Part 21

Hade besök om morgonen af shekh _Elmokhaddamin_, som hemtade mig en tjenare, den jag ej just var mycket belåten med, men dock behöll för de få dagar jag tänkte stanna här. Gjorde en tur till _Khan el khalili_ och gjorde liten handel. Satt sedan hemma hela den öfriga dagen med _Abdolkhalik_ närmare _maghrib_, hvarefter Murad som hastigast kom till mig.

Febr. 26.

Gjorde en tur till boklådan, tog min katalog, satt en stund der och pratade med gubbarne, af hvilka en hela tiden pratade med mig på gamla språket. Jag frågade dem om det var sannt att man i Bolak höll på att trycka Koran och runkade starkt på hufvudet när de bejakade det. Också tycktes man på fullt allvar taga mig för moslim och gaf mig Islams helsning i hela dess vidd, då jag gick. Sedan gick jag till konsulatet och satt en stund hos Köhler. I dag kom ej _Abdolkhalik_, utan jag väntade honom förgäfves. Om aftonen gick jag till Murad, för att få honom ut i det vackra månljusa vädret. Efter en helt kort promenad gingo vi in till en Fransk doktor i Egyptisk tjenst. Här talades mycket om en högst skandalös historia, som passerat emellan honom och en annan Europé; man apostroferade mycket här bosatta Européer. Gud nåde dem! Hvar helst man träffar dem äro de usla. Man berättade äfven att pesten är i Alexandria och att ungefär 15 personer dö der om dagen. Det ingaf mig ingen fruktan.

Febr. 27.

Gjorde om morgonen en liten tur till konsulatet, satt en stund hos Köhler, och talade om bokaffärer. Satt för öfrigt hemma hela dagen, skref Arabiska och väntade på _Abdolkhalik_, som ej kom i dag heller. Jag undrar hvad som går åt honom, och fruktar att han har några misstankar om mig. Mot aftonen gick till Murad och tog honom ut. Vi gingo till cafét, der _Abdolkhalik_ och hans sällskap pläga samlas, men der voro de ej i afton. Sedan vandrade vi åt åtskilliga håll, förbi flere moskéer, i hvilka shekher höllo på att läsa med en stämma, liknande våra katolikers messa, och kommo hem något sent, i det vackraste månsken.

Febr. 28.

Satt hos Köhler en stund på kansliet och hörde på en Grek, som med särdeles lätthet utlade historien om en qvinna, i hvilken han var invecklad och sökte rätt genom konsulatet. Han talade visst en half timme oupphörligt, flytande, utan att det minsta stappla, och hade derunder nätta och lätta åtbörder. Gick derefter på en liten omväg hem och blef hemma hela dagen, väntande på _Abdolkhalik_; men åter förgäfves. Antingen har han något i sinnet emot mig eller törs han ej ut, af fruktan för _firdeh_, som nu drifves in på alla håll. Mot aftonen gick jag ut, passerade förbi Murad för att få honom ut, men som han ej var hemma, gick jag ensam, gjorde först en liten tur och stannade sedan i cafét nära hemmet i vårt qvarter, och hörde på den gamle hesa _Mohaddit_. Fördömdt att jag ej väl förstår honom; men han berättar med en olika stämma mot den han begagnar i vanligt tal.

Febr. 29.

Gick på morgonen till Köhler, men som han ej funnit någon assignation, gick jag till dragomanen vid Engelska konsulatet. Han är en särdeles bestyrsam man, alla skrika efter honom och han parlerar alla möjliga språk. Jag hörde honom denna morgon tala färdigt och korrekt Arabiska, Turkiska, Franska, Italienska, Engelska, och litet Tyska, men detta sistnämnda språk obetydligt. Han lofvade rangera saken för mig tills i morgon, och talade med en Jude eller Armenier eller något dylikt, som i morgon skulle ge mig en sådan assignation. Fick af _Bokti_ till låns ett utdrag af _Sihah_. Vandrade omkring och gjorde små uppköp af snus &c., så att jag ej hann hem förän en stund före _'asr_. Min tjenare gick vid denna tid ut för att köpa kött och behagade bli borta ända till närmare _maghrib_. Då jag länge förgäfves väntat på maten, gick jag slutligen i förargelsen till Murad och med honom på en liten spatsertur, hvarefter han kom till mig och blef sittande här en stund att röka och dricka kaffe, som jag lät koka, ehuru det var något sent.

Mars 1.

Gick till Bokti och tog pengar för att köpa böcker, men det kunde ej ännu i dag bli någon handel af, emedan det var lördag och emedan jag ej förän i morgon kunde få en assignation af vexlaren. Till honom förde mig en ung Moldavier, som jag träffade vid konsulatet och hvilken jag sedan följde till hans bod i _Khan elkhalili_. Moldaviern var en ung treflig man och högst artig. Från honom gick jag efter min kompass genom åtskilliga delar af staden och kom hem något efter middagen. Sedan gick jag till Murad, drack thé hos honom och pratade en stund. Han talade om Wrede, sade att det var en skojare, som här genom praktik lärt sig Arabiskan, utan att det minsta förstå läsa den; att han fordom varit bränvinssäljare eller brännare här och äfven såsom dragoman färdats med resande, hvarvid han ej handlat på det redligaste.

Mars 2.

Sprang hela förmiddagen omkring till vexlaren, vårt konsulat och _kutub khane_, för att bestyra om böcker; men kunde med allt detta ingenting uträtta. Jag fann mig häraf tråkig och ledsen i allmänhet öfver mitt lif hittills, som gått utan särdeles märkbar nytta. Vädret var äfven fult i dag, med ordentlig storm, som dref damm omkring, så att man äfven inne i rummen oupphörligen sväljde stoft. Mot aftonen gick jag till Murad och drack efter vanligheten thé med honom och tillbragte aftonen under samtal.

Mars 3.

Murad kom bittida hit och tog mig på sängen, hvarefter vi drucko kaffe och gingo till _Bolak_, för att accordera om båt till öfra Egypten, men afgjorde ännu intet bestämdt. Här voro vi inne på ett slags värdshus, åto en fisk och drucko sedan kaffe på samma ställe, der jag tillbragte första natten i Kairo. Vädret var blåsigt och fult och jag tyckte mig särdeles trött efter promenaden. Det oaktadt gick jag genast vid min hemkomst åter ut, vek först in i _Diwan el mudaris_, träffade flere hyggliga och artiga unge män, gjorde sedan en lång tur i staden med min kompass och kom hem vid _'asr_ mycket trött.

Mars 4.

Gick på förmiddagen för att hemta Murad, men då han ej var hemma begaf jag mig ensam till _Khan elkhalili_ och såg på marknaden der, som var ganska liflig och hålles hvarje måndag och thorsdag. Jag vandrade upp och ned, men köpte ej annat än ett skrifdon. På vägen dit träffade jag _Abdolkhalik_, som såg litet flat ut och lofvade komma till mig vid _'asr_, men höll ej ord. Satt hemma den öfriga delen af dagen ända till _maghrib_, hvarefter jag gick ut till Murad; men emedan han sof och var något illamående, gick jag straxt bort, vek in i mitt vanliga café och hörde på den gamle _Mohaddit_, som jag dock allt ännu har svårt att förstå. Hade besök af shekh _Elhare_, som var uppbragt på de här uppe boende Fransmännen, för det de koka ocb slaska med kemiska preparater här på gården, men troligen förnämligast derföre att deras kamrater rest bort, utan att ge honom någon bakhshish eller _hölwan_.

Mars 5.

Gick om morgonen till Murad, för att få höra något bestämdt om vår resa, men ingenting kunde ännu afgöras. Vi gingo ut tillsammans till _Muski_, der han hade någon affär; jag gick sedan på egen hand, men förvillades så att jag en lång stund måste gå fram och tillbaka inom ett qvarter, utan att hitta någon utgång. Slutligen ledde kompassen mig åter till rätta och jag kom hem straxt på eftermiddagen. Med Murad var jag hos en hans bekante, en damasquineur _Ustad Mahmod_. Han var en högst treflig man och pratade mycket, bland annat ett långt stycke ur _Siret Zahir_, samt om _Mohammad 'Ali_ med mycken qvickhet och humor. Vi suto hos honom kanske 2 timmar och jag fann mig särdeles väl. På hemvägen passerade vi en moské, der _Zikr_ hölls, hvarföre vi stannade en stund på trappan samt sågo och hörde på. Det var en samling af omkring 20 man, som stodo tätt slutne i ring och hade allehanda besynnerliga rörelser, än vridande sina kroppar i bugande ställningar, än höjande dem, derunder alltjemt upprepande språk från Koran eller annat, och läsande med en besynnerlig, hög, messande stämma _elfatha_. Kom något sent hem, ej utan att vara något trött.

Mars 6.

Bittida kom _Omar_ till mig, sade sig hemtat en _rais_ åt Murad och bad mig komma dit. Så beslöts att vi skulle gå ner och se på fartyget. Togo åsnor, redo till _Bolak_ och uppgjorde kontraktet, som skrefs af en dithemtad skrifvare eller notarie. Det drog något långt ut, så att vi först middagstiden kommo hem. Härefter gick jag till min tobakshandlare, köpte resprovision af tobak och satt väl en hel timme i hans bod, förän den hann skäras och bli färdig. Härunder drucko vi kaffe, rökte och pratade. All, helst litet betydligare, handel går till på sådant sätt, ty man fjeskar ej. Hela min handel gällde dock blott 16 piaster. I allmänhet är det förunderligt huru långsamma menniskorna här äro och huru tåligt de kunna sitta timtal och vänta, utan att det minsta ledsna eller tröttna. Om aftonen gick jag med Murad till _Ustad Mahmod_, der vi blefvo sittande omkring en timma och drucko kaffe, kryddadt med neglikor. Gubben var dock i dag ej på lika godt humör, som i går, och ej så pratsam. Likaså Murad. Gjorde bekantskap med _Wrede_, hvilken verkeligen förekom mig som en skojare, med den vanliga Tyska stormunnen. Han lofvade ge mig goda upplysningar och förhållningsreglor för min resa; han kände bäst sättet att färdas i Arabien, ty han hade på det rätta och enda rätta sättet både företagit och utfört sin resa o.s.v.

Mars 7.

Gick bittida till Murad och tog honom ut till _Khan elkhalili_, der vi skulle handla allehanda, men emedan han hade affärer på annat håll, lemnade han mig snart ensam; jag vandrade omkring på thorsdags marknaden eller auktionen, kom i fäl med boksäljare, dels på gatan, dels inne i _kutubijeh_, och handlade åtskilliga saker för universitetet. Äfven köpte jag ett par nya skor af en sherif, som frågade mig mitt namn; likaså hade äfven den shekh _Ibrahim_ gjort, af hvilken jag på gatan köpt böcker. Sherifen qvestionerade mig mycket om Murad, som först på morgonen varit med mig der, och frågade om han vore moslim. Jag sade mig ej känna honom, hvarpå han sade sig anse honom för en Frank och gjorde dervid en högst rolig, något föraktande min, liksom han ville varna mig för honom. Då jag sade mig vara Tscherkess och läkare, upprepade han flera gånger: _ma ska allah_. Jag kom hem middagstiden, men begaf mig straxt åter ut till _kutub khaneh_ och köpte _Alfijeh_, hufvudsakligen till lektyr under resan. Om aftonen drack jag thé hos Murad i sällskap med en ung Fransos, nyligen kommen från Suez, och gjorde derefter en liten promenad med Murad, i vackert, månljust och stjernklart väder.

Mars 8.

Bittida om morgonen till Murad för att träffa _raisen_ (skepparen) och ge honom pengar; men som han ännu ej var kommen, ej heller efter någon väntan kom, begaf jag mig bort till Bokti, tog af honom pengar och gick åter till Murad. Icke heller nu var raisen kommen. Jag gick då till _Prunner_ och fick af honom bekräftelse på hvad jag länge misstänkt, att nemligen Murad här ej var på det bästa känd, utan fastmer såsom en krångelmakare, hvarfore jag genast beslöt att slå hela resan med honom ur hågen. Gick åter till Bokti och underrättade honom om mitt beslut; han bad mig hemta raisen till honom. Der erfor jag att _Kraemer_ och _Timofejef_ voro hit ankomna, hvarföre jag gick till Köhler, der jag träffade den sistnämnde, ännu nästan lika barnslig och pojkaktig som i institutet. Jag blef en lång stund der, pratande med honom och med Köhler. De äro dock ingendera af mitt folk. O att jag nu hade här någon af mina Finska bröder! Kort härefter träffade jag händelsevis raisen på gatan och förde honom till Bokti, som talade med honom och förmådde honom lofva att återhemta den ena af de två guinéer, jag gett honom i förskott. Dock när raisen var gången, sade mig Bokti: "tro ej att han kommer". Derefter gjorde jag ensam en liten promenad i staden, trött och ledsen, men på sätt och vis glad och tacksam mot Herren, som underbarligen ledt mig utur en ögonskenlig fara. Jag kom hem och stultade ensam i min stora _ka'ah_, sedan jag på morgonen låtit min tjenare gå. Nu kom _'Omar_ med bud från Murad att jag skulle komma dit. Jag kan ej neka att det var med någon ovilja jag gick dit, men gjorde det dock för apparencens skull, åt med honom och drack kaffe, men kom snart hem.

Mars 9.

Var hela morgonen på språng för att träffa Murad, som å sin sida äfven var på språng för att få _Omar_ på fri fot. Man hade nemligen tagit honom på gatan och fört honom i vakten, till följe af ordres från _Abbas_ pasha. På eftermiddagen kom hit _Timofejef_, följd af _Amin agha_, och de blefvo här sittande att dricka kaffe. Sedan gick jag ut med _Timofejef_ och följde honom hem. Sedan jag lemnat honom och gått ett stycke i trädgården, kom jag i fäl med en gammal Engelsman med kortskuret grått skägg. Vi följdes länge åt, än spatserande, än stannande, allt under prat. När han hörde att jag var Finne, förundrade han sig högeligen, sade att man i England och Frankrike visste stort ingenting om det landet och att dess folk ansågs som "savages". Han skref upp mitt namn i en liten annotationsbok, jemte mitt land, vårt universitet och min ålder. Det dröjde ej länge förän samtalet föll på religionen, då han började filosofera och prata högst ifrigt, allt som oftast stannande och, som det tycktes, glömmande sig i sitt prat. Jag följde honom hem till hans port, emedan det redan blifvit något skumt och han ej rätt tycktes hitta vägen. Då vi skildes, frågade jag honom hans namn; han sade sig böra vara känd till namnet, emedan han hade publicerat många arbeten, men genom förföljelse och intrig blifvit kringskuren i sin verkningskrets. Han var öfverhufvud en högst rolig och originell gubbe, jag hade mycket roligt med honom, och vi lofvade att se hvarandra åter. Han gaf mig nu sitt kort, der han kallades: Rev. _John Pring_. På hemvägen anhöll mig _Wrede_ på gatan och vi blefvo stående väl en halftimma att prata. Han hade den vanliga Tyska jargonen, talade om _Pococke_ &c. och var nu sysselsatt med utarbetandet af sin resa, som skulle tryckas. Längre fram på gatan fick jag fast Murad, med hvilken jag följde till hans hem och drack thé der, i sällskap med Fransosen från Suez. De tyckas båda två vara i trånga skor och ej rätt veta hvad de skola företaga sig.

Mars 10.

Drack kaffe på morgonen med min Berberi, som pratade allehanda, isynnerhet om Koran, ur hvilken han ville lära sig suran _iasin_, den han fordom kunnat, men numera glömt. Han håller mig för en muslim och sade: "du känner och kan Koran, men folket säger allt ännu _khavage_". Längre fram på förmiddagen kommo _Timofejef_ och _Amin agha_ hit och jag begaf mig med den sistnämnda till _Bolak_, der jag erfor att Murad i går morgons talat med skepparen, gifvit honom ännu 60 piaster _'arbon_ och sagt att de 2 guinéerna voro från hans ficka, med mera dylik lögn. Saken afgjordes så, att jag i morgon skulle komma dit med Murad och jemte honom der afsluta saken med skepparen och _dabiten_, som _Amin agha_ tagit ut från ett café. Middagstiden gick jag till Murad, men träffade honom ej förän omkring _'asr_. Jag sade honom dock ingenting annat, än att konsulatets janitschar ensam varit till Bolak, och bad honom i morgon följa med mig dit, hvilket han naturligtvis lofvade. För öfrigt hade han det tvungna lugn i sitt ansigte, som man alltid finner hos gamla rackare; men han tycktes ej mera kunna se mig rätt i ansigtet. Om aftonen kom han till mig och efter hostningar och pustningar upprepade han sin redan i går gjorda begäran, att jag måtte låna honom pengar, hvarvid han gjorde mig allehanda projekter, dem jag naturligtvis ej kunde antaga. I dag, liksom i går, var en het dag, med qvalmig _khamasin_ luft, impregnerad af damm och rök; isynnerhet inne i staden kunde man ej draga ett enda friskt andetag.

Mars 11.

Gick om morgonen ut för att göra min uppvaktning hos _Kraemer_, men det var då för bittida. Derpå spatserade jag i alléen, stannade i ett café-tält, satte mig på en _serir_ med benen i kors under mig samt begärde kaffe och _shishe_. Medan jag väntade kom en Syrier, med hvilken jag gaf mig i samtal. Vi kommo oss i vidlyftigt prat, och som han säkert fann mitt tal för mycket grammatikaliskt, började äfven han tala samma språk. Man hemtade mig kaffe med socker, men jag gaf det tillbaka och sade att jag fordrat det utan socker. Derefter började Syriern kalla mig effendi. Vi pratade länge och det var ganska roligt. Derefter gick jag åter till _Kraemer_, men nu var han upptagen af konsuler, som voro hos honom. Jag gick derföre till konsulatet, dit _Peterson_ snart ankom och frågade efter mig. Han blef sittande der och det var med obeskriflig fröjd jag åter talade mitt modersmål. Men i början var det mig nästan såsom ett främmande språk, orden ville nästan fattas mig. Men å andra sidan tyckte jag mig ännu aldrig hafva funnit mitt modersmål så vackert; det var med en viss stolthet jag ansåg mig lycklig att äga ett så äkta rent modersmål. _Peterson_ sjelf tycktes vara en hygglig, treflig, ung man. Vi kommo äfven på det vanliga Svenska kapitlet och deri var han lik alla sina landsmän. Middagstiden var nu inne, hvarföre vi slutade med en öfverenskommelse att träffas snart igen. Jag gick härefter till _Kraemer_, vår generalkonsul. Han var ensam och ledig samt tog emot mig med särdeles hygglighet. Han tycktes ännu vara helt och hållet intagen af sin resa till öfre Egypten, talade mycket om den och de underbara saker han sett, så att hos mig stor lust uppstod att resa dit och tillika stor förargelse öfver att min tillämnade färd dit så snöpligen krupit i säcken. Han hade en blandning af Tyskt, Engelskt och litet Ryskt i sitt väsende, tycktes vara beläsen, men kanske vilja litet briljera dermed. I allo och öfverhufvud var han dock en högst förtjenstfull och präktig man, såsom jag förut hade hört från många håll. Omkring _'asr_ gick jag till Engelsmannen _Pring_ och gjorde en högst egen, besynnerlig visit. Tiden upptogs hel och hållen, omkring halfannan timma, af hans prat och filosoferande uti religion. Hans idéer tycktes mig just ej egna eller originella, sannt religiösa utan att vara just strängt pietistiska; i hans väsende fanns den äkta vanliga Engelska rättframheten och ärligheten. Han tog fram ett arbete af sig, ett poem som han kallade _The millennium eve_, och läste upp för mig derifrån några stycken, med en högst enkel, okonstlad och ren deklamation. Men fri var han dock ej från författarefåfänga. Han sade att detta hans arbete stod och paraderade på de förnämsta bokhandlares hyllor i London, vore med högt beröm omordadt i flera Engelska tidningar, isynnerhet Times, och dock köpte ingen menniska det. Han sade sig vara förföljd, förbjuden att predika och publicera något, men hade dock bibehållit den ungdomliga själsfriskhet, som en sann religiös tro alltid ger och en allvarlig vilja att offra sig för Herrans och det godas sak. En besynnerlighet var, att han sade sig alltid börja _Fader vår_ med: "helgadt varde ditt namn, fader vår." Han är i sanning en egen och rolig man, men, som jag tror, värd all aktning. Derefter gick jag till _Ustad Mahmod_ och blef sittande hos honom hela aftonen. Han lofvade skaffa mig logis i sitt qvarter &c. och tyckes vara en högst präktig man; dock smärtar och litet skrämmer det mig att ha gjort hans bekantskap genom Murad.

Mars 12.

Vandrade om morgonen ut genom en stadsport, uppå sandbergen och fröjdade mig öfver den vackra utsigten. Nedkommen derifrån vandrade jag ännu litet omkring i staden, vek in hos Timofejef och satt der en stund. Murad skickade efter mig. Vi hade på gatan en något maliciös explication mellan oss. Derefter spatserade jag omkring _birket_ och gick vid _maghrib_ till _Ustad Mahmod_, som i går hade inviterat mig till sin aftonmåltid. När jag kom, var han ännu ute och jag blef länge sittande med hans unge slägtinge, som bor i samma hus hos honom. Efter _'eshe_ kom han sjelf, med en annan gammal ärevördig gråskäggig gubbe, som genast när han kom in begärde en _seggade_ och gjorde sin bön. Derefter hemtades bordet fram och vi började äta. Som allt här är tvärt emot hvad hos oss, så började man med bakelser, en smörtorta och en söt torta; först sedan vi ätit deraf, sade värden _bismillah_ och nu började vi gröpa i kötträtterna, som alla voro rikt anrättade, särdeles välsmakande och isynnerhet mycket kryddade med peppar. Emellan bitarne togs från en liten skål i ättika inlaggd lök och gurkor, samt lång gräslök, som låg bredvid. Bröd lades i ymnighet omkring bordet, icke på det, utan omkring dess fötter och lyftades aldrig uppå bordet, utan derunder bröts en bit och stoppades i munnen. Jag märkte mig ännu vara något klumsig och generad, men det var ock första gången jag åt hos Araber. Efter måltiden kokades kaffe i en framlyftad _mankad_ och vår värd började efter vanligheten med historier från _Zahir_, der han tyckes verkeligen vara väl hemma. Det hela var öändligen trefligt och roligt, isynnerhet genom den fullkomliga olikheten emellan vår värds och den andre gamle shekhens karaktär, som var högst långsam och litet torrolig. Vi suto kanske till kl. 5, d.v.s. omkring kl. 11 på aftonen, rökte, drucko kaffe och hörde på vår värd, som blott sällan afbröts af någon annan. Sedan följdes den andra gästen, den gamla shekhen, och jag åt bort och vi hade ett långt stycke samma väg.

Mars 13.

Gick bittida om morgonen ut till _Sok ennahhasin_ och köpte _tisht_ och _'ibrik_ åt mig för 50 piaster. Gjorde sedan några turer i staden hit och dit; träffade _Pickering_, som nu återkommit från öfra Egypten. Det var med stor fröjd jag återsåg honom, och äfven han tycktes vara glad att träffa sin "old friend" som han sade. Han var ganska förändrad till sitt utseende, såg mycket friskare och raskare ut, hade mycket mera lif i hela sitt väsende, var muntrare och pratsammare. Deremot tyckte han att jag tagit något af och blifvit magrare, än då han såg mig ombord på _Scamandre_ och i Alexandria. Det tror jag ock, ty det tråkiga lifvet här, isynnerhet de senaste dagarnes händelser, den nu böljande hettan och _khamasin_ hafva mycket kostat på mig. Jag satt en stund på kansliet och såg der en Perser, en _khodja_ hos _Abbas_ pasha, som nästan var en den vackraste man jag sett. Han reciterade Persiska verser med en särdeles klangfull stämma och talade äfven flytande Arabiska och Turkiska. Murad hade sökt mig åtskilliga gånger i dag, men icke träffat mig, hvarmed jag ock var nöjdast. Vid _maghrib_ gick jag enligt öfverenskommelse till _Ustad Makmods_ hus och tog efter liten väntan honom och hans slägtinge med mig hem, ty vi hade i går kommit öfverens att de skulle supera här. _Fattoma_ hos Fransmännen i öfra våningen hade tillredt vår måltid och den var i sanning rik och öfverflödig, med 10 eller 12 rätter, tror jag, allt för de 5 francs jag gifvit henne. De blefvo sittande här temmeligen sent och drucko äfven thé. _Ustad Mahmod_ berättade efter sin vana historier, i dag ur _Tusen och en natt_ om _Haron arrashid_. Det var öfverhufvud ganska trefligt och klockan var säkert 5 eller 6 (11 eller 12), då de gingo bort.

Mars 14.

Gjorde om morgonen en lång vandring i staden och kom åter till ett ställe i SV delen, der jag förut en dag förvillats. Detsamma hände mig i dag, jag vandrade flera gånger samma väg, men kom aldrig ut från qvarteret der jag blifvit instängd. Slutligen kom jag dock ut till _Khan elkhalili_ och sålunda kort efter middagen hem. Murad hade åter i dag sprungit och sökt mig, jag vet ej huru jag skall bli af med honom fullkomligt. På eftermiddagen vandrade jag äfven omkring med _Timofejef_, och stannade i ett café vid _Birket_.

Mars 15.