Part 4

-- Jo, att =ingenting är omöjligt för en blåstrumpa=, och då =tidsanden= är så bakvänd, jag liksom =den puckelryggige friaren= skulle finna mig uti att =medelmåttig och krypande= behåller fältet. Och är =Neckens dotter= nöjd med denna förklaring, så gör jag som =den vandrande juden=, ger mig i väg på nytt. Morgonen efter den dag full af =surpriserna= jag nyss skildrat, hade jag icke väl gjort mig fin som =edukationsrådet=, då jag mottog en bjudning från =familjen Trögelin= att på aftonen bevista =en soiré i Kåkbrinken= och då jag hos dem funnit mig såväl som =hittebarnet= hos Konjander, lät jag helsa att jag vid =mottagningstimmen= skulle ha äran infinna mig. Strax derefter gick jag öfver till =perukmakaren Leonard= för att friseras i håret; man samtalade der om =en hustru, som kastar sig ut genom fönstret=, men då jag berördes mindre deraf än =Carl den 12:te på ön Rügen= af bomberna, gjorde man =processen= kort med mig och affärdade mig med snedare blickar än =Peter den store och hans son= betraktade =den polske flyktingen=; jag tog emellertid =pröfningen= lika lätt som Sandels attacken =vid Wirta bro= och gick att hos mamsell =Ella Rose=, få mig en kopp kaffe, =kaffe= -- förbjudet af =läkaren= i all ära. Under det jag intog min frukost läste jag med mycket intresse en artikel om =den orientaliska frågan=, särdeles väl skrifven af =A. F.= och en s. k. ledare om =kaffehuslifvet=, hvari vederbörande upptuktades för det att ingenting göres att förekomma att den unge =handtverkaren= eller =fabriksarbetaren= förledes till orgier, hvilka endera sluta med =sjelfhämnden= eller också =ett besök på dårhuset=; jag gaf författaren rätt deri, att det var =en farlig glädje= man bjöd den oerfarne, och att hvar =en menniskovän=, som afslöjade =sirénen= och gaf den helsosamma varningen: =se men låt bli=, vore förtjent af samhällets tacksamhet. Under det jag derefter höll på att studera den egendomliga =dagblads-annonsen=, uti hvilken =tre friare= af olika lefnadsställning erbjödo =två enkor=, sina hjertan, öfverraskades jag af den gamle =spelaren= löjtnant =Cato von Eisen= och =den anonyme teaterförfattaren, Doktor Human=, hvilka, mera lifvade än =de båda Figaro=, hade inkommit för att rekreera sig efter =en afton i Humlegården=. Ni må tro att =inqvarteringen= generade mig betydligt och jag önskade jag hade haft =trollmössan= på hufvudet och =lyckans galoscher= på fötterna för att täfla med =den osynlige älskaren=; men det var ej så väl; i stället tvangs jag att ta en absinth, som =lilla Nanette= serverade, och så godt jag förmådde besvara Eisens näsvisa frågor: =hvad tänker ni om Ryssland?= och: =hvem blef rådmanska?= liksom det rörde mig, och, upprigtigt taladt, ansåg jag mig icke lika illa deran som =studenten och grefvinnan= när =mannen och pistolen= hotade dem, och hade jag icke tillgripit den nödlögnen, att =kungens läkare= förbjudit mig all extravagans, hade jag tvungits att bevittna huru =han förstör arfvet efter sin tant=. Försatt i det fria som =kanariefogeln= styrde jag kosan till Norrbro för att ta några =Stockholmstyper= i betraktande, och =ett lyckans barn= var jag, som bland andra fick skåda =den nye kommendanten, general Eldhjelm=, en man som eröfrat rika lagrar bland =Spanjorer och Portugiser= -- de eleganta =söndagslejonen, bröderna Philibert=, i mitt tycke en förbättrad upplaga af =charlatanerna=, och slutligen den ryktbara =mamsell Bager=, som syntes djupt bedröfvad öfver sin förlust på =fästmanslotteriet=; ja, =industririddarne= voro äfven talrikt representerade; men föga böjd att betrakta dem, gick jag öfver till =den musikaliske skräddaren= och lät honom ta mått på de klädesplagg, =rock, väst och byxor=, jag nu bär på mig. Jag satte mig derefter upp i en omnibus och for liksom =abbén på äfventyr= än hit och än dit och först då jag åkt ett stycke upptäckte jag att =min granne i omnibusen= var =kusin Raoul, tanddoktorn=, hvilken gladde sig åt vårt sammanträffande och fryntligt yttrade: jag har lemnat =min hustru och min paraply= en liten stund hos =modehandlerskan=, medan jag besöker =en clairvojant= för att få veta om =Janes mission= skall lyckas hos =den schweiziska familjen=, ty derpå beror hennes förening med =den unge kassören=. Om jag varit =anden Lumpacivagabundus=, är det möjligt att jag vid =afskedet= haft klart för mig hvarpå =allas gudson= syftade, nu deremot var jag lika okunnig, som =mulatterna=, men föga generad deraf steg jag ur och gick att taga =Birger Jarl= i betraktande; jag kunde icke annat än skänka =bildhuggaren= min beundran för hans mästerverk, men deremot förargade det mig att man rest den vackra bilden på något liknande en kamin eller rättare kakelugn. Passerande sedermera =Vesterlånggatan, Skeppsbron och Blasieholmen=, hade jag godt tillfälle att se hur =tiden gör underverk= och huru mycket staden vunnit i utseende genom =metamorfoserna=. =Huru en konung bygger hus= fann jag vid betraktande af National-museum och jemväl att der -- =på väggen= stor smaklöshet är rådande, vare sig att =stenhuggaren= eller =den gamle målaren= haft sin hand med i spelet. I mina reflexioner häröfver, om ni så vill =en episod ur konstnärslifvet=, väcktes jag plötsligt af någon som ropade: nej, se =kometen!= och lika nyfiken som =småstadsfruntimmerna= under =resan till förmälningshögtidligheterna=, blickade jag upp mot himlen, djupblå som ögonen hos =regentens dotter=, men såg inte ett dugg, det var ju ett =fenomén=; jag erfor sedan af =skeppsgossen= ombord på skonerten =fästmön från Bremen=, att en schåare, som deltog uti spelet =krona och klafve=, ville dermed afleda uppmärksamheten på ett slagsmål emellan några =Fransmän och Ryssar=, hvilka anfäktades af =spelsjukan= och genom =snålhet och list= försökte att ruinera hvarandra. Att =den okände sonen= lyckades i sitt företag är lika visst, som att =Pepita i Abdera= gjorde fjasco, men om =Dackefejden= efterföljdes af en förlikning, det är mig obekant. Observerande att =skarpskyttarne= under tiden samlat sig i Kungsträdgården, för att afgå till =Jägmästarebostället=, skyndade jag dit för att såsom =den främmande= begapa dem, men öfverraskningen af =William och Emma=, som stötte mig i sidan med =Oscars paraply= omintetgjorde emellertid detta och jag uppmanades att i stället göra =bror och syster= sällskap till de berömda =bröderna Foster= för att med min skärf bidraga till =källarmästarns recett=. Jag tror =farbror är qväkare= utbrast William då jag förbigick supen vid smörgåsbordet, ty allt ifrån den dagen, då vi firade =fastlagsgillet= och den satans =vestindiefararen= lade an på att få mig lika säll som =den förtrollade prinsen=, har jag insett att =den gamle ynglingen= mår bäst om han afstår från den dryck, som alstrar de fleste =brottslingarne=, jag låtsade derföre inte om piken af =informatorn=, utan jag sysselsatte mig med =omeletten=, som serverats af =lilla Mathilde=, och för att hedra =den 2:dre Maj=, min födelsedag, sköljde jag ned den med en butelj vin. Under middagen meddelade Emma mig hvilka =bryderier på en födelsedag= hon hade för någon tid sedan, och att hon i sommar skall återställa sin helsa =vid ett bad=; skönt, tänkte jag, det är för föräldrar bästa =sättet att skaffa sig måg=, och för flickorna att vinna =genkärlek eller död=; men högt yttrade jag: ja, när man kan följa med goda =slägtingar och pengar= icke tryta, så är det som sig bör. Efter intaget kaffe, till färgen kanske något mörkare än =de begge kreolerna= och i smaken icke en bit bättre än det vi få i =skogvaktarestugan=, skildes vi åt, och då jag hade all anledning utbrista: kors =hvad tiden slinker!= lät jag vid hemkomsten, genom =dottersonen= till portvakten, beställa mig ett ekipage och for, stoltare än =den siste onkeln från Amerika=, direkte till Trögelins. De bo särdeles charmant =en trappa upp och på nedra botten=, och man kunde med =Beylon= tro sig inandas =en timmes hofluft= då man inträdde i stora salongen, smyckad som den var med tropiska växter och en grupp i marmor, =1846 och 1946=, signerad =Ba Ta Clan= och placerad på en piedestal, skänkt af =vännen Grandet= i Paris, samt taflor sådane som =Richelieus första vapenbragd, Wallensteins död=, en scen =ur Carl den 12:tes ungdom, Axel och Wahlborg, Carl den 9:de, Drottning Christina vid 16 år= och =Carl den elfte=, de tre sistnämnde med verklig talang målade af våra utmärkte konstnärer, Professorerna =Emanuel Svedenborg= och =Thorkel Knutsson=. Trögelin och hans hustru, en =fröken de la Siegliere= i sig sjelf och som han hemfört från =slottet Toto= i Frankrike, voro idel uppmärksamhet mot sina gäster, som utgjordes af =grefvarne Klingsberg, presidenten och kyrkoherden=, =Polkander och hans fru=, =bröderna Stix, doktorn och apotekarn=, =Judinnan Deborah=, vanligen kallad =drottning Bell= för sin skönhet och förmögenhet, =grefve de S:t Germain=, fruns kusin och af Trögelin benämnd =min hustrus andre man, fruarne Montanbreche= för första gången i Sverige, =tant Bazu=, på spe kallad =stamfrun=, =onkel Sam, den svarta doktorn= från Brasilien, =tre kryddkrämare= eller så kallade grosshandlare =Bark, Park och Stark=, samt i öfrigt några unga =damer och husarer= hade jag så när sagt, herrar förstås, hvilka samtlige förde sig med sådan elegans, att man trodde sig vara på =hofvet i Abdera=. Efter intaget té förevisades =en tableau vivant=, nej, det var allt två, den ena föreställande =målaren och modellerna=, och den andra =Brahma och bajaderen=; följde så =Drilléns operett=, con amore utförd af Trögelin sjelf, =drottningens gemål=, en friare till Deborah vid namn =marquis de Villemer, Laila Rookh= och =Calle Glader, en herre utan frack= och med besynnerliga fasoner, samt en ung flicka, om hvilken det hviskades att =hon gifter bort sin mamma=. Sedan några förfriskningar intagits och salongen omordnats, skyndade de unga att i =balskorna= tråda dansen vid musikens toner och under uppehållen fick man njuta af =Fortunios visa=, föredragen af =Giboyers son=, och =en saga af drottningen af Navarra=, framsagd af =kapten Puff=. Efter de båda föredragens slut, af hvilka sagan hade =förstfödslorätten=, ämnade jag lemna salongen, då någon hastigt närmar sig mig; jag vänder mig om, och finner att det är fru Bazu, lika framfusig som =ett herrskap som ser på rum=; ändtligen är =mannen från södern= fången, utropade hon, och ni slipper icke lös som =den unge arrestanten=, förrän ni har skänkt mig några ögonblick. Jag har icke sett er sedan =en konsert i landsorten= för tre år sedan; ni ser ännu lika ståtlig ut som =borgaren adelsman=, och skälmen sitter qvar i ögat, som på den tiden ni spelade =den lille matrosen=; det var en härlig tid, inte sant, och hvilket hänförande lif som fördes hos =våra bundsförvandter=, de =båda grefvinnorna=, för hvilka ni svärmade och förtroligt benämnde =kung Märta= och =drottning Christina=; hvad säger ni nu om sällskapslifvet, är det icke lika stelt och tråkigt som =vallfarten till Plöermel= och saknande alla =ombyten= eller rättare omvexling, tröttande genom =de löjliga mötena= mellan personer af olika sfer? Se till exempel på =våra unga fruar= Montanbreche: =hvem är den fulaste= är svårt att afgöra; står det icke att läsa i blicken hos dem: =hvem är narrad=, om icke du och jag? och tycker ni icke att de ha en viss likhet med =gräshoppan och myran=? den ena far ju omkring som om hon vore af kautschuk och den andra seglar fram som =sömngångerskan=. -- Ni menar =sömngångerskan gift=, invände jag skrattande ... och den der stela damen med blommorna i håret ... =hvem är hon=? måste jag ovilkorligen fråga ... Jo, det är en fru =Estrella di Soria=, f. d. =Rosen i S:t Flour= och nyligen förlofvad med =köpmannen i Venedig, Marco Spada=, är hon icke ryslig som =en vintersaga=? och för att råga måttet, hvad säger ni om fruns kusin? Han lider visst inte af =för mycken glädje=, stackars karl, och =diplomaten mot sin vilja= kan icke vara mera generad än han; tacka vet jag i vår ungdom, då fans det =glada gossar= och flickor, och man satt icke som =syrsan= i ett hörn och teg i hjel sig; men så voro =en herre och ett fruntimmer= inga maskiner heller, om någon ropade: =kom!= störtade man utan =misstroende och list= i nöjenas hvirfvel, liksom =Richard Lejonhjerta= i striden. Jag svarade att hon hade onekligen rätt, men inseende att jag genom =tantens glömska= af det passande kunde råka ut för något obehag, bjöd jag farväl åt =penningar och gamla anor= och gick att betyga =herrn i sitt hus= min beundran öfver hans stora skicklighet i =konsten att vara teaterdirektör=. Knappt var det gjordt, så presenterades jag för en herre vid namn =Wilhelm Tell=, hvilken anhöll att få taga =ett parti schack= eller =ett parti piquet= med mig; jag föredrog det senare, men då jag, lyckligare än =Robert af Normandie= -- det hörde till undantagen, att jag ej hade fjorton ess och =tre kungar, tre damer= på min hand -- vann den ena kronan efter den andra lättare än =herr Hummers 73 öre= försvunno ur hans börs, gick det min motspelare så till hjertat, att =den otålige= plötsligt visade mig den oväntade synen af =en äkta man som gråter=. Jag blef mera förlägen deröfver än =öfverstens måg=, när han måste tillstå att =han hyr rum af sin betjent=, och visst är att =upprättelsen= ej skulle uteblifvit, hade icke Trögelin fått fatt i mig och fört mig till =ett paradis på vinden=, (så benämnde han sitt arbetsrum). Vi försågo oss der med ett glas punsch och genombläddrade som hastigast =dagboken= öfver hans resa, som han förärade mig för att =gubbarne= skulle få del af den. Ack, den Trögelin, hvad har han icke upplefvat =på kontinenten och i England=. Ja, ni kan sjelfva dömma, om ni har litet tålamod; se här hvad han skrifver: under mitt vistande i verldens hufvudstad blef jag, som den mest framstående =Svensken i Paris=, inbjuden att tillbringa =en stund hos Diderot=, hvarest jag presenterades för sådana storheter som skalden =Gringoire=, författare till =Richelieus memoirer=, =Hertig Job=, =Don Carlos=, =Orleanska Jungfrun=, =Prinsessan af Trapezunt= och =Johanna af Montfaucon=, de senare visserligen endast trenne skådespelerskor vid namn =Adrienne Lecouvreur=, =Adele de Senanges= och =Eulalie Pontoise=, som utförde nämnde roler på stora operan, men så intagande, att till och med =den girige kalifen på äfventyr= blifvit dårad af dem och stält =nyckeln till kassakistan= till deras förfogande. Monsieur Diderot hade den godheten att föreläsa =ett giftermål under Ludvig den 15:des tid= och skalden Gringoire att föredraga sina båda sånger: =slaget vid Marseille= och =lägret för Montauban=, hvarjemte fröken de Senanges med sådant behag sjöng den stora arian ur =Lucretia Borghia=, att jag blef så hänförd, som när =underprefekten roar sig=. Ett par dagar derefter blef jag af herrar =Marton och Frontin= anmodad att närvara vid öppnandet af =testamentet= och skiftandet af =arfvet efter herr Plumet, den polske juden=, som hade en slående likhet med =Mumbo-Gumbo=. =Gonggong den store=, och vid sin död efterlemnade bland annat =slottet Montenero= och =qvarnen vid Marly=, uti hvilken senare man påträffade =fem millioner i en vindskammare=. Om den gamle, som under =en julnatt= föråt sig på smörtårta -- =sen er i spegeln=, gourmander! -- är den sägen allmänt gängse, att hade han icke innehaft =hin ondes skägg=, som han röfvat från en munk i =klostret Castro= -- han blef sålunda =den ondes besegrare= -- när =den nya garnisonen=, bestående af =Villars dragoner= understödde af =frondörerna=, stormade det för att befria =hvita frun=, så hade han aldrig blifvit så rik. =De okände= arfvingarne, vanliga =hvardagsmenniskor= i öfrigt, voro legio och ibland dem med hvilka jag samtalade erinrar jag mig såsom de originalaste =mäster Galoschard och hans hustru=, som varit egare till =värdshuset i Adrets=, men sedan =femton år i Paris= lefde på sina räntor; madame =Angelique Duval=, f. d. =Rosenjungfrun i S:t Pierre= och för en kort tid gift med engelsmannen =Paul Clifford=, (om det var rätta =sättet att grundligt lära sig engelska=, lemnar jag derhän), och =den hedersmannen Richard=, hedrad med namnet af =den fransyske Rochus=, hvilken, glad att få återse =skomakaren i Damas=, utropade: =låt oss omfamna hvarandra, Folieville!= och gjorde det med sådant eftertryck att de båda genom =puffen= förlorade balansen och i fallet drogo med sig =muraren Jerome= och =kapten Belrond=, som voro inbegripne i ett lifligt samtal med =monsieur Jovial, stadstjenare och poet= på en och samma gång. Sedan de åter kommit på benen uppstod ett litet gräl emellan =muraren och bankiren=, och det är mer än troligt att hade icke =morfar Guerin= och =herr du Calumeaux=, en systerson till advokaten =Raymond=, trädt emellan, så hade här, liksom mellan =fransmännen i Algier=, en sammandrabbning egt rum och en illustration erhållits till ordspråket =också många vänner, litet vänskap=. I sällskap med =vännen Constant= besökte jag en dag samlingarne i Louvren och med verklig hänförelse betraktade jag bland andra bilderna af =konung Henrik den fjerde=, =Ludvig den elfte=, =Richelieu=, =Anna af Österrike=, =Catharina af Medicis= och =Maria Leczinska=, med finess och mästerskap utförde af =Rafael Sanzio=, =Salvator Rosa= och =Correggio=, och jag tillstår upprigtigt att det kliade i fingrarne på mig, liksom hos =Carl Sabelträff och hans rivaler=, när de hindrades från duellen =i månskenet=, att icke få anamma sådana godbitar som =Henrik den 3:dje och hans hof=, =Gustaf Adolf i München= och den förtjusande =Hertiginnan de Nangis=. En annan dag gjorde jag ett besök hos =handelshusen Lecardonel och Peponet=, och då dessa äro stora konsthandlare, förledde de mig till inköp af =Hin ondes altartafla=, målad af =Jean Durand, koncerten på hofvet= af =Coliche, korsfararne= af =Latude=, =lumpsamlaren= af =Marie Michon= och =korrespondensen= af =Fanchon=; jag var äfven spekulant på =Euryanthe=, staty i marmor, och en kolteckning benämnd =årsrevyen= eller =nyårsnatten 1857=, men en satans engelsman, =lord Davenant=, stel och styf som =den döde gästen=, knep den medan jag betraktade =slottspaviljonen= i Tuillerierna, orsak nog att jag blef rasande på =engländarne i Paris= och önskade att =kommunisterna= måtte ge dem en åderlåtning. Liksom under mitt besök vintern =1848 och 1849= skulle jag äfven nu råka ut för ett missöde; stående en dag vid =Saint Martin-kanalen= och skådande huru =en arbetare= med tillhjelp af =ringaren i Notre Dame= höll på att uppfiska =konstnärens hustru=, hvilken dränkt sig af sorg öfver obesvarad kärlek hos =Amerikanaren=, hör jag någon bakom mig yttra: =senora Pepita, mitt namn är Meijer=; nyfiken att få se =den okända= sköna, vänder jag mig om och finner =en parisiska= i samtal med tvenne herrar; jag stod som förstenad då jag i den ene såg =mitt andra jag= och Gud vet om inte han var =en magnetisör=, ty innan jag viste ordet af befann jag mig i samma tillstånd som =en sömngångare=, det vill säga: jag gjorde allt hvad man befalde mig, och först när =komedien impromptu= var utspelad, märkte jag att genom mitt =bryderi och fintlighet= hos honom, jag var liksom =fabrikskamraterna= vid en strike, beröfvad källan till mitt uppehälle. Jag anmälde genast saken för polisministern =Foualdés=, men först =sedan solen gått ned= blefvo de tvenne =statsfångarne, Gripon och Martin=, anhållne tillika med deras medbrottsling =Zampa eller marmorbruden=, och min förlorade kassa återstäld. En middag bjuden på bröllop till =familjen Requebourg=, hvilken gifte bort sin dotter =Clemence=, en härlig kopia af =rosen i Avignon=, med en =grefve de S:t Helène=, skulle jag få upplefva ett större obehag än under =ett äfventyr i norska fjellen= för några år sedan. Jag borde visserligen bevara det tillika med andra =pariserhemligheter=, men då jag hatar =charlataneriet=, det må finnas hos hög eller låg, vill jag vara lika sanningsenlig som =farmors kärleksbref=. Jemte mig voro till festen inbjudne =grefve de S:t Georges=, =baronessan de Blignac=, =familjen Renneville=, =chevalier de Maison Rouge=, =abbé de L’Epée=, markisinnan =Louise de Lignerolles=, brudens tant, samt fröken =Seraphine de la Faille= och hennes kusiner =Rose och Marguerite=. =Bruden= var hänförande i sin rika drägt, och endast mot =brudgummen= kunde göras den anmärkningen att, ehuru han förut fört på läpparne =henne= .... =eller döden=, han nu syntes mera kall och likgiltig än =bonden rik och åter fattig=. Sedan =bröllopsgåfvan= blifvit aflemnad, framlades äktenskapskontraktet till undertecknande, men vare sig att brudgummen marterades af =kärlek och ånger=, allt nog, han syntes tveksam; slutligen tilltvingande sig ett lugn, värdigt =den svartsjuka hustrun=, satte han sitt namn på papperet och öfverräckte pennan till =den sedesamma= dottern; men, o fasa, i samma ögonblick hon underskref sitt namn, flögo salongsdörrarne upp och polislöjtnanterna =Babiole och Joblot= inträdde, förklarande grefve de Saint Helène för sin fånge, såsom varande en af de efterlyste =galerslafvarne= och ombringaren af den mans lif, hvars namn han bar. Nu blef ett uppträde öfver all beskrifning, man dånade här och man dånade der, bruden likväl undantagen, som slet kronan och =brudslöjan= från sitt hufvud, trampade =brudsmycket= under fötterna och, tagande =armringen= från sin plats, kastade den, åtföljd af en förkrossande blick på brudgummen, hvilken stod så tillintetgjord som =urmakarens hatt= blef af den svartsjuke äkta mannen; följde så en reprise af =det gamla lejonet vaknar=, i det svärfadern i raseri sönderref kontraktet och förklarande =mannen ungkarl och hustrun enka=, befalde den djefvulske =äfventyrsjägaren= att genast lemna hans hus. Naturligtvis åtskildes sällskapet strax derpå och först ett par dagar derefter fick jag veta af =Michel Perrin, den fattige poeten=, som bar =Marguerites färger=, ehuru det var kändt att ibland =Gimblettes friare= han var den ifrigaste, att om icke =Louis och Walborn=, =Molincharts grannar=, genom =Pomponette och Pompadour=, hvilka tjenade hos vikomtess =Hortense de Robertville=, fått veta att vid ett tillfälle =Clarence= anförtrott =Jean och Madeleine= att hon =nyårsnatten= i år i sällskap med =Felix och Stephanie= öfverraskat =lilla Joujou= då denne utan =heder och penningar= förrådde för =Rataplan= sin herres, den verklige Saint Helènes kärlek till =storfurstinnan=, hvarigenom hans försvinnande ansågs stå i sammanhang med den föregifna =resan till Ryssland=, så hade aldrig dådet blifvit upptäckt och man fått orsak att fråga: =hvilken är den rätte?= En skön bit =Pariserlif=, i sanning! Här afbröt morbror P. läsningen af dagboken och yttrade: Jag tyckte jag, att när jag för några år sedan på =ett bröllop i Paris= hos =familjen Benolton= blef god vän med =den nye öfversten, hertig de Lauzun=, =prinsen af Conti=, monsieur =Claude Gevert=, den ryktbare =skräddaren naturpoet= och en spanjor =Don Pasqval= de =Rigoletto, den okände beskyddaren= af =engeln i sjette våningen=, mademoiselle =Norma=, samt hade äran föra =markisinnan de Villette= i en promenad och dansa en française med den snillrika författarinnan =Marie de Sévry=, jag tyckte, säger jag, att jag kunde vara stolt, men Trögelin öfverglänser mig ty värr, liksom =Corrigedoren= en vanlig smugglare.