Part 22

Besökte _Pickering_, som jag tycker har blifvit en helt annan man, i allo till stor fördel för honom. Jag satt der omkring en timmas tid och fann det ganska trefligt. Han är i allmänhet fördragsammare med språket, än de flesta Engelsmän, och tyckes ingalunda tråkas ut af mitt tal. Träffade senare _Timofejef_ och satt med honom en stund i ett café; gick derefter hem till honom och tillbragte i hans och shekh _Dosokis_ sällskap hela aftonen till ganska sent. Shekhen var en oändligt treflig och präktig man, med något tycke af _Tantavi_, icke "fanatiqvé", som han sjelf sade. Dock _Tantavis_ like har jag ännu ej funnit. Han gaf mig mycket beröm for mitt språk, det var _fasih_ &c. Men hvad jag ej kan tåla är orden _genabek, hadratek_, som numera kommit in i Arabiskan. Äfven här får folket den Franska artigheten allt mer och mer. O att jag vore bland Beduinerna!

Mars 16.

Satt i kansliet en stund och väntade på _Amin agha_, som ej kom i dag. Träffade på hemvägen _Peterson_, som jag tillfrågade om _Pickering_. Han sade att han var en mycket lärd man, stor naturalhistoricus och isynnerhet frenolog. När jag kom hem skickade jag min Berberi till _Oriental hotel_ med en biljet och riktigt hemtade han min Pickering hit. Han blef sittande här något öfver en timma, vi drucko kaffe, rökte och funno oss trefligt tillsammans, åtminstone jag. Omkring _'asr_ gick jag ut och åt middag på ett Grekiskt matställe, som jag hittade på i _Moski_. Derefter vandrade jag ännu litet med _Timofejef_ och gick slutligen till _Ustad Mahmod_, men träffade honom just nära hans hus tillika med Murad, hvarföre jag lät dem passera, utan att anhålla dem.

Man 17.

Om morgonen kom till mig Timofejef och sedan vi druckit kaffe tillsammans gingo vi till _Divan elmudaris_, för att träffa _Refa'a effendi_ och tala med honom om de böcker vi skulle köpa från _Khutub khane_. Han var ej tillstädes, men vi blefvo en lång stund sittande hos shekh _Kotta_, Tantavis goda vän och lärare. Elever samlades omkring oss till stort tal, vi pratade och hade trefligt. Kotta tyckes vara en skicklig man, men har äfven något af det halffranska fladdriga väsendet och några artighets-termer, hvilka jag till min stora förargelse funnit här hos så mycket folk. Detsamma tyckte jag mig äfven märka hos eleverna, bland hvilka en stor del äfven talade Franska ganska väl. Med skäl kan man säga att Mohamedanismens sista tider äro inne, att ett förderfvets och förfallets dialektiska moment träder in i Orienten; men det är väl ett nödvändigt öfvergångssteg till något bättre, såsom jag hoppas. Dock _allah dalam_. Jag fick äfven här beröm för mitt språk af _Kotta_ och andra. Derefter gingo vi till Timofejef, drucko thé och spelade ett parti dam, hvarefter jag sökte _Ustad Mahmod_, men fann honom ej hemma förän efter _'asr_, då jag satt en stund uppe med honom på hans tak och hörde honom tala vackra historier om Murad, som i går försökt bakdanta mig inför honom. Jag föreslog för honom att få bo och lefva i hans hus, såsom en medlem af hans familj; till min stora förundran gick han in derpå. Går detta i verkställighet, så är det sannerligen den största lycka som kunnat hända mig.

Mars 18.

Sprang hela förmiddagen för att få tag på _Refa'a effendi_, men träffade honom ej. Satt en stund i kansliet och språkade med en just från pilgrimsfärden återkommen Perser, som hade förlorat sitt pass på vägen och nu anhöll om nytt. Han skref en utmärkt vacker Persisk stil; jag fick af honom ett profstycke, som han här skref åt mig. Begaf mig efter _'esha_ till _Ustad Mahmod_, åt der med honom och en ung vacker prydlig man, som utomordentligt behagade mig. Han pratade efter vanligheten sina historier hela aftonen, med en särdeles stor berättareförmåga och liflighet, allt under oupphörligt drickande af kaffe och tobaksrökning. Senare kom äfven Hossein hem och vi suto uppe tills mycket sent. Slutligen hemtades fram bolster och breddes ut på golfvet, då vi jemkade oss till sängs. Vi lågo alla 4 liksom i syskonsäng, _Mahmod_ och _Hossein_ läste mycket böner när de lade sig, otaliga gånger upprepande isynnerhet _bismilla_. Man lade sig först under täcket och klädde så rätt af sig, till och med skjortan. Turbanen behöll _Mahmod_ på sitt hufvud, men aflindade shawlen och behöll blott _tarboshen_ med en liten hvit duk omlindad längst ner. Jag tillbragte en högst orolig natt, störd af trummornas och pipornas sorl, som ledsagade ankommande pilgrimer.

Mars 19.

Vi stego bittida upp före solens uppgång. De andre gjorde sin morgonbön, men jag hade ej mod att bedraga dem midtför deras ögon, utan tvättade mig blott till bön, gick upp på taket, såg mig omkring och fann mig vara i en verkeligen högst penibel ställning. Sedan vi derefter druckit kaffe och rökt, gingo vi ut för att se på pilgrimerna, som i dag återvände hem. Vi gingo ut ur staden ett stycke och mötte oupphörligen pilgrimer, dels på kameler med mångahanda slags sadlar, dels också utan sadlar, dels på åsnor, följda af slägtingar och vänner, som gått ut att möta dem, bland hvilka flere äfven hade hemtat musikanter med sig. Man såg också skaror af qvinnor, som gått ut för att möta kanske en son eller en husbonde, men kommo gråtande och jemrande hem, lika ensamna som de gått ut. Han hade ej kommit tillbaka, utan dött på den besvärliga vägen! Deremellan syntes flera skaror, som firade en omskärelse, med den renade ibland sig sittande på en häst och ganska grannt utstyrd i glitter och guld, föregången af musikanter och kämpar med käpp. Pilgrimerna sågo icke så litet stolta ut, det var med en viss stolthet och värdighet de gåfvo sin _selam_ åt höger och venster, då de af glada vänner besvarades med _bissalameh_. Äfven jag kände en viss fröjd och tänkte med längtan på den tid, då kanske äfven jag någon gång skulle komma hem från en dylik pilgrimsfärd, samt längre fram någon gång emottagas hemma af vänners och slägtingars glada anleten. Vi stannade i flera cafén, kommo genom _Mahmod_ in i flera stora sällskaper och jag togs af alla för en moslim. Vi drucko kaffe till oändlighet, mer än jag vet mig någonsin förr hafva druckit, så att jag började känna knipningar i magen, isynnerhet derföre att jag ingen mat hade förtärt om morgonen. Äfven började tiden synas mig något tråkig och lång; ehuru vi ej sett _Amir elhagg_, som sades först i morgon komma med _Mahmil_, var jag glad att jemte de andra få stiga upp och gå hem. Jag gick på eftermiddagen till _Bokti_, tog pengar och underrättade honom om den öfverenskommelse jag träffat med _Mahmod_, att helt och hållet bo och lefva hos honom i hans hus och i hans familj; men jag fick till svar att det var absolument omöjligt, att jag då ej kunde njuta något skydd af konsulatet. Detta svar gaf mig myror i hufvudet, jag visste ej rätt hvad jag skulle företaga mig och säga åt Mahmod, då han enligt öfverenskommelse skulle komma hem till mig efter _maghrib_. Medan jag satt och funderade, kom _Timofejef_ med den nyss hit anlända Kasanska kandidaten (eller något dylikt), som sade sig ämna dröja i Egypten 4 månader för att undersöka dess dialekter, utan att han ännu förstår just någonting af det här talade språket. Desse drucko thé här omkring en timmas tid och skulle snart återkomma för att här tillbringa natten. Om aftonen kom riktigt Kasanaren och berättade att _Bokti_ sjelf hade gått till _Timofejef_ och strängt förehållit honom otillbörligheten af att i går i ett café hafva gifvit sig ut för moslim samt annat dylikt; dervid tyckes han ock hafva yttrat ej den bästa tanke om mig. Stackars gamle gubbe! _Ustad Mahmod_ kom ej i dag och jag var på det hela nöjd dermed. Hittills har jag i det prisade _Masr_ ej haft annat än ledsamheter; om det ej snart blir annorlunda, säger jag farväl åt Egypten. På eftermiddagen satt jag mycket länge i ett café vid _Birket_ och pratade med en äldre, fullkomligen Arabiskt klädd man, som förstod blott detta språk, men sade att hans far varit Tysk. Han tycktes vara en treflig, hederlig man, så att jag fann mig väl i hans sällskap.

Mars 20.

Gick bittida ut och tog en åsna, som förde mig till en af Kairos största gator, ledande till slottet, der _Mahmil_ skulle passera. Folk var samladt till stort tal, sittande dels på bod-_mastaberna_, dels på _serirer_ och _kurser_ utanför cafén, dels trängande hvarann på gatan. Jag lemnade här min åsna och vandrade fram åt slottet till. Efter en stund kommo 2 alldeles nakna, blott om midjan ombundna, solbruna män, som tycktes vara någon sorts pajazzon, följda af gatpojkar, hvilka kastade stenar och glåpord åt dem. Kort efter dem följde en annan pajazzo, komiskt utstyrd i trasor, som äfven hade samlat en hop pojkar omkring sig. Kort derpå kom processionen, föregången af några officerare till häst, militärmusik och soldater. Sjelfva processionen bestod först af 2 kameler, utstyrda med vackra röda guld-broderade sadlar; efter dem _Mahmil_ och derefter _Amir el hagg_, klädd i Turkiska vidbyxor med en röd gördel om lifvet, men för öfrigt alldeles naken. Han var en _Maghrabi_ af svartbrun färg, hufvudet kalt öfver hjessan, men rundtomkring omgifvet af grått småknottrigt hår och hvitt skägg. Han runkade oupphörligt på hufvudet och kroppen gungades af kamelens gång. Jag vet mig aldrig ha sett någon menniska, som gjort ett så eget underligt intryck på mig. Han var ock den jag mest, nästan allena betraktade af hela processionen; jag hade svårt att taga mina ögon från honom. Efter honom följde _tabl-ister_, äfvenledes på kameler, allt under tåget bultande på sina små tympaner. Militär följde med processionen, isynnerhet omkring _Mahmil_ gingo flere, som hade käppar eller _korbager_, med hvilka de oförväget slogo in bland den påträngande folkmassan åt alla håll. Jag följde processionen upp till citadellet, utanför hvilket den ännu på en stor öppen plats gjorde några slag; sedan framskred den upp, der _Mahmil_ öfverantvardades kanske i _Ibrahim_ pashas händer. Här förlorade jag hela härligheten, men stannade qvar på citadellets stora gård. Sedan besåg jag Josefs brunn, och gick dit ned, beledsagad af en ung man med ett ljus. Vid nedstigandet upprepade jag flitigt _bismilla_, och längst nere läste jag _fatihe_ vid _'Abd Allas_ graf. Min ledsagare visade mig en tillstängd väg, längs hvilken han sade att _Sejidna Ira_ färdats till Syrien, hela vägen under jorden. Nuvarande pashan hade låtit tillstoppa den. Jag räknade stegen upp och fick dem till omkring 230. Det hela var högst kuriöst. Det var nu omkring middagstid och ganska hett, hvarföre jag kände mig något trött efter mina långa vandringar i dag. Dock gick jag allt ännu inåt staden och träffade ihop med en gammal Turk, som sade sig hafva varit sångare fordomdags, men nu i 12 års tid hafva lefvat utan någon slags inkomst, _min'and Illah_. Kasanaren flyttade in i dag och jag tillbragte en stund af aftonen hos honom, jemte Timofejef och Köhler, som på en stund kommo dit.

Mars 21.

Gjorde fram på dagen en lång vandring omkring _Gemelije_ och närbelägna trakter; när jag kom hem hade husets ägare varit här och sagt att lokalen, som jag ämnade hyra, ej vore ledig. Kasanaren kom kort derpå in till mig och plågade mig oändligen med sitt fadda resonnemang angående Araberna och deras språk, om hvilket han har allsintet begrepp. Han förekommer mig särdeles tråkig, oaktadt han har god jargon att disputera och skryta; han sade sig i Persien hafva funnit 8 hittills alldeles okända och oomtalade dialekter af Persiskan m.m. Satt en lång stund om aftonen i ett café bredvid 3 Perser, som efter deras vana reciterade verser. Min kärlek för Persiskan vaknade dervid åter upp. Senare satt jag i ett Turkiskt café och såg ett skuggspel med mycket faddheter. Var hela dagen uttråkad och nedstämd öfver det fördömda bestyret att få logis och det gagnlösa lif, som jag hittills fört i Kairo.

Mars 22.

Vandrade omkring för att söka mig rum. Var först hos min gamle _bavab_ i _Shishim_ och med honom i ett bredvid beläget _vekale_, der präktiga rum funnos; såg sedan på ett hus i _Asbukije_. Middagstiden kom Timofejef hit med shekh _Ibrahim_. Vi suto här tillsammans och drucko kaffe, sedan följde jag med honom nära till _Ashar_, gick till _Esk el moajat_ och pratade med _Hassan_, af hvilken jag beställt dynor och bolster. Satt på eftermiddagen i cafén vid _Asbukije_ och hade tråkigt. I afton börjades _Molid ennebi_ och man uppslog cafén och tält öfverallt vid _Birket el asbukije_. Om aftonen gick till _Ustad Mahmod_ och tillbragte der hela aftonen. De ville med all gewalt att jag skulle flytta till dem.

Mars 23.

Visste ej hvad jag skulle företaga mig, ty hemma trifdes jag ej hos Kasanaren. Gick derföre ut och gjorde ej annat än strök omkring utan mål och syfte; satt i cafén och hade förfärligt tråkigt, med nedtryckt och förstämdt sinne. Begaf mig till _Roda_ för att träffa _Peterson_, men han var ej hemma. Kom sedan till mitt qvasi-hem hos Kasanaren, men gick åter snart ut, satt tills efter _'esha_ och väntade förgäfves på _Mahmod_, som jemte _Hossein_ lofvat komma för att träffa mig.

Mars 24-31.

Sedan jag förgäfves vandrat omkring, anmodat allt möjligt folk att skaffa mig rum och äfven sjelf besett några, men aldrig funnit något som convenerade mig, beslöt jag mig för ett i en stor _vekale i Gemelijeh_, tillhörande _Selah dar_. Jag flyttade äfven ditin den 25 om aftonen och fann blott toma väggar, nersmutsade af damm och annat, som min _bavab Mohammed_, tillika med en ung vacker flicka, dotter till den andra _bavaben Ahmed_, ej kunnat få bort med flitigt tvättande. Jag uppmanade dem att göra allt sitt möjliga för att få rent och hade dem ännu följande dagen att putsa väggar och fönster. _Saleh, bavaben_ i _Shishim_ der jag allraförst hade logerat, hade rekommenderat mig här hos sina kolleger med stort beröm och det vanliga: _ma fisk zejo_. Jag blef derföre väl hyllad och hållen för en rättrogen moslim. Alla dessa dagar upptogos nu af att ordna mitt hus, köpa dynor och bolster för att bekläda mina _mastaber_, lösa flitigt på pungremmarne, gräla och handla i bazarerna samt med snickaren m.m. Aftnarne upptogos af promenader vid _birket el azbikijeh_, der man nu (sedan fredagsaftonen den 22) firade _Molid ennebi_. Man hade denna dag öppnat otaliga bodar för sötsaker omkring shekh _Bekris_ hus och högre uppåt staden, samt ökat antalet af cafén i promenaderna omkring Birket. Isynnerhet om aftnarne samlades hit folk till otalig mängd, mest af lägre klassen; de suto i cafén eller vandrade omkring och hörde på sångare eller spelmän, sågo på _hawa_ och andra konstmakare eller apledare, samt läto gunga sig. Man hade under shekh _Bekris_ hus uppslagit tält, sträckande sig ända till bron vid _Divan el modaris_, i hvilka om aftnarne samlade sig skriftlärda; dessa läste först ur en bok _El dalail_, om deras nästan som afgud dyrkade profet, höllo sin aftonbön vid _'esha_ i stort sällskap, och gjorde sedan _zikr_. Detta tycktes vara hufvudsaken af sjelfva festen och öfverallt hörde man sådana. Egen och för oss alldeles fremmande är karakteren i _zikr_, som på mig gjorde stort intryck. Kören mumlade djupt och dåft, oupphörligen och oföränderligt: _allah_ eller _la illaha illalallah_, i ett sorl som liknade, tycktes det mig, ljudet af brummande björnar, hördt på långt håll; till detta accompagnement sjöng en eller flere strofer ur Koran, på en ganska enkel, något fugalik melodi. I somliga tält följdes sångsolot af en flöjt, som blåste partiet unisont med sångaren och gjorde en mycket vacker effekt. Harmoni hördes aldrig, utan allt var unisont, så när som på den mumlande kören. Härvid gjorde de oupphörliga svängningar på hufvudet, samt allehanda påkostande och ansträngande rörelser med kroppen; de fortforo dermed mest hela natten, utan rast och uppehåll, så att jag ej kan begripa huru de kunde hålla ut. Men troligen var det entusiasmen och exaltationen, som gaf dem denna styrka. På de flesta syntes en matt hektisk rodnad på de bruna kinderna, hvilken, tillsammans med den absoluta hängifvenheten och glömskan af allt jordiskt, gaf dem i sanning ett halft helgonlikt utseende. De hade ögonen lykta, samt syntes helt och hållet vara försänkta och dränkta i _allah_; jag måste tillstå, att jag sällan sett eller hört något så högtidligt och religiöst. Tälten voro illuminerade och bredvid bron hade man upprest en hög ställning, i form af en långsträckt båge eller segerport, hvilken man äfven illuminerat med lampor såsom annorstädes. För öfrigt sträckte sig fröjden icke högre upp i staden, utan allt var concentreradt här, och allenast minareten i den här belägna moskén var illuminerad. Jag vandrade oupphörligt af och an bland folket, köpte här och der något af deras _helaveh, sukkarije_ och nötter &c., alltid för 10 fadda. Nöjen funnos, utom _zikr_, föga om aftonen, blott några sångare här och der i cafén, tympaner och Turkiska _karagjoser_. Äfven hörde jag nu, litet högre upp inåt staden, en _Abo zeid_ berättare med sin _kemenge_. Han dels reciterade, dels sjöng (som jag tror) verser, och accompagnerade sig sjelf jemte en annan på en _kemenge_, som var högst enkel med ett något surrande ljud. Hans föredrag var vackert, verkligen ädelt, och behagade mig mycket. Om dagen hölls ingen _zikr_, men då voro hava församlade och gjorde sina konster, åto blår och blåste ut rök m.m.d. dumt tyg. De hade med sig en eller flere gossar eller togo dem från den åskådande barnhopen; dessa gjorde äfven sina konster, skreko och grinade förfärligt, samt voro alltid _sa'idi_ och tjente till _havins_ handtlangare. Jag såg huru han en gång körde en trädkula in i munnen på en sådan gosse, lade honom sedan på hans händer och fötter, blottade helt och hållet ryggsidan, tog ut kulan derifrån och kastade den högt i luften, till stor förlustelse för det med ganska litet nöjda folket. Två _khovaler_ såg jag äfven i ett tält. De voro klädda som flickor och dansade med ganska stor expression, ehuru mycket lascivt. Den ena var en ung vacker gosse, och tog sig ganska väl ut som flicka; men den andra var otymplig. Musiken, efter hvilken de dansade, utgjordes af en _zummara_, en sorts säckpipa, och en tympan. Processioner gjorde man äfven om aftnarne, hvar och en assistent med ett långt vaxljus i handen. Festen slutades den 30 om middagen med _doseh_, en ceremoni, verkligen den förunderligaste man kan se. Dervisher, fromma män och (tror jag) hvem helst som ville, lade sig utmed marken på magen, den ena tätt invid den andra, och shekh _Bekri_, sittande på en stolt vacker häst, ledd af en man på hvardera sidan, framskred långsamt öfver de prosternerade männernas ryggar. När de stego upp allteftersom de blifvit öfverridna, blefvo de omringade och omfamnade af vänner och slägtingar, upplyftade och halft burna af dem. Deras ögon voro slutna, de svarade ej på de frågor som gjordes dem, och tycktes vara alldeles afsvimnade. Dock, som det syntes mig, kom det sig ej af smärta, utan fastmera af from religiös hänryckning och exaltation; ty efter några ögonblicks afdåning vaknade de upp, alldeles friska och färdiga, samt berättade med munter och fullkomligt naturlig stämma, huru lätt hästens fot gått öfver deras rygg, utan att förorsaka den ringaste smärta. Detta var egentliga slutet på festen, men denna afton och natt fortsattes ännu de vanliga förlustelserna. Trängseln var förfärlig vid _doseh_ och barn trampades förfärligt mellan fötterna. Jag träffade lyckligtvis ihop med en Turk och trängde mig fram med honom, upprepande som oftast halfhögt för mig sjelf: _la illaha illalallah_. Polisen behandlade här som annorstädes folket förfärligt grymt, slående in i pöbelhopen med käppar åt ansigtet och ryggen eller hvart helst det träffade. Under dessa dagar hade jag äfven lyckan bivista en konsert i ett privat hus i mitt granskap, der bröllop eller någon annan familjefest firades. Gården var full med folk, placerade på de här vanliga höga trädsofforna och palmqvist-stolarne. Uppe i ett stort fönster, _meshrebije_, bildande ett slags galleri, suto musikanterna med sina instrumenter och sångarne. Jag kunde ej se dem, men som jag tror var der flöjt eller _nai, kemenge och kanan_. Såsom öfverallt här, var i musiken ingen eller blott föga harmoni, dock vexlade instrumenterna med solo och melodier. Musiken var högst enkel, men vacker, små korta något fugalika satser. Något komliga förekommo mig öfvergångarne. Sången utfördes i kör, nästan unisont accompagnerad af instrumenterna. -- _Abdolkhaliks_ bod är just här i mitt granskap och en stor del af dagen sitter jag der med honom, samt gör sålunda många bekantskaper med allehanda sorts folk, som passera eller stanna en stund att prata eller stiga upp i den lilla boden, hvilken högst inrymmer tre personer. De komma om aftnarne ofta till mig, dricka thé och prata; jag finner mig nu fullkomligen i mitt esse och tror att det skall bli godt af. Jag passerar allt för moslim och inviteras i moskéerna att göra min bön; detta är dock litet genant, emedan jag ännu ej kunnat besluta mig dertill.

April 1.

Sedan jag nu, efter omkring en vecka, kommit mig i ordning i mitt nya qvarter och ändteligen fått mig ett bord att skrifva på, var det första jag började med ett bref till _Geitlin_, vid hvilket jag satt ända till en stund efter middagen, då jag gick ut till _Moski_ och gjorde några små uppköp och talade med _Köhler_ i kansliet. Satt sedan i _Abdolkhaliks_ bod, dit jag hemtade medicin för hans sjuka syster, hos hvilken jag i går gjort mitt första sjukbesök här. Om aftonen satt hos mig shekh _Sha'ravi_ jemte _Abdolkhalik_. Med den förre kom jag litet i dispyt om grammatikaliska frågor. Han är väl bevandrad i skolgrammatiken, men känner ej fullkomligt de Arabiska grammaticorum finesser.

April 2.

Gick till kansliet och talade med _Köhler_, allt om bokaffärer, hvilka aldrig vilja taga slut. Träffade sedan _Abdolkhalik_, som sökt mig för att hemta mig till sin sjuka syster. Vi gingo dit båda och läto en barberare applicera kopphorn. Hans don voro Europeiska, snäppare med 10 bett, men han tycktes hellre vilja begagna rakknifven. Blod fick han blott ganska litet ut och jag var öfverhufvud ej väl belåten med hans koppning. Patienten var pjåkig och ganska tråkig; blottade sina bröst och magtrakten, utan att låta märka någon sorts blyghet eller försagdhet, men täckte väl sitt ansigte. En annan patient med sjukt öga hade jag äfven fått, som jag lät applicera blodiglar på. Satt en lång stund med _Abdolkhaliks_ bror _Abdolkarim_ i ett café och pratade. Han tycktes vara en högst präktig man. Lät raka mitt hufvud fullkomligen, hvilket var ganska ljufligt. Efter _'asr_ uppe i shekh _Sha'ravis_ skola och pratade med honom. Om aftonen kom han jemte shekh _Ibrahim_ och _Abdolkhalik_ hit och drack thé; de blefvo sittande till ganska sent.

April 3.

Gick bittida ut och gjorde en färd till de gamla konungarnes grafvar, hvilka stå i öknen mellan sandhöjderna, liksom en liten stad med sina moskéer, minareter och _kubbor_. Nu håller allt på att gå i ruiner, folk och fä bo i helgedomarne och en af de största moskéerna har pashan tagit till bly- och kul-fabrik. Jag återvände derifrån kort före middagen, särdeles trött af den långa färden och af den heta solen. Satt en stund i _Abdolkhaliks_ bod, men gick snart derifrån jemte honom på sjukbesök till en gammal man, som besvärades af urinstämma. Vi suto en stund hos honom, drucko kaffe, rökte och pratade om hans sjukdom, som jag ansåg ej medföra någon fara och ej behöfva någon behandling. Besvärades hela dagen af en mycket stark hufvudvärk, som fortfor och tilltog ända till _maghrib_, då jag gjorde en lång promenad omkring _Asbukije_, der man nu på Koptiska sidan började slå upp tält och gungor för den instundande påsken. Vädret var det härligaste och ljufvaste samt fördref min hufvudvärk. Om aftonen satt i grannbodarne med shekh _Ibrahim_ på hans vanliga plats på den höga _mastaben_.

April 4.