Part 3

Vår tids =Bellmanianer i det gröna= äro mycket sorgliga att skåda och det förvånar mig alls inte att =Anna Stinas illusioner= ramlade, då hon fann att det blott behöfdes =Savojardgossarne= med sina instrument, en positivspelare =Farinelli=, som skrålade några sånger ur =Orpheus i underjorden, prins Kille och fröken Vira= m. fl., under det han förevisade en tafla öfver =ett mord på Norrtullsgatan=, samt =gubben Noach= med sin kasperle-teater för att åstadkomma ett s. k. folknöje i =fult och vackert väder=; men då =alla spekulera= på en späckad börs och föga sinne finnes för =konst och natur=, får man inte begära bättre. Sedan vi liksom =positivhataren= undflytt musiken och =på Hasselbacken= fått oss en plats bredvid musikpaviljongen der orchestern, anförd af =kapellmästaren från Venedig, Marino Fallero=, bjöd på ett potpouri ur =Stradella=, samt en flaska punsch med tillbehör reqvirerats, uppslogo vi våra språklådor; naturligtvis tog Bulling brorslotten, ty han har =hin ondes gåfva= att prata, fastän han egentligen excellerar såsom =skrattmenniskan=, och ibland =gamla minnen= erinrade han mig om vår första bekantskap, som egde rum =en natt i Falkenberg= å gästgifvaregården för omkring 30 år sedan, då =studenten och hans älskarinna= genom min mellankomst räddades ur klorna på =studenthataren= och jag som belöning för min ridderlighet utsågs till marskalk på =Malins bröllop=. Det var en liten rar tös må ni tro, qvick och liflig som =Nürnbergerdockan=, och fin och blid som =elfjungfrun=, och i =Sven Dyrings hus=, der hon upptagits som fosterdotter, var hon =gunstlingen= hos alla. Det påstods att hon haft =tre friare och en älskare= förut, om det är sant lemnar jag derhän, men i så fall torde =rivalerna= om hennes ynnest varit lika goda vänner som Furst =Diedrich Menschenschräch= i Preussen och =en kommunist i våra dagar=, och den reela vinsten af deras =frieri med stormsteg= blifvit en massa af =Malins korgar=. Skada att hennes lif blef nära nog lika flyktigt som =en sommarnattsdröm=, och att hon, ehuru följd till Stockholm af =en moders välsignelse=, skulle få erfara att jemväl =ett söndagsbarn= har att kämpa med =tur och otur=; hon råkade nemligen någon tid efter sin ankomst =under nyårsmaskeraden=, sjelfva =nyårsnatten på Mosebacke=, att, dansande i =Auroras träskor=, hvilka hon begagnade som =tiggarflickan=, snafva mot =majorskans krinolin=, med den olyckliga påföljd, att benet afbröts, och =en dag under smekmånaden= hon utandades sin sista suck. Låt henne bli =ett varnande exempel=, mina damer, härnäst ni styr ut er till =Kungslenafärden=. Men, min gud! jag aflägsnar mig ju från ämnet ungefär som =Nisse och Nubbe eller tomtegubbarne= från ett hus der =hin ondes första lärospån= gjort insteg; nå, för att fullfölja berättelsen om vår trio, får jag upplysa att vi pokulerade lika flitigt som =indianerne i England= och skrattade rätt godt åt Knifvings nederlag =i Bohuslänska skärgården=, det är måhända icke fullt så pikant som =ett äfventyr på en fotresa=, skildradt af =Calle Bultén= och illustreradt af =den tafatte fosterfadern=, men jag tror ändå att det skall roa er. I afsigt att sköta sin helsa och få några =bilder ur lotsarnes lif=, hade Knifving en af =de första sommardagarne= i fjol slagit sig ned =vid en badort= på vestkusten; tack vare bekantskapen med =storbonden= blef han inackorderad hos =Greta i Sorgenfri=, hvilken ännu lefver på =lifstidsräntan=, som hon erhöll för =den hemliga beskickningen= till engelska flottan, på den tid då =den ärelystne= Napoleon, efter att hafva varit =löjtnant och förste konsul=, svingat sig upp till kejsare, och, byggande på =en ministers fall=, ämnade att göra Sverige =schack & matt= i ett enda drag; gumman var som =mormodern= högt aktad, och =fiskarestugan= hade namn om sig att vara lika städad som =ett Sundhets-kollegium=; också trifdes Knifving hos henne mycket väl, och för att få ton för sig som =de moderna=, hade han genast vid ankomsten till orten anmält sig hos =doktor Maurice= och antagit till uppassare =dumme Petter=, ehuru han nästan dagligen fick ge honom =en kur för stationära=, bekajad som Petter var af de ständiga =distraktionerna= och trög i rörelserna som =skräddaren excellens=; till umgänge hade K. några =Tyskar och Skandinaver=, hvilka liksom han togo =vattenkuren= i anspråk. Så till vida var allting godt, men, som ni vet, gör man =för sent= den upptäckten, äfven om =plånboken= är aldrig så späckad, att man icke, som =de begge pensionstagarne=, kan lefva endast af =en mogen melon=, och att man i nöjen fordrar mera omvexling än en båtseglats eller =en utflygt i det gröna= kunna erbjuda, och i synnerhet då man är =gräsenkling= och ej behöfver frukta att =frun inkognito= tar rätt på hvad mannen gör när =han reser för att roa sig=. Ingenting var derföre naturligare än att K. försökte sig i =den sista eröfringen= och lade ut sina krokar för =lotsens dotter=, en liten pigg tös vid namn =Edith=, som bodde några steg från hans hem, =i byn i bergen=. Han hade visserligen hört att den vackra =skärgårdsflickan= redan hade =tre älskare=, bland hvilka en skåning, =matrosen Bertram=, ansågs vara den mest gynnade, men ej varnad deraf eller af historien om =David och Goliath=, lät han genom =flickan som säljer blommor=, litet emellanåt tillställa den sköna en bukett, uti hvilken doldes =en papperslapp=, på hvilken han skrifvit att i =regn och solsken= vore han hennes lifligaste beundrare. Det bör smickra =sjömannen på landbacken=, tänkte han, att =syrsans dotter= äfven råkat behaga =den anonyme äkta mannen=, och, tryggad dervid, visade han sig lugn som =sömngångaren=. Det var utan tvifvel en dunkel tanke i =Martins hufvud=, och ehuru =den faderlösa= tycktes lyssna till hans smicker, skulle han snart få erfara att =fruntimmersvänskapen= icke är att lita på. En afton =i solnedgången= när hon beviljat honom ett möte, omintetgjordes det genom =friarens besök=, och innan K. viste ordet af hade han fått sig =en knuff= af så väldig art att han rullade utför berget lättare än =en hatt=, och stannade i ett bråddjup, hvarifrån han först efter =en natts väntan= upptogs af =de begge vedhuggarne=, som hört hans rop. Efteråt blef det kändt att flickan =på kärlekens genvägar= gifvit =friaren från Skåne= del af =det farliga förtroendet=, så att han från första stunden kunde bevaka dem lika väl, som =de begge girige= sin skatt; emellertid förskaffade denna =en natt bland fjellen= Knifving =fjorton dagars arrest på sitt rum=, tack vare en vrickning i foten, och i afvaktan på nya synrör i stället för =de sönderslagna glasögonen=, lärde han sig inse, att =en ung flicka= icke har någon medömkan med =mannen i fällan=.

-- Förträffligt! -- utbrast fru P., -- det skall lära =allas farbror=, ja, jag kan gerna säga =en herre som springer efter fruntimmer=, att =en otrogen man= är en styggelse både =i himmelen och på jorden=, och att det aldrig slår felt att, =som man sår, så får man skörda=.

-- Ni har då =alltid för brådt om= med edra omdömen, min fru, -- svarade morbror P. -- och då ni tyckes ömma för att =den sällsamma sjukdomen= otrohet må försvinna, så får jag föreslå att ni upprättar en =skola för äkta män=, på det att ni måtte få oss så gudsnådeliga som =väktaren= och så ytterst blyga som =vestalen=; jag är öfvertygad att =enlevering och mord, misstanke och process= snart skulle bli “en saga blott“ och ankomsten af =fruntimmersriket=, till hvars drottning ni vore sjelfskrifven, skulle hålla =passionen och förnuftet= inom tillbörliga skrankor.

-- Nog vore det =det rätta sättet=, -- sade fru P. -- för att få =de skilda makarne= att draga jemt, men derigenom blefve man också =ständigt sysselsatt= och ...

-- Och redde sig lika illa som =polislöjtnanten= med =de begge tjufvarne=, -- afbröt majoren, som fann föga behag i =kriget med onkeln= -- det är så säkert, som att =artist och affärsman= aldrig kunna förenas, eller att =ett fruntimmer som har träben=, med fördel kan uppträda i =polkan=; emellertid vågar jag anhålla att, på det =onkelns hemlighet= ej vidare må afbrytas med =dumhet på dumhet=, ni täcktes iakttaga =en fjerdedels timmes tystnad=, -- det blir väl svårt kan jag tro, men =vill qvinnan, nog lyckas hon=.

-- =Han blandar sig i allt=, puttrade fru P. och slog sig ned på en stol.

-- Jag slöt, -- vidtog morbror P. -- med Knifvings =ett blad ur samhällslifvets mysterier=, och tillägger, att hvad som sedan hos oss höll munterheten uppe, det var Bullings berättelse om =herr Dardanell och hans upptåg på landet=, hos den glade =Arrendatorn= af =en egendom till salu=, der B. vistades förliden sommar, lurad som han blef på =resan till China= i sällskap med =Nathan den vise=. Jag har gudnås glömt det mesta, men =duellen= kan jag icke undanhålla er; anledningen dertill var =krämerskan Bertha=, hvilken, ehuru hon var förlofvad med sergeant Fredrik, mottagit =en ring= af den qvicke =upptågsmakaren=, och då de vid ett tillfälle sammanträffade i =qvarnen vid lindarne=, -- kärleken var naturligtvis på =tapeten=, -- tillät den =vildhjernan= att frånröfva sig en kyss. Det behöfdes icke mer för att Fredrik, som funnit att det är =omöjligt att bevaka en qvinna=, och som nu höll sig dold lik =tjufskytten= i de älskandes närhet, fattar eld som =ett kruthus=, rusar fram med en värre fart än =den ondsinta hustrun= och “nolens volens“ griper =mannen och älskarn= i strupen. Det är osäkert huru utgången blifvit om icke Dardanell, tack vare =små händer=, lyckats göra sig fri, och, vig som =ekorren=, fått sin motståndare under sig på golfvet; emellertid fick denne göra bekantskap med =örfilarne= och hålla till godo med förklaringen att det här =sommarnöjet= blott var ett oskyldigt =soldatputs=, eller, rättare, ett svar på =hvad han gick ut att söka=, hvarefter D., rädd för att =vedergällningen= icke skulle utebli, lemnade valplatsen, lika snabbt som =min vän Cambiac=, då han fann sig stående på en krutfjerding =mellan tvenne eldar=. Sergeanten, mörk i hågen som =stråtröfvaren= och svärjande på att =skymf och upprättelse= skulle följas åt, hade icke väl kommit på benen, förr än han jemte =korpral Lustig= uppsökte D. och med =två ord= lät denne förstå att i vägen vore =den ene för den andre=, och sålunda måste duellera. =Nej, det är för tokigt!= utbrast D., men anser ni att ett litet =qvi pro qvo= bör ge anledning till =blodshämnden=, så gerna för mig. Jag vill blott lära =en herre som går vilse=, svarade sergeanten, att =det är farligt att leka med elden=, hvad vapen väljer ni, sabel eller pistol? =Två pistoler=, om det kan lugna er. Godt! vi träffas om en timme utanför =stugan vid Ugglesjön=, och ni kan anmoda antingen =Volontären= eller en af =Adjutanterna= att vara er sekundant. =Spektaklet i Kråkvinkel= kunde icke väcka större uppseende än denna duell mellan =rivalerna på skämt och allvar=; också infunno sig vid ryktet här om =veteranerna= från kriget i =Finland 1808 och 9, saltdirektören Daniel Hjorth= och =två äkta män, farbror Filibert= och =fiskaren Filip= samt annat godt folk för att åskåda den. På utsatt tid infunno sig =Don Juan mot sin vilja=, herr Dardanell, och =arméns barn=, sergeant Fredrik, på mötesplatsen, och sedan =de begge sergeanterna=, det vill säga veteranerna, utstakat banan, gjorde de sig klara till aktion. Knappt var signalen =framåt= gifven förr än båda skotten affyrades och samtidigt träffade Bertha, som, lik =den vansinniga=, kastat sig emellan =de begge svartsjuke= tokarne, men sekundanterna hade af =en kapris= laddat utan kulor, dock fattade hennes kläder eld, och inom ett ögonblick stod hon som =det gamla huset i låga=. Vid denna syn glömde =de kära= sitt hat, skyndade fram till Bertha och använde, som =sista utvägen= till hennes räddning, att qväfva elden emellan sig. Förgäfves! äfven de angrepos af den, och i =det brydsamma valet= att rädda ingen eller alla, ty =en af dem måste deran=, föredrogo de att på en gång störta sig i vattnet. =Den nya vattenkuren= var förträfflig, ty inom kort stodo de åter på marken, visserligen tilltygade som om de varit på =stortvätten=, men dock oskadade, och det var ju =en bättre affär=. Vid den =förtroliga aftonmåltiden=, som sedan arrangerades af Bertha, lärer =förlikningen= ingåtts mellan de båda =romanhjeltarne= och till och med beseglats med =broderskyssen=, och visst är, sade Bulling, att =den trettonde Juni=, som varit orsak till =missämja och försoning=, icke så lätt skall utplånas ur minnet hos =de begge ogifta=. Under denna berättelse, vexlande af =allvar och humor=, hade vi hunnit tömma vår andra butelj, och då vi fruktade att =oupphörligt utföre= det skulle bära hän om vi reqvirerade mera, (i denna svaghet äro =den rike och den fattige= lika), beslöto vi att i stället intaga en liten enkel supé. Vi hade nätt och jemt fattat detta beslut, lika vigtigt som =en arfs- och kärleksfråga=, då vi öfverraskades af =herr och fru Tapperman=, hvilka, åtföljda af sina tjusande döttrar =Agda och Diane=, värdiga att utgöra =två modeller= till =Maria och Magdalena=, inbjödo oss på ytterligare en flaska punsch, enligt min uträkning =den tredje=, men det var lika omöjligt att neka att emottaga bjudningen, som att afslå =en nyårsgåfva= af =den farliga tanten=. =Nu är hin lös=, hviskade Bulling -- =tre för en=, det är alldeles för mycket, ty jag känner mig hetare om hufvudet än =älskaren på vinden=; du vet inte du, att jag förut firat =en födelsedag på gäldstugan=, den renommerade =sjuttifyran=, der min gamle vän =kapten Roland= sitter fången som =lilla apan= derborta, och har till rumkamrat =den gamle skådespelaren Hans Helling=, hvilken nedskrifver sina minnen under titel =trettio år af en spelares lefnad=. Nå, än sen, svarade jag, =der man tagit sot skall man taga bot=, och visar du dig icke lika säker som =betjenten professor=, så spår jag att om =smädeskrifvaren= eller den firade =tidningsredaktrisen= får syn på dig, en af dem gör dig till hjelten i en novellett benämnd =en herre med otur= eller dylikt; ty, som du vet, skilja de aldrig mellan =sken och verklighet=. Ja, du har rätt, =man måste vara filosof= om man inte skall gå i qvaf, som =de begge drunknade=, invände Bulling, i det han blef kry som =studenten i Småland= och under det vi klingade med =mor och döttrar= underhöll oss med berättelserna om =aprilnarrit= han stälde till med =blekingsflickan=, och som slutade så, att =artisten och aristokraten=, oaktadt de vunnit hennes gunst med =dukaten=, blefvo alldeles som =studenten i klämman=, körde på porten af =svärmodern och mågen=; hvad han uträttade för storverk i =nyårskomitén=, hvarest =jernbäraren= gaf honom hederstiteln =den politiske kocken=, och slutligen huru han åvägabragte en försoning emellan =frun af stånd och frun i ståndet=, den förra hade nemligen retat den senare med utropet: =bort med stånden=, och som ett välvilligt erkännande af deras tacksamhet =en nyårsafton= erhöll till present =de begge pomadorna= inneslutna i =il bacio= för piano. =Det har jag gjort en visa om=, tillade B., och om =recensenten och djuret= i en person, jag menar den giftige =tidningsskrifvaren, notarien Guerin=, hvilken icke kan förlåta mig min lilla novell, =en notaries olycksöden=, icke sablar ned den helt och hållet, (i så fall unnade jag honom en flägt af =ridspöet=), skall behållningen deraf tillfalla =de förtryckta=, det vill säga =Sven och liten Anna=, som förskjutits af föräldrarne för =det hemliga giftermålet=. =Magisterns omvändelse= till spik nykter hade satt mig i förvåning, och oaktadt jag tog en pris ur =min snusdosa=, återkom jag ej från den förr än =en husdräng med bildning=, det är en vaktmästare, anmälde att supén var serverad. Nå, =gud vare lof, bordet är dukadt!= utropade Knifving, i det han, ungefär så säker på benen som =fregattkaptenen= under stormen på hafvet, styrde hän till och bjöd fru Tapperman sin arm. Om förlåtelse! =Jag bjuder min major=, jag, svarade hon skälmskt, med betoning af det näst sista ordet; alltid =stolts Elisif=, puttrade Knifving, men det är ursäktligt när =hon är från Grenna=. Ja, =så äro de alla=, svarade Bulling, men en man med =ett namn= som du, bör icke förarga sig öfver en =mjölnarfröken=. Komne in i matsalen, i prakt täflande med den vackra riddarsalen på =slottet Luxeuil=, läto vi oss maten väl smaka alldeles som visst folk en svafvelpredikan af =läsarepresten= när han friar till =pastoratet=, och tack vare flickornas upptåg, à la =Marinettes små skälmstycken=, med sina farbröder, stod glädjen så högt i tak, som om de =muntra fruarne i Windsor= gästat Hasselbacken. Men äfven den högsta fröjd har sitt slut, så äfven denna, och sedan =mellan bröderna, de bortbytta hattarne= kommit till rätta, begåfvo vi oss på hemvägen, om icke med fullt så ståtlig hållning, som =regementstrumslagaren= vid Svea Gardet, dock vida bättre än när vi =i påsk= med =byspelmannen= i têten kommo från =mjölnarvargen= och genom =en skavank= hos en hvar gjorde sådane komiske pas att =de begge Crispinerne= skulle blifvit förvånade om de sett vår =lyx och obestånd=. Under vägen yttrade Tapperman till mig, att =min hustru vill ha en syssla= åt min äldsta dotter, romantisk som =Preciosa=, emedan hon börjar bli för gammal i huset och sedan båda flickorna blifvit =studentskor=, hon fått ett så stridigt lynne, att =de sämjas ej=. Jag borde visst inte blanda mig i =min hustrus affärer=, tillade helt blygsamt =den narrade filosofen=, men om du i landsorten får se att =i tjenst åstundas= en bildad dam till sällskap eller dylikt, torde du ha i minne min älskade =théblomma=. Jag kan verkligen vara stolt öfver henne, ty utom det att hon skrifvit en historia om =fyra dagar af Konung Gustaf den tredjes regering=, har hon äfven försökt sig som novellist och tills dato utgifvit en serie af berättelser såsom =Vasa-arfvet=, =Konungens dom=, =Brodertvisten= samt =Kärlek och egoism=, och de ha vunnit en lika liflig beundran som =kronjuvelerna= på =kröningsdagen=; men =den unga modren= till dessa snillrika barn längtar, som =sockenskomakaren= efter veckans arbete, ut i den fria naturen; hon lider, stackars flicka, af =mjeltsjukan=, och =faran i hemmet= försvårar den, och derföre tänkte jag, att om du ville ha =ännu en gång den svaga sidan= att vara =damernas riddare=, det skulle lyckas henne att nå målet för sin önskan lika lätt som =Polkander i Stockholm= att göra en eröfring. Jag måste till min blygsel erkänna, att =en efterhängsen vän= aldrig behagat mig, och att jag var färdig utbrista: =herre, var så god och tag bort er dotter= eller tillråda honom att gifta bort henne med t. ex. =en farlig kontorist, som är kär=, ty sådana tryta aldrig, men inseende att det skulle såra min vän, invände jag blott att det var =en farlig kommission= han gaf mig, och att jag icke kunde lofva någonting förr än jag fått rådgöra med =vår unga gudmor, Regina von Emmeritz=. Vi skildes nu åt, och sedan jag nått mitt hem, ämnade jag lägga mig för att =snarka eller icke snarka=; men jag blef bedragen derpå liksom =de två jonglörerne= på =djefvulens pengar=, ty från rummet bredvid hördes en ganska högljudd konversation. Jag vill hålla =ett vad= om att det är =lektioner mellan äkta makar=, tänkte jag, och närmade mig dörren, för att få del =af bikten=; och mycket rigtigt, emellan =man och hustru= egde följande samtal rum: det är ovärdigt att uppföra sig så mot =en trogen äkta man= som jag, och som aldrig nekat dig något, hade du också begärt =en half million=, men =min tant Aurore= skall få veta att hon arrangerat =ett farligt giftermål= och att behållningen deraf är =en störd lycka=. =Tyst!= jag vill ingenting höra till ditt försvar; det vore just skönt om jag sökt =en syssla i hufvudstaden=, som du så mycket önskat, =den förstkommande= förvred väl då hufvudet på =matmodern i huset=, jag känner =vår tids menniskor= jag, och sedan återstod det för mig, med =det sönderbrutna hjertat=, icke annat än att med =min fars värja= eller en pistol beröfva mig ett lif, som =tre månader efter bröllopet= är mig förhatligt. För guds skull =Lucidor= hör mig! det är din egen kallsinnighet, börjande =dagen efter bröllopet=, som narrat mig att försöka =hur man roar sig i Stockholm=; jag trodde nemligen att om jag följde råd i =mormors dagbok= jag skulle göra dig till =en förtviflad äkta man=, som skulle söka lyckan åter =inomhus= och att du för =en krigslist inom familjen= af så oskyldig art, icke skulle bli eldfängd som =tändstickorna=. Nej, gubevars, jag skulle ta =en farlig praktik=, som den helt lugnt och mycket tacksam bita i =Evas äpple=, men det roar mig icke, och då =pensionskamraterna= tyckas vara dig kärare än din man, så är det bäst att vi lefva hvar för sig, adjö! -- dermed försvann han som =en liten stjerna= bakom ett moln och lät sin fru svimma, i det hon utbrast: o, min gud, =min man går bort=! -- och så blef det tyst och mig tillåtet att efter =nattäfventyret= drömma om =ett äfventyr i Humlegården under Carl Israel Hallmans tid=, om =resan till månen= och om =två brudar i en person=. Har ni någonsin hört något dylikt?

-- O, den =tyrannen=, att så bära sig åt! suckade fru P. och kramade =klippingshandskarne= för att afleda sin harm.

-- Hvad behagas, skulle det ...

-- Förlåt =en distraktion=, fortfor fru P., jag tänkte på =porträttet af en ärlig man=, som kunde vara så grym emot =den sextonåriga= frun och jag önskade att han måtte få =fästning för lifstid= för sin =vänskap i döden= och för det han beredt sin maka en lika oangenäm tillvaro som flugornas hos =spindlarne=.

-- =Efter 15 år= som =lycklig enka=, yttrade morbror P., och sedan ni undgått att dö som =flickan på öfverblifna kartan= borde ni icke vara så sträng, ty man kunde deraf sluta att =en vacker syster= som ni, anfäktades af =bloomerismen= eller att ni ansåg det för =ett misstag= när ni lät fängsla er i =en boja= ...

-- Som icke var utaf rosor, inföll majoren skrattande, i det han satte =munkorgen= på =Alcibiades hund= och erlade =hundskatten= till kronofogden Finke.

-- =Låt de döda hvila=, min bror, fortfor morbror P. och vändande sig till =de begge döttrarne= i huset, som hviskade om fortsättning, yttrade han skalkaktigt: jag tror ni ären lika nyfikna som =två unga fruar=, jo, =sådana äro flickorna=, men det är inte mitt fel att =ständiga hinder= möta berättelsens gång, =kotteriernas magt= är ju så stor, att om jag också hade =kungens befallning= att tala, =de nerfretlige= alltid skulle få tillfälle att bereda =motgång på motgång=, ty =man kan hvad man vill= i våra =oroliga tider=.

-- Kors, jag tror =onkel är diplomat=, afbröt Rosita, ni går åtminstone så illa åt de =farliga fruarne=, att inte en gång =regeringens ombud= kan rädda dem från nederlag, men jag vill våga de =tjugu kopek silfver= jag fick af =tanten från Helsingfors= att liksom =tillfället gör tjufven=, de skola hämnas på er, om inte förr då =onkel sofver= sin middag; var derföre på er vakt, så att ni icke som vid =ett riksdagsmannaval=, jag tror det var =i Söderköping=, ännu en gång blir öfverlistad af =de valberättigade damerna=, hvad skulle ni säga om ni vaknade som =ett fångadt lejon=?