Om det nord-tschudiska språket Akademisk afhandling
Part 4
Föregås den sålunda utstötta vokalen af tvänne konsonanter, så kan äfven af dem den första dervid försvinna, såsom af exemplen: _galhen, jousnen, kortan, kästta, longen (ty louna = lovna), santan, tapmen_ kan synas; ty utan ett sådant konsonant-försvinnande hade de bort skrifvas: _gallhen, joutsnen, korgtan, käskta, lovngen, sangtan, tappmen,_ hvilket skrifsätt ej rättfärdigas af uttalet. Är den efter utstötningsvokalen stående konsonanten _d_, så öfvergår den till _t_: _istta, kortan, kästta, pas'tta, santan, tahktan, t'siipta_ för istda, kordan, kästda o.s.v. af istuda, korgedan, käskeda o.s.v. sammandragna.
En dylik vokalutstötning gäller äfven för estniska språket såsom en allmän regel, men i finskan äger den rum endast i några bestämda fall, t.ex. lasna f. lapsena, kaannen f. kaatanen, seiskoon f. seisokoon, kannelma f. kantelema, och nyttjas äfven då endast såsom dialektvis jemte den oförkortade formen.
Lika sällsynta, som i finskan, synas ifrågavarande sammandragningar vara äfven i den sydliga tschudiska dialekten, och i lappskan torde det blifva svårt att upptäcka ens spår deraf.
Då här ej kan vara fråga om någon större fullständighet, så kan det vara tid att förfoga sig till den egentliga formläran. Och då verberna i det nord-tschudiska språket onekligen erbjuda den intressantaste sidan deraf, så må de, ehuru mot grammatikens häfdvunna ordning, börja framställningen.
I afseende på böjningssättet må först nämnas, att man åtskiljer trenne särskilta former deraf: den _allmänna_, den _reflexiva_ och den _negativa_, och om den reflexiva bör nämnas, att den ofta förekommer i passiv bemärkelse, äfvensom, att många till sin bemärkelse intransitiva verber, jemte det _allmänna_ (aktiva) böjningssättet, hafva också det _reflexiva_, samt att den utom sitt inneboende reflexiva objekt kan hafva äfven ett annat, hvarföre denna form i nord-tschudiska språket med allt skäl kunde kallas _forma media_. Efterföljande exempel kunna kanske lemna någon närmare upplysning om ifrågavarande reflexiva eller medialform.
ajelemoi, ajeltase, åka. andamoi, anttase, gifva sig. ehtimoi, ehtt'ase, hinna. haigostelemoi, -ltase, gäspa. haasktamoi, -skatase, öfverstiga. herastamoi, -stadase, uppvakna. ihastelemoi, -ltase, fröjdas. istlemoi, isteltase, bruka sitta. itkeskandemoi, -skatase, begynna gråta. jomoi, jodase, besupa sig. jygendamoi, -getase, sjunka. kandis'emoi, -stase, sväfva. katsomoi, -tstase, se för sig. lajimoi, -jidase, gräla. laskemoi, -sktase, sänka aig. lugemoi, -gedase, läsa. lugeskandemoi, -skatase, begynua lasa. lähendamoi, -hetase, närma aig. Iämbitelemoi, -teltase, värmas. mömoi, mödase, säljas. näritelemoi, -teltase, förställa sig. opendamoi, -petase, lära sig. palktamoi, -lkatase, blifva lejd. pöl'gastelemoi, -steltase, rädas. pidamoi, -dadase, nyttja. poigimoi, poiktase, kalfva; lemma. riitsimoi, -tst'ase, losas. salptamoi, -lbatase, tillslutas. samoi, -sadase, eftersträfva. segoimoi, goitase, inblandas; befatta sig med. seismoi, seistase, stadna. seisotamoi, -tadase, ställa sig. siirdamoi, siirttase, flytta sig; röras sobimoi, -bidase, påkläda sig. surendelemoi, -ltase, högfärdas. tegemoi, t'ehtase, blifva, varda. toradamoi, -ratase, slåss. tuskitsemoi, -tase, ängslas. tygestelemoi, -ltase, ragla, vackla, vagastelemoi, -ltase, anstränga sig. valmitsemoi, -tase, bereda sig. vardeitsemoi, -tase, akta sig. vastoimoi, vastoitase, bada sig med qvast. vilustelemoi, -steltase, svalka sig.
Alla dessa böjningssätt träffas äfven hos de finska verberna, ehuru, såsom framdeles kommer att ses, tschudiskans reflexiva form mycket afviker från den finska. I estniskan och lappskan saknas den reflexiva formen helt och hållet.
Emedan en obestämdhet rådt angående finska verbers _modi_ och deras benämningar, hvilka nu borde användas äfven för de tschudiska verberne, och missförstånd således lätt kunde uppstå, så, för att förebygga sådant, måste här i början nämnas, att man för finskan antagit följande modi:
Modus. Oförflulen tid. Forfluten tid.
Praesentativus[2] -- antaa (gifver) -- on antanut. Praeteritivus -- antoi [gaf) -- oli antanut. Indefinitus[3] -- antanee (tör gifva) -- lienee antanut. Conditionalis[4] -- antaisi (skulle gifva) -- olisi antanut. Rogativus[5] -- antakoon (måtte gifva) -- olkoon antanut. Imperativus -- antakaan (gifve) -- olkaan antanut. Substantivus -- antaa (gifva) -- olla antanut. Adjectivus -- antava (gifvande) -- antanut.
Dessa finskans modi förekomma äfven i de närmast beslägtade språken, utom rogativus, som finnes hvarken i tschudiskan, estniskan eller lappskan, och indefinitus, hvilken ej upptages i estniska grammatiken, emedan den för det mesta försvunnit ur språket (jfr Rosenplänters Beiträge zur genauem Kenntniss der ehstn. Sprache, 2 Heft, s. 76). Likvisst förekommer den äfven i estniskan t.ex. uti stycket "Andresse laul" i nyssnämnda arbetets 7 häft s. 47, der orden äro: _wassikad jäid jotematta, mis neil jua antanesse?_ (kalfvarne blefvo utan dricka, hvad månne kan gifvas åt dem att dricka?), hvarest i noten förklaras, att _antanesse_ står i stället för _antud on_ (har gifvifs), hvilket ej så är, utan är _antanesse_ i modus indefinitus af verbet _andama_ (gifva), och fullkomligt motsvarande finskans _annettanee_ (tör gifvas).
Utom de för finskan och tschudiskan gemensamma modi, hafva de tschudiska verberna ännu en särskild modus, för att uttrycka möjligheten af en handling, hvilken i brist på annan benämning här må kallas modus eventivus. Den förekommer visst icke alltför ofta, höras dock emellanåt, t.ex. _sada rublat minä n'etsiit hebos maksneisin_ (jag kunde möjligtvis betala 100 rubel för den hästen). Dess ändelse (-neisin) antyder, att den uppstått genom sammansättning af indefiniti och conditionalis modus-tillägg.
Oafgjordt må lemnas, om äfven sådana ordformer, som _mönuisin_ (jag skulle hafva sålt), _t'ehnuisin_ (j. sk. h., betalt), _katsnuisin_ (j. sk. h. sett) o.s.v. kunde anses utgöra en annan för tschudiskan egen modus, och om dylika skulle förekomma äfven med passiv bemärkelse (_mötuisin, tehtuisin, katstuisin_), bildade de sednare af perf. adj. passivi, liksom de förra uppstått af perf. adj. activi med tillfogande af conditionalis modus-tillägg.
Tillfölje af det föregående blifva således i tschudiskan följande 8 modi: _præsentativus, præteritivus, indefinitus, conditionalis, eventivus, imperativus, substantivus, adjectivus_. Då i hvar och en af dem, med undantag af den sistnämnda, den förflutna tiden uttryckes perifrastiskt med tillhjelp af _olda_, så kan för korthetens skull den i följande böjningsexempel helt och hållet utelemnas.
A. _Jakande aktiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing. 1. andan (jag gifver) tegen (j. gör) salptan (j. tillsluter) 2. andat teget salptat 3. andab tegob salptab Plur. 1. andamai tegemai salptamai 2. andatei tegetei salptatei 3. |andaba tegeba salptaba |andtas {t'ehtas salpatas
II. Præteritivus.
Sing. 1. andoin tegin salpsin 2. andoit tegit salpsit 3. andoi tegi salbais Plur. 1. andoimai tegimai salpsimai 2. andoitei tegitei salpsitei 3. |andoiba tegiba salpsiba |andtihe t'ehtihe salbatihe
III. Indefinitus.
Sing. 1. andanen t'ehnen salbanen 2. andanet t'ehnet salbanet 3. andanob t'ehnob salbanob Plur. 1. andnemai t'ehnemai salbanemai 2. andnetei t'ehnetei salbanetei 3. |andneba t'ehneba salbaneba |andtanes t'ehtanes salbatanes
IV Conditionalis.
Sing. 1. andaisin tegeisin salptaisin 2. andaisit tegeisit salptaisit 3. andais tegeis salptais Plur. 1. andaisimai tegeisimai salptaisimai 2. andaisitei tegeisitei salptaisitei 3. |andaisiba tegeisiba salptaisiba |andtais t'ehtais salbatais
V. Eventivus.
Sing. 1. andneisin t'ehneisin salbaneisin 2. andneisit t'ehneisit salbaneisit 3. andneis tehneis salbaneis Plur. 1. andneisimai t'ehneisimai salbaneisimai 2. andneisitei t'ehneisitei salbaneisitei 3. |andneisiba t'ehneisiba salbaneisiba |andtaneis t'ehtaneis salbataneis
VI. Imperativus.
Sing. 2. anda tege salpta 3. andkaha t'ehkaha salbakkaha Plur. 1. |andkamai t'ehkamai salbakkamai |andkam t'ehkam salbakkam 2. |andkatei t'ehkatei salbakkatei |andkat t'ehkat salbakkat 3. |ndkaha t'ehkaha salbakkaha |andtakaha tehtakaha salbatakaha
VII. Substantivus.
Infin. andta t'ehta salbata Illat. andha tegehe salptaha Iness. andtes t'ehtes salbates Instr. andten t'ehten salbaten iness. andmas tegemas salptamas Illat. andmaha tegemaha salptamaha Adess. andmal tegemal salptamal Abess. andmata tegemata salptamata
VIII. Adjectivus.
Præs. andab tegeb salptab Perf. andnu t'ehnu salbanu
B. _Nekande aktiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing. (1. en, 2. et, 3. ei) anda, tege, salpta. Plur. (1. emai, 2. etei, 3. eba) andkoi, t'ehkoi, salbakoi.
II. Præteritivus.
Sing. (en, et, ei) andnu, t'ehnu, salbanu (andaske, tegiske, salptaske) Plur. (emai, etei, eba) andtud; t'ehtud, salbatud, (andasket, tegisket, salptasket)
III. Indefinitus.
Sing. (en, et, ei) andne, tehne, salbane. Plur. (emai, etei, eba) andnekoi, t'ehnekoi, salbanekoi.
IV. Conditionalis.
Sing. (en, et, ei) andais, tegeis, salptais. Plur. (emai, etei, eba) andtais, t'ehtais, salbatais.
V. Eventivus.
Sing. (en, et, ei) andneis, t'ehneis, salbaneis. Plur. (emai, etei, eba) andtaneis, t'ehtaneis, salbataneis.
VI. Imperativas.
Sing. 2. (ala) anda, t'ege, salpta. 3. (algha) andkaha, t'ehkaha, salbakaba. Plur. 1. |(algam) andkam, t'ehkam, salbakam. |(algamai) andkoi, t'ehkoi, salbakoi. 2. (algat l. algatei) andkoi, t'ehkoi, salbakoi. 3. (algha) |andkaha, t'ehkaha, salbakaha. |andtakaha, t'ehtakaha, salbatakaha.
VII. Substantivus och VIII. Adjectivus äro som i föregående jakande böjningsformen med tillfogande af nekningsordet _ei_ framföre ordet.
C. _Jakande reflexiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing. 1. andamoi tegemoi salptamoi 2. andatoi tegetoi salptatoi 3. andase tegese salptase Plur. 1. andamoisei tegemoisei salptamoisei 2. andatoisei tegetoisei salptatoisei 3. |andasesei tegesesei salptasesei |andtasesei t'ehtasesei salbatasesei
II. Præteritivus.
Sing. 1. andoimoi tegimoi salpsimoi 2. andoitoi tegitoi salpsitoi 3. andoihe tegihe salpsihe Plur. 1. andoimoisei tegimoisei salpsimoisei 2. andoitoisei tegitoisei salpsitoisei 3. |andoihesei tegihesei salpsihesei |ndtihesei t'ehtihesei salbatihesei
III. Indefinitus.
Sing. I. andnemoi t'ehnemoi salbanemoi 2. andnetoi t'ehnetoi salbanetoi 3. andnese t'ehnese salbanese Plur. 1. andnemoisei t'ebnemoisei salbanemoisei 2. andnetoisei t'ehnetoisei salbanetoisei 3. andnesesei t'ehnesesei salbanesesei {andtanesei {t'ehtanesei {salbatanesei
IV. Conditionalis.
Sing. l. andaisimoi tegeisjmoi salptaisimoi" 2. andaisitoi tegeisitoi salptaišitoi 3. andaisihe tegeisihe salptaisihe Plur. l. andaisimoisei tegeisimoisci salptaisimoisei 2. andaisitoisei tegeisitoisei salptaisitoisei 3. |andaisihesei tegeisihesei salptaisihesei |andtaisihesei t'ehtaisihesei salbataisihesei
V. Eventivus.
Sing. 1. andneisimoi t'ehnesimoi salbaneisimoi 2. andneisitoi t'ehnesitoi salbgmeisitoi 3. andneisihe t'ehneisihe salbaneisihe Plur. l. andneisimoisei t'ehnesimoisei salbaneisimoisei 2. andneisitoisei t'ehnesitoisei salbaneisitoisei 3. |andneisihesei t'ehnesihesei salbaneisihesei |andtaneisihesei t'ehtanesihesei salbataneisihesei
VI. Imperativus.
Sing. 2. andte tegete (t'ehte) salbate (salptate?) 3. andkahase t'ehkahase salbakkahase Plur. 1. andkamoisei t'ehkamoisei salbakkamoisei 2. andkatoisei t'ehkatoisei salbakkatoisei 3. |andkahasei t'ehkahasei salbakkahasei |andtakahasei t'ehtakahasei salbatakahasei
VII. Substantivus.
Infin. andtase t'ehtase salbatase Illaat. andhase tegehese salptahase Iness. andtesasc t'ehtesase salbatesase Instr. andtenese (?) t'ehtenese (?) salbatenese (?) Iness. andmasase tegemasase salptamasase Illat. andmahase tegetnahase salptamahase Adess. andmalase tegemalase salptamalase Abess. andmatase tegematase salptamatase
VIII. Adjectivus.
Proes. andabase tegebase salptabase Perf. andnuse t'ehnuse salbanuse
D. _Nekande reflexiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing, (en, et ei) andt'e, t'ebt'e, salbate. Plur. (emai, etei, eba) andkoisei, tehkoisei, salbakoisei.
II. Præteritivus.
Sing. (en, et, ei) andnuse, t'ebnuse, salbanuse. Plur. (emai, etei, eba) andnusei, t'ehnusei, salbanusei.
III. Indefinitus.
Sing, (en, et, ei) andnese, t'ehnese, salbanese. Plur. (emai, etei, eba) andnekoisei, t'ehnekoisei, salbanekoisei.
I de öfriga personliga modi sattes vanligtvis nekningsordet framför den reflexiva formens 3 person såväl i singularis som i pluralis, ehuru äfven andra former förekomma; substantivi och adjectivi former få i likhet dermed nekningsordet _ei_ framför sig.
E. _Passiva böjningsformen_.
Præs. andtas, tehtas, salbatas -- ei andta, tehta, salbata. Præt. andtihe, tehtihe, salbatihe -- ei andtud, tehtud, salbatud. Indef. andtanes, tehtanes, salbatanes -- ei andtane, t'ehtane, salbatane. Condit. andtais, t ehtais, salbatais -- ei andtais, fehtais, salbatais. Event. andtaneis, tehtaneis, salbataneis -- ei andtaneis o.s.v. Imper. andtakaha, t ehtakaha, salbatakaha -- algha andtakaha o.s.v. Subst. (infin.) (antaa, t'ehtaa, salbattaa -- ei andtaa o.s.v. ?) (iness.) andtais, t'ehtais, salbattais -- ei andtais o.s.v. Adject. (praes.) andtab, t'ehtab, salbattab -- ei andtab o.s.v. (Perf.) andtud, t'ehtud, salbatud -- ei andtud o.s.v.
Föröfrigt tyckes den passiva fonnen ej vara i bruk annorlunda än opersonligt: mintäi siirdtas (jag flyttas), _mintäi siirdtihe_ (jag flyttades), mintäi liintäs siirdmaha (jag skall flyttas) o.s.v. Äfven begagnas reflexivformen ofta i passiv bemärkelse.
För åtskilliga i föregående paradigmer anförda former nyttjas äfven andra t.ex. _ankoi, annen f. andkoi, andnen; andnesei_ vanligare än _andnesesei; anthe f. andtihe_; en _andant_ f. en _andnu_ o.s.v., hvilket här endast må omnämnas.
Af de härledda verbformerne i tschudiska språket är den _inchoativa_ på -_skanden_ (infinitiv, -_skata_) mest egen. I andra slägtspråken finnes den ej, utom i lappskan, der den ändas i prasent. på -_goadham_, i infinit. på -_goattet_. Den kan i tschudiskan förekomma hos alla verber, såsom af följande exempel torde inses.
ajaskata, begynna varas, andaskata, beg. gifva, andleskata, b. ofta gifva, hapneskata, b. ruttna, hämarduskata, b. skymta, itkeskata, b. gråta, kehuskata, b. koka, kirguskata, b. skrika, kutoskata, b. leka (om fisk), kävyskata, begynna gå, langteskata, b. falla, lugeskata, b. läsa, magadaskata, b. ligga, meneskata, b. fara. opendaskata, b. lära, ataskata, b. taga, otleskata, b. ofta taga, paiseskata, b. svullna, palktaskata, begynna leja, palkteleskata, b. ofta leja, puhuskata, b. blåsa, päituskata, b. dagas, siirdaskata, b. röra, tahtoskata, b. vilja, tegeskata, b. göra, varaiskata, b. befara, voiskata, b. må väl.
Alla sådana ändas i præs. på -_skanden_ och härledas från ett annat verbum, de anförda af verberne: _ajan, andan, andlen_ o.s.v.
Ett attnat slag af härledda verber slutar sig på -_skenden_ (infinit. på -_sketa_) och tillfogar stamverbets begrepp någon obestämdhet. Præteritiva: _kirjoiteskensin_ (jag skref), _kuliskensin_ (jag hörde), _langsiskensin_ (föll), _nägiskensin_ (såg), _otiskensin_ (tog), _siirdiskensin_ (rörde) förklarades på ryska med: ja pisyval, ja slyhivalmalo ne pal', (ja bylo ne pal'), ja vidyval, ja vzjal bylo, ja dvigival_, och præsentativa: _kävyskenden_ (jag går), _langteskenden_ (faller), _mööskenden_ (försäljer), _nouseskenden_ (uppstiger), _oleskenden_ (är), _otleskenden_ (tager), _pageneskenden_ (flyr), _sylgeskenden_ (spottar), med: _stupaju, padaju, prodaju, stapaju, byvaju, nimaju, bgivaju, plevaju_, således med upprepnings och obestämda former. Andra dylika härledningsverber äro: _ambuskenden_ (jag skjuter), _jooskenden_ (dricker), _meneskenden_ (far), _noleskenden_ (slickar), _nyhtiskenden_ (rycker), _saaskenden_ (fångar), _sööskenden_ (frossar), _voiskenden_ (befinner mig, mår), _vyöskenden_ (anklagar). I slägtspråken finnas ej dylika härledningsverber, utom i finskan ett derifrån ytterligare härledt freqventativt verbum: _käyskentelen_ (brukar gå), _teeskentelen_ (br. göra), _lauleskentelen_ (sjunger ofta) o.s.v.
Derivata former på -_stan_ (infinit. _stada_), gifva en större bestämdhet åt stamverbets begrepp. Sådana äro: _kandistan_ (jag bär), _kulistan_ (hör), _tundistan_ (känner), _tedistän_ (vet) och några andra, ty alltför allmänna synas de ej vara. Förmodligen är denna derivationsform beslägtad med lappskans på -_stam_, -_stet_, svarande mot finskans på _hdan, htaa_ t.ex. i _katsahdan_ (jag ser).
Formen på -_ssen_ (infinit. -_sta_) t.ex. i _kandissen_ (jag bär sakta), infin. _kandista_, anmärkes här endast såsom en egenhet, som ej tyckes hafva något motsvarande i finskan, men i lappskan torde den motsvaras af formen -_sham_ (infinit. -_shet_), t.ex. i _ælasham_ (jag lefver smått), _vadsasham_ (spatserar) af _ælam_ (jag lefver), _vadsam_ (j. går).
Faktiva härledningsverber förekomma med flereslags olika ändelser, såsom af följande exempel kan finnas:
a). præs. -soitan, infinit, soitta (-seitan, -seitta:)
alensoitta, göra lägre, hobensoitta, försilfra, jygensoitta, betunga, keb'nensoitta, lätta, kuivensoitta, torka, kyimänsoitta, afkyla, levenseitta, utbreda, lujensoitta, stärka, mustensoitta, svärta, mutensoitta, smutsa, neljänsoitta, fyrdela, sagensoitta, förtjocka, sogenseitta, förblinda, syvensoitta, fördjupa, tyhjensoitta, tömma, valgensoitta, göra hvif, vägensoitta, stärka, yhtenseitta, fördubbla,
b). præs. -skottan, infinit. -shoitta.
kehuskoitta, uppkoka, likaskoitta, påröra, lämbaskoitta, utböja matalskoitta, göra lägre, noselskoitta, förtunna, teraskoitta, hvässa.
c). præs. -toitan, infinit. -toitta (-teitan, -teitta).
ahtisteitta, förtrycka, haudotoitta, låta böna, heitatoitta, afkläda, hengestoitta, upplifva, hätkestoitta, förhala tiden, koletoitta, döda, mutastoitta, orena, smutsa, pagistoitta, aftala, samtalas, pehmitoitta, uppmjuka, päl'gastoitta, förskräcka, pölustoitta, damma, rambastoitta, förlama, seibastoitta, sätta störar, sel'gitoitta, förklara, tedistoitta, underrätta, t'ervehtoitta, helsa, t'sometoitta, pryda. ujutoitta, låta flyta, -simma, upehtoitta, gräfva, vaigastoitta, lugna, trösta, vätatoitta, omgjorda,
Af enahanda art äro: _abidoitta_, göra bekymmer, _erikoitta_, afsöndra, _kargisteitta_, förbittra, _lämbastutta_, böja, _s'jibalkoitta_, slunga, _t'ynistoitta_, åstadkomma lugn, _vahtostoitta_, göra fradga, _vilustoitta_, åstadkomma kyla, _vägetuitta_, försvaga, _yhtistoitta_, förena.
d). præs. -tan, infinit. -tada-
abutada, hjelpa, algotada, begynna, hajotada, färlora, halgoitada, klyfva, k'ehutada, låta koka, levitada, utbreda, lämbytada, böja, mugoitada, göra efter, mujutada, färga, n'äritada, härma efter, olgotada, sända, ondutada, urholka, ongitada, meta, ripputada, upphänga, sambutada, släcka, satatada, slå, stöta, sel'gitada, förklara, sibitada, klå, krafsa, sobitada, bekläda, surdutada, utmatta, tartutada, hoplöda, toigotada, lofva, uinotada, söfva, uppotada, dränka, vaigatada, drypa, virgoitada, antända, vääritada, beskylla.
Infinit, ändelse -_tada_ i dessa verber kan kontraheras tili -_tta_ (-_ttaa_), hvilket äfven är fallet med verba på -_stan_, - _stada_, t.ex.
armastada, hafva medömkan, k'elustada, hindra, förbjuda, kidastada, skrika, noustuda, upplyfta, pudistada, skaka, r'etustada, orena, smutsa, vaigastada, sluta, låta upphöra, varastada, önska, vargastada, stjäla.
Verberna med præs. på -_dan_, infinit. -_dada_ (-_data_), hafva äfven företrädesvis den kontraherade formen (-_ta_ i st. f. -_dada_, -_data_) bruklig uti infinitivus, t.ex.
amuldan, -lta (ösa), jurahdan, -hta (dundra hastigt), kasardan, -rta (afqvista), keserdan, -rta (spinna), käraldan, -lta (omveckla), vedaldan, -lta, uttänja, ymbardan, -rta (omringa),
och i verber på -_dan_ med föregående vokal synes kontraktionsformen uti infinitivus vara ensamt i bruk t.ex. i
avaidan, jag öppnar, halgaidan, klyfver, huigaidan, utskämmer, juraidan, dundrar, kargaidan, dansar, katkaidan, afrycker, keradan, samlar, kuradan, qväker, lisadan, tillöker, lykaidan, kastar, osaidan, gissar, sebädan, omfamnar, suhaidan, hviskar, säraidan, darrar, tabadan, ernår, tolkaidan, frånstöter, tugedan, understöder, varaidan, fruktar, befarar,
hvilka hafva infin. avaita, halgaita, huigaita o.s.v.
Detsamma är fallet med flerstafviga verber på -_ndan_ i præs., endast med den skilnad, att de, jemte kontraktionen i infinitivus, bortkasta konsonanten _n_ framför _t_, t.ex.
alendan, jag gör lägre, el'gendan, förstår, keb'nendan, lättar, kohendan, ställer i ordning, korgendan, höjer, lujendan, förstärker, murendan, söndrar, mustendan, svärtar, oigendan, rätar, oksendan, kräkes, polendan, förminskar, puustendan, ödelägger, rigendan, påskyndar, semendan, sår, t'ervandan, tjärar, tyhjendan, tömmer, väljendan, försvagar, yhdendan, förenar,
hvilka således hafva i infin. aleta, el'geta, keb'neta o.s.v.