# Om viljans frihet: Ett föredrag

## Part 2

Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/om-viljans-frihet-ett-foredrag-18017/index.md

Och lagen om kraftens bestånd, rubbas den av indeterminismen? Det är icke otänkbart att viljan kunde ingripa i naturförloppet utan att varken öka eller minska energiens kvantum, nämligen genom att redan befintliga latenta krafter av viljan tvingas att utlösa sig i levande kraft.

För övrigt gäller denna lag endast om ett inom sig slutet och begränsat naturområde. Tillämpad på universum i det hela är den meningslös, ty universum är oändligt. Att där tala om ökning eller minskning är påtagligen orimligt.

Med denna kortfattade framställning anser jag mig visst icke hava löst viljefrihetens gamla och alltid lika aktuella grubbelproblem. Jag har på sin höjd givit några svaga antydningar om i vilken riktning lösningen enligt mitt förmenande bör sökas.

Längre lär man heller icke kunna komma med en enda föreläsning. En i någon mån tillfredsställande lösning kan problemet ej få annat än mot bakgrunden av en hel världsåskådning, sålunda såsom en integrerande detalj inom ett fullständigt filosofiskt system.

Här nu ytterligare blott några antydningar om vad art den världsåskådning måste vara, inom vilken friheten kan finna en plats.

Att den icke rymmes inom naturalismens råmärken, har jag redan sökt klargöra. Frihetens filosofi måste vara ett tvåvärldssystem, d.v.s. en världsåsikt, som antager att bakom och över den sinnliga världen finnes en annan och högre värld, en evighetsvärld, höjd över tid och rum. Såsom exempel på sådana världsåskådningar hänvisar jag till Platos idélära, Kants transscendentalfilosofi eller Boströms personlighetsfilosofi.

Den osinnliga världen lära vi aldrig känna, om om vi blott utgå från en rent teoretisk bearbetning av erfarenheten. Utan till kunskapen därom komma vi endast, om vi därjämte utgå från våra känslors krav och vårt viljelivs fordringar och bygga världsåskådningen mera på moral och religion än på naturvetenskap, låta lika väl intuitionen tala, som använda reflexionens abstrakta slutledningar.

Men en filosofi, som går sådana vägar--invänder man--den blir icke vetande utan tro, och den förtjänar därför icke namnet vetenskap.

Nå, på namnet kommer intet an. Kalla en sådan världsåskådning, vad ni vill; det är i alla fall en sådan vi behöva för vårt _liv_ och--för att med lugn kunna se _döden_ an.

Ja, jag vill i min frihetslära gå ännu ett steg längre.

Viljan är icke av naturen fri, utan har att själv göra sig fri, nämligen genom att med egen kraft tygla och besegra begären och därigenom steg för steg utveckla sig till den frihetsvarelse, som är den sedliga karaktären.

Men för att kunna utföra det frigörelseverket, fordras först och främst, att man tror på dess möjlighet, att man icke misströstar om sin viljas förmåga att göra sig fri.

På så sätt är en indeterministisk övertygelse moralens första grundförutsättning; men den övertygelsen får man icke till skänks genom någon blott teoretisk undersökning. Utan den måste själv framgå såsom resultatet av en viljeakt. Så har den fria viljan att själv proklamera sin frihet.

Fri är människan, endast om hon _vill_ vara fri, men då kan hon ock _i handling bevisa sin viljas frihet_,--och detta är det ovedersägligaste av alla frihetssbevis.