Part 20

Sedan jag efter vanligheten om morgonen druckit kaffe med mina 2 portvakter, gick jag ut till _Bokti_, der jag först tog 100 piaster och gick sedan med min Turkiske gubb-janitschar för att bese de qvarter, som han sökt upp åt mig; men då jag ej fann mig belåten med något af dem, isynnerhet emedan de ej voro belägna i _Asbukijeh_, gick jag med den särdeles hygglige sekreteraren _Köhler_ till ett kaffe, der jag träffade shekhen af _Asbukijeh_, som var en högst treflig, omkring 50 årig man. Men nu fanns ej något hus ledigt, dock trodde han sig efter vid pass en vecka kunna skaffa mig ett. Jag satt sedan en stund på cancelliet med _Köhler_. Han är ursprungligen Tysk, men uppfostrad här och i Alexandria, kan han numera föga Tyska. Han är en särdeles artig och verkeligen hygglig ung man; gaf mig ett litet bref till en Rysk handlande _Avareff_, som skulle bo i närheten af mitt _wekaleh_, samt rådde mig att fara och söka upp shekh _Doroki_, till hvilken jag hade bref från _Tantawi_. Jag tog således en åsna, hvars drifvare var en ung gosse med det öfverallt vanliga goda lynnet och bonhommien, samt för öfrigt i sitt tal och sina uttryck fullkomligen lik alla hans colleger här. Vi pratade hela vägen, under det jag lät öket skrida långsamt framåt. Vi kommo till Bolak och fingo, efter åtskilliga förfrågningar, reda på polytekniska skolan, som verkligen är en stor och ståtlig byggnad. Portvakten sade mig att shekh _Doroki_ just gått ut, men att han snart skulle komma tillbaka. Jag väntade således, gick in på gården och tittade mig omkring. Jag träffade här ihop med några af eleverna, några högst trefliga, muntra 15 till 18 åriga gossar, och pratade med dem en stund. De svarade på mina frågor att här lärdes alla vetenskaper, och tycktes i allmänhet vara något stolta öfver sin skola; De frågade mig om jag kunde den eller den vetenskapen, såsom t.ex. geometrin och algebran, och förundrade sig då jag förklarade innehållet af dessa vetenskaper. Nu kom en hel lång rad af elever ut och omringade mig. Jag fann mig litet generad och aflägsnade mig något, men flere följde efter mig och gjorde mig allehanda frågor, hvarifrån jag var &c. Som jag ej ansåg lägligt att bland alla dessa tala med shekh _Doroki_ och med honom träffa några öfverenskommelser, tog jag min åsna och begaf mig åter till staden, steg af vid kansliet och begaf mig hem omkring _'asr_. Sedan var jag åter litet ute, köpte mig 8 alnar lärft till lakan, kom sedan hem och lät _Mohammad_ ännu koka kaffe, som vi förtärde på tu man hand.

Febr. 2.

Kom min janitschar och hemtade mig för att gå och bese qvarter, ty han hade i Asbukijeh inom samma hus funnit tvenne sådana. De voro begge särdeles vackra, isynnerhet det ena, som var färdigt möbleradt med alla förnödenheter och som jag derföre stannade vid för 100 piaster i månaden. Jag skulle flytta ditin i morgon. Sedan gick jag med mitt bref till _Avareff_, som emottog mig på det artigaste och inviterade mig till den här vanliga aftonmåltiden, hvarföre jag hos honom tillbringade aftonen. Han är en stor pratare och räsonnör, egentligen till sitt ursprung Grek, men uppfostrad i Ryssland och Rysk undersåte. Roligt kan jag just ej säga att jag hade, men aftonen förflöt dock.

Febr. 3.

Drack kaffe med mina 2 portvakter, packade derefter ihop mina saker, tog en åsna och begaf mig bort, till stor saknad för mina portvakter, som de sjelfva sade. Det tror jag också alltförväl; ingen lära de få härefter, som morgon och afton trakterar dem med kaffe och _gebeli_. Jag hade dock redan låtit dem bli nästan för mycket hemma hos mig, så att de, liksom det vore helt naturligt, kommo upp till mig och lagade kaffe. I dag hemtade under vår kaffedrickning en Grek-gubbe, som bodde i samma _vekale_, åt mig prof på strumpor; utan vidare krus slog _Saleh_ min stora kopp full med kaffe åt honom och drack sjelf sedan upp det Greken lemnade, ehuru han på förhand redan druckit sin portion. Jag begaf mig förbi konsulatet, fick derifrån min Turkgubbe, som förde mig till mitt nya qvarter, der jag blef sittande en stund att vänta på min blifvande betjent, som skulle komma; men då han ej infann sig, begaf jag mig ut och gjorde några små uppköp. Kort derpå kom en gammal gubbe till mig, och presenterade för mig en ganska hygglig medelåldrig man till kock. Men då han begärde 75 piaster i månaden, skickade jag honom bort, med löfte att inom några dagar lemna honom bestämdt svar.

Febr. 4.

Gick till Bokti och gjorde räkning med honom öfver hvad han gifvit ut för mig. Han var särdeles artig och treflig som vanligt, samt gaf mig ånyo försäkringar om att han skulle vara som en far för mig. Defefter gick jag hem och blef hela dagen hemma sittande, för att vänta på shekhen, som skulle komma till mig med en tjenare; men till min stora förargelse hördes han ej af på hela dagen, som derför blef mig särdeles lång och tråkig.

Febr. 5.

Sopades och städades hemma af min nya tjenare. Köptes ved och kol tillräckligt för 1 eller 2 månader. Jag gick ut och spatserade omkring på egen hand, förvillade mig litet, men kom snart åter till rätta, återvände hem omkring middagstiden och blef sedan hemma sittande hela dagen. Om aftonen i skymningen besökte mig _Murad_ effendi, en Piemontesare, som nu slagit sig på antiqviteter. Han behagar mig mer och mer. Åt hemma ett litet varmt mål af stufning på blomkål och kött, med undantag af måltiden hos Avareff, den första varma mat på 2 veckor.

Febr. 6.

Var på formiddagen ute och spatserade litet omkring i qvarteret _Moski_ och hittade bra nog till rätta. Satt för öfrigt hemma hela dagen. Som jag ännu ej rätt kommit mig i ordning, har jag ej rätt trefnad och har ej hunnit skaffa mig bekantskaper.

Febr. 7.

Gick till _Bokti_ och tog pengar, var derefter i _Bolak_ och köpte hvete, 2 _vejba_ för 17 1/2 piaster. öfverhufvudtaget är jag ej särdeles nöjd med hela min hushållning, jag måste se till att den blir förändrad.

Febr. 8.

Hade hela natten, såsom till min stora förargelse många föregående, plågats af sömnlöshet långt öfver midnatten. Gick på morgonen med min _Berberi_ till _Bolak_ och köpte ris. Spatserade sedan litet omkring på egen hand och kom hem kort efter middagen. I anseende till de allt ännu fortfarande hushållsbestyren har jag ingen trefnad, och har ännu ej kunnat uträtta något eller göra några bekantskaper, men hoppas dock snart komma derhän.

Febr. 9.

Begaf mig ut på morgonen till _Rodeh_, men träffade ej heller nu _Peterson_. Jag gick hela vägen, men förvillades ändock ej det ringaste. Gick sedan omkring i _Moski_ och satt en stund hos _Köhler_ i kansliet. Så snart jag kommit hem, hade jag besök af _shekh el hareh_, som satt en stund hos mig och rökte och drack kaffe. Hvad hans ärende egentligen var, vet jag ej; kanske att få en bakhshish, men den uteblef. Derefter kom _Köhler_, följd af Turk-janitscharen, som dock snart gick bort och lemnade oss på tu man hand. _Köhler_ är i allmänhet en högst hygglig ung man, i hvars sällskap man finner sig ganska väl.

Febr. 10.

Begaf mig på morgonen till _Bet el kadi_ och bokhandeln, der jag anmodade en man att afskrifva åt mig katalogen på alla de böcker, som blifvit tryckta i _Bolak_. Oaktadt allt mitt krångel att han skulle bestämma priset derpå och allt gräl derom, var det mig omöjligt att få honom dertill, det skulle allt få bero på mitt godtycke. Derefter tog jag samma åsna, som förut fört mig fram och tillbaka hit, och begaf mig till _Shubra_, der pashans palats finnes, med den omringande trädgården vid stranden af Nilen. Jag hade krångel att slippa in, dock lyckades det mig slutligen och jag vandrade omkring ungefär en timmas tid i trädgården, som är utomordentligt vacker, anlaggd i orientalisk smak, halft liknande en från "Tusen och en natt." Isynnerhet behagade mig den stora _Fiskijeh_, som här var anlaggd, äfvensom pavillonen rundt deromkring, med marmorgolf och frescomålningar i taken af Europeiska målare. Träden hängde fulla af pomeranser och apelsiner, och en af trädgårdsfolket gaf mig förstulet en Frankisk pomerans, som var ypperlig; en annan gaf mig 2 rosor i knopp, naturligtvis för en bakhshish. Det hela var af stort intresse och vackert, ehuru jag ändå önskat mera orientaliskt i den och gerna sett det lilla af Europeisk smak, som inmängt sig, vara borta. Min gamle åsnedrifvare, ehuru ganska treflig, var dock ej att jemföra med min gamle _Ahmad_, som jag förgäfves sökt på morgonen. Efter qvällsvarden, d.v.s. middagen, begaf jag mig till _Murad_ effendi, som är min nära granne och blef sittande hos honom hela aftonen. Jag är särdeles i valet och qvalet huru jag skall göra, följa med honom till öfra Egypten eller stanna här.

Febr. 11.

Hade mest hela natten legat vaken och tänkt på min resa till öfra Egypten, för hvilken jag finner mig särdeles hågad, så att jag ej fått sömn förän långt efter midnatt. Om morgonen gick jag bittida till Murad effendi och blef länge der. Sedan kom han till mig och satt här länge, allt väntande på sina betjenter, som voro ute på bestyr för mig. Gick sedan till _Kutub khaneh_ för att få den mig lofvade katalogen, men den som skulle kopiera den hade blifvit sjuk och derigenom hindrad från fullgörandet af sitt löfte. Dit hittade jag väl, men var tvungen att taga en åsna för att hitta tillbaka. Blef sedan hemma sittande till _maghrib_ och åt, men blef kort derpå efterskickad af _Murad_ effendi, med hvilken jag tillbragte den öfriga delen af aftonen, tills för Kairo ovanligt sent.

Febr. 12.

Gick ut på föremiddagen och satt en stund hos _Köhler_ på kansliet, vandrade sedan omkring åt _Guanijeh_ och skulle söka _Bab ennasr_, för att derifrån vandra upp på bergen, men hittade den ej. Vandrade hem och satt hemma till _maghrib_, då _Murad_ effendi kom till mig och satt en stund; sedan följdes vi åt till honom, drucko der thé, gingo så till ett litet simpelt café och hörde på en sagoberättare, en gammal gubbe, som i mitt tycke ganska präktigt föredrog en berättelse från folklifvet här i _Masr_. De här så vanliga handklappningarne och _wassalam_ brukade äfven denne gubbe. Nyanceringarne i stämman voro hos honom mindre märkbara, ehuru dock tillräckligen enoncerade; ty gubben var hes och hans stämma till följe deraf något skränande. För öfrigt var gubben högst nyter och treflig; så äfven hans auditorium, som då och då skrattade högljudt och vid profetens namn alltid tyst mumlade välsignelsen öfver honom, men var för öfrigt högst anständigt. _Murad_ effendi är särdeles hygglig, men Paris ligger mig allt i hågen och jag litar ej mera så mycket på menniskors hygglighet.

Febr. 13.

Gick ut om morgonen till _Moski_ för att vexla en half dukat, men som ingen ville taga den, förde jag den tillbaka till _Bokti_ och fick annat mynt. Åsnedrifvarne ansätta en fotvandrare här ej så mycket som i Alexandria, ehuru man här oftast färdas på åsneryggen och mera sällan går. Sedan satt jag hemma hela dagen och väntade på _Murad_ effendi, men då han ej kom, begaf jag mig en stund efter _maghrib_ sjelf med min _fanoz_ till honom och blef sittande der några timmar, hvarefter jag kom hem och lade mig.

Febr. 14.

På förmiddagen kom _Murad_ effendi, hvars Europeiska namn (tror jag) är _Anfossy_, till mig med en skräddare, som tog mina sista Europeiska kläder, en surtout och ett par byxor af svart kläde, för att deraf göra mig en Turkisk _damir_. Det måttades och prutades mycket. Närmare middagen gick jag till kansliet och satt en stund der med _Köhler_. Sedan gingo vi båda ut och gjorde en liten tur, hvarefter vi begåfvo oss till honom i hans nätta och vackra hus och blefvo der sittande ända till _'asr_. Han gick på kansliet och jag hem och mot aftonen åter till _Murad_ effendi. Hos _Köhler_ hade jag sett en vacker samling snäckor från Röda hafvet och koraller, hvilka han här under en längre tid samlat. Jag har ingen trefnad hemma och i allmänhet mera tråkigt.

Febr. 15.

Gick ut på morgonen och gjorde en lång tur i staden, kom ut genom en port och besteg en höjd, derifrån jag såg något så när öfver staden och fick litet begrepp om dess läge. Sökte sedan _Murad_ effendi, men träffade honom ej. Satt hemma för öfrigt hela dagen och läste smått. Det är öfverhufvud ett tråkigt lif.

Febr. 16.

Gick om morgonen ut och företog mig en lång vandring blott med min compass. Vandrade så godt sig göra lät på de krokiga och vinkliga gatorna rakt i SO och kom riktigt till kastellet, men gick ej dit upp, utan genom en stadsport ut på en begrafningsplats, der (emedan det var fredag i dag) mycket folk var samladt, som skrek och gret &c. på grafvarne. Derifrån steg jag upp på de kringliggande bergen, hvilka dock ej bestå af klippor och stenar, utan af sand blandad med löstliggande mindre och större stenar, och så lös att den gerna ramlar. Jag gick på spetsen af dessa höjder, der en liten smal gångstig var trampad af fotgängare, och hade en härlig utsigt öfver den underliggande ruinfulla och till förfall lutande staden, begränsad i NV af vackra gröna fält och trädanläggningar samt Nilen med sina båtar, längre bort af Afrikanska sandfält, på hvilka högst reste sig de trenne pyramiderna, och längst bort sandhöjder, liknande dem jag stod på. Åt NO låg öknen, så långt ögat kunde nå, under mig åt öster sandhöjder och sanddalar, i en af hvilka närmast mig syntes nästan en liten stad af gamla kungars grafvar, uppförda i form af moskéer. Jag satt en stund på den största höjd jag kunde komma upp till, fröjdade mig öfver utsigten och betraktade med min kompass direktionerna af staden, som jag tänkt mig större än den nu förekom mig. Jag vandrade sedan ner och kom riktigt tillbaka genom staden, allt med min kompass, på annan väg än jag stigit upp, förbi stora moskéer, ur hvilka folket just kom från middagsbönen. Jag gick sedan till _Köhler_, satt hos honom en stund, återvände hem något före _'asr_, och fick kort derpå besök af shekhen i _Darb el gineneh_, som jag i dag träffat på gatan och inviterat att komma till mig. Han satt en stund och pratade, men förekommer mig högst usel, villig att för en bakhshish sälja sitt skägg och allt annat. Jag blef kort derpå efterskickad af _Murad_ effendi, hos hvilken jag tillbragte hela aftonen under prat vid vårt thé.

Febr. 17.

Gick om morgonen till _Murad_ effendi, som just var sysselsatt med en man, hvilken skulle göra åt honom något arbete. Han krånglade mycket med honom, visade, förklarade och ritade för honom, samt accorderade om priset; det var högst roligt att se huru väl han förstod att ställa sig med honom. Sedan följdes vi åt ut, vandrade mycket omkring i _Khan elkhalili_, och i trakten af _Elazhar_ handlade vi 2 muslinshawlar till turban för 26 piaster. Sedan gingo vi genom Judarnes qvarter, som var trängre och smutsigare än något annat jag ännu sett här, och veko der upp hos föreståndaren för ett silfvertrådsspinneri. Han var en Arab af omkring 40 till 50 år, med ett vackert grått skägg och en särdeles välvillig, mild karaktär, dertill pratsam och hjertlig. Vi talade med honom om någon man, som skulle gå hos mig och lära mig språket &c. Han sade sig känna en sådan och beställde oss om aftonen till ett café i hans granskap. Derefter gingo vi hem och jag blef hemmasittande ända till _maghrib_, då jag åter gick och hemtade _Murad_ ut till vår bestämda mötesplats. På cafét träffade vi vår _Sejid Mohammad_ i ett litet sällskap, bland andra äfven den sherif, som han ämnat till min lärare. Han pratade med honom om saken jemte Murad först i tysthet och sedan den tycktes liksom afgjord, kom sherifen, satte sig bredvid mig och började med de vanliga Arabiska complimenterna, såsom _salamat tajibon &c_. Vi pratade om allehanda och kommo väl öfverens. Man tog mig för moslim, ty Murad hade gifvit mig ut för en sådan, hemma ifrån Circassien. Hans namn var _'Abd el khalik_; i morgon skulle jag skicka en karl att hemta honom middagstiden hem till mig. Vi suto en stund här på cafét, drucko en hvar 2 koppar kaffe, som _Sejid Mohammad_ betalte oaktadt vi puttrade emot, och gingo sedan till ett annat café, i hopp att få höra en _motahaddit_. Men han hade ej infunnit sig i afton. Tiden tillbragtes sålunda blott med prat, nästan två hela timmar. Det är högst roligt att höra Arabernas vanliga complimenter, de bilda nästan ett språk för sig, som är svårt, men oundgängligen nödvändigt att lära. Hufvudsaken här, som i allt, är Allah, utrop till honom och böner till honom. Ofta när samtalet stannade af, ropade man åt Murad och mig: _anastinna_, d.v.s. du har hedrat oss, hvarpå man svarar: _allah barak sik_, eller: _anastinna inte_, eller något dylikt. Ofta komma de äfven närmare, sätta sig bredvid en och börja med det vanliga _tajibin_, hvarefter det går oupphörligen: _kef kefek_ och _alham do lillah &c_. Jag blef slutligen dock något trött, isynnerhet i mina knän, då jag oupphörligen sutit hela aftonen på de höga trädsofforna _mastabeh_. Vi kommo något sent hem och jag gick genast till sängs.

Febr. 18.

Var om morgonen som hastigast hos _Murad_, gick snart hem för att vänta på _Abdelkhalik_, som dock ej kom förän någon timma efter middagen, men blef sittande här ända till nära _maghrib_. Vi pratade om ett och annat, han var glad, roade sig åt minsta småsak, såsom alla hans landsmän, och hade samma enkla, barnsligt oskyldiga karaktär man här finner öfverallt. Jag ämnade skrifva upp till pappers det jag skulle lära mig af här brukliga complimenter, men det ville han ej, sägande att det vore bättre lära sig dem utantills. Om priset ville han ej höra talas; han ville komma alla dagar till mig för intet, ty han vore min vän och vänskap passade ej tillsammans med pengar. Men det är blott ett vanligt talesätt och ej mycket att rätta sig efter. Han tog mig på allvare för moslim, och skulle skaffa mig en handskrifven Koran, ty den tryckta jag hade var _battal_. Så var äfven mitt qvarter ibland _Kufsar_ och _Nosara_, han ville skaffa mig ett annat i sitt granskap. För öfrigt tyckes han ej vara särdeles bevandrad i sitt språks litteratur, men det är ock detsamma för mig. Sedan han gått kom _Murad_ som hastigast till mig, men var litet opasslig och tråkig samt gick snart bort. Sedan jag således ensam haft ledsamt hemma, gick jag ut till _Murad_, som lagt sig till sängs och var tråkig. Jag lemnade honom derföre snart och gick hem.

Febr. 19.

Gick om morgonen till Bokti, dit nu mina pengar ändtligen hade kommit från Alexandria. Jag tog en del och deponerade det öfriga hos honom. Gjorde små uppköp, tyg till koftan och tobak &c. På eftermiddagen kom _Abdolkhalik_ och satt hos mig. I dag föll talet på medicin, han frågade om allehanda sjukdomars grund och anledning, jag försökte förklara det för honom, så godt jag sjelf förstod, och smorde ihop än det ena, än det andra. Slutligen kom han fram med den här så vanliga frågan om bot mot incapacitet och lyssnade, som det tycktes, med särdeles uppmärksamhet och intresse till hvad jag sade. Vi åto vårt aftonmål tillsammans, drucko kaffe, hvaraf han tyckes vara en stor vän och rökte; gingo sedan ut tillsammans, passerade det café, der jag först gjort hans bekantskap, och träffade der hans bror och _Sejid Mohammad_, med hvilka vi en stund pratade. De gingo hem, men _Abdolkhalik_ och jag gingo till ett annat café, der vi hörde Kairos förnämsta sagoberättare shekh _Isma'in_. Han hörde till klassen _Zahirijeh_, var en gammal ärevördig gubbe med alldeles grått eller hellre hvitt skägg, och berättade med stor värdighet, smak och liflighet. Jag förstod dock ej mycket af hans berättelse, i anseende till min ovana att höra detta hans språk och emedan jag satt något långt ifrån honom. Hans auditorium var temmeligen talrikt och uppförde sig i allmänhet med stor anständighet och hygglighet, utan all sorts oväsende, blott emellanåt sakta sägande i anledning af berättarens ord eller föredrag något beröm åt honom eller åt sin granne. Platsen för församlingen, såväl som för föredragaren sjelf, var en öppen gata, dock nu täckt med några skynken, troligen på det vinden ej skulle släcka ut lamporna, som der voro upphängda. Vi suto en del på en _mastabeh_, som gick längs ena väggen, en del på _serirer_ uppställda längs andra väggen. Vi drucko kaffe och _sherbet_ samt betalte hvarje kopp af det ena som det andra med 5 fadda; åt gubben gaf hvar och en äfven 5 fadda. Jag gaf honom dock en piaster och fick derföre mycket bannor af _Abdolkhalik_, som sade att det var emot kanon och således ej passade sig. Derifrån gingo vi vidare till ett annat café på hemvägen, der en sångare fanns som samlat omkring sig ett stort auditorium, dels på den här något bredare gatan, dels på _mastabeh_, som gick längs väggen af de nu tillslutna bodarne. Han föredrog sin sång med den vanliga messande och tremulerande tonen, så att några takter utgjorde en sats och han sedan pauserade längre eller kortare efter eget godtycke. Genast efter det han tystnat, hörde man från hela auditorium ett utrop af _ah_, än längre, än kortare utdraget, allteftersom sångsatsen tycktes behaga; men utropet hördes alltid, åtminstone ett kortare från en del af församlingen, och det tycktes svara emot våra applaudissements, samt anses lika nödvändigt som de senare hos oss. Jag hade svårt att få rätt reda på sångarens melodi, i anseende till det långsläpande och dallrande sätt hvarpå den föredrogs. Jag hade i afton en shawl lindad om min _tarbosh_, till likhet med en effendis turban, och passerade derföre på allvar (såsom äfven _Abdolkhalik_ tror) för en sannskyldig rättrogen moslim. Vi kommo ej hem förän kanske omkring kl. 11, hvilket för mig var förfärligt sent, så att jag kände mig ganska trött, dels af den långa tiden, dels isynnerhet derföre att jag hela aftonen sutit på de höga sofforna med underslagna ben. Kaffe hade jag äfven i dag druckit för mycket, så att jag gick med stort nöje till sängs.

Febr. 20.

Uträttade just ingenting; satt hemma mest hela dagen och dels skref bref hem, dels väntade Abdolkhalik, som ej kom. Om aftonen afskedade jag min tjenare, utan synnerligt krångel från hans sida.

Febr. 21.

Satt hela dagen hemma och skref mina bref färdiga. I dag kom _Abdolkhalik_ bittida vid middagstiden och satt närmare _maghrib_; derunder kom äfven _Murad_ hit och satt en stund.

Febr. 22.

Förde mitt bref adresseradt till _Tantavi_ och innehållande ett till Bonsdorff, ett till min mor och min bror samt ännu ett till Karl Lundahl; jag förseglade det på kansliet och lemnade det åt _Amin Agha_. _Köhler_ träffade jag ej. Om aftonen drack thé hos _Murad_ effendi, lefde för öfrigt hela dagen på torr mat och kaffe. På eftermiddagen satt _Abdolkhalik_ hos mig och hade hemtat med sig tvenne munstycken och en _heggab_, på hvilka vi handlade litet, utan att komma till något resultat. Hans _heggab_ ville jag väl hafva, men kunde på intet sätt förmå honom att bestämma något pris, utan tiden gick förbi under det vi å begge sidor uppfordrade hvarandra att säga först, samt då och då upprepade det här vanliga: _valla khodoh belash_.

Febr. 23.

Gjorde en liten tur i _Moski_, utan att uträtta någonting; återvände och satt hemma för öfrigt hela dagen. Närmare _'asr_ kom efter vanligheten _Abdolkhalik_ och satt närmare _maghrib_. Det är icke utan att han, såsom alla egentliga lärare, är mig något tråkig.

Febr. 24.

Satt hemma mest hela dagen, väntande på shekh _Elmokhaddamin_, som ej kom. Gjorde en liten tur och begaf mig derefter till Murad, der vi hade att göra med vår skräddare, som fick mycket arbete af oss. På eftermiddagen satt _Abdolkhalik_ hos mig. Efter _maghrib_ gick jag åter till Murad, der vi drucko thé och kommo in i intressanta ämnen, t.ex. om bildningens framskridande. Han är litet sjuk i sina åsigter, såsom han äfven tyckes vara sjuk och litet gammal i sitt sinne. Jag hade hela dagen lefvat nästan blott på bröd, tobak och kaffe; det blir nu redan nästan för torrt och jag väntar med otålighet att i morgon få mig en ny tjenare.

Febr. 25.