bod_ ända till kl. 3.

April 13.

Förde brefvet till Köhler på kansliet, och gick derefter upp till Timofejef som hastigast. Gjorde en liten tur mot qvällen, men som vädret var kallt och ruskigt, blef jag ej länge ute. Pratade en stund med Abdolkhaliks bror och shekh Ibrahim.

(_Bref till prof. Geitlin, dateradt Kairo den 13 april 1844._)