Part 8

SALO. Den äldsta Kyrka i _Österbotn. Sahlo_ Kyrkan, som hålles före vara den första och äldsta i hela Österbotn, hafver följande monumenter, som där finnes, neml. _1:o Liber Missalis_ Papisticus, 2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigittæ uti pergament, 4:o Jungfru Mariæ beläte med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 5:o S. _Brigittæ_ beläte, med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 6:o S. _Jörans_ beläte. 7:o St. _Petri_ och _Pauli_ beläten. 8:o 3 st. små beläten. 9:o Christi Crucifix. Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri brev. observ. ad antiqv. Ostrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr.

SARAKKA. En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af Finnarnes _Akka_ eller _Zagreus_, Bachus infernalis, född af _Proserpina_, med _Pluto_ samman aflad. Suidas. Sarakka är den första _Mader akkas_ dotter, som gifver barnet kropp i moderlifvet, när _Radier_ har nedsänt andan. Sarakka har ock smärta af barns-börden, lika som qvinnan, hvilken är fruktsam och hafvande. Denna är flitigt tilbeden af hafvande qvinnor. -- De dricka hennas skål i bränvin och äta _Sarakka_ gröt, för en god barna-födelse. Sidenius.

SÄMSÄ, Faunus, en skogs-planterare; sådde alla backar, sandmoer och kärr med träd-frön, som _wennon härkä_ upplögde. Han var _Pellerwoises_ Son, och tänkte redan i sin tid på Skogs och villa träns plantering.

Sämpsä poika Pellerwoinen (Puihin Isäntä) Otti wiisiä jywiä, Seihtemiä siemeniä. Lähti maita kylwämään, Saloja tihittämään. Suot kylwi, kanerwat kaswoi; Norot kylwi, nousi koiwut; Mäet kylwi, nousi männyt; Kylwi kummut kuusikoixi, Karangot kataikoxi -- -- --

Se _Wennon-härkä_.

SIGMUND. En Finsk Kung. _Heidrekur_, hans Bror, nämnes i _Adalriks_ och _Göthildas äfventyr_ 8 Bok, I, D. p. 430.

SIGTUNA. En by, i Kemi Socken i Österbotn, kallad efter _Sigtuna_ Stadsboer ifrån Sverige; är i förstone bebodd af Svenskar för fiskeriets skull, hvilket, såsom Regale, var åt dem bort-arenderadt; som af gamla innemot 200 års original-documenter kan bevisas.

SINERVOl En Roslands-vålne, som födde Rot-maskar, utan tvifvel en blå fjäril. Den lästes, at bortfly ifrån Rosland, på följande vis:

Sinerwo sinun isänsi, Sinerwo sinun emänsi, Kulaten tulit kulosa, Heläellen heinikossa Minun hengi heinihini. Minun ruoka ruoho-oni, Kulisten kulossa menet, Heläellen heinikossa, Minun ruoka ruohoistani, Syömästä tätä hywää. Kaunista kalwamasta.

Finnarne hade altså begrepp om insecternes förvandling ifrån ägg, larv och puppa til insect eller flygande fjäril, långt för Linnæi tid.

SINISIRKKU, Et heders och smickrans namn åt Skogens Moder (_Mehtän Emuu_), som troddes upamma Björnen in i den tjocka skogen; hyssa, gunga, styra och sköta honom:

Tuuwwitteli, lijkutteli, Wijnnä willa kuontalona, Kuuana pellawas kupona, Kirjawassa kammarissa. Kehän kultasen sisällä. Sisällä Salon sinisen.

Vaggade och hyssade på armarne, (Björnen) Som det varit fem ullslagor, Som 6 lin-kärfvor, I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren. I den dyrbara uptimbringen, I den blåskiftande tjockaste skogen.

Hon skall nu agta sin unge och fosterson Björn; därför heter det:

Sini-sirkku pohjan neiti Kielläs pojjes poikojansi, Ettei turhaan tulisik, Häpesehen horjatasik -- --

Du blåskiftiga sköna Nordens nymph Neka bort (förbjud) din fosterson, At han ej må komma i fåfängan (förgäfves), Råka (snafva) på Skam -- --

_Sini-sirkku_ beskrifves efter dess ajustice, då hon blidkas således:

Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa, Pää kullan wipeleessa, Käet kullan kääreessä.

Dess hår i gyldene låckar, Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs, Händerne invecklade i gyldene svep (dukar).

Madame Sini-Sirkku skulle ock hålla styr på Björn så, at han ej rörde vid Boskapen: ty det heter åter:

Sini-sirkku Pohjan neiti Peitä kulta peite-ellä, Kata kulta katte-ella, Wijys sikana siwutek, Wyörytä weden kalana. Ohitte minun omani

Sini-sirkku Nordens mö Betäck med et gyldene täcke, Skyl öfver med gyldene skygd, För fram honom förbi som et svin, Vältra honom likt en hafsfisk fram om, Förbi min egendom, egna hjord.

SIELUJEN-PÄIWÄ, dagen efter _Kekri_ eller Allhelgona, då Badstugu värmes, qvastar, bad-vatn tilredes för _pyhät-miehet_, de heliga män, som tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gås ut på visite i gårdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstörtande, om ej bränvin gifves.

SKIALWA. En Finsk Kunga-dotter, som mördade Konung _Agne_ på _Fitets-näs_, sedan kalladt _Agnefit_; där nu _Stockholm_ är anlagd, _Agne Skjafr Bonde_ var _Dags_ son och efterträdare. Han for mycket i härnad och hade stor framgång i _Finland_. Omsider blef han af sin sednare gemål _Skjalfva_, Finska Försten _Frostes_ dotter, uphängd med en guld kjäd i et trä på den holmen i Mälaren, där Stockholm nu är. Ifrån den tiden kallades orten _Agnesfit_, som betyder _Agnes näs_. af Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sv.

SODAN AJAT _Pohjanmaalla_. Stora fejde-tider i _Österbotn_. Nog många. A:o 1496 brände Ryssen _Pohjan perä_ under _Sten Stures_ regering. 1517 brände han andra gången samma tract. 1597 var klubbe strid med _Clas Flemming_. 1585 upbrände Ryssen Limingå kyrka och by, på 3:dje dag Jul; äfven på samma år i Augusti månad Ijo kyrka och tog Kyrkoherden Hr. _Jacob_ med dess folk och slägt til fånga. 1591 brände han andra gången Limingå kyrkan. 1714 stod Kytö slaget, hvilken tid intil 1721 kallas _ison sodan eli wenäjän wallan aika_ -- -- &c.

SOTAKEDOT, Valplatser, eller fältslags-ställen; flere sådane äro i Finland, i Pälkänä, i Willmanstrand, i Storkyrö -- -- &c. _Nykyri_, en bonde, hvarefter en gård uti _Muhos_ ännu kallas, skall med sine anhörige och grannar ena reso så bemött de ströfvande Ryske partier, under stora fejden, at bloden flutit på isen och kyrkan blifvit frälst ifrån fiendens brand, hvilket skal vara händt, då Limingå kyrka af Ryssarne upbrändes år 1591.

Troll hänvisa qvesan, tandvärk och _luu-walo_ til _Suurille sotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes._ --

SOINI eller SOLE. En af Kalewas söner: får det tilnamnet _Kalkki_ (en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter födslen, då han var endast 5 nätter gammal sparkade han sönder sit lindeband, hvaraf man förstod, at han skulle blifva en god busse; han utbjöds ock såldes därföre til _Carelen_ åt en smed, _Köyrötyinen_ vid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs först til barn-amma, men gräfde ögonen ur barnet, matade det och åt äfven sjelf; dödade det och brände up vaggan, hvarom en gammal Runa säger:

Se kalki Kalewan poika. Kuin ensin emästä syndyi, Wijdellä wesi kiwellä. Heti kohta kolmiöissä, Katkasi kapalowyönsä; Nähtijn hywä tulewan, Kenitihin kelpuawan myyntihin wierahalle. Karjalahan kaupittihin. Sepoille köyrötyiselle, Pandihiinpa lasta katzomahan; Katzoi lasta, kaiwoi silmät. Syötti lasta, söi itekki: Lapsen taudilla tapatti Kätkyen tulella poltti.

Sedan satte hans husbonde honom at gärda; då han uprykte furur til gärdsel och ökn-granar til störar, samt vidjade med ormar: han sattes til at valla boskap: hans matmoder bakade honom et bröd, hvari hon lade en sten, däri han skar sin knif fördärfvad, då han var med boskapen i vall; hvaraf han så uphittades, at han kallade Björnar och vargar ihop, at rifva och upäta hela boskapshjorden: af koers ben och oxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blåste och dref den nya hjorden, nämligen Björnar och Vargar, til gårds, hvilka han sjelf klafvade, och ändteligen uphittade björnen, at rifva sin matmoders lår. Så hämnades _Soini_ det gäck, som matmodren spelt med honom: Runan säger:

Pani karhut kahleisiin. Sudet rautoihin rakensi; Neuwwolewi karhujaan, Susillehen suin puheli: Repäse Emännän reisi: Tarttui karhu kandapäähän. Repäisi Emännän reiden. Sillä kosti piijan palkan. Naisen naurun paransi. Pahan waimon palkan maxo --

Se _Kalewa, Hijsi -- Jätit_.

SUKKA-mieli, Asmodæus. En som stiftade oenighet imellan ägta folk, så at mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ändra de afvoge sinnen til kärlek och bättre inclination:

Sukka mieli mielen käändäjä. Mesilläs tuon mieli haudo, Haudo mieli mielettömän, Armahi armottoman.

Du svartstrunp-ande, som ändrar sinnen, Uphöra med din honings-söta trut den dårens sinne, Upmök den vetvilligas hjerta, Min kärestas, som är ogin, hård och obarmhertig.

SUMBLE eller SUMBLI. En Finsk _Kung_ efter hvilken Finland förmenes vara nämnd _Suomen maa_ --

SUMUS. En stor Sjö i Ryssland; dit förvises värkarne i sår.

Tuonnema sinun manoan, Sumuxen wesijn päälle; Pohjan pitkään perään, Jost et pääse päiwinään -- --

SYNNYTÄR. En Orm-föderska.

Sen minä miehexi sanosin, Urhohoxi arwelisin, Joka kyytä kynsin lypsäis, Käärmettä käsin pitelisi, Syleilisi synnytärtä -- -- Winga wangahan makaisi, Kiwellä ala perällä. Tihiäsä Tuomikosa, Paxysa paju metäsä -- -- --

SYNNYT, Archæologier öfver elden, ormen, sten, alla trän; läses öfver skador och sår af vidskeplige -- Sådane aro _Tulen-synty_ -- Se Aloen- järvi -- _Kiven-synty_ -- Se Kimmo -- _Madon sanat_ el. _Kärmeen-synty_ -- Se Juutas -- &c.

SYÖJÄTÄR, n. pr. foem. _naaras piru -- puoli pirua_. Et halft troll. En af Anthropophagerne, grym och stor kött-äterska. Se _Miehen syöpä_.

Ödlan kallas dess bröst-brisk -- _Syöjättären rinta solki_ -- -- &c. Af Syöjätärs spott växte tomt-ormen -- _Syöjätär merellen sylki_ -- -- -- anses äfven för en Stenarnes patronessa -- _Kiwi kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä_ -- -- --

TAPIO. En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur stå; han har magt, at gifva dem i Jägarens händer, och släppa dem därut. Var Gud öfver Jagt-redskap. Agricola.

TAPIO och TAPION WAIMO. En Skogs-Gudinna, den Jägare anropade om villebråd. Hennes heders-titel är mäst, _Tuo Tarkka Tapion-waimo_.

Tapiotar -- _Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu_, du noga agtgifvande Skogs- värdinna, du stora Fjäder-Fänas moder. Item: _Metzän Eukko, Kaunis karwa_ -- -- -- dref haror, foglar och smärredjur i giller, flakor och snaror.

Mielus Mehtolän Emäntä, Tapiolan Tarkka neito, Wedä riistaista rekiä, Tawaroista taluttele. Kohden kulda langojani.

Du goda, gunstiga, Skogs-värdinna, Löfskogens agtsamma Mö, Drag en rik el. fyld släda af peltteri, Led an dina skatter, Åt mina vippsnaror af messing, som blänka som guld.

TAPIO, ofta sjelfva _Skogen_; Björn däri är i Norden Herre och Kung öfver djuren. Titleras i Runor: _Kuldanen Kuningas Tapion kainalossa_ d.ä. En Konung och Herre för alla andra skogsdjur här i Norden, residerar i den dystra skogen. Björn får ock det namnet _Ohtoinen_ -- v. _Ohto & Ukkonen_.

_Tapio_, sjelfva Skogs-Rån, blir ock för dess ålder och vördsamma skägg hedrad med det namnet Ukko, då Björn och harar (_mettän kapeet_) af honom anhålles. Om harar heter:

Anna Ukko uuhiasi, Anna oinahat omansi Ukko kullainen kuningas, Tuuwwos ilman tuusimata, Waromata waaputtele -- -- --

_Tapio_ skulle ock beskydda boskapen för Björnen och andra skogens villdjur:

Mehän (metzän) kullainen kuningas Mehän Sippa haliparta Pane panta pihlajainen, Ympäri nenän nykerön (nykerän) Kuin ei pihlaja pitäne, Nijn sä rautanen rakenna -- -- --

Åt _Tapio_ låfvades en tupp til offer -- _Kukko sinulle, kukko kaikelle kylälle_, och i slutet af troll-Runor står ofta _Kukko! Kukku!_ liksom _Socrates_ på sin dödsstund bad offra en tupp åt Hälsos-Guden _Æsculapius_.

TAPIOLA, Löfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. -- Se _Mehtola_.

Tapiola Tarkka waimo. Metän Ehtosa emäntä -- -- Jos lähen mina metällen, Heti mehtä mieltyköön Mielly mejjän miehihimma. Kostus mejjän koirihimma.

TARANIS, de Scythers Högsta Gud -- tör hända _Taurione_, Diana, culta a _Tauris_ Scythiæ populis, Suidas.

TARAN UKKO, gift med Taranis -- En Lappsk och Finsk Öfver-Gud. Finnes i inscriptionerna, hvilka än finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i Schwaben.

TIAKKA, in plurali _Tiakat_, fordom _Diar_ eller Präster; förklarade Gudarnas vilja; förestodo afguda-tjensten och voro tillika folksens domare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, så i Ryssland som Norra delen af Österbotn, _Tiakar_.

TIETÄJÄT. Se _Indomiehet, Noider, Myrrysmiehet_.

TIERMES. En Lappsk öfver-gud, som rådde öfver åskan, thordön, regnboge, samt menniskjors hälsa, lif och död -- Grækemes _Hermes_, Mercurius, _Dis Hermes_, Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem Deus, cui varias tribuebant ethnici functiones -- är i lika rang med _Biegsolmai_ (och _Thorden_, Lapsker Luft-gud); råder öfver väder och vind, öfver hafvet och vatnet. Har fått offer, på det han skulle nedlägga hafvens storm. Sidenius. Kan jämföras med Æolus, Neptunus och Finnarnes _Ilmarinen_.

TIJTTY, En ödlans stamfader -- _Iki Tijtty äjjyn poika_.

TONTTU, En hus-gud, _Lar_, gick och rustade i en gård om nätterna; var af många slag; _Jywä Tonttu_ bar hem skylar och ökte sädes-bingen. _Raha-Tonttu_, samma som _Kratti_ -- _Paska-Tonttu_ drog gödsel til gårds -- Han skulle hvar morgon få et gröt-fat med smör-öga och flere rätter; hölts i mycken heder; Ficks på et besynnerligt sätt til gårds; Den som ville hafva honom borde Påsknatten taga et par märr-ranckor om halsen och gå omkring kyrkan 9 gångor -- då tomten mötte honom, och frågade, hvad vil du ha? Om han då i sin häpenhet sade, _paskaa_, gödning; så fick han ock til öfverflöd, så at alt öfverflödade af den varan. -- Sade han ock pengar, spanmål: så hämtade _Tontten_ alt; därföre ock ordstäfvet är, där alt är i öfverflöd, _Tonttu sillä on, Tonttu kantaa -- Tomten måtte bära åt honom_. Tonttu, Hushållnings-guden, Græcis; _Thod, Thond_, Mercurius -- Suidas.

TOUKO-LEIPÄ, Et stort bröd, som bakas i Julii månad. _Ukko_, åskan eller Thor, til heders; men brytes ej, utan förvaras i sädes-bingen tils vårsåningen följande år, och då med vissa cæremonier utdeles gårdsfolket at äta af.

TORDEN (Thordön), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast blifver vred och slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och slår fä och menniskjor ihjäl: ty åskan buldrar ofta i Lappmarken för de höga fjällen skull. När han i sin vrede låtit höra sig i luften, hafva de låfvat honom offer, hvilket de också hållit -- Sidenius.

Samma som Finnarnes _Ukko och Ilmarinen_, Se _Tiermes_.

TORNIO, Staden i Wäster-Norrland, kommer före i Runor, såsom en ort hvadan skinn-varor fås. -- Af Räf-fångare heter det om Räfven:

Torin on tuotu Torniosta, Tappelun Tapiolasta, Toaatani on soasta soaanut, Isän polwen korkeunna, Äitin wärttinän pitussa.

Det är: med trätor hämtad från Torneå, med strid ifrån Tapiola -- Min farfar har fått den från kriget, då han var sin fader knäs hög, så lång som modrens slända --- It. samma med _Ymes_ land (nu Umeå), där Rimthussarne berättes hafva blifvit dränkte i Yme Jättens blod. Se _Jumo_.

TUISKO. En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras bygd -- _Tuiskuland. Tuisku_, Fennica wox -- Sv. Urväder. _Tulee kuin Tuisku -- on se Tuiskun nähnyt_ --

TULEN SYNTY, ord, som läses i troll-Runor öfver brännsår och eldskador, om eldens uphof. Archæologia ignis -- Se _Aloen järvi_.

TULI POIKA POHJOLAINEN, En kall buse ifrån Norden, som skall släcka elden och förtaga dess sveda, anropas på detta sättet:

Tuli poika Pohjolainen! Tule tummenna tuloja Waltiaista warwentelek; Nouses maasta mamman-Eukko, Kana rautanen kawaak, Syömään tulen kipuja, Tulen lientä lakkimahan, Hyinen tyttö, jäinen poika, Tuli hyiseen sotaan, Kiwiseen kellariin, Täynnä hyytä, Täynnä jäätä -- --

Du eldens Son, Norrbagge! Kom lät elden tafsna, Minska eldens hetta (låga), Stig upp ifrån jorden du gamla mormor, Stig hastigt up du järn-höna, At upäta eldens svedor, At läpja lågans velling. Den rimmige flickan, isige gossen, Kom i den rimfulle kåtan, I den sten-kellaren, Full med rim, full med is -- --

Se det följande _Turja_.

TULKKILA. Et bonde-hemman i Kemi, där den Påfviske tolcken bodde. Guds-tjensten skedde här i landet i fordna tider på Latin af de Påfviske Präster, som icke förstodo landets språk; därföre de nödgades bruka med sig å Predikstolarne tålckar, som hafva uttolkat, hvad predikanten på latin först predikade, på Finska för menigheten; häraf kallas ännu i dag et bonde-hemman _i Kiemi, Tulckila_, hvarå den Påfviske Translatoren eller _tålcken_ bodt hafver -- Probsten Erik Frosterus i sina observ. ostrob. 1705 i Mscr. skrifver härom således:

"Til et prof af denna _Påfviske Tålcken_, berättade för mig fordom Probsten och Kyrkoherden i Kemi Sal. Hr. _Johan Tuderus_, som förvisso haft denna tradition utaf sina förfäder; nämligen, när den Påfviske Predikanten å en Juhldag hafver läsit _Esaiæ II Cap. v. 1._ och i anledning deraf betygat, at Christus skulle födas af Jesse root, har Translator på Finska tålckat, och sig intet bättre förstått, än meningen skulle vara af gjässen eller en gåås, hvaröfver menigheten begynt lee, har den Påfviske Predikanten varnat honom til at rätta sig; men han sagt på Finska: 'Jos ei hän ole hanhen jalast, nijn olkohon warpahast, h.e. är han ej född af foten, så må han vara född af gås-tån'." Samma fins i Biskopens _Pauli Justens_ relation utförligare.

TUONI. Se efter _Tursas_.

TURILAS, En stark Jette, som gungade klippor, hällar och berg, lika som bollar: _Musta mies wäki Turilas, Sepä Kijkutti kiweä, waaputti wahan neneä_. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn ännu lefver i fruktan efter hans död, och aldrig lärer dö. _Swerkker_ plägade slå handen i berget så hårdt, at hvar led syntes i fasta stenen. _Elgthor_ vadade i hårda bergs-klippan. Sådane Jettar kalla Finnarne _Wäki-Turilas_.

TURJAN-MAA -- Æthiopien, de Blåmänners, de brända Æthiopiers hemvist. Hiskeligen långt aflägsne varma länder, hvarom Finnarne selfve säga: _se on kaukana. Ho! Herra Jumala sitä matkaa!_ Det är: Bevars! dit är en grufvelig lång väg! item, et _föraktligt_ namn på aflägsna orter; fast ock under et sådant namn utmärkes orter, där svartkonster brukades.

TURJAN-MERI, Nord-Sjön, Ishafvet.

TURJAN TUNTURIT, Norrska fjällen -- item Alperne. _Turjan kallio_, Norriges klippor, dit _Rutto_ förvises -- Se _Hijjen hevonen_.

_Ukko Turjasta_, en kall buse, som förtar eldens värkan -- Se Tuli poika -- _Ukko Turjasta tulo_ -- -- -- Se följande under T. pimentola.

TURKKA. Et fördom rikt laxfiske med Pata i Uhleä Elf, 3/4 mil ifrån Uhleå Stad; var det förnämsta Krono-fiske i fordna tider; men nu försämradt, för åmynningens upgrundande.

TURRI-TURRAS el. TURRISAS. Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars, lika med Svenskarnas _Thyr_, mäst afhållen af de gamla Kämpar.

I _Euräpää i Carelen_ är _Tyriän-wuori_, där dennes boning varit, och kallas än _Tyrjän-Äjjä_. Inbyggarena tro, at han än spökar förr krig, och slår på trumma i skyn, hvaraf de spå krig instunda.

Biskop Agricola räknar _Turrisas_ ibland Tavastarnes afgudar, och säger i fina bekanta rim: _Turilas annoi woiton sodast_, gaf seger i krig. Synes öfverensstämma med _Thouras_, de Assyriers Kung, näst _Ninus_, som sedan blef kallad Mars, eller _Thourias_, bellicosus Mars. Andre finna likhet i _Thor_, de Göthers Öfver-Gud eller Krigs-Guden. _Thyrarting_ kallas Fältslag i gamla Svenska historien.

TURSAS. Se _Meri Tursas_.

TUONI. Wallhall, döden -- v. _Manala_ och _Marta_, brukas i Finska Psalmboken och Bibeln ofta för döden, grafven, förruttnelsen, helfvetet och förgängelsen -- Se _Radier_.

TUONELA. Dödsens tilstånd och underjordiska Rike, full med förruttnelse -- it. Audins-åkrar eller de dödas hemvist. _Tuonella käydä Tuonelassa waeltaa_ -- falla i dvala, bortdåna, komma in ecstasi; a Graec. _Thanein_ -- Sv. dåna, animo delinqui, _ethanon, thanes_, Macedones, Scytharum vicini mortem apellabant _danon_, Teste _Plutarcho_ inde Fennorum _Tuoni_, död.

I Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som härpå jorden förnögde -- där var ägta nöjen -- silk, fläsk, korn, m.m. hvarföre de ock med sina döda satte i högen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat, kläder, ringar, husgeråd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de gingo updaga och räknade sina skatter än efter döden. Se _Jabmiaimo_. Sådane qvarlefvor har funnits i ättehögarne äfven i _Laihela_ Socken i Österbotn.

Emedan nu i _Tuonela_ fans korn, gäddor och flere ätlige varor, kan man föreställa sig lätt, et Turkiskt paradis, där nectar drickes utur gyldene skålar, och de gamla Göthers _Glyssiswallar_, eller de sällas hemvisten efter döden, hvarest dygdens vänner fägnades. De gamlas föreställningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock slutes billigt häraf, at de trodde själens odödlighet och et annat bättre lif efter detta.

TUONEN NEITO, En af Parcerne, dödsens brudfrämma. Bor på _Kipumäki_ eller _Kipuwuori_. Har en _Pandoræ_ ask i handen, full med plågor, med et måladt låck.

Kippu Tytti Tuonen neito, Kipuja kokoiloopi, Kipu wuoren kukkuralla, Kirjo kansi kainalossa, Kirjo wakkanen käessä, Itkiä tihotteloopi -- --

TUONENOHRA el. OTRA, brädd af korn i Wallhall; förekommer i Runor, äfven som _Tuonenhauki_, en Gädda, för älskare af hvardera i andra lifvet; likasom _Odens galt_ i Svenska sagor; ty fläsket var en lif-rätt för Götherne här i lifvet.

_Wäinämöinen_ lade _Tuonen otra_ til sträng pinnar i sin harpa. _Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin hampahista_ -- -- --.

TUULETAR, Väder-gudens Æoli väna Fru, vaggade och omrunkade de upväxande Furu- trän, som Skogs-möjan _Kati_ planterade -- Se _Kati, Lemmätär, Kangatar_.

TYRJÄN KOSKI, En strid forss i Norrige, eller Mälströmmen -- _Tuosta tywy Tyrjän koski_. Run. It. _Tyysty ennen Tyrjän koski, wesi Jordanan wäsähti_ el. _joki Jortanan kunehuk_ -- i.e. _kuiwu_, lugna -- stadna i loppet.

TYRJÄN-WUORI, Se _Turri_.

TYYTIKKI (_Orawan Emuus -- pieni waimo_) Tapion neiti.

Metsän piika pikkuruinen, Aukase rahanen aitta. Mun metälle mäntyäni, Luinen lukkosi murennat. Mieluussa mehtolassa Et Emäntä lienekkaän. Jos et anna ajallani. Ijälläni ilmuutak -- -- --

Ickornarnes Patronessa.

UHRI PAIKAT. Offerställen; sådane hade Finnarne så väl som Lapparne, så i hedendomen, som än nästan til våra tider, flere, såsom helgade lunder, stora trän, furun och tallar, stenar, hällar, berg, källor, kyrkor och kyrko-gårdar, dit mjölk, pengar, ja, ända til knappnålar offrades, at återfå sin syn, hälsa -- och den som tog af källan eller Offerstället, sådane dit lagde persedlar, troddes krossas, få ögonsjuka, blifva blind. I Hattula Socken i Tavastland är en sådan sten, där regn-vatten stannar i en ihålighet, där flera surögde tvätta sig och offra dit nålar; det finnes ock källor och träsk, som man besöker för at löga sig. v. _Eräpyhä & Pyhä maa, Janakkala_ källa &c.

Probsten Er. Frosterus i Anmarkn. öfver Ulo Socken i Mscr. berättar om _Offerställen_ följande: "Beträffande gl. offerställen, så kunna icke monge af them mera namngifvas, förutan hvad som skedt på _Kehkoses_ hemman 1/4 mihl ned ifrån Mohos kyrka på norra sidan af Elfven, hvars första åboer kommit ifrån Kandalaxi Sochen i Ryssland, på hvilket hemman en korsboda mitt på gården varit, i hvilken boda blifvit offrat genom särskilte fönster för gåss- och flickebarn, sölfver, tenn, penningar &c. tå the skulle föras ther förbi til kyrkan at döpas, efter alle barn i annor händelse hafva fått något lyte, så at the antingen blifvit döfve, blinde eller dumbe" o.s.v.

En Soldat stjelpte bodan i elfven. Gården som förr varit förmögen blef utfattig.