Part 1

ODYSSEIA

Af

Homeros

Öfversatt och i Disputationer utgifven af

Axel Gabriel Sjöström

Helsingfors, Tryckt hos J. C. Frenckell & Son, 1835-1840.

Tis de ken allou akoisai; alis pantessin 'Omeros.

_Theokritos_.

INNEHÅLL:

Lecturo.

Första Sången.

v. 11-21. ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var högeligen uppbraggt, qvarhölls på ön Ogygia, dit han efter ett skeppsbrott anländt, af nymfen KALYPSO, som förälskat sig i honom. v. 22-62. Medan nu POSEIDAON gästade hos Aithioperna, anhåller ATHENE, vid gudarnas rådplägning, att ODYSSEUS måtte få återvända till sitt Ithaka, som han så mycket saknar. v. 63-305. Såsnart ZEUS dertill samtyckt, råder ATHENE, att HERMES måtte ju förr desto hellre afsändas till KALYPSO, med befallning att låta drotten resa hem. Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung, TELEMACHOS, att från palatset bortvisa sin moders skamlösa friare, samt sjelf resa till NESTOR och MENELAOS, för att söka underrättelse om fadren. v. 306-318. Härefter aflägsnar sig ATHENE. v. 319-444. Sedan nu TELEMACHOS för de kalasande friarena yttrat sin mening, och på EURYMACHOS' fråga: med hvilken fremling han samtalt? gifvit till svar, att det varit med MENTES, tillbringar han natten bekymmerfull på sin kammare, i beråd att följande dag verkställa gudinnans befallningar,

Andra Sången.

v. 1-79. Följande dag förkunnar TELEMACHOS, uti folkförsamlingen, sin moders friare, att de måste draga hädan. v. 80-128. Derpå svarar ANTINOOS öfvermodigt. v. 129-207. För TELEMACHOS, som derefter beklagar sig öfver friarenas oförrätt, och allvarligen yrkar hvad han yttrat, visa sig plötsligt tvenne örnar, af hvilket järtecken HALITHERSES spår olycka åt friarena; men EURYMACHOS skrattar åt spådomen, och säger trotsigt att friarene alldeles icke lemna huset, såframt icke PENELOPE antingen af TELEMACHOS till sin fader ätersändes, eller ock afgör med hvem af dem hon ärnar gifta sig. v. 208-223. TELEMACHOS begär ett skepp för sin tillämnade resa. v. 224-241. MENTOR förebrår _Ithakesierna_, att de ej ära ODYSSEUS' minne. v. 242-256. LEIOKRITOS far häftigt ut mot MENTOR. v. 257-295. Sedan folkförsamlingen är upplöst, lofvar ATHENE, under MENTORS skepnad, ett skepp ät TELEMACHOS, och ber honom skaffa sig reskost. v. 296-336. När derefter TELEMACHOS återvänder till de kalasande friarena, mottages han med stickord. v. 337-381. Bortgången från dessa, anmodar han EURYKLEIA, att skaffa reskosten i ordning, och affordrar henne en ed, att hon skall för hans moder dölja den tilltänkta resan. v. 382-434. Sedan Athene af Noemon fått ett skepp, ledsagar hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om qvällen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos, utan PENELOPES vetskap.

Tredje Sången.

v. 1-68. Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS till _Pylos_, der NESTOR jemte sina söner håller på som bäst att offra åt POSEIDAON; båda de resande mottagas gästvänligen. v. 69-101. Åt NESTOR, som sedan frågar, hvilka och hvadan de fremmande äro, svarar TELEMACHOS, att han är ODYSSEUS' son, samt reser för att höra tidender om sin fader. v. 102-198. Sedan NESTOR hållit ett låftal öfver ODYSSEUS, berättar han huruledes _Hellenerne_, efter en emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet, på särskilda vägar, sökt sina hembygder, och att han väl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad som händt de andra, vidare än att PHILOKTETES och IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af AIGISTHOS mördade AGAMEMNON blifvit hämnad af sin son ORESTES. v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES' exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död. v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att resa till MENELAOS i Sparta. v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan en angelägen resa, och aflägsnar sig. v. 371-394. NESTOR igenkänner henne. v. 395-497. TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dän följande morgon, landvägen, i hans sällskap; hvilar öfver natten i _Pherai_, och afreser tidigt vidare till MENELAOS.

Fjerde Sången.

v. 1-67. TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gästfritt af MENELAOS, hvilken som bäst firar sin sons och sin dotters bröllop. v. 68-154. Då MENELAOS råkat föra talet på ODYSSEUS, tränga sig tårar fram ur TELEMACHOS' ögon. Emedan han har svårt att dem dölja, misstänker MENELAOS strax, hvem han är, och HELENA, som tillkommer, påstår fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS. v. 155-186. PEISISTRATOS säger, att hon alldeles icke misstager sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista alla i gråt. v. 187-264. PEISISTRATOS beder, att lykta gråten, på hvilken HELENA, genom i bägrarna inkastade trollmedel, gör fullkomligt slut, och berättar derjemte, att hon igenkännt ODYSSEUS en gång vid tillfälle, då han, såsom spejare, vågat sig in i _Troia_. v. 265-289. MENELAOS omtalar händelsen vid trähästen. v. 290-305. Derefter förfoga sig alla till sofrummen v. 306-586. och följande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att få höra allt hvad MENELAOS visste om hans fader, förtäljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebådat om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS på KALYPSOS ö, v. 587-624. beder derjemte TELEMACHOS, att dröja qvar några dagar, och erbjuder, på hans vägran, en gästskänk. v. 625-674. Emellertid stämpla friarene försåt mot den hemvändande TELEMACHOS. v. 675-841. Deras plan upptäcker MEDON för PENELOPE, som högeligen förskräckt beder ATHENE om hjelp, och tröstas i en nattlig syn. v. 842-847. Emellertid lägga sig friarene i försåt.

Femte Sången.

v. 1-20. Då ATHENE i gudarnas rådsförsamling klagar öfver _Ithakesiernes_ otacksamhet mot ODYSSEUS, öfver hans qvarhållande på KALYPSOS ö, och det mot TELEMACHOS utställda försåtet, v. 21-42. befaller ZEUS henne, att helbregda återföra ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till KALYPSO, med tillsägelse om ODYSSEUS förlossning. v. 43-115. HERMES förfogar sig alltså till _Ogygia_, mottages af nymfen med välvilja, och berättar sitt uppdrag, v. 110-144. hvarefter KALYPSO väl klagar öfver gudarnes afundsjuka, men lofvar ändock att ej längre qvarhålla ODYSSEUS. v. 145-170. HERMES aflägsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS, som sitter på hafsstranden, och täres af hemlängtan, att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans förnödenheter. v. 171-224. Den kloke och varsame konungen affordrar henne en ed, att hon ej hemligen skall stämpla hans ofärd; hon aflägger eden, följer hem ODYSSEUS, och framställer förgäfves resans faror. v. 225-277. Dagen derpå börjar ODYSSEUS byggnadsarbetet, hvilket han slutar på den fjerde, och afreser den femte dagen. v. 278-493. Efter sjutton dagars segling, då ön Scherias berg ren synas, uppväcker den från _Aithioperna_ hemvandande POSEIDAON en förskräcklig storm, ur hvilken ODYSSEUS räddas af LEUKOTHEA, som skänker honom sin hårbindel. ODYSSEUS öfvergifver farkosten, ankommer simmande, nästan utan sansning af trötthet, till land vid en flodmynning, och tillbringar der natten, efter omständigheterna.

Sjette Sången.

v. 1-47. Med afsigt att åt ODYSSEUS bereda välvilligt mottagande hos ALKINOOS, _Phaiekernes_ konung, erinrar ATHENE, i en dröm, dess dotter, NAUSIKAA, om klädtvätt. v. 48-109. Sedan alltså, följande dagen, NAUSIKAA med sina tärnor åkit till flodstranden, och kläderna blifvit, i vanlig ordning, tvättade, roar hon sig, medan de torrka, med bollspel. v. 110-185. Men då bollen, genom ATHENES föranstaltande, nedfallit i vattnet, och, vid tärnornas rop, ODYSSEUS, uppväckt ur sömnen, af NAUSIKAA begär, att hon må gifva honom kläder, och visa honom vägen till staden --; v. 186-250. så villfar hon drottens begäran, och sänder honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma påtagit, smyckas han af ATHENE med utmärkt skönhet, samt vederqvicker sig med mat och dryck. v. 251-331. Derefter bjuder honom den hemvändande NAUSIKAA, att åtfölja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund, och att der qvarstanna, samt, såsnart hon kunde synas länd till sin faders boningar, begifva sig till desamma, och först helsa hennes moder.

Sjunde Sången.

v. 1-36. Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till staden, och möter på vägen ATHENE förklädd, samt beder henne att visa Sig kungaborgen. v. 37-239. Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS' Palats och parker, nalkas han, bönfallande, drottningens knän, och undfägnas herrligen. Men när öfrige gästerna bortgått, igenkänner ARETE de kläder, ODYSSEUS bär, och spörjer, hvadan han kommer, samt af hvem han dem erhållit, v. 240-347. ODYSSEUS berättar korteligen sin resas mödor och faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och kamrater till hemfärd, erinrande honom att gå till hvila,

Åttonde Sången.

v. 1-40. ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och hembeledsaga ODYSSEUS. v. 41-93. För de till gästbud kallade drottar sjunger emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS och ODYSSEUS, för hvilken tårarne frambrista. v. 94-103. Så snart ALKINOOS märker hans ängslan, uppmanar han de sina till kämpalekar, för att visa hvad Phaiekerne gitta i sådant afseende uträtta, v. 104-151. När dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son, ODYSSEUS, att äfven försöka sin lycka. v. 152-234. Men då EURYALOS med otidighet bemöter hans ursägt, uppträder ODYSSEUS till täflan, besegrar Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem, LAODAMAS undantagen, till allt slags täfling, v. 235-255. Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS säger, att hans män endast förstå sig på kapplöpande, segling, dans och sång. v. 256-384. Derefter dansa någre utvalde ynglingar, medan DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' kärlek. v. 385-531. Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med skänker behedrad, badat sig, utbrister han i tårar vid DEMODOKOS' sång, under måltiden, om _Troiska_ hästen, och Troias förstöring. v. 532-586. Då ALKINOOS detta märker, beder han ODYSSEUS säga, hvem han är, hvar ifrån han kommit, och hvarföre han utbrustit i tårar.

Nionde Sången.

v. 1-38. Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fädernesland, v. 39-61. omtalar han de vexlande öden och olyckor, för hvilka han med de sina, under hemresan från Troia, alltid varit utsatt. Till en början eröfrar han väl staden _Ismaros_, men besegras sedan af Kikonerna. v. 62-104. Derefter drifves han af en vid _Maleia_ uppkommen storm till Lotophagerna. v. 105-230. Från dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de öfriga följeslagarena på en nära belägen ö, och beger sig åtföljd af endast tolf, till POLYPHEMOS. v. 231-566. Denne uppslukar i tre mål sex af kamraterna, men ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda öga och räddar sig med största lifsfara därifrån.

Tionde Sången.

v. 1-33. ODYSSEUS fortsätter berättelsen: hurusom han, anländ till ön _Aiolia_, af AIOLOS mottog alla vindarna, inneslutna i säck, med undantag af Vestan, som borde bringa honom hem till Ithaka. v. 34-76. Men då hans reskamrater, under förmodan att finna dyrbarheter, öppnat säcken, drifves han af de utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affärdas onådigt af Väderguden. v. 77-274. Dädan kommer han till _Laistrygonerna_, förlorar hos dem elfva skepp, men flyktar med det återstående till ön Aiaia, der KIRKE bor. v. 275-347. ODYSSEUS, som af HERMES erhållit skyddsmedel mot KIRKES förtrollningar, frestas af henne till älskog, hvaråt han dock icke lemnar gehör, innan hon med ed lofvat återgifva hans snöpligt förvandlade kamrater mensklig skepnad. v. 348-550. Efter ett årsvistelse på ön, begär han, och erhåller af KIRKE tillstånd att afresa hemåt, men underrättas derjemte, att han, enligt ödenas beslut, dessförinnan måste besöka underjorden, och rådfråga TEIRESIAS. v. 551-574. Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller ELPENOR från ett tak, och dör.

Elfte Sången.

v. 1-20. ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE undfått, till _Kimmerierne_ och _Okeanos_. v. 21-50. Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes vålnader, hvilka ODYSSEUS dock vägrar att dricka af bloden, förrän han rådfrågat TEIRESIAS. v. 51-80. Först framträder nu vålnaden af ELPENOR, anhållande om begrafning, v. 81-89. sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA. v. 90-150. Följer så samtalet med TEIRESIAS, v. 151-223. och med besagde ANTIKLEIA. v. 224-328. Enär hon sig aflägsnat, framträda flera heroïnor, den ena efter den andra. v. 329-383. (Härvid afbryter ODYSSEUS berättelsen, men fortsätter strax åter, ombedd af ALKINOOS.) v. 384-463. Vidare följer samtalet med AGAMEMNONS, v. 464-539. och med ACHILLEUS' vålnad. v. 540-566. Förgäfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS. v. 567-625. Derefter får han skåda MINOS med flera. v. 626-639. Men då stora skaror af vålnader nalkas, rädes han att PERSEPHONEIA skall tillsända honom det Gorgeiska hufvudet, hvarföre han återvänder till sitt skepp, och afreser.

Tolfte Sången

v. 1-15. Sedan ODYSSEUS från Okeanos återkommit till ön Aiaia, begrafver han ELPENOR. v. 16-141. KIRKE berättar honom den förestående resans farligheter, v. 142-165. af hvilka han dock ej låter sig skrämmas, utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna, v. 166-200. och undslipper först lyckligen SERENERNA, v. 291-259. samt räddas derefter från SKYLLA och CHARYBDIS med förlust likväl af sex kamrater. v. 260-298. Förgäfves afråder han de öfriga att lägga till vid Solens ö, v. 294-323. samt söker åtminstone intala dem, att skona solens boskapshjordar.

v. 324-365. Icke destomindre slakta desse, på EURYLOCHOS' inrådan, och plågade af hunger, några oxar, medan ODYSSEUS sofver. v. 366-390. Då nu ZEUS, bevekt af Solgudens böner, lofvat hämnas, v. 391-399. fortfara kamraterne likväl att äta af det heliga köttet. v. 400-453. Derpå anländer ODYSSEUS, efter en förskräcklig storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne drunkna, helt ensam, till ön Ogygia, der Kalypso bor.

Trettonde Sången.

v. 1-125. Ytterligare af _Phaiekerna_ med skänker ihågkommen, tager ODYSSEUS mot qvällen farväl af ALKINOOS och ARETE; stiger ombord å det för hans räkning utrustade skeppet, öfverväldigas af en stilla sömn och utsättes, efter hastigt fulländad resa, på _Ithakas_ strand. v. 126-187. POSEIDAON förvandlar till sten, icke långt från _Scheria_, det återvändande skeppet; men Phaiekerne blidka honom med ett offer. v. 188-428. Omsider vaknar ODYSSEUS; och då han skrämd och rådvill icke igenkänner fosterlandet, mötes han af gudinnan ATHENE, som först, under skepnaden af en ung herde, berättar honom, att denna ö är det djupt saknade Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptäcker hvem hon egentligen är; undangömmer i nymfernas grotta hans dyrbarheter; lär honom sättet att döda friarena, samt lofvar ändteligen återföra TELEMACHOS. v. 429-440. Derefter, för att göra Odysseus desto meta oigenkännelig, ombildar hon honom alldeles, och höljer honom uti en tiggargubhes dåliga kläder.

Fjortonde Sången.

v. 1-79. Svinherden EUMAIOS mottager gästfritt sin, under tiggareskepnad fördolda, husbonde, v. 80-190. hvilken förgäfves söker öfvertala honom, som klagar öfver friarenes oförrätter, och längtar efter sin älskade husbonde, att denne nånsin mer skall återkomma. v. 191-359. Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina underbara öden, berättar han för EUMAIOS hvad han derjemte erfarit om dess husbondes återkomst, v. 360-408. samt söker öfvertyga den tvekande sålunda, att han betingar sig belöning, ifall han talat sanning, och underkastar sig döden, ifall han ljugit. v. 409-456. EUMAIOS slaktar derefter ett gödsvin, offrar åt gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvällsvard. v. 457-522. Denne lägger sig derpå till hvila med de öfriga herdarna, v. 523-533. men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.

Femtonde Sången.

v. 1-129. Af gudinnan ATHENE erinras TELEMACHOS om hemresa, undfägnas af MENELAOS och HELENA med skänker, v. 130-181. samt skiljes, under godtjärtecken, ifrån dem, v. 182-188. Natten tillbringar han i _Pherai_ hos DIOKLES. v. 189-299. Följande dag, utan att uppehålla sig med besök i _Pylos_, tar han farväl af PEISISTRATOS, och går ombord på sitt skepp. I detsamma infinner sig den _Argeiske_ siarn THEOKLYMENOS, som begär, och erhåller tillstånd att göra ressällskap, v. 300-491. Emellertid berättar derhemma EUMAIOS sina fordna öden för ODYSSEUS, v. 492-545. TELEMACHOS landar vid en från staden aflägsen kust på Ithaka, och affärdar THEOKLYMENOS till EURYMACHOS, v. 516-536. Derefter resa de öfrige sjöledes till staden, men TELEMACHOS vandrar af tillfots, för att uppsöka EUMAIOS.

Sextonde Sången.

v. 1-56. TELEMACHOS mottages af EUMAIOS med mycken glädje och välvilja, v. 57-129. och samtalar med ODYSSEUS, i hvilken han likväl ej igenkänner sin fader. v. 130-153. Derefter beder han EUMAIOS gå till PENELOPE, och berätta om sin hemkomst. v. 154-171. När herden aflägsnat sig, synes PALLAS för ODYSSEUS med befallning, att han, under EUMAIOS' bortavaro, må upptäcka sig för TELEMACHOS. v. 172-320. Detta sker; och far och son rådpläga, angående friarnes nedgörande. v. 321-405. Emellertid anlända TELEMACHOS' följeslagare till staden; hvilket högeligen förvånar de försåtliga friarena, som uppgöra andra planer för hans mördande, motsagda likväl af AMPHINOMOS. v. 406-447. PENELOPE förebrår friarena deras anslag emot TELEMACHOS och tröstas af EURYMACHOS, v. 448-481. EUMAIOS återkommer, utan att ännu igenkänna sin konung och herre, ODYSSEUS.

Sjuttonde Sången.

v. 1-60. Följande morgon går TELEMACHOS till staden samt helsar EURYKLEIA och sin moder, hvilken gör löften åt gudarna. v. 61-100. Derefter önska de falske friarne honom lyda till sin återkomst, och han emottager THEOKLYMENOS beledsagad af PEIRAIOS. v. 101-253. Emellertid, och under det friarne gästa, ledsagas ODYSSEUS till staden af EUMAIOS. v. 254-327. Den trogne hunden ARGOS. v. 328-504. Friarnes, isynnerhet ANTINOOS' skändliga uppförande mot den förmente tiggaren. v. 505-606. EUMAIOS återvänder till stallen.

Adertonde Sången.

v. 1-122. ODYSSEUS besegrar i knytnäfvestrid tiggaren IROS, som öfverfallit honom med stickord. v. 123-156. Han varnar AMPHINOMOS för öfvermod, och för ODYSSEUS' hämd, ifall drotten återvänder. v. 157-302. PENELOPE tilltalar sin son och sina friare, hvilka, tjuste af hennes skönhet, tillsända henne skänker. v. 303-403. Emellertid skymfas ODYSSEUS af tärnan MELANTHO, och af friarne, bland hvilka EURYMACHOS kastar efter honom med sin fotpall. v. 404-427. På TELEMACHOS' erinran, gå friarne till sängs.

Nittonde Sången.

v. 1-52. Sedan vapnen blifvit ur salen bortburna i ett annat rum, stannar ODYSSEUS ensam qvar, ock bjuder sin son gå till hvila. v. 53-95. Återigen skymfad af tärnan MELANTHO, bannar han henne strängeligen. v. 96-360. PENELOPE samtalar med ODYSSEUS, v. 361-475. hvilken i badet, igenkännes af EURYKLEJA. v. 476-507. ODYSSEUS beder henne vara tyst med upptäckten. v. 508-581. PENELOPE berättar sin dröm för Odysseus, med tillkännagifvande, att hon ärnade till morgondagen utsätta en täflingsstrid för friarena, samt äkta den som kunde spänna ODYSSEUS' båge, och skjuta med pilen genom ögat på tolf efter hvaran uppställda yxar. v. 582-604. Sedan ODYSSEUS gillat förslaget, går PENELOPE bort till hvila.

Tjugonde Sången,

v. 1-21. ODYSSEUS, som hvilar i försalen, bemärker tärnornas fräckhet. v. 22-57. ATHENE tröstar honom. v. 58-121. Om morgon bittida väckt af PENELOPE klagan, begär han, och erhåller af ZEUS ett lyckosamt järtecken. v. 122-161. Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon väl undfägnat fremlingen, begifver han sig till torgs, hvaremot hon tillreder måltid åt friarena. v. 162-240. Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS. v. 241-246. Friarenes plan att dräpa TELEMACHOS tillintetgöres. V. 247-320. Uppträdet med KTESIPPOS. v. 321-372. Sedan AGELAOS sökt förmå TELEMACHOS att, till hans fördel, inverka på sin moder, uppskrämmas friarene genom olycksförebud, den THEOKLYMENOS förklarar. v. 373-394. TELEMACHOS gäckas af friarena, men återhåller sin harm, och afvaktar den snart inträffande hämden.

Tjugondeförsta Sången.