Part 5

Dock nog härom, hör vidare hvad Trögelin upplefvat: Som jag nu hade fått nog af Paris stälde jag, i sällskap med =ett litet huskors= min resa till Italien, der, bland annat, jag under =en timme i Pyrmont= var vittne till =ett giftermål på dårhuset=, och hade den lyckan, tack vare =reskamraten=, att bli presenterad för =den mystifierade brunnsgästen, greve Benjowsky, flyktingen från Ryssland=, eller rättare Kamtschatka, hvilken hjelpt ur fångenskapen af =de förtrogne= och dragen hit af =ungdomsminnen=, stärkte sina domnade lifsandar. =I Rom= lyckades det mig med den säkra blick som tillhör =ett Stockholmsgeni=, att utspionera att =under munkkåpan= döljer sig mer än en =Tartuffe=, och att =jesuiten=, ehuru han är grym som =riddar Blåskägg= och i list öfverträffar =en bengalisk tiger=, aldrig skulle lyckas i =en omvändelse=, om han icke begagnade sig af tillfället =när fruntimren gråta= och till följd af obesvarad kärlek kasta sig i kyrkans armar; ett exempel derpå gaf just =Figaros dotter=, då hon, efter den misslyckade =enleveringen= af =friaren från Mexiko= lät trösta sig af en jesuitpater, som under =lånta fjädrar= vunnit inträde i huset, och trogen den allbekanta satsen: =ändamålet helgar medlen=, småningom tvang henne att för den nyvaknande =kärleken= offra mer än sin förmögenhet. Väl vore derföre, om man i det sköna Italien kunde en dag säga till främlingen: här finnas =inga jesuiter mer=. Drifven af min =längtan efter äfventyr= stälde jag en dag min kosa till =herdarne= i Campagnan, der för tillfället betade =99 får och en herde= vid namn =Pajazzo= tjenstgjorde som vaktare, men vare sig att jag liksom =en anonym författarinna= icke fann något omvexlande deri eller råkat i samma tillstånd som under =en nyårsnattsdröm=, alltnog, jag gick på måfå än hit och än dit, och ehuru man sagt mig att =det spökar i skogen= eller rättare bland bergen, trängde jag djupare derin, obekymrad hvart vägen bar. I ett nu stöter jag på tvenne karlar, hvilka bjödo mig spetsen af sina dolkar -- =intermezzon= var föga treflig -- och i det den ene presenterade sig som “prins“ =Fjesco=, mycket artigt uppmanade mig att följa honom. Jag kan försäkra att =min hustrus man= var allt utom lifvad och gjorde den sorgliga erfarenheten, att han icke hade =en rapphöna till vägvisare=, men liksom =fatalisten= troende på ödet, följde jag =den nye Blåskägg= troget i spåren, alldeles som när jag i fjol på resan i Norge följde med gutten på =ett säterbesök=. Framkommen till en grotta, hvarest =Corinnas ljus= brann framför en madonnabild, emottogs jag af en herre, som kallades =doktor Tartaglia=, enligt min uppfattning =Tartuffes urbild=, och han hade den utmärkta godheten att undersöka, icke min helsa, (den rörde honom icke mer än det rör Ryssland att =Polen blöder=), -- men mina kläder, och som han i dem fann något lika värdefullt som den makalösa glasskon hos =Cendrillon=, så täcktes =den nye egendomsherrn= hålla det till godo. Liksom =suplikanterna= vid ett afslag på sin ansökan, fann jag min näsa betydligt förlängd, men =den pådiktade galenskapen= varade icke länge, tack vare =skrattvurmen=, som kom öfver mig. I sällskap med en utländing, till utseende ej olik =Erik den 14:des son=, och hvilken man behagade upplysa endast hvilar här medan =han väntar på sin börs=, blef jag bjuden att tömma ett glas vin, så ytterst dåligt, att äfven på =den fattiges julafton= det bestämdt försakats, men det hade det goda med sig, att, liksom under =nyårsmötet= förlidet år, jag insomnade och uppvaknade först när =drottning Pamorina=, (så benämndes en hederlig matrona, som innehade trattoriet =Salamandern=), fann mig i sin källare. Om min förvåning var stor öfver att jag varit =också en Orpheus i underjorden=, så skulle den bli ännu större när ett par dagar derefter =polischefen och röfvarchefen Rinaldo Rinaldini= drabbade tillsammans, och jag igenkände i den senare =den förmente prinsen=, som slutligen blef afförd till =tornet i Ferrara=. I anledning af ett annat äfventyr får jag göra den =bekännelsen=, att om någon i sitt lif varit =läkaren mot sin vilja=, så är det jag. Då jag en dag vandrade bland ruinerna af, jag tror det var Forum Romanum, stötte jag oförmodadt på en flicka, skön som =Jessonda=, hvilken låg afdånad vid en pelare, blödande ur ett sår i hufvudet med =handsken och solfjädern= sönderrifna vid sin sida. Inseende att något måste göras om ej detta lif skulle offras på =Frejas altare=, tvekade jag icke att rifva några blad ur =en teaterpjes=, som jag nyss köpt, blöta dem i =Stora Moguls essence=, som jag alltid bär på mig, och lägga dem på såret, samt med tillhjelp af en bland =frihetshjeltarne=, som passerade förbi, föra den sårade uti ett åkdon. På hemvägen erfor jag att det var =Venetianskan Yelva=, som jag beskyddade, och att =den vilseförda= blifvit så illa behandlad af =symamsellerna i gröngräset=, för det hon genom =svartsjuka i otid= försökt att beröfva dem deras älskare, en signor =Angelo Malipieri=. Komne till flickans boning öfverlemnade jag henne till =styfmodern=, och innan jag nådde mitt hem hade jag nöjet bevittna =en förlofning vid lyktsken=. Endast en bjudning till =Hugo, hertig af Modena=, mottog jag i Rom och den gaf anledning till bekantskapen med grefvarne =Strozzi och Martine= samt nutidens =Benvenuto Cellini=, en konstnär vid namn =Carlo Beati=, hvarförutan jag fick höra =den falska Catalani=, en liflig fransyska, =Fröken de Belle Isle=, sjunga =Necken= på vårt språk. Som ett rykte spridt sig att =den venetianska bravon=, hvars namn jag glömt, beredt sig tillfälle till flykt ur =blykamrarne i Venedig=, utgjorde det samtalsämnet och, lättsinnigt nog, tog man =en straffad kurtisör= i försvar för hans våldsbragd. Från =Svenskarne i Neapel=, =Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna= samt =Fredrik och Christine Fridolin=, ingick till mig en bjudning att bevista karnevalen der, men då jag lofvat att öfvervara festen för =Lars Hjortsbergs minne= i slutet af månaden, måste jag, som =de fyra friarne=, när de misslyckades i sitt =frieri och bryderi= af flera slag kom dem till del genom =farbrodern rival=, afstå från all tanke derpå. Från Rom begaf jag mig till Berlin, likväl under vägen gästande =storhertiginnan af Gerolstein=, som inbjudit mig till =balen på slottet Ellerbrunn=, och grefve =Otto af Wittelsbach=, hvilken firade sitt bröllop med =liten Karin från Heilbronn=, som ledde sina anor från den mägtiga =Donaufrun=, kejsarinnan =Maria Theresia=. I pickelhufvudstaden uppehöll jag mig blott en dag, hvarunder jag lyfte hos =herr Ziegenpeter och Son= mitt kreditiv; gjorde en visit hos =Gottfrid Schläger och hans hustru=, hvilka voro resta till festen för =Johannes Gutenberg=; tog ett museum i betraktande, der Fredrik den stores =värja och stångpiska= samt =en autograf= af den utmärkte =Plato= var det enda som intresserade mig, och slutligen infann jag mig hos ministern =grefve von Schaumburg=, hvilken fått i uppdrag från =hofvet i Biberach= att dekorera mig med =guldkorset= af dess Husorden för mitt försvar af =Marie Jeanne eller qvinnan af folket=, hvilken man orättvist anklagat för tillgreppet af =markisinnans ring=. På aftonen besökte jag teatern för att åskåda =Sardanapaius=, men då en =herr Otto=, som hade =en hel familj på halsen=, gjorde vistandet der lika obehagligt för mig som för =engelsmännen i Ostindien= under sista upproret, drog jag mig tillbaka till ett schweizeri i närheten, och afhörde ett nummer ur =Iphigenia i Aulis= och ur =bockfoten=, under det jag intog min supé. Från Berlin for jag, deri liknande =czar och timmerman=, direkte till Holland, men då man der bråkade om =strandrätten=, refuserade jag en bjudning till =mjölnaren vid Harlem=, och öfverreste, med =en engelsk kärlek= i perspektiv, till London. Min första dag försvann der lika obemärkt som =veteranens jul=, och om jag inte händelsevis träffat =Isidor och Natalia=, barn till min gamle vän =bryggaren i Preston=, och låtit öfvertala mig af dem att först besöka den mycket väl arrangerade =giftermålsbyrån= och sedan öfvervara en andaktsstund hos =qväkarne=, (jag kom derunder att tänka på komedien =qväkarn och dansösen=), så hade jag bestämdt som =hårfrisörn på bal= trott att mitt uppträdande här varit alldeles förfeladt. En visit dagen derpå hos =mistress Siddons=, hos hvilken jag sammanträffade med =landtpresten i Wakefield= och den snillrika lady =Charlotte Brown=, förändrade emellertid allt. =Ingen orättvisa mer= fick jag nu att beklaga mig öfver, ty =bröder och kusiner= invecklade mig så i =kedjan= af nöjen, att mitt lif blef ungefär som =kärleken en dröm=. Främst bland dessa ställer jag dock den maskerad, hvilken =sir Hugues Guilfort= gaf en afton på =slottet Kenilvorth=. Jag önskade jag hade varit liksom =onkeln skådespelare=, enär jag bland de lysande gästerna var lika bortkommen som =hittebarnen=, och det oaktadt jag försökte mig i tvenne roler, först som =en qvarglömd chines= och sedan som =rajahn i Mysore=. Under det jag vid ett tillfälle åskådade en kadrilj, hvilken dansades af =pretendenten och protektorn=, representerade af hertigarne af =York och Lancaster= -- =Richard den 3:dje=, spelad af =grefven af Walltron=, =kung Lear=, lyckligt återgifven af sir =Richard Darlington=, samt =Anna Boleyn=, förestäld af =lady Tartuffe=, =Catharina Hovard= af mistress =Jane Eyre=, =Cromvells dotter= af =ladyn af Worsley Hall= och =Iphigenie den andra= af lady =Macbeth=, blef jag tilltalad af en herre i =Marlboroughs uniform=, som presenterade sig som =grefve Essex= och anhöll att dricka ett glas med mig hos =giftblanderskan=, så benämnde han =lady Beefsteek=, hvilken förestod ett elegant schweizeri och hade till biträde ett fruntimmer som spelade =den lilla slafvinnan Cora= så förtjusande, att hon förvred hufvudet på =lord Novart, den gifte mannen och ungkarlen= sir =Francis Jonston=. Vårt sällskap ökades snart genom ankomsten af =Cromvells son=, hvilken återgafs af =Högländaren vid hofvet, Timon af Athen=, spelad af en spanjor =don Bruschino=, och =Grim Viking=, under hvars mask man antog att en mycket hög person dolde sig, och hade icke senare en liten skärmytsling uppstått emellan =Marlborough och Jacobiterna= -- jag vet inte om anledningen dertill var =lordens rock=, och som vi naturligtvis skyndade att afstyra, -- så hade allt =min son på galejan=, det är jag, blifvit lika illa deran som =skräddaren Fips= på =lustresan till Södertelje=. Återkommen till salongen attackerades jag af =Lazarilla eller zigenerskan=, hvilken tillstält den ena =maskeradintrigen= efter den andra, och i det hon pekade på =runstafven= som hon höll i sin hand, yttrade mycket skalkaktigt: ser ni, den här är =allt hvad jag har öfrigt för att få en man=, men kanske ni ändå vill ta mig till hustru? Frågan kom så oväntadt, att jag stod lika häpen som =friaren från landet=, och hade inte =Feodor och Maria= Bulver, hvilka förestälde =kung Edvards söner=, kommit mig till hjelp, så hade utan tvifvel =zigenerskan i salongerna=, den förtjusande =ambassadrisen=, vikomtesse =Walentine de Saint Wallier= fått =ett skämt= mer att skratta åt, eller ock lärt mig inse =nyttan af maskrader=; nu deremot tillkämpade jag mig ett större sinneslugn än =Asarne i Delphi=, och sedan faran var öfverstånden störtade jag mig på nytt bland =fantasi och diplomati=, förvissad att jag skulle få upplefva en lika glad afton, som på den angenäma =slutbalen= anno ... då mitt hjerta eröfrades af den lilla sötungen =Franceska=, en dotter till =ringaren i S:t Paul=. Under de få dagar som jag sedan tillbringade i London, knöt jag ett vänskapsförbund med =Richard Sheridan= och =Edmond Kean=, och tack vare de båda =direktörerna Japhet, far och son=, fick jag njuta af den förres spel i =Richard den andre= och lord Lilburn i =natt och morgon=, och den senares i =Shakspear kär= och Fabio Fabiani uti =Maria Tudor=; ingalunda kunde jag tro att denna skulle bli den store =skådespelarens sista role=, han var ju så stark och lifskraftig, men =skenet bedrar= och till sin förvandling går äfven =en komediant=. Till sinnes som =optimisten= lemnade jag London och styrde kurs på Köpenhamn, och under vistandet der tillbringade jag bland annat =en söndag på Amager=, hvarvid jag omhuldades på bästa vis af mina kusiner =Malvina= och =Elise=, hvilka fortforo att vara lika originela som =de löjliga småstadsmamsellerna=; jag hade också beslutit en utflygt till Hven, der =Tycho Brahes ungdom= förflutit, men genom annonsen om att =Jeppe på berget= skulle ges å Kungl. Teatern, blef den tills vidare inhiberad. I stället beskärdes mig =ett äfventyr på spektaklet=; knappt hade jag inträdt i min loge, förr än =den förlägne informatorn, Erasmus Montanus= fick syn på mig och med full hals ropade: nej, se =patron Trögelin på Afrikanskan=, -- Jeppe blef instäld -- och tack vare detta à propos, mottogs kompositören af =oxmenuetten= med en dundrande applåd =på begge sidor om ridån=. Här är =ett tankstreck= satt i dagboken, upplyste morbror Per, och någon fortsättning på den, i omvexling ej eftergifvande =herr Perrichons resa=, fick jag icke, tack vare ankomsten af =klädeshandlaren och hans måg=, hvilka önskade att taga =artistens album= i betraktande. Jag förenade mig med dem och skrattade rätt godt åt =löjtnanten och hans kalfaktor=, =konserten i Vesterköping=, =den enleverade ryttmästaren= och =mammas gosse= med flera, hvilka hvar för sig voro af särdeles komisk effekt. Uppmanade af värden att stiga =en trappa högre upp=, nej, ner ville jag säga, emottogos vi i salen af en supé, lika magnifik som om den serverats af =hertig Magnus, och sjöjungfrun=, på nutidsspråket =sjöfröken=, varit hans gäst, och sedan =redaktören= af vårt förnämsta organ uti ett glas vin, som genom =en brottslig betjent= höll på att uteblifva, betygat =en familj= så utmärkt gästfri som Trögelins, vår tack, och =de lyckliga fruarna= om famnat värdinnan till =afsked och återseende=, skildes vi åt, mera belåtna än =de fyra advokaterna=, när de ej fingo mer än =fyrti procent= för skiftande af =arfvet efter kusin Rokambole=. =En orolig natt= blef emellertid behållningen af mitt nöje, och under =löjen och tårar= genomkämpade jag sådana drömmar, som att jag på =herr Bouchenceours bröllop= kom i häftig dispyt med herrar =Martin och Bamboch= angående värdet af =herrar Dunanaans resa=, och genom utgifvande af =pasqvillet= tillintetgjorde =fru Michauls illusioner= vis à vis =familjen Poisson=; det må derföre ej förundra er, att jag, gladare än =czar Peter skeppstimmerman i Holland=, när han med tillhjelp af =maskinarbetarne= fick sitt första fartyg i sjön, helsade en ny dag =efter balen=. Efter fullbordad toilette skyndade jag denna morgon till =syskonen, Carl och Marie=, för att få mig något till bästa, och som det var =en fredag= skulle någonting både =vanligt och sällsynt= hända mig. Hvem möter mig vid mitt inträde, om icke min systerson =Fidelio=, som, oaktadt =koleraspärrningen=, återkommit från S:t Petersburg, der, som ni vet, han, genom =förvexlingarne= af namn och person, och, jag må tillägga, =ett oblidt öde=, blef häktad på =maskeradbalen= hos de båda schweizarne =Lulli och Qvinault=, och, angifven att tillhöra =fritänkarne i Genève=, dömdes att under =N:o 777= sitta =fången på Kallö= i ett års tid. Ehuru han funnit sig särdeles väl der, tack vare =en guvernör=, hvars välvilja han vunnit, och det sällskap han fick uti =handsektern och kocken= gjort sitt bästa att förnöja hans smak, rasade han som en =Othello= och svor att med =de begge talismanerna= guld och krut tillintetgöra det förhatliga =örnnästet=. =Tänk på Cæsar=, utbrast jag härvid, och anspelande derpå, att han snarare såg ut som =döden fadder= än en kraftfull =Hakon Jarl=, bjöd jag honom på en =lord Byron= från Tjäder och uppmanade honom att göra mig sällskap på aftonens spektakel, =Figaros bröllop=, som var anslaget till =sufflörens recett=. Jag hade glädjen att se det =systersonen= lugnade sig, och som vapen ämnade använda =en smädeskrift=. Komne utom dörren till schweizeriet sammanträffade vi med =spanska konsuln, Don Ranudo de Colibrados=, hvilken, förtjust att få se mig, helt vänligt inbjöd mig att tillbringa aftonen hos honom för att ta =doktorns marionetter= i betraktande, enär, så yttrade han, =jag spisar middag hos min mor= i dag, och sålunda ej kan se er hos mig på en sådan. Glad som =styfdottern= när hon fick en man, tackade jag för bjudningen, och efter att hafva förnött tiden dels med affärdandet af =telegrammet= till =herr Dunst= om inköpet af taflan =Bellman i Mariefred=, hvilken skulle bortauktioneras å =egendomen vid landsvägen=, och dels gästat några =stockholmsbor på sommarnöje=, som man säkrast träffar i hemmet =när det regnar=, och, det var sant, förskaffat mig =ett par glacehandskar=, infann jag mig hos konsuln, samtidigt med fröken =Linda di Chamounix=, hvilken lofvat föredraga några sånger ur =Vattendragaren= och =Postiljonen från Lonjumeau=. Välvilligt emottagen, presenterades jag för =don Cesar de Bazano=, nu varande spanske ministern, hvilken samtalade med =markisinnan Adelaide Lohengrin= och spanske attachéen sennor =Hernani= y =Clavigo=, för en engelsman, sir =Sullivan=, danske legationssekreteraren =Struensée=, fin och intressant som =Hamlet=, franske dito, =vicomte de Letorières= och tyske generalkonsuln =Elias Regenvurm=, en liten tjock herre och förvånande lik =den brasilianska apan=, hvartill ytterligare kommo =doktor Wespe=, =Bruce Bey= och en liten löjtnant, på spe kallad =regementets dotter=. I första ögonblicket tyckte jag mig bland desse vara ungefär lika liten som =sparfven ibland tranor=, eller som på =en supé i Paris=, då staden hade ingen mindre än =tzarinnan= till gäst, men, tänkte jag, lyckades jag vid det tillfället få namn af =ambassadören=, för min värdiga hållning, så skall man erfara att det =arfvet= har jag ännu i behåll. Med ministern öppnade jag derföre genast ett samtal om =uppresningen i Barcellona=, hvilken väckts till lif af =de begge frimurarne=, och uttalade den förhoppningen, att =nattlägret i Granada= måtte bereda Carlisternas undergång; sedan ingick jag i granskning af =Figaros första vapenbragd=, målad af =Rubens i Madrid=, samt =kungarne på Salamis=, =Engelbrecht och hans dalkarlar= samt =kung Carls jagt=, hvilka taflor, genom =det sällsamma testamentet= af konsulns förre värd, en herr =Mondecaus= eller =enklingen från Paris=, tillfallit honom i arf, och nu voro placerade i kabinettet. Sedan =mor och son= tillgodosett oss med té och =klarinettblåsaren=, konsulns betjent, låtit höra en fanfar, hvilken bestämdt skrämt slag på =de begge kapellmästarne=, om de hört den, vandrade vi af till salen, der =teaterdirektören= för aftonen, vår gode doktor, åtagit sig =andebesvärjningen= å der uppförda teater.

Då ridån gick upp framträdde =Oberon= och svängde sitt trollspö i luften och sedan han försvunnit liksom =förposten= vid en attack, framkommo så småningom för mitt häpna öga de lefvande bilderna af:

=Sten Sture den yngre=, hvilken, dödligt sårad genom =Christina Gyllenstjerna=, öfverlemnar sitt svärd till =Gustaf Wasa=;

Den sköna =drottning Margot= från sitt fönster gifvande signal till morden på =Hugenotterna=;

=Drottning Christina och Axel Oxenstjerna=, i det ögonblick den förra nedlägger sin krona;

=Gustaf Adolf och Seaton=, korsande sina värjor;

=Erik den 14:de= vid sitt staffli målande sin Catharina;

=Grefven af Haga= rådfrågande =zigenerskan= om sina framtida öden;

=Maria Stuart= gående till döden: en bild, så rörande, att jag icke kunde återhålla utropet: =olycklig för sin skönhet!= och inom mig önskande att =de tre röde männen= kunnat komma henne till hjelp;

=Kalifen i Bagdad=, skummande af raseri öfver =enleveringen ur seraljen=, hvilken verkstälts af =don Juan= med tillhjelp af =silkesstegen=;

Kardinal =Mazarin= besökande =Narcisse Rameau= å dårhuset;

=Carl den tolfte vid Fredrikshall= i det ögonblick den dödande kulan träffar honom; jag kom dervid att tänka på Tegnérs sång, i =mot- och medgång= lika;

=Erik den 14:des barn=, ett offer för =brödraskulden=, sägande fäderneslandet farväl;

=Ludvig den 14:de och madame Maintenon=, öfverläggande om en “lettre des cachets“; och slutligen den härliga trion =Andersson, Pettersson och Lundström=, jublande öfver den erhållna lottsedeln.

Sedan =den sällsynta hustrun=, jag menar markisinnan, betygat värden allas vår tack för en konstnjutning lika sällsynt som =en flicka som inte vill gifta sig=, återvände vi till salongen; jag hade nu i kikarn att få veta något om =herr Jönssons äfventyr i Spanien=, i hvilket afseende jag vände mig till =Ferdinand Cortes=, som stod försjunken i betraktande af en grupp i marmor, =Aurore och Polixena=, men den gamle =tvärviggen= låtsade ej höra mig, och hade icke sennor =Ruy Bias= tillstött, hade jag väl i detta nu varit lika okunnig derom, som =skomakarn och grefvinnan=, att deras förtrolighet skulle ge anledning till =giftermål efter trumma=. Egentligen fick jag icke veta något annat än att =kapten Roqvefinette= öfverraskat herr Jönsson, då han begagnade sig af =fruntimmersstegen= för att komma upp på en balkong; att följden deraf blef =en duell på spanska=, och då =konstnärens hämnd= icke var tillfredsstäld dermed, han måste ge denne =fullmakten= på lyftandet af en större penningsumma. Under det man föredrog ett nummer ur =den afbrutna offerfesten=, sade jag värden farväl; =jag ber tusen gånger om förlåtelse= att jag tröttat er, invände han artigt och uppmanade =fostersonen= att söka rätt på min rock.