# På Elghyttan ## Part 18 Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/pa-elghyttan-48638/index.md När han i ljuset af hennes död såg tillbaka öfver hennes lif, framstod detta förklaradt. Han kunde ej undgå att tro på hennes tro. Brister hade vidlådt det Andens lif hon left, men det hade varit äkta. Medan hon var hos honom, hade han haft skarpast blick för felen, nu däremot framträdde äktheten allt klarare för hans ögon. Han tyckte, att han först nu började förstå henne. Åh hvarför, hvarför var hon borta? Han såg sig om i rummet. Det var som om hennes ande ännu dvalts härinne bland alla dessa föremål, som hon så nyligen vidrört. Hennes bibel låg där. Den var begagnad och nött. Han tog den i sin hand, som om den varit en relik. Då han bläddrade i den, föll ett pappersblad ut. Han tog upp det och läste hvad hon skrifvit till honom aftonen af den dag de skilts åt för några dagar, som han trott, men i själfva verket för alltid. Månne för evigt? Så frågade han sig, då han läst det korta brefvet till slut. Elisa hade ingen eftergift gjort, hon fordrade allt, och hon gjorde det i sin Herres namn. Han kände sig icke retad af detta nu, men efterblifven. Just det helgjutna i hennes tro och kärlek till Gud hade skilt dem åt i tiden; skulle det äfven skilja dem åt i evighet? »Ingen kommer till Fadern utan genom mig.» »Den, som icke tror Sonen, skall icke få se lif, utan Guds vrede blifver öfver honom.» Det var omutliga ord, intet smyghål fanns, där man kunde lista sig undan deras dom. Doktor Hessel lät dem träffa och kände Guds vrede öfver sig. Allt var så mörkt, ej en stråle ljus. Ursäkterna, hvilka förr synts honom tillfyllest för att kasta skulden från honom på Gud, förmådde icke skingra mörkret nu. Han kände sig förkastad från Guds ansikte, och det hjälpte icke att säga till Gud: Hvarför skapade du mig? Hvarför gaf du mig en fri vilja, då du såg, att jag skulle missbruka den? Hvarför fordrar du mer än jag har kraft att betala? Bullret af vagnshjul på gården och friska barnaröster väckte slutligen den rufvande ur hans hopplösa tankar. Han hade glömt tiden och sitt löfte att komma åter till Elghyttan. »Du blef borta», sade Gustaf Adolf; »vi fingo taga oss hem utan dig.» »Ja, jag blef borta», svarade Alfred Hessel. Det lät som om en undermening legat i hans ord. Gustaf Adolf såg frågande på honom, men doktorn böjde sig ned och gaf barnen godnattkyssen. Sedan de små gått och de båda männen blifvit lämnade allena, gick det ej längre för den ene att dölja sin förtviflan eller för den andre att tiga med sin tröst. »Kom», sade doktor Hessel. »Se här hvad jag nyss fann.» Han räckte svågern Elisas bref. När Gustaf Adolf såg upp efter slutad läsning, strålade hans blick, men den andres mörknade blott. »Hennes sista hälsning är en dom öfver mig och kastar mig ohjälpligt utanför», sade doktorn bittert. »Hur kan du säga så?» utbrast Gustaf Adolf. »Hvad är detta annat än ett bevekande rop till dig att komma in?» Doktor Hessel uttalade nu högt hvad han nyss tänkt. »Du är skapad att vara Guds egen», svarade Gustaf Adolf lifligt; »du fick fri vilja för att välja Gud, som först har valt dig; han har själf uppfyllt hvad han fordrar och efterskänker hela skulden. Om ingen kan komma till Fadern utan genom Jesus Kristus, så gå till Fadern genom honom! Om du känner Guds vrede öfver dig, därför att du icke tror Sonen, så tro Sonen!» »Det där är lättare sagdt än gjordt», invände Hessel dystert. »Jag vet nog det», svarade Gustaf Adolf sympatiskt, »men jag vet också, att det beror bara på dig själf och icke på någon annan, hur länge du skall vara bland dessa, till hvilka Frälsaren säger: Jag vill, men I viljen icke.» Doktor Hessel stod tyst och såg ut i natten. Så enkelt och klart det lät, detta, minsta barn kunde ju förstå det och beträda frälsningens väg! Men honom tycktes det, att om han skulle gå in på den, komme en genomgripande omhvälfning att ske med honom, en omhvälfning så stor, att han blefve en annan människa. Hade han mod till det? Hade han viljan? Eller hade han hellre mod och vilja att hjälplös drifva på vredens stormiga haf? 46. Gustaf Adolf reste, då sorgens högtidsdagar voro förbi. Först då blef tomheten riktigt kännbar. Doktor Hessel led oerhördt, hela hans varelse ropade efter Elisa. En tröst för honom var att tala med barnen om deras mor, särskildt med Sven, som bäst förstått henne. Han var ett tänkande barn. I den himmelska världen rörde sig hans tankar som hemma hos sig, och de trifdes där ännu bättre nu, sedan mamma gått dit. Många frågor hade han och syskonen att göra sin pappa om Gud och Guds rike, barnsliga frågor, djupgående i sin enkelhet. De hade ej mamma att vända sig till längre; då gingo de till pappa. Han redde sig så godt han kunde och kände ett stort ansvar. Ofta inflickade han i sina svar frågor om hvad mamma sagt om det eller det, och hur glada blefvo ej barnen, då någon af dem drog sig till minnes ett och annat af hvad hon lärt dem. Den forne skeptikern var så rädd om sina små och deras tro. Hellre hade han störtat sig i djupet med en kvarnsten om sin hals, än han väckt en skymt af tvifvel hos någon af dem. Och hans svar på deras frågor blefvo därför sådana, att de passade för barnatron. Nog hade han kunskap om de heliga tingen, och den kom honom nu väl till pass. Detta hans vetande hade hittills varit som de döda benen i profetens syn. Men nu genom umgänget med barnen, dessa himmelrikets främsta, som i sin oreflekterande tro hvila närmast Jesu hjärta, kom han i beröring med den starke Anden, som gifver lif. De döda benen, kunskapens spridda stycken, började röra sig, sammanfogas, stå upp och få lif. Han begynte fatta den stora sanningen: »Den, som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig där in.» Förkrossad och böjd i stoftet, kritiserade han ej längre det eviga Ordet, som ensamt förmådde gifva honom en stråle hopp, utan han tog emot det som ett barn. Härigenom förvandlades omärkligt för honom själf hela hans väsen, och han blef allt mer och mer den man Elisa alltid trott honom kunna blifva och som hon älskat. När barnen växte upp, sågo de i sin allvarsamme och sorgbundne fader förkroppsligandet af allt det bästa de kunde tänka. Till honom vände de sig med allt, som angick dem, och oinskränkt förtroende hyste de för honom. Att han alltid skulle handla ädelt och af rena bevekelsegrunder var en naturlig sak för dem, de väntade icke annat och drömde ej om, att han icke alltid varit sådan. Tiden gick. Det sägs att den läker alla sår, men doktor Hessel är ej riktigt med om det. Skall han framställa sin hjärtesorg under en medicinsk bild, liknar han den vid en fin fistelgång långt inifrån. Den vill aldrig gå igen och bör också helst förblifva öppen. Sin saknad vill han icke mista, ty han känner detsamma, som Elisa en gång erfor, att saknaden efter en älskad, som lefvat och dött i Jesu tro, den tynger ej, utan den hjälper att draga hjärtat och lyfta blicken mot det stora, ljusa målet. Från Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition hafva utkommit och finnas att tillgå hos alla bokhandlare bland andra följande arbeten: Allt eller intet. Svenskt original af _Runa_. Tredje upplagan. Häft. 1:25, klotb. 2 kr. Berättelsen är särdeles lärorik. Här och där är den riktigt spännande, men det bästa är, att den präglas af en varm kristlig känsla, hvaraf man känner sig understundom mäktigt gripen och hänförd. Boken är alltså särdeles passande att såsom lektyr sättas i unga flickors händer. _Gotlands-Posten._ Berättelsen är väl skrifven och innehåller många både vackra och tänkvärda ord. _Sv. Dagbladet._ Dess innehåll vittnar om författarinnans blick för det verkliga lifvet och är prägladt af sann kristlig anda. Arbetet kan tryggt rekommenderas åt hvem som helst, gammal och ung. _Sv. Morgonbl._ Hvardagslif af _Runa_. Tredje upplagan. Häft. 1:75, kart. 2 kr. klotb. 2:50. -- -- -- Runa skrifver älskligt, friskt och hjärtevarmt. Läs hennes naturskildringar, hennes skildringar af barndomstidens lif och lekar, hennes teckningar af prästhemmet i Västerlånga! Berättelsen saknar för öfrigt ej sin spännande intrig och skall helt visst läsas med lifligt intresse och därtill lyckligtvis utan moralisk skada. _Nya Dagligt Allehanda._ »_Hvardagslif_» af den unga, vi kunna redan säga framstående förf. Runa har redan utgått i en upplaga och föreligger nu i den andra. Vi undra icke på att den talangfulla författarinnans lika fina och anslående som friska teckning af en själs utvecklingshistoria i »Hvardagslif» finner vägen till många hem, där man söker en verkligt kristligt bildande lektyr. _Ledstjärnan._ En särdeles god ungdomsläsning. _Göteborgs Veckotidning._ Denna berättelse af den talangfulla författarinnan är en fin anslående och lyftande teckning af en själs utvecklingshistoria och är inspirerad af den varmaste kristliga uppfattning. Synnerligen lämplig till familjeläsning. _Ny Ecklesiastik-Tidning._ Ljudande Malm af _Runa_. Häft. 2:50, kart. 3 kr., klotb. 3:50. Det är ett vackert arbete, detta, som den begåfvade författarinnan nu skänkt oss. Det är en berättelse från den gustavianska tiden, full af liffulla skildringar och interiörer, som sätta läsarens intresse i spänning. Och genom berättelsen går en underström af varm religiositet. Man har sagt, att nykterhetsvännerna läsa mycket, hvilket också är en vacker sanning. Åt alla vill jag också rekommendera denna bok, som från början till slut äger förmåga att fängsla läsaren. _Blå bandet._ Den välbekanta förf. skildrar här en sökande själs kamp och strid att finna den rätta vägen till frid. Boken kan förordas bland våra läsare. _Söndagsskolläraren._ Denna bok är ett skönlitterärt alster och har väckt ej ringa uppmärksamhet. Framställningen är ytterst fängslande. Boken vill, såsom redan titeln gifver vid handen, vara en kommentar till aposteln Pauli allbekanta ord i I Kor. 13. Kristi kärleksmakt och det mänskliga lifvets fåfänglighet, då det är i saknad af nämnda kärleks bärkraft äro de tvenne röda trådar, som genomgå det hela. _Folkskolans Vän._ En af de bedste kristelige Fortællinger, jeg har læst paa længe. Den er lige spændende som den er dybt kristelig. _Lutheraneren._ Huru jag kom till frid. En själfbiografi. Öfversättning från tyskan. Häft. 1:50, kart. 1:75. Här skildrar en kvinna sina lifserfarenheter på ett sympatiskt och underhållande sätt. Och det skall helt säkert göra många unga kvinnor godt att tillegna sig dessa erfarenheter, emedan de ha många både andliga och praktiska lärdomar att gifva. _Nerikes Tidning._ Ljus i mörkret. En berättelse från fransk-tyska kriget. Häft. 1:75, kart. 2 kr. Denna gripande, rörande berättelse från 1870 års krig skall säkerligen gifva sina läsare många djupa och hälsosamma intryck, de må nu vara unga eller gamla. Särskildt de lidande och sörjande har boken månget trösterikt ord att säga. _Ny Eckles. Tidn._ Studentkamraterna af _Hans Tharau_. Häft. 1:25, kart. 1:60, klotb. 2:25. När man läser igenom boken om studentkamraterna, måste man säga: Det var en bra bok. Det är en bok för dagen, hvilken torde blifva obefästade och tviflande sinnen till gagn. Må denna bok vinna stor spridning och så inpredika trosvisshet, där förut tvifvel varit rådande. _G. S--d._ Helvi. Berättelse för ungdom af _Hilja Haahti_. Två delar. Öfversättning från finskan. Häft. 2 kr., kart. 2:25, klotb. 3 kr. Det mest glädjande på det religiösa området i våra dagars Finland är utan tvifvel den andliga väckelse, som under de senaste åren gripit omkring sig i synnerhet inom studentkretsar. Den bok, hvars titel läses här ofvan, utgör ett exempel på väckelsens styrka och djup. Författarinnan, en aktiv medlem i vår förening, K. F. U. K., har själf påverkats af rörelsen och skildrar nu på ett åskådligt sätt densamma. Man hör mellan raderna liksom hennes hjärtas egna slag. Och så börjar det kännas så underligt äfven i ens egen barm, och det är ej utan, att tårarna ibland vilja komma i ögonvrårna. Jag minnes ej, när jag läst en bok, som verkat på mig så godt och så djupt som denna. Och mången skall säkert säga detsamma. Helvi är en god bok. _Mot hemmet._ Under den Högstes beskärm. En berättelse från trettioåriga krigets dagar af _Margareta Lenk_. Häft. 2 kr., kart. 2:50, klotb. 3 kr. Föreliggande bok innehåller en liflig och fängslande skildring från det förödande religionskriget. De många präktigt gjorda karaktärsteckningarna, ej mindre än de spännande äfventyren böra göra boken särskildt lärorik och tilldragande för de unga. Vi rekommendera den varmt såsom passande till högläsning inom familjen. _Ny Eckles. Tidn._ Det ärofulla återtåget. En episod ur valdensernas historia. Af _Crona Temple_. Andra uppl. Pris häft. 1 kr., kart. 1:25, klotb. 2 kr. Valdensernas strider för sin tro, deras ståndaktighet och deras segrar är en martyrhistoria i smått, som alltigenom visar sanningen af den apostoliska satsen: »Segern, som öfvervinner världen är vår tro». _Verml. Allehanda._ Hemåt. Berättelse af _Ernst Evers_. Andra uppl. Häft. 1:50, inb. 1:75. Det är några utomordentligt gripande lifsbilder, som den tyske författaren med djup religiös känsla i dessa berättelser framlägger. -- En bättre julklapp torde man hafva svårt att till upplyftande läsning för unga sinnen uppleta i boklådan. _Ny Eckles. Tidn._ Genom mörka dalar. Berättelse ur lifvet af _P. D. von Blomberg_. Från tyskan af E. W--n. Häft. 1:25, kart. 1:50. Berättelsen är både lärorik och stämningsfull. Den inskärper den lärdomen, att man skall vara nöjd med hvad man har och icke lättvindigt lämna en lönande plats för att söka lyckan i det ovissa. _Nerikes Tidning._ En i hög grad underhållande och af sund kristlig uppfattning buren bok, som förtjänar den största spridning. _Ledstjärnan._ -- -- -- Boken läses med både nytta och nöje. _Helsingen._ Föreliggande berättelse är lika underhållande som buren af en genomsund kristlig blick. Dess innehåll är väl ägnadt att gifva ett godt begrepp om hvad verksam och hängifven kristendom vill säga, som i tro och tålamod förstår att öfverlämna allt i Guds hand och underkasta sig hans vägar. Boken passar ypperligt till familjeläsning samt bör blifva en välkommen julgåfva. _Ny Eckles. Tidn._ En ganska underhållande och väl skrifven berättelse utan utsmyckning och konstgjorda talesätt. Den kan väl sättas i ungdomens händer -- -- -- Öfversättningen är ledig och vårdad. _Stockholms Dagblad._ På olika vägar. Berättelse för ungdom af _Minna Blümmer_. Från tyskan af E. W--n. Häft. 1:25, kart. 1:50. I berättelsens lätta form har författaren här bundit en vacker krans af sköna moraliska och religiösa lärdomar. Den lätta och behagliga stilen, som utmärker detta lilla arbete, gör, att detsamma ovillkorligen skall blifva en af ungdomen gärna läst bok. _Vesternorrlands Allehanda._ En fängslande och god berättelse af det slag, som bör kunna både värma och väcka ett ungt hjärta. Kan därför anbefallas som god ungdomsläsning. _Ny Eckles. Tidn._ Ädla tankar, goda lärdomar framställda i en enkel och tilltalande form, i en med betydande talang genomförd berättelse, karaktärisera denna lilla bok, och den unga läsekrets, till hvilken den företrädesvis adresserar sig, får genom dess läsande och behjärtande en värdefull behållning. _Vårt land._ Pastorn. Berättelse af _V. L._ Bemyndigad öfversättning från danskan. Häft. 1 kr., kart. 1:25. På Fosterlands-Stiftelsens förlag har utkommit en bok, som med sina lifliga, varma och gripande skildringar ur lifvet bör blifva mycket omtyckt af allvarligt sinnade unga flickor och som för resten med nöje kan rekommenderas äfven åt den manliga ungdomen och de äldre. -- -- -- Boken hör till dem, som göra ett djupt och allvarligt intryck. _Nya Dagl. Allehanda._ Man läser ej lätt denna förträffliga bok utan allvarliga intryck af sanningen, ty den manar till själfpröfning af den egna ståndpunkten och uppfordrar till personlig afgörelse för eller emot sanningen. _Sanningsvittnet._ »Pastorn» är en skrift, som vi gärna önskade läst och begrundad af hvarje pastor inom vår kyrka. Skildringen synes af författaren vara gripen ur lefvande lifvet inom den danska kyrkan. Allvarligt och på samma gång kärleksfullt ställes man inför det icke minst för en präst viktiga spörsmålet: vet du af någon verklig öfvergång från död till lif? _Missions-Tidning._ En mycket intressant och lärorik berättelse, lämpad för prästhemmet. _Ledstjärnan._ På himlastigen af _E. Prentiss_. Ny och fullständig öfversättning från engelskan af »Stepping Heavenward» af lektor G. S. Löwenhielm. Häft. 2 kr., kart. 2:50, klotb. 3 kr. Bland den religiösa berättelselitteratur, som är alldeles särskildt ägnad att lära oss förstå själslifvets utveckling till en helgjuten kristlighet, intaga dessa dagboksanteckningar utan tvifvel ett framstående rum. De lika gedigna som om den finaste uppfattning vittnande tankarna, som här nedskrifvits, skola helt visst lämna läsaren den bästa vederkvickande och trösterika behållning. _Ledstjärnan._ En synnerligt väl skrifven (och likaledes väl öfversatt) bok. Jag skulle vilja se den i händerna på hvar och en, som har börjat vandra »på himlastigen» eller, i likhet med hjältinnan i boken, Katarina Mortimer, sträfvar efter att öfvervinna sig själf och blifva så till sinnes, som Jesus var. Man finner en verklig karaktärsutveckling hos bokens hufvudperson och följer med djupaste intresse hennes öden, framställda af henne själf i dagboksutdrag. På ett lekande och likväl djupt allvarligt sätt tecknar hon sina erfarenheter i barndomshemmet, såsom trolofvad, såsom maka och moder. Där är mycket att hämta i den boken, som är ej »blot til lyst». _Helsingborgs-Posten._ Noteringar: Betoning är utmärkt med _understreck_. Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter): [S. 25]: ... »Låt mig bara läsa ut kapitlet. Det är så spännade ... ... »Låt mig bara läsa ut kapitlet. Det är så spännande ... [S. 116]: ... oförsälldt sin sympati för honom, då hon såg, att det ... ... oförställdt sin sympati för honom, då hon såg, att det ... [S. 179]: ... det ena nödvändiga. ... ... det enda nödvändiga. ... [S. 254]: ... de sina omkring sig. Slolt var han också öfver dem. ... ... de sina omkring sig. Stolt var han också öfver dem. ...